Att bli förkastad, att någon inte tar emot Glädjebudet som vi förkunnar, är ju något som händer för det mesta och något som kan få oss att inte vilja förkunna alls "det är ju ändå ingen som lyssnar."
Predikan jag höll för några veckor sedan, nedan, utgår från Markusevangeliet 6:1-13 som består av två textstycken. Båda textstyckena, kan man säga, tillhör egentligen två olika avsnitt ur Markus. Men de har en del gemensamt då de berör förkunnandet av Glädjebudet, och ger oss några uppmuntringar om hur vi ska hantera förkastelse, när folk inte tar emot förkunnelsen.
