Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

måndag 6 juli 2009

Vänd om. Förtrösta på Herren Jesus

Vecka 27 har varit en tuff vecka. Jag har inte känt för att skriva något här. Även om jag inte haft några förpliktelser alls denna vecka har det varit tufft andligt. Jag blev sjuk redan veckan innan och blev inte bättre denna vecka. Jag var hos doktorn och fick veta, inte så förvånande, eftersom jag hade konstant lock i örat, att jag hade fått öroninflammation. Antiklimax. Lämnade traktat i hissen på vårdcentralen och i P-automaten utanför.
När jag var i mitt svaga tillstånd i början av veckan, inte för att ursäkta det på något sätt, fick synden övertaget, jag föll. Gud slog ner mig och jag låg på mitt ansikte inför Honom, med tvivel på mig själv. Har jag levt i en lögn? När jag tittar bakåt på mitt liv, ser jag synd. Jag är fortfarande en smutsig mask. Har jag verkligen blivit en ny skapelse? Jag förtröstar på Honom, som det skall vara. Är det en förolämpning mot Frälsaren, jag ser ändå att Han verkat i mitt liv, att ens tvivla på detta? Jag vet inte. Men det är allvarligt. Att komma till korta vid provet när man predikar för andra. Den här tiden har iallafall Gud fortsatt på sitt verk att smälta mig i sin ugn och banka mig på sitt städ till att likna Hans Son, Jesus Kristus. Vilken glädje mitt i eländet.

Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte (Apg 3:19-20)
Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem. (Apg 14:15)
Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. (Apg 17:30)
de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus. (Apg 20:21)
de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. (Apg 26:20)

Nyttiga bibelord om synd efter påstådd omvändelse:

Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. (1Joh 3:9)

Romarbrevet 6 - klicka för att komma till hela kapitlet på folkbibeln

[Jesus sade:] "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike." (Luk 9:62)

Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem. Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen. (2 Petr 2:20-22)


Hebreerbrevet avslöjar de fruktansvärda konsekvenserna.

de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. (Hebr 6:4-6)

om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? (Hebr 10:26-29)

Jag började att verkligen, verkligen se allvaret i dessa verser. Vilken bedrövelse att leva i under några dagar. Allt enligt Guds plan. Men... märk väl formuleringen i hebreerbrevet "med vett och vilja" är man riktigt pånyttfödd frälst, då vill man inte synda. Man frestas och faller, man vet inte bättre, men man hatar det alltid. Det är alltid mot ens vilja. Här fick jag pröva mig riktigt ordentligt. Mina älskade, ta inte risken!

Gud vill inte lämna oss bedrövade, hans syfte med att bedröva är alltid...

Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. (2 Kor 7:8-10)

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (Rom 7:14-25)

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. (1Joh 1:9-10)


Så, mina älskade, ta inte risken! Fly alltid till Jesus! Det enda man kan förtrösta på är Guds nåd och barmhärtighet. Man kan inte ha något annat hopp. Man kan inte titta på sig själv, hur bra man lyckats. Man kan inte förtrösta på sin egen förmåga att omvända sig eller sin egen kraft att sluta synda eller frambringa frukt. Allt hopp måste ligga på Gud själv.
Jag tvivlade på allt hos mig själv, förtröstade desto mer på Frälsaren. I går natt bad jag min dagliga bön om omvändelse, och omformulerade mig lite.

Jesus, jag vänder om och förtröstar på Dig.
Jag förtröstar bara på Dig, inte på mig själv.
Inte på min egen förmåga att vända om och förtrösta på dig.
Jag förtröstar inte på min egen förmåga att förtrösta på min egen förtröstan.
Inte på min egen förmåga att formulera bönen rätt.
Jag kan bara sitta här, död i mina överträdelser.
Som en död, blodig gris som ligger i dyngan,
vars enda hopp är att någon ska komma och förbarma sig,
plocka upp detta smutsiga vidriga as
och istället för att kasta det i elden, återuppliva och tvätta det


Fylldes av vördnad över Guds stora kärlek och nåd, ögonen av tårar, föll ned på ansiktet efter att jag kollat så att det inte var silverfiskar, urk, på golvet och tillbad.
Ingen rädsla över att komma till helvetet, utan bara kärlek och tacksamhet över Guds kärlek.
Annan bild än masken och spårvagnen, jag vet, men det är lättare att relatera till döda grisars människolika ögon, de är sååå döda och hjälplösa, och så är de orena djur, vilket skulle minska sannolikheten att Yeshua skulle vidröra det, ska jag byta namn på bloggen till "Grisen"? Nöff... nä...
Jesus kom och dog till och med för dessa vidriga kräk som vi är! Han hoppade och mosades av spårvagnen som var påväg att mosa oss maskar. En sån kärlek. Kryp inte tillbaka ner i spårvagnsspåret!

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. (Ef 2:1-10)

Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (2 Petr 1:5-11)

Mina älskade; titta på korset, se upp på Jesus. Vilken kärlek. Bara Han kan bevara oss ifrån synd, inte vi själva. När Petrus gick ut på vattnet, började han att sjunka han när han började att tvivla och bli rädd, men Jesus lät honom inte drunkna. Han räckte genast ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" Tvivla inte!

Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud 1:24-25)

2 kommentarer:

  1. Hej Broder,

    Tack för att delar detta. Jag själv har varit där många gånger, man hatar köttet man är fängslad i, om man kan se någonting positiv i allt detta då kan vi säga att din ställning mot synd är ett tecken på att du växer...

    Ryle i sin book Holiness säger så här: (på engelska, vill inte förstora den men mitt dåligt svenska)


    Let us not expect too much from our own hearts here below. At our best we shall find in ourselves daily cause for humiliation and discover that we are needy debtors to mercy and grace every hour. The more light we have, the more we shall see our own imperfection. Sinners we were when we began, sinners we shall find ourselves as we go on: renewed, pardoned, justified, yet sinners to the very last. Our absolute perfection is yet to come, and the expectation of it is one reason why we should
    long for heaven.


    Och försätter:

    One mark of growth in grace is increased humility. The man whose soul is growing feels his own sinfulness and unworthiness more every year. He is ready to say with Job, "I am vile," and with Abraham, "I am dust and ashes," and with Jacob, "I am not worthy of the least of all Your mercies," and with David, "I am a worm," and with Isaiah, "I am a man of unclean lips," and with Peter, "I am a sinful man, O Lord" (Job 40:4; Gen. 18:27; 32:10; Ps. 22:6; Isa. 6:5; Luke 5:8). The nearer he draws to God and the more he sees of God’s holiness and perfections, the more thoroughly is he sensible of his own countless imperfections. The further he journeys in the way to heaven, the more he understands what Paul meant when he says, "I am not already perfect," "I am not meet to be called an apostle," "I am less than the least of all saints," "I am chief of sinners" (Phil. 3:12; 1 Cor. 15:9; Eph. 3:8; 1 Tim. 1:15). The riper he is for glory, the more, like the ripe corn, he hangs down his head. The brighter and clearer is his light, the more he sees of the shortcomings and infirmities of his own heart. When first converted, he would tell you he saw but little of them compared to what he sees now. Would anyone know whether he is growing in grace? Be sure that you look within for increased humility.

    Gud välsigne dig.
    Alex.

    SvaraRadera
  2. Tack, Alex! Ryle vet vad han snackar om! :)

    SvaraRadera