Skeptic’s Annotated Bible: En löjeväckande kritik mot Bibeln, pt. I — Att slå ifrån sig relevanta frågeställningar

Det finns få saker som är mer tragikomiskt än när Bibeln kritiseras av människor som saknar grundläggande förståelse för dess historiska, språkliga och teologiska kontext. Skeptic’s Annotated Bible (SAB) är ett typexempel på detta. Den marknadsförs som en "skeptikers uppslagsverk" över Bibeln, men vad den egentligen erbjuder är en samling lösryckta verser, dåliga argument och felaktiga tolkningar. Ett av de mest intellektuellt ohederliga argumenten som SAB använder sig av är idén att Bibeln kan förstås av vem som helst utan någon form av djupare studium – och att dess brister är "uppenbara". Detta framgår tydligt i deras FAQ-svar på frågan "What training do you have?", där skaparen av SAB försöker slå ifrån sig kravet på formell utbildning inom relevanta ämnen.

Den falska analogin med "Kejsarens nya kläder"

I ett försök att underminera teologisk expertis liknar SAB försvaret av Bibeln vid sagan om Kejsarens nya kläder. Analogin är att endast "de invigda" kan förstå Bibelns skönhet, medan vanliga människor ser den för vad den "verkligen är" – en samling motsägelser och moraliska absurditeter. Detta är en grovt missvisande och intellektuellt ohederlig jämförelse.

Till att börja med handlar Kejsarens nya kläder om en illusion, där folk låtsas se något som inte existerar. Bibeln är dock inte en illusion – den är en faktisk, komplex och djupgående samling texter som kräver kontextuell förståelse.

Om det vore så enkelt att se Bibelns "fel och brister" som SAB påstår, varför har då några av världens skarpaste intellekt genom historien – inklusive lingvister, filosofer och teologer – inte kommit till samma slutsats? Om Bibelns sanning var så uppenbar som skeptiker hävdar, skulle inte även de mest lärda inom de relevanta fälten avvisa den? Men istället har de ägnat sina liv åt att studera och försvara den.

Brist på kunskap om hermeneutik och exeges

En av de största svagheterna i SAB:s argumentation är dess totala avsaknad av korrekt hermeneutik (tolkningslära) och exeges (textanalys). Skeptikerna bakom SAB verkar anta att en ytlig läsning av Bibeln utan någon form av historisk eller språklig förståelse, räcker för att bedöma dess värde och sanning.

Bibeln skrevs under en period av flera tusen år, på hebreiska, arameiska och grekiska, av författare med olika stil, syfte och publik. Att ignorera dessa faktorer leder till en skev och ohederlig tolkning.

En obefogad tro på sin egen expertis

För att försöka ge sitt arbete mer trovärdighet påpekar SAB:s skapare att han har en examen i botanik, 50 akademiska poäng i kemi och matematik, samt 20 års erfarenhet som statistiker. Frågan är: hur är detta relevant?

Att ha en naturvetenskaplig bakgrund betyder inte att man automatiskt har kompetens att tolka antika texter. Skulle vi ta en bibelforskares åsikter om kvantmekanik på allvar bara för att han är lärd inom ett helt annat fält? Naturligtvis inte. Exakt samma princip gäller här: kompetens inom statistik och kemi ger ingen särskild auktoritet att tolka bibeltexter.

Ett cirkelresonemang och en felaktig slutsats

SAB:s argumentation bygger dessutom på ett cirkelresonemang. De börjar med att anta att Bibeln är en mänsklig produkt full av fel, och sedan "bevisar" de detta genom att läsa in sin egen förförståelse i texten. När de hittar något de inte gillar, utgår de ifrån att detta måste vara en motsägelse eller en absurditet – istället för att ställa sig frågan: "Har jag missförstått sammanhanget?"

Författaren säger: "Det är uppenbart för alla som tar sig tid att läsa Bibeln att... det inte är en bok som inspirerats av en god, rättvis, kärleksfull och allvetande Gud." Detta förutsätter slutsatsen innan det bevisas. Påståendet att Bibeln är oinspirerad är just det som måste demonstreras, men författaren hävdar helt enkelt att det är "uppenbart". Om det verkligen var så "uppenbart" att Bibeln är oinspirerad, varför har då miljoner genom historien – inklusive de som förstår hebreiska, grekiska, historia och teologi – kommit fram till något annat? Detta är inte ett argument, utan ett påstående förklädd som ett sådant.

En ytlig förståelse av vad som är "uppenbart"

SAB påstår att "vad som är uppenbart för ett barn borde vara ännu mer uppenbart för en vuxen". Detta är en naiv och felaktig syn på kunskap. Han förutsätter att barn är pålitliga domare i djupa teologiska och filosofiska frågor, vilket helt enkelt är falskt. Det som är "uppenbart" för ett barn är ofta felaktigt. Mycket av vad som är sant är inte uppenbart vid första anblicken – och ju mer man studerar, desto mer inser man att saker är komplexa.

Om vi tog detta argument på allvar skulle vi också behöva säga att barnens tro på att jorden är platt eller att solen kretsar runt jorden är lika giltig som en astrofysikers förståelse. I själva verket är det ofta så att det som först verkar enkelt visar sig vara mycket djupare vid noggrannare granskning. Samma gäller Bibeln.

Slutsats: SAB är ett oseriöst projekt

Skeptic’s Annotated Bible försöker framstå som en akademisk och kritisk analys av Bibeln, men i verkligheten är det inget annat än en samling illa underbyggda argument, lösryckta citat och cirkelresonemang. Den misslyckas på alla plan – historiskt, språkligt och teologiskt – och drivs mer av ideologisk förutfattad mening än av genuin akademisk nyfikenhet.

Om skeptiker verkligen vill förstå Bibeln borde de studera den på dess egna villkor: genom att lära sig dess språk, dess kulturella kontext och de historiska sammanhang den skrevs i. Först då kan de göra en rättvis och hederlig bedömning av dess budskap.

Ett korrekt bemötande av Bibeln kräver seriösa studier, intellektuell ödmjukhet och en öppenhet för historiska, språkliga och teologiska bevis – inte bara personliga åsikter och läsningar på ytan.

Tills dess förblir Skeptic’s Annotated Bible en tragikomisk övning i intellektuell ohederlighet.

Trumps tal, vänsterns hysteri och en kallelse till sanning

SVT:s propaganda om Trumps tal till nationen försökte, föga förvånande, framställa det som en "cirkus". De vill få oss att tro att den amerikanska presidenten är en clown snarare än den välvillige ledare han visade sig vara under sitt tal. SVT:s program "Ekonomibyrån" hade till och med en episod med titeln "Cirkus Trump", där man framställde hans agerande som kaotiskt och irrationellt. Dessutom beskrev Svenska Dagbladet Trumps tal som en "politisk cirkus", vilket ytterligare understryker hur medierna vinklade evenemanget för att misskreditera honom. Men vad var det egentligen som hände? Jo, en ledare som sätter sitt land först talade till sitt folk – och vänsteretablissemanget kunde inte hantera det.

Demokratins sammanbrott i direktsändning

Cirkusen var det de s.k. "Demokraterna" som stod för med sitt skamliga och barnsliga beteende. Inte ens när oskyldiga offer för illegala invandrares våld nämndes kunde de förmå sig att stå upp och visa respekt. När Trump hedrade mödrar vars barn dödats av kriminella gängmedlemmar som släppts in i landet av den tidigare administrationen, satt Demokraterna med sura miner och höll upp skyltar med lögner. En av dem, Al Green stod och skrek ohörbart i protest för att försöka avbryta talet, och blev med rätta utkastad i enlighet med ordningsstadgarna. Detta var inget annat än ett tydligt bevis på att Demokraterna har förlorat all kontakt med verkligheten och numera ägnar sig åt ren teater. Ett annat ögonblick som tydligt avslöjade Demokraternas demoniska natur var när Trump visade uppskattning för ett litet barn som överlevt cancer, en symbol för hopp och styrka. Republikanerna stod upp och applåderade – men Demokraterna vägrade resa sig ens för ett barn som överlevt en fruktansvärd sjukdom. Allt detta visar att deras hat för Trump är större än deras kärlek för oskyldiga barn, vilket avslöjar den andliga tomheten i deras ideologi.

Kristna värden

Det fanns många positiva inslag i Trumps tal ur ett kristet perspektiv. Han lyfte fram kampen mot den marxistiska woke-ideologin i skolorna och nämnde att han nu förbjudit offentligt finansierade institutioner att delta i könsförvirrande indoktrinering av barn. Han försvarade kvinnors rättigheter genom att stå upp för de idrottskvinnor som tvingats tävla mot biologiska män. Det är nu förbjudet för män som låtsas vara kvinnor att delta i kvinnosporter. Detta är en president som inte böjer sig för tidsandans dekadens utan försvarar de grundläggande ordningar som Gud har satt i skapelsen – man och kvinna, sanning och rätt.

Trump tog även upp nationens moraliska förfall och påpekade att brottslighet måste bekämpas genom lag och ordning. Detta är bibliska principer i praktiken: De styrande satta till att bära svärdet för göra sin rätta uppgift, att straffa ondskan (Rom 13:4).

Han gav flera absurda exempel på statens slöseri på att istället främja ondskan, som avslöjats av Department of Government Efficiency (DOGE) ledd av Elon Musk. Miljarder dollar har gått till USAID-projekt, inte för att hjälpa människor i nöd, utan för att sprida kulturmarxistisk ideologi i andra länder. USA har bland annat finansierat "drag queen literacy programs" i Latinamerika, "feministiska empowerment-workshops" i Mellanöstern, manlig omskärelse i Mocambique och HBTQI+ främjanden i Lesotho. De har till och med lagt miljoner på att experimentera med könsbyten på möss. Detta är ytterligare ett bevis på att den djupa staten hellre satsar på globalistisk omstörtning än att faktiskt stärka sitt eget folk.

Minnesvärda citat och gripande stunder

Flera delar av talet var särskilt minnesvärda och gripande, som när Trump lyfte upp tragedierna orsakade av den öppna gränspolitiken. Historier om små flickor som brutalt våldtagits och mördats av illegala invandrare och hur deras familjer (som fanns i publiken, som sagt) nu kämpar för rättvisa var hjärtskärande. Han lovade att sätta stopp för detta och genomför redan nu historiens största deporteringsoperation.

Trump betonade åter vikten av att skydda barn från den radikala könsideologin och klargjorde sin ståndpunkt med följande kraftfulla ord:

"Jag har också undertecknat en order för att stoppa all skattefinansiering till institutioner som ägnar sig åt könsstympning av våra ungdomar, och nu vill jag att kongressen antar en lag som permanent förbjuder och kriminaliserar könsbyten på barn och för alltid avslutar lögnen att något barn är 'fött i fel kropp'. Detta är en stor lögn, och vårt budskap till varje barn i Amerika är att du är perfekt, precis som Gud skapade dig."

Det negativa: Statlig inblandning och skatter

Trots många goda poänger fanns det också delar av talet som vi måste vara kritiska mot. Trump talade om nya statliga regleringar och skattehöjningar, även om han också förespråkade avregleringar och skattesänkningar på andra områden. Staten kan aldrig vara lösningen på nationens problem – frihet och ansvar är det enda hållbara. Även om Trump går i rätt riktning i vissa frågor, är det fortfarande en stat han styr över, och staten är alltid ett hinder för verklig frihet.

En kallelse till omvändelse

Det är särskilt talande hur många som kallar sig kristna lider av "Trump Derangement Syndrome" (TDS) och hellre föredrar globalistiska, gudsföraktande ledare än någon som faktiskt försvarar kristna värden. Att blunda för verkligheten och kalla det "evangelisk" neutralitet är inget annat än feghet. Guds ord kallar oss att stå upp för sanning, att avslöja mörkrets gärningar och att försvara de förtryckta.

Så till alla "kristna" med TDS: omvänd er. Sluta sätta er lojalitet till vänstermedia över sanningen. Sluta gå världens ärenden genom att demonisera en ledare som, trots sina brister, gör mer för att försvara kristna värderingar än någon annan i världspolitiken. Kom tillbaka till Bibeln, sök sanning och stå upp för rättfärdigheten.

Gud välsigne Amerika – och må han omvända dem som fortfarande väljer att leva i lögn.

J.D. Vance har rätt

 

J.D. Vance har rätt – Europa är på en farlig väg. När yttrandefriheten stryps och den politiska eliten försöker tysta oppositionella röster genom att kalla allt de ogillar för "desinformation" eller "hat", är det tydligt att vi inte längre lever i verkliga demokratier. Europas ledare säger sig värna demokratiska värderingar men visar i handling att de endast accepterar "demokrati" när folket röstar rätt.

Jag har själv blivit utsatt för censur i Europa. Ett exempel nyligen är när jag skrev en helt saklig kommentar på statligt ägda YLE om regnbågsmässor, och den blev inte publicerad. Inte för att den innehöll hat, hot eller lögner, utan för att den avvek från den rådande ideologin. Det är exakt den typ av repression Vance talar om – där staten, media och institutioner systematiskt marginaliserar dem som inte anpassar sig till den officiella linjen.

Detta är inget nytt. Vi vet att världen hatar sanningen och att Kristus förklarade att hans efterföljare skulle bli förföljda (Joh 15:18-20). Att västvärlden nu fängslar kristna för att de ber utanför abortkliniker, beslagtar biblar på flygplatser och tvingar kyrkor att anpassa sig till regnbågsideologin är bara tecken på det avfall vi förväntar oss när staten gör anspråk på en gudalik roll.

Detta är ännu en påminnelse om varför staten är den största fienden till frihet. De som försvarar "demokrati" genom att tysta oppositionen visar att staten alltid kommer att prioritera sin egen makt över folkets rättigheter. Europas regeringar har öppnat gränserna för massinvandring utan folkligt mandat och ignorerar nu de säkerhetsproblem de själva skapat. När människor protesterar eller röstar på invandringskritiska partier, blir de kallade "extremister", "rasister" och "nazister". Trots att det är regeringarna som följer nationalsocialistiska partiets riktlinjer för propaganda och censur till punkt och pricka.

Som Vance säger: Det verkliga hotet mot Europa är inte Ryssland eller Kina, utan Europas egna ledare som har vänt sig mot sina egna medborgare. Vi ser det i hur de behandlar yttrandefrihet, kristen tro och grundläggande rättigheter.

Den fria viljans avgud

 

Arminianismen gör människans fria vilja till en avgud som Gud själv måste offra till. I detta system är det inte bara skapelsen som lider konsekvenserna av synd och ondska, utan även Gud tvingas "offra" mänsklighetens väl för att bevara en absolut och okränkbar fri vilja. Detta skapar en teologisk bild där människans fria vilja blir den högsta principen – en avgud – som står över Guds suveränitet och godhet.

Arminianismen lär att Gud låter ondskan existera och människor dö, ja till och med gå förlorade till Helvetet, för att bevara deras rätt att välja. Men vad är detta annat än att göra människans vilja till den yttersta auktoriteten? Enligt denna logik är människans valmöjlighet så viktig att Gud till och med offrar sitt Son – inte för att säkerställa frälsningen för de utvalda, utan för att bevara ett teoretiskt koncept om mänsklig autonomi. På detta sätt reduceras Kristi offer till en handling som enbart gör frälsningen potentiell, inte effektiv, och gör människans fria vilja till det verkliga villkoret för räddning.

Tänk på detta: Om Gud i Arminianismens värld låter ondskan fortsätta, låter miljarder människor lida, dö och gå förlorade, och till och med låter sin egen Son dö, allt för att skydda den fria viljan – vad är då viktigast i detta system? Det är uppenbart att människans fria vilja ges högre värde än människors själar, än Guds ära, och än frälsningens fullbordande.

Detta är helt oförenligt med Skriftens vittnesbörd om Guds karaktär och syfte. Bibeln lär oss att Gud är suverän, god och helig. Han tillåter inte ondskan för att passivt värna människans fria vilja, utan använder till och med ondskan för att förverkliga sina heliga och goda syften (Rom 8:28). Han är inte en Gud som står vid sidan och hoppas att människor ska välja rätt; Han är en Gud som aktivt verkar för att dra sina utvalda till sig och garantera deras frälsning genom Jesu Kristi fullbordade verk (Joh 6:37-39).

Det arminianska systemet, där människans fria vilja väger tyngre än Guds suveräna plan, vänder hela ordningen upp och ner. Gud blir underordnad människans val, och Helvetet fylls av själar som Gud tillät gå förlorade, inte för att Han inte kunde rädda dem, utan för att Han inte ville kränka deras vilja. Detta är inte den Gud vi finner i Bibeln. Bibelns Gud är suverän, helig och mäktig att frälsa – och Han gör det utan att kompromissa med sin rättvisa eller tillbedja människans fria vilja.

Låt oss därför förkasta denna idol av den fria viljan och återvända till den sanna och suveräna Gud som inte behöver be om människors tillstånd för att verka sin frälsning. Det är i Hans nåd och suveräna kärlek vi finner sann frihet – inte i vår egen vacklande och syndiga vilja.

Trumps sakpolitik ur ett bibliskt perspektiv

I en tid när vi mer än någonsin behöver biblisk skarpsynt och grundlig reflektion över samhällets framtid, tycks många kristna skribenter i Sverige ändå bara haspla ur sig anti-Trump-propaganda från det statliga SVT och andra propagandaverk utan vidare granskning. Hur kan dessa troende, kallade att vara ljus och salt i världen, tillåta sig att blindfölja politiska narrativ som står i konflikt med Bibelns principer? Hur kan vi acceptera ytlig analys som snarare söker popularitet än att försvara sanning och rättvisa? Låt oss inte vandra i denna bekväma likgiltighet. Det är både dåraktigt och andligt oansvarigt att upprepa världens perspektiv utan prövning och eftertanke.

Ur ett bibliskt perspektiv är Donald Trump ett bättre alternativ än Kamala Harris – inte på grund av hans personlighet, betéende eller alla delar av hans förflutna, utan snarare för den sakpolitik han drivit. Här är några av de viktigaste skälen till varför hans politik är mer i linje med bibliska värden.

Decentralisering, frihet och ekonomisk självständighet

En av grundpelarna i Trumps politik har varit att minska den federala regeringens makt och stärka individers och delstaters frihet. Med insatser som skattesänkningar, förenklade regleringar och stöd för kryptovalutor har han uppmuntrat ekonomisk frihet och självständighet, vilket ligger nära ett bibliskt ideal om att arbeta för sitt uppehälle och vara oberoende av onödig statlig kontroll (1 Thes 4:11-12). En stat som tjänar och skyddar sina medborgares friheter – och inte angriper och inskränker dem – är något speglar Bibelns syn på överhetens roll (Rom 13:3–6).

Rätten till liv och abortfrågan

Frågan om abort är av särskilt stor betydelse för kristna. Trumps utnämningar av domare som till slut ledde till att Roe v. Wade upphävdes, är en betydande seger för dem som värnar om rätten till liv. Bibeln lär att livet börjar vid befruktningen och att alla människor har rätt till liv, att mord är förbjudet (2 Mos 20:13; Psalm 139:13-16). Harris, å andra sidan, förespråkar utökade möjligheter till abort, vilket är ett brott mot det ofödda barnets rätt till liv, motarbetar Guds befallning till människan att föröka sig (1 Mos 1:28) och går emot den bibliska principen om att värna om de mest utsatta (Ords 24:11–12; Jes 1:17).

Vapenkontroll och individens rätt att skydda sig

Ett annat viktigt område för kristna att överväga är rätten att försvara sig själv och sina nära. Trump motsätter sig striktare vapenkontroll och står för individens rätt att skydda sig själv. Bibeln erkänner individens rätt och ansvar att skydda sitt hem och sin familj (en kontroversiell punkt för kristenheten präglad av pacifism, men den har starkt stöd i Bibeln: 2 Mos 22:2; Neh 4:14; 1 Tim 5:8; Luk 11:21 som illustration). Detta innebär att vapenkontroll, som skulle begränsa laglydiga medborgares möjlighet till självförsvar, är en inskränkning av både frihet och säkerhet.

"Könskorrigering" – stympning av minderåriga

En annan viktig fråga ur ett bibliskt perspektiv är det ökande stödet för "könskorrigeringar" på minderåriga, något som Harris och andra progressiva politiker ofta stödjer. Bibeln lär att Gud skapade människan till man och kvinna (1 Mos 1:27), och att kroppen är en gåva som bör respekteras och värnas. Att utsätta barn och unga för irreversibla ingrepp som gör dem ofruktsamma innan de är mogna att fatta sådana beslut är självklart mycket skadligt och i strid med Bibelns syn på skapelsen, könen och Guds befallning om mänsklighetens fortplantning. Trumps administration har kritiserat denna praxis och betonar istället vikten av att låta barn utvecklas naturligt innan man överväger medicinska ingrepp.

Vad betyder detta för kristna och framtiden?

Vi – alla sant kristna som tror på Bibeln och inte på den gudlösa svenska (och finska) statens propaganda – kan glädjas åt Trumps valseger som ett steg mot att främja frihet och bibeltrogna värderingar i samhället. Trots hans brister som person, tycks hans sakpolitik driva frågor om decentralisering, ekonomisk frihet, värnande om livet, individens rätt till självförsvar och respekt för skapelsen. Kamala Harris och likasinnade politiker, med sin betoning på utökad statlig kontroll och stöd för socialt liberala frågor, gör det fullständigt omöjligt att förena en kristen världsbild med deras politik.

Som kristna ser vi med glädje på möjligheten att få se mer frihet och mindre statlig kontroll, som är gott för alla människor (Jer 29:7; 1 Tim 2:1–2; Gal 6:10; 1 Thess 5:15). Men vi förstår också att alla historiens framgångar och motgångar är flyktiga. De sker under Guds suveränitet, där Han i sin vishet låter både goda tider och prövningar äga rum för sitt folks bästa och till Sin ära (Rom 8:28; Dan 2:21). Trump kommer att ha sina fyra sista år som president, och vad som händer sedan vet bara Gud. Vårt yttersta hopp ligger inte i något jordiskt styre, utan i Jesu återkomst och Guds eviga rike, där rättfärdighet och sanning en dag kommer att råda för alltid (Upp 21:4; Hebr 12:28). Oavsett vad som sker i den här världen kan vi därför vila i tryggheten om vårt eviga hopp i Kristus (Fil 3:20-21; Rom 15:13).