Under de senaste åren har vi sett fall där personer bränt koranen som en form av protest eller uttryck för oenighet med islam och dess läror. Som reformerta kristna och anarkokapitalister tror vi på yttrandefrihet och rätten till uttryck. Det ska fortsättningsvis vara tillåtet att bränna koraner och vi får inte inskränka mänskliga rättigheter på grund av rädsla eller hot om våld från islam. Men om vi kristna själva blir lockade till att också bränna koraner måste vi först noggrant överväga konsekvenserna av sådana handlingar och huruvida de egentligen stämmer överens med vårt övergripande och viktigaste uppdrag: Att sprida Evangeliet.
Koranen och våra övertygelser
Som reformerta kristna håller vi Bibeln som Guds inspirerade Ord och den högsta auktoriteten i frågor om tro och praxis. Vi delar inte den islamiska tron på att koranen är gudsinspirerad eller den slutgiltiga uppenbarelsen. Men vi erkänner också att vi är kallade att älska våra medmänniskor och uppföra oss artigt och civiliserat, även om vi inte håller med om deras tro.
Ett hinder för evangelisation
Aposteln Paulus, som är en viktig förebild för oss i att sprida Evangeliet, var mån om att inte skapa onödiga stötestenar och lägga fram onödiga hinder för att folk skulle höra Evangeliet. I Första Korinthierbrevet 9:19–23 skriver han:
Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.
Att bränna koranen kan skapa onödiga hinder för evangelisationen. Även om vi inte håller med om koranens läror, måste vi komma ihåg att vårt primära mål är att dela Evangeliet med dem som inte känner Kristus. Provokativa handlingar som koranbränningar kan fjärma potentiella åhörare, vilket gör det svårare att nå ut till dem med budskapet om frälsning.
Konstruktiv dialog
Ett annat gott exempel finner vi hos Paulus handlingsmönster i Athen, i Apostlagärningarna17:16–34. Även om han blev djupt bedrövad av att se alla avgudabilder i staden började han inte att bränna ner eller förstöra dem, istället satte han igång en diskussion och fick sedan hålla en predikan inför folket på Areopagen, som var en plats för logiska diskussioner och anföranden. Han hänvisade till deras avgudar och religiösa övertygelser för att sedan övergå till att motbevisa dem med hjälp av Guds Ord.
På samma sätt som avgudastatyer dyrkas i andra religioner, så dyrkas även koranen som en avgud inom islam. Till och med de fysiska kopiorna av koranen på arabiska har en helig och gudomlig status. Det är därför de reagerar så starkt på att en koran bränns, till skillnad från hur vi kristna reagerar när någon bränner Bibeln. Orden i Bibeln är Guds Ord, men själva den tryckta boken är ju inte en helig sak i sig och Guds Ord kan inte omintetgöras, förstöras eller kränkas bara för att någon eldar upp den fysiska trycksaken. Vi reagerar inte på samma våldsamma sätt som om Gud och Hans Ord behöver vår hjälp för att skyddas och främjas. Som kristna tror vi på Evangeliets kraft för att skapa förändring och främja våra övertygelser.
Istället för att ta till inflammerande handlingar bör vi engagera oss i konstruktiva diskussioner med våra muslimska medmänniskor. Genom att läsa och förstå koranen kan vi utveckla välgrundade argument baserade på Skriften för att bemöta islamiska läror. Detta tillvägagångssätt gör det möjligt för oss att delta i meningsfulla samtal och visa Evangeliets sanning.
Även om Paulus inte tog till våldsamma, drastiska eller provokativa handlingar, undvek han dock inte starka ord, han berättade sanningen om dessa avgudar: att de var falska och att deras religioner hade helt fel uppfattningar om gudomliga ting. Det finns endast en sann Gud som har skapat himlen och jorden och gudar som är byggda av människohand, som bor i tempel byggda av människor och behöver betjäning och beskydd från människor, är inte några gudar. På samma sätt, kan en gud och koranen som ska främjas och beskyddas genom människors våld, inte vara gudomlig.
Vid ett annat tillfälle, i Lystra, tillkännagav Paulus för en folkhop med grekiska religionsdyrkare: "Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem" (Apg 14:8–18). Att kalla Zeus för en avgud skulle definitivt också uppfattas som kränkande och hädisk mot deras religion, och att säga sådana ord kostade livet, men dessa sanna ord måste användas. Så, även om vi inte tar till "fysiskt kränkande/hädiska" eller våldsamma handlingar, får vi inte undvika att berätta sanningen, även om den också uppfattas som kränkande och hädisk för muslimer och kan utsätta oss för våld. Den islamska religionen är en falsk religion, allah är en falsk avgud och koranens lögner ska avslöjas av Guds Ord, Bibeln.
Ansvarsfull användning av frihet
Vi värderar yttrandefriheten och uttrycksfriheten som vår samhälle ger oss, men som kristna ser vi att med frihet kommer ansvar under Gud. Att engagera sig i provocerande handlingar som koranbränningar kan oavsiktligt förstärka spänningar och missförstånd, vilket försvårar vår förmåga att kommunicera Evangeliet effektivt. Vi bör utöva vår frihet ansvarsfullt och se till att våra handlingar återspeglar Bibelns föreskrifter.
Slutsats
Som avslutning, som reformerta kristna och anarkokapitalister, erkänner vi vår oenighet med koranen och den islamiska tron och att alla har rätt att bränna ett exemplar av koranen som finns i deras ägo. Men vi bör vara medvetna om de potentiella konsekvenserna av handlingar som koranbränningar. Istället bör vi fokusera på konstruktiv dialog, studera koranen för att förstå dess läror bättre, skarpt förmana muslimerna, islams och koranens inneboende synder, som avgudadyrkan och lögn, och presentera ett övertygande fall för Evangeliet baserat på Skrifterna. På så sätt kan vi visa Kristi kärlek och effektivt dela budskapet om frälsning med alla människor, inklusive våra muslimska medmänniskor.
Vi bör också tänka på det symboliska värdet av att bränna en bok eller ta till våld för att uttrycka vår oenighet. Det kan signalera att vi inte är kapabla att föra sakliga och intellektuella argument mot den tro vi motsätter oss, och istället fördärvar vi vår egen trovärdighet. Att bränna en bok för att uttrycka vår oenighet är inte ett uttryck för kärlek, nåd eller sanning, och det riskerar att stänga dörren för vidare diskussion och försoning.
Som kalvinister tror vi på Guds suveräna makt att frälsa människor, inklusive muslimer, genom den helige Andes verk. Gud kan frälsa muslimer när och hur Han behagar genom Evangeliets förkunnelse och även om kränkande handlingar som koranbränningar utförs kan muslimer bli frälsta ändå. Men vi har vårt ansvar och ska beakta Skriftens föreskrifter och exempel för god evangelieförkunnelse. Vid en punkt ingår det i trogen förkunnelse att "kränka" den falska religionen genom att säga sanningen om den och vederlägga den utifrån Guds Ord. "Kränka" används här inom citattecken eftersom det egentligen inte är kränkande, men det är den retoriken som används för att försöka skrämma oss till tystnad. Det är viktigt att komma ihåg att vår roll inte är att frälsa någon, vi ska inte behaga människor och ändra på budskapet, utan endast vara trogna vittnen till Evangeliet. Gud kan använda olika medel och omständigheter för att nå de utvalda med Sitt frälsande budskap, men det är vårt ansvar att vara lydiga och engagerade i att vinna själar för Kristus.
Som kristna tror vi att Guds Ord inte behöver vår hjälp för att skyddas eller främjas genom våld. Istället för att bränna eller förstöra koranen, bör vi genom Bibeln förklara våra övertygelser och delta i meningsfulla samtal. Vår tro är på Evangeliets kraft för förändring, och vi tror att Gud kan frälsa människor trots att koranen inte förstörs!
Må Gud ge oss vishet och insikt när vi navigerar genom dessa känsliga frågor och uppfyller vårt uppdrag att vara Hans vittnen till jordens yttersta gränser.
