Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
Visar inlägg med etikett villolärare/läror. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett villolärare/läror. Visa alla inlägg

torsdag 12 juni 2025

Ett Evangeliskt svar på Brian Zahnds inbjudan till Torpkonferensen

När du ser villfarelse träda fram, behandla den inte med tystnad, utan med skärpa och precision. Det är inte hat, utan kärlek till sanningen.

Torpkonferensen 2025 har valt att bjuda in Brian Zahnd som talare. Detta val är inte ett uttryck för neutral ekumenik eller ytlig nyfikenhet – det är ett aktivt steg bort från evangelisk tro, ett steg rakt ut i doktrinär apostasi. Låt mig förklara detta, inte med känslomässig upprördhet, utan med logisk klarhet, teologisk nödvändighet och framför allt biblisk auktoritet.

1. Brian Zahnds förnekelse av den juridiska försoningsläran = förnekelse av Evangeliet

Zahnd förkastar det objektiva, juridiska perspektiv på försoningen som är själva Evangeliets kärna: att Kristus bar Guds vrede i vårt ställe, som en ställföreträdande syndabärare, i en gudomligt rättslig handling. Detta är inte en teologisk fotnot. Det är inte en, som de påstår, senare uppfinning av Anselm eller reformatorerna. Det är Evangeliet självt, från Bibeln själv:

Jesaja 53:4,5,6,10: "Han blev [slagen av Gud och pinad], genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. [...] all vår skuld lade Herren på honom [...] Det behagade Gud att krossa* honom och låta honom lida"

2 Kor 5:21: "Den som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Rom 3:25–26: "Honom har Gud ställt fram som blidkning* genom hans blod, att tas emot genom tron, för att visa sin rättfärdighet."

Det Zahnd aktivt motsätter sig är alltså Guds rättfärdiga vrede mot synden och att denna vrede blivit tillfredsställd (blidkad) i Kristi kors. Detta är inte sekundärt. Detta är Evangeliets mekanism.

Zahnd erbjuder istället en sentimental ersättning: en "kärleksfull Gud" utan vrede, en försoning utan offer, en frälsning utan korsets verkliga dom. Det är "en annan Jesus" (2 Kor 11:4), och därmed en annan ande, ett annat evangelium.

Följden är logiskt och teologiskt nödvändig:

  • Den som förnekar den juridiska försoningen, förnekar Evangeliet.

  • Den som förnekar Evangeliet, står inte i Kristus.

  • Den som står utanför Kristus, är under Guds dom (Joh 3:36).

  • Att ge utrymme åt denna förnekelse i församlingssammanhang är att kompromissa med frälsningssanningen.

  • Därför kräver det separation, inte dialog.

Detta är inte extremism. Det är en konsekvent tillämpning av Skriften:

Gal 1:8: "Men om vi själva eller en ängel från himlen skulle predika ett annat evangelium än det vi har predikat för er, så ska han vara under förbannelse."

Rom 16:17: "Jag uppmanar er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar splittring och villfarelse i strid med den lära ni har fått, och vänd er bort från dem."

Detta gäller nu inte bara Zahnd själv, utan alla i Evangeliska Frikyrkan (EFK) – arrangören av Torpkonferensen – som fortsätter att kalla detta ett "bidrag till samtalet" snarare än att kalla det vad det är: förnekelse av sanning.

Alla som vill förbli trogna Evangeliet måste därför:

  • Antingen kräva att EFK utesluter dem som förnekar den juridiska försoningen,

  • eller själva separera från ett samfund som vägrar skilja sanning från lögn.

2. "Sinners in the Hands of a Loving God" – ett hån mot väckelsens verklighet

Brian Zahnds bok "Sinners in the Hands of a Loving God" är inte bara en alternativ vinkel på Guds karaktär. Den är en öppen polemik mot en av de mest inflytelserika predikningarna i kyrkohistorien: "Sinners in the Hands of an Angry God", predikad av Jonathan Edwards 1741. Zahnds titel är inte oskyldig – den är ett hån, ett avståndstagande från den gudsbild som Edwards (och Skriften) tydligt förmedlar: en helig Gud vars vrede mot synd är både verklig och rättfärdig.

I Zahnds version reduceras Gud till ett godmodigt väsen utan vrede, utan dom, utan korsets juridiska nödvändighet. Det är inte goda nyheter – det är intellektuell ohederlighet och andlig blindhet. Han vill ersätta Guds vrede med Guds kärlek, men förstår inte att Bibeln aldrig sätter dessa i motsättning:

Psaltaren 7:12: "Gud är en rättfärdig domare, en Gud som varje dag visar sin vrede."

Rom 5:8–9: "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Så mycket mer ska vi då, när vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, bli frälsta från vredesdomen genom honom."

Zahnd förnekar behovet av frälsning från Guds vrede. Men Bibeln gör det klart: det är just vredens verklighet som gör korset nödvändigt. Utan Guds vrede – inget kors. Utan korsets dom – inget evangelium.

I Guds försyn har nyligen Edwards’ ursprungliga predikan nu blivit tillgänglig på svenska – både i bokform och gratis online. Ett tillfälle för dagens troende att återupptäcka den bibliska sanning som Zahnd vill gömma och glömma. Läs den, och känn kontrasten: där Edwards predikar Guds helighet med skälvande allvar, predikar Zahnd en fromhet utan rötter.

Länk till svenska versionen av Syndare i händerna på en arg Gud

Avslutning: Evangeliets gränser är Guds gränser

Ni står i dag inför ett vägskäl. Inte mellan två lika giltiga perspektiv, utan mellan sanning och lögn. Det juridiska evangeliet som apostlarna predikade och martyrerna dog för – eller ett nutida evangelium där Gud inte dömer, inte kräver försoning, inte är helig.

Zahnds inbjudan till Torpkonferensen är inte ett uttryck för gästfrihet. Det är ett förakt för Evangeliet, ett tecken på ett samfund som inte längre förmår eller vill skilja mellan sanning och villfarelse.

Jag upprepar: Alla trogna måste:

  • Förmana EFK att avvisa detta avfall, eller

  • Avlägsna sig från ett sammanhang där Evangeliets förnekelse ges legitimitet.

Detta är inte hat. Det är kärlek till sanning. Det är logikens lydnad under Skriften.

2 Joh 1:10–11: "Om någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så ta inte emot honom i ert hem och hälsa honom inte välkommen. Ty den som hälsar honom välkommen gör sig delaktig i hans onda gärningar."

Låt oss då stå fasta. Inte i egen kraft, utan i Kristus – den som bar Guds vrede, för att vi skulle kallas rättfärdiga. Det evangeliet är inte öppet för kompromiss. Det är antingen allt – eller inget.

Detta är inte en fråga om personlig stil, ton eller tolkningsskillnader bland syskon. Det är en fråga om sanning eller lögn, frälsning eller fördömelse. Inbjudan av Brian Zahnd till Torpkonferensen är inte bara ett misstag – det är ett moraliskt och andligt svek.

Enhet utan sanning är inte enhet, det är förräderi.

Om Guds vrede inte har blivit tillfredsställd i Kristus, så är vi alla fortfarande under domen. Men vi vet att "det finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus" (Rom 8:1) – just därför att korset är juridiskt, objektivt och tillräckligt.

Därför kan vi inte vara tysta. Därför måste vi dra gränsen. Och därför måste varje församlingsledare, varje troende och varje samfund som vill vara troget Evangeliet nu välja:

  • Sanningen – eller tillvänjning till villfarelse.

  • Korsets dårskap – eller denna världens vishet.

  • Evangeliet – eller Zahnds gnostiska förvrängning.

Logiken är obeveklig. Evangeliet är icke förhandlingsbart. Och separation är ibland en moralisk plikt.

*Korrekta översättningar från grundtexten 

söndag 24 maj 2015

måndag 18 maj 2015

söndag 15 mars 2015

Bibelns jargong mot villolärare

Ibland får jag höra klagomål över en viss "hård" jargong mot villolärare. Tydligen är det någon som har läst någonting på nätet, på någon diskussionssida eller någon blogg, eller någonting annat, och tydligen drar någon slutsatsen att det är jag som har skrivit detta. I alla fall är det jag som får skulden, och så får jag höra det i andra- eller tredje hand och ombes att sluta. Jag vet inte riktigt vad jag ska sluta med, om jag ens har sagt det, om det är jag som åsyftas, eller om jag bör sluta. Det kan ju vara så att jag bara sagt något bibliskt och någon oomvänd person blivit stött av det, därför att talet om korset är en stötesten, och vederbörande blivit överbevisad om sin synd. Kanske har vederbörande en av sina favoritlärare, som är en villolärare, som väser ljuvliga lögner i vederbörandes öron, och nu har jag, eller någon, förstört det roliga genom att avslöja den.

Det ligger förstås även en feghet bakom, man vågar inte gå direkt till mig och säga det, utan måste tala med någon annan om det. Om det nu alls är över någonting som jag har skrivit, men så tolkas det av personen som får höra det, som sedan kommer och "tillrättavisar" mig över någonting jag egentligen inte vet vad det är, om jag alls gjort det. Jag lämnas i ett diffust vakuum där jag har en känsla av att jag kan ha gjort någonting fel, att någon eller några ogillar mig, att de hatar mig, men jag vet inte vad det är jag egentligen gjort eller sagt, eller vem/vilka personen/personerna är. Allt blir ångest och förtvivlan. Mörka, sömnlösa nätter, nedstämdhet, depression. Vem kan jag lita på? Vilka är mina vänner? Jag kan bara gå efter Bibeln.

Ligger också en överlägsen attityd bakom. Man bara förutsätter att jag inte vet vad Bibeln säger om hur man ska tala om villolärare, och att de själva vet bättre. De förutsätter att jag inte utgår ifrån Bibeln i vad jag gör och hur jag uttrycker mig och att jag därför är "för hård". De bara förutsätter att deras (något "svenska") sätt att bemöta felaktigheter, d.v.s. helst inte alls, i konflikträdsla, i mesighet och fjollighet, är rätt väg att gå. Och visar man minsta känslouttryck eller helig vrede så har man automatiskt syndat och är inte "kärleksfull", "ödmjuk", eller ens "kristen". (Med deras obibliska definitioner förstås).

Jag vill med detta inlägg visa att min hårda jargong mot villolärare utgår ifrån Bibeln. Och jag vill hävda att min jargong mot villolärare egentligen inte alls kommer i närheten av att vara så hård som Bibelns är. Logiken är klar. Villoläror vanärar Gud, och allt som inte ärar Gud måste bort. Villoläror lurar våra älskade medmänniskor till Helvetet och måste avslöjas. De som är lurade av dem måste skarpt visas in på rätt väg igen så att de inte hamnar i Helvetet till slut. Finns det något som är hårt? Då är det ditt förhärdade hjärta, när du ser människor luras ner i en brinnande sjö av eld och svavel, men står och apatiskt titta på. Eller när du, något hycklerskt, går hårt emot dem som inte klarar av att vara som dig, som inte känslokallt passivt och apatiskt klarar med att bara stå och titta på.

Jag vill alltså även vara tydlig med att en villolära inte bara är en lära som är felaktig och inte överensstämmer med Bibeln (ingen av oss vet allt eller har rätt till 100% i allt), utan en lära som är så pass felaktig och avvikande från sanningen att den som lär ut det, och de som tror på den, inte är kristna, inte blir frälsta, och hamnar i Helvetet. En villolära lär ut ett felaktigt sätt att bli frälst på, så att de som följer den följer en felaktig väg till frälsning, och därför inte blir frälsta alls. En villolära lär ut en falsk gud och inte den sanne Guden. En villolära skiljer sig från en vanlig falsk religion i det att den utger sig för att vara kristen, och dess anhängare kristna, men per definition inte kan vara det. (Vi ska alltså inte ha denna jargong mot folk i andra religioner eller onådda folkgrupper). En villolära förnekar t.ex. Treenigheten, att Jesus är Gud eller att Bibeln är högsta auktoritet, felfri och ofelbar. En villolära lär ut att man blir frälst genom sina egna gärningar och prestationer och att Jesu verk på korset inte helt räckte till för att frälsa. En villolära är alltså så avvikande att det inte är sann kristen tro. Exempel på villoläror och -lärare, som är så tydliga att jag kan nämna dem utan att behöva gå in och förklara detaljerat bör vara: Jehovas vittnen, mormonerna, men även katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan. Andra har jag gått igenom och skrivit om från fall till fall, och i så fall hänvisar jag dit. Och detta är inte kärlekslöst att säga, utan det är kärlekslöst att låta bli att säga det bara för att ni ska tycka om mig. Till bekostnad av människors eviga destination.

Om någon inte håller med och har frågor och vill diskutera så är det bara att kontakta mig direkt istället för att prata bakom ryggen med andra. Jag står för allt jag säger och är villig att ta emot kritik och utvärdera om den är befogad. Om du inte törs skriva till lilla mig direkt, kan jag inte ta kritiken på allvar, jag får knapphändig info och inga detaljer, och jag kan inte bättra mig. Om jag, enligt dig, är fel ute och riskerar att vara på väg till Helvetet, är det kärleksfulla du kan göra att personligen visa mig mitt fel, inte börja prata med andra om det (Matt 18:15). Som kristen är det en del av min helgelse att ständigt korrigera mig själv och ta emot korrigeringar, och jag behandlar även andra som jag själv vill bli behandlad när jag varnar eller korrigerar andra. Vi är också skyldiga att förmana varandra enligt Bibeln. Det är en mycket förbisedd plikt och funktion som vi har för varandra som kroppsdelar i Jesu kropp idag, tyvärr.

Tillbaka till ämnet. Bibelns jargong mot villolärare. Här är lite exempel:

  • Johannes döparen kallade dem för "huggormsyngel". Likaså gjorde Jesus själv (Matt 3:7; 12:34; 23:33; Luk 3:7)
  • Jesus kallade dem vidare för "vargar" (Matt 7:15) "hundar" (inte "människans bästa vän" i den kulturen utan snarare som pestråttor, eller ännu äckligare), "svin" (djur som enligt Lagen skulle ses som avskyvärda för Israels barn, och inte ens fick ätas) (7:6)
  • Jesus använder dessa tillmälen om dem: "era hycklare! ... vitkalkade gravar ... inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet" (Matt 23:27) och annat, i sammanhanget.
  • Paulus kallade dem också för "vargar ... män som förvränger sanningen" (Apg 20:29-30) "hundar" (Fil 3:2)
  • Paulus kastar en förbannelse över dem (Gal 1:8-9). Vi kristna ska inte förbanna våra personliga fiender, utan välsigna dem (Luk 6:28, Rom 12:14), men villolärare är av en annan kaliber. De är inte våra personliga/privata fiender utan de är särskilda fiender till Gud, Glädjebudet om korset (Fil 3:18), och de är fiender till våra medmänniskors frälsning. De skickar människor ifrån sanningen, från Gud till Helvetet. Därför uttalar Paulus förbannelse över dem. Det grekiska ordet betyder att de helt ska "dumpas", lämnas åt deras eget öde, d.v.s. Helvetet.
  • Paulus befaller att man ska märka ut dem tydligt (Rom 16:17) och han nämner dem vid namn, t.ex. Hymeneus och Filetus (2 Tim 2:17), och han varnar om att deras ord sprider sig som cancersvulster.
  • Likaså nämner Johannes Diotrefes (3 Joh 1:9) och kallar villolärare som är emot Treenigheten och att Jesus är Gud och människa för Antikrist, som har Antikrists ande (1 Joh 2:18, 22; 2 Joh 1:7) och att dessa är så långt gångna att man inte ska/måste/behöver be för dem!!! (1 Joh 5:16) Denna sanning har visat sig vara en chock för många och många tror sig vara kärleksfulla, fromma eller uppnå något genom att be för villolärare, men Bibeln säger annat. Slösa inte böner om frälsning för dessa, utan gör som Johannes och Paulus, dumpa dem och låt dem vara. Det finns många vi måste be för, vi har begränsad kraft och tid, och vi måste prioritera rätt!
  • Andra Petrusbrevets andra kapitel samt Judas brev visar tydligt hur en biblisk jargong mot villolärare ser ut:
    • 2 Petr 2 kallar dem: 
      • falska lärare som smyger in förödande irrläror
      • de gudlösa
      • de som i orent begär följer sin köttsliga natur
      • fräcka och självsäkra
      • oförnuftiga djur
      • fördärvade och hamnar i fördärvet
      • smutsfläckar
      • skamfläckar
      • dessa förbannelsens barn
      • talar stora och tomma ord
      • slavar under fördärvet
    • Judas brev kallar dem: 
      • "gudlösa"
      • oförnuftiga djur
      • skamfläckar 
      • dubbelt döda
      • uppryckta med rötterna
      • vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter
      • irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt
      • gudlösa syndare
      • hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär
      • oandliga människor
     
Om någon tycker att detta är en hård jargong så är detta Bibelns egen jargong. Det är inte mig du har problem med utan Gud. Jag har visat det utifrån Bibeln och det är exemplet för oss, för vilken jargong vi ska ha. Jag måste bara omvända mig och se hur jag har kommit till korta och inte alls lyckats uppnå en sådan hård jargong som Bibeln har. Jag fruktar fortfarande människor och vill behaga dem och underlåter att tala tillräckligt hårt mot villolärare när jag kan. Jag är rädd för att alls publicera detta blogginlägg.

Låt oss gå hårt emot villolärare och villoläror när vi ser hur de vanärar Gud och vilseleder våra älskade medmänniskor bort ifrån den underbara relationen med Gud och ner i det brinnande Helvetet. Vi måste se att "ödmjukhet" som många talar sig varmt om idag inte är den sanna ödmjukhet vi ser i Bibeln, utan snarare en fjollighet, apati, mesighet och människofruktan, som vill vara människor till lags. Vi är så påverkade av vår svenska fjollkultur att vi tror att även de mest befogade känsloutlösningar är onda. Vi ska vara ödmjuka inför Gud och Hans Ord, om Sanningen, och med helig kärlek, helig passion och helig vrede gå emot ondskan och lögnen.

Låt oss se att Judas' uppmaning är lika aktuell för oss idag:

3 Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.


Låt oss känna och ta till oss Pauli uppmaning till Timotheos och göra den till en uppmaning till oss i vår onda tid:

2 Tim 4 1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
 5 Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
 


lördag 15 mars 2014

Jesus och den religiösa makten

Predikan jag höll den 23 feb utifrån Mark 11:27-12:27


tisdag 19 november 2013

Exorcism och onda andar

Hur driver man ut onda andar? Är "exorcism" som man ser den göras av katolska präster, ortodoxa, och i en del karismatiska sammanhang, bibliskt? Är onda andar ovanliga eller vanliga idag och hur ska vi hantera dem? Predikan från söndagen den 10:e

tisdag 17 september 2013

fredag 26 april 2013

No Compromise Ever, avsnitt 1

Mike Abendroth, Carl Trueman, Phil Johnson, James White pratar om evangelikalismen. I detta avsnittet som visades för ett tag sen, men jag har velat lägga upp den här i ett tag, så pratar de om något som hände i ett annat program som hette "The Elephant Room" vilket från början var tänkt som ett ungefär likadant program som detta. Där pastorer och bröder skulle samlas och ta upp tuffa frågor. Det verkade stabilt i början men efter ett tag ballade detta ur och de bjöd in flera villolärare, bl a några sökarvänliga "pastorer," och modalisten TD Jakes, för att sitta i dessa broderliga diskussioner. Så där satt flera "reformerta" pastorer, bl a Mark Driscoll (som är lite mer känd i Sverige än övriga) och kallade dessa villolärare för "broder." Det hände också mycket mer skandaler i den här vevan som jag inte ska skriva om.

Så i detta program av No Compromise Ever pratar de om detta och hur viktigt det är med rätt lära och att säga ifrån mot och om villolärare. Speciellt viktigt arbete för pastorer som ska vara herdar för hjorden.

No Co Ever: Episode 1 from No Compromise Radio on Vimeo.

tisdag 2 april 2013

Kort recension av bibelserien som SVT visat över påskhelgen




De hade lagt till mycket dramatik och våld, m m. Ironiskt nog börjar första delen med en varning om att serien innehåller mycket våld, eftersom de vill skildra Bibelns berättelser troget och dessa innehåller mycket våld. Nu vill jag veta i vilken bibel de läser om några ninja-änglar som utförde massaker i Sodom. Osv.

Den första scenen är att Noa är i arken och berättar skapelseberättelsen. En OK lösning och filmen försöker inte bortförklara skapelsen och syndafloden med naturliga förklaringar. Likadant med resten av Guds ingripanden/undren i filmen, de skildras som verkliga under som Gud verkligen utför och har inga naturliga förklaringar. Men något jag märkte var att Noa pratade med skotländsk dialekt. Och dialekterna varierade mellan skådespelarna som spelade personer som skulle ha samma språk (jag menar att de kunde väl åtminstone försöka bryta på hebreiska etc, om de nu skulle prata engelska och även ha olika engelska dialekter) och även en del skulle komma från samma område men hade ändå olika dialekter. Trovärdigheten förstörs helt. Men något bra som bröt denna trend var hur Saul uttalade Michal.

De gick igenom ett urval av personerna i Bibeln, många saknades förstås. Vad som främst saknades var sammanhanget mellan GT och NT. Att GT talar framåt om Messias, Den Smorde Frälsaren som Gud utlovade och som uppfylls av Jesus. Exempelvis hade de inte med Josef som var en stark och viktig förebild av Jesus. Vilka är personerna, varför är detta med, sammanhang?

Bortsett från det får man väl ge dem lite utrymme att göra det mer dramatiskt och spännande. Det måste funka på film. Det måste flyta. De tog bort Tom Bombadill från Sagan om Ringen-filmerna också. Men det är något jag än idag inte har kommit över, heller.

Jag nämnde Sodom. Jag märkte också hur de tog bort delen om att sodomiterna, invånarna i Sodom, var "sodomiter," dvs "homosexuella," och ville våldta änglarna. Detta var första tillstymmelsen av den liberala sociala agendan som jag kunde märkta låg bakom, och skulle gå som en röd tråd genom hela serien. Avsnittet om Jesus var det jag gillade minst av alla. Först och främst så är skådespelaren inte Jesus och jag kunde inte älska honom som Jesus eller älska vad han sa. Alla Jesu ord hade ändrats och förvanskats för att passa den sociala agendan.

Inget Evangelium i detta avsnitt. Inget om synd, domen, Helvetet eller omvändelse. Det var en Jesus som gav legitimitet åt syndare att fortsätta synda. Det är även tveksamt vad filmskaparna ville ge för betydelse med Guds rike? - jag fick vibbarna om att de avsåg ett rike vi ska ta ner på jorden a la "socialevangeliet" genom att utföra välgörenhet? - och inte det framtida riket man ofta kallar Himlen, som visst är på jorden (Den Nya Jorden, Det Nya Jerusalem, Upp 21) där Gud regerar och Hans folk har evigt liv med Honom - men jag kan ha fel.

Joh 3:16 hade till och med ändrats för att ta bort delen med att gå förlorad. Jesus var bara ett hot mot maktetablissemanget och alla omnämnanden som Jesus gjorde, medveten, om att Han skulle ge Sitt liv till lösen för många, dö som ett offer i syndares ställe, var borttagna. Jesus dog p g a politik.

Sista avsnittet kunde i mitt tycke haft mindre av korsfästelsen. Anledningar:
  1. I Bibeln själv är beskrivningarna av själva korsfästelsen en väldigt liten bråkdel av evangeliernas skildringar. Det var inte det synliga romarnas kors som var det värsta utan att Jesus på korset led under Guds vrede, övergiven av Fadern, för vår skull.
  2. Det var korsfästelse under en falsk uppfattning som ovan nämnts.
  3. Vi behöver inte en ny "Passion of the Christ"-film
  4.  Mer utrymme åt Apostlagärningarna.

Jag gillade delen med apostlagärningarna mest i serien, men hade velat se mer av det, de hade kunnat banta ner korsfästelse-delen.

Pingstdagen var riktigt skildrad, där Anden ingav dem att tala riktiga språk, och predikade Evangeliet, Glädjebudet, för de utländskspråkiga. Det hade en riktig evangelieförkunnelse som man ser i Apostlagärningarna: Jesus dog, återuppstod, ånger/omvändelse, syndernas förlåtelse. Det enda felet var den märkliga dopsynen där bl a Paulus fick vatten hällt på sig från en potta och inte ens hade gjort någon riktig ordentlig bekännelse än. Man döpte så tidigt i kyrkans historia (Didache från ca 0090-talet) men det står inte så i Bibeln utan bibliskt dop är dränkning av hela kroppen som ska likna död och uppståndelse och identifiera en med Jesus.

Stefanus' stening och Paulus i fängelse reciterande Rom 5:3-4, samt 2 Tim 4:6-7 var speciellt rörande och bra lösningar, filmiskt. Man erkände t o m att Paulus' brev är bevarade autentiska i NT.

Uppenbarelseboken kunde dessvärre tolkas som en snetripp orsakad av att de försökte döda Johannes genom förgiftning. Som tur var var inte mycket av den med.

Men apostlagärningarna lyfte serien och just den delen kan jag gärna se om fler gånger. Hade önskat det var mer av det, som sagt.

(Recensionen blev visst lagom kort, allt är relativt...)

onsdag 6 mars 2013

Att separera från falska bekännare

Rätt gemenskap
Det är viktigt med rätt gemenskap. Paulus skrev till Timoteus i 2 Tim 15-22, att han skulle göra allt han kunde, för att bestå provet inför Gud och akta sig för orättfärdighet. Paulus är också tydlig med att nämna flera vid namn i hela brevet, som man ska akta sig för (i detta stycke, citeras även nedan, gäller det oandligt, tomt prat från såna som Hymeneus och Filetus som säger att uppståndelsen redan ägt rum.) Sjukdom och orenhet smittar. Man ska endast sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta, så att man blir helgad och användbar för sin herre och förberedd för allt gott arbete:

Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet, och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. (2 Tim 15-22 SFB)

lördag 12 januari 2013

Jesus Culture L.A. 2012: Klar Karismatisk Kraft - eller Slipade Säljare Som Saluför Skrot?

Det här är en video av YouTube-användaren bzel333 som har ett reportage om konferensen Jesus Culture LA 2012.

Man får höra från de som besökte konferensen vad budskapet var och se huruvida det stämmer överens, eller inte stämmer överens, med Evangelium om Jesus Kristus. Och lite mer...



bzel333 står för sund biblisk lära och Evangelium, har mycket bra undervisning och apologetiskt på sin kanal, mot både ateism och new age och osunda/villoläror som finns i vissa "kristna" sammanhang. Han har också fått sitt konto raderat från YouTube ett par gånger för att villolärarna anklagat honom för upphovsrättsbrott. (Han har tagit utdrag från deras undervisningar för att kritisera och granska och kommentera - vilket egentligen är "fair use" - skäligt bruk, helt tillåtet att göra.)

lördag 15 december 2012

Frågor och svar med Sproul, MacArthur och Lawson

Teologiska tungviktare träffas och samtalar öppet och uppriktigt om brännande ämnen... RC Sproul, John MacArthur och Steve Lawson besvarar frågor om att stå fast i tron och andra lärofrågor.

Några av frågorna de tar upp:
-Hur viktigt är det att hålla fast vid att Adam var en historisk person?
-Kommer böner till Maria och helgon att hålla någon utanför himlen om de bekänner tro på Kristus?
-Vad är Evangeliet?
-Kan mystisk bön leda till "en-världsreligionen?"
-Kommer dödfödda barn till himlen?
-Älskar Gud oss precis som vi är?
-Varför är så många kristna emot reformert teologi ("kalvinism?")

Om videon inte funkar så kan man välja att se eller lyssna på hemsidan: http://www.ligonier.org/learn/conferences/standing-firm-2012-west-conference/questions-and-answers-west-conference/

onsdag 12 december 2012

Trosbekännelser och katekeser?



Fritt återgett ur klippet:
Många förknippar trosbekännelser och katekeser med död, lagisk religion. Modernare kyrkor lägger betoningen på egna upplevelser och känslor istället för biblisk sanning och exakthet. Man ska ha en "levande relation" med Gud men sånt som trosbekännelser och katekeser är "död religion."

Trosbekännelser och katekeser är verkligen inget som står över Bibeln. Men säger man att de bara är gamla dammiga religiösa människotankar som man bör akta sig för, då har man fel också. Det finns riktigt bra trosbekännelser som är till mycket stor nytta, då de är fulla av bibelhänvisningar och kommentarer. De ordnar, sammanfattar, och lägger ut vad Bibeln säger. De hjälper att förklara Sanningen, så att man inte blir vilseledd av villolärare; försvarar Sanningen mot de som inför villoläror och felaktigheter; och säkrar fast Sanningen så att den inte försvinner ut ur kyrkorna.

Det finns felaktigheter överallt i dagens kyrkor. Gamla hederliga, exakta trosbekännelser och katekeser är gjorda för att förklara, försvara och säkra Sanningen, genom att de har med sig århundraden av visdom. Om man studerat dem mer idag så hade det inte varit så mycket orena läror i dagens kyrkor.

När en kyrka tydligt artikulerar vad de tror på, i tillräckligt noga detalj, så kan någon som läser den ta reda på utifrån den vad kyrkan faktiskt tror på i vissa nyckelfrågor och läror i kristen teologi. Detta hjälper att främja sann enhet, och inte att förstöra den. För sann enhet innebär inte att bara vara ense om att vara oense, utan sann enhet är när alla tydligt förklarar sina ord och alla vet exakt vad den andre verkligen tror, och de alla ändå är ense, så de är sant likasinnade - det är sann enhet. Men när kyrkor är vaga i sina trosbekännelser så blir det svårt att skilja den falske troende från den sanne. Vi ska inte vara så eniga att vi inte kan se varandras felaktigheter, eller våra egna.

Ingen påstår att vi avsiktligt och elakt ska spela mot varandras skillnader, med fariseisk sekterism och vara petiga i smådetaljer som är oväsentliga. Men i dagens moderna kyrka har listan av "oväsentliga" frågor blivit så stor, och omfattar så många viktiga och grundläggande läror, att det är omöjligt att veta var en kyrka står idag, ens när man ser på deras trosbekännelse. Men från början var detta meningen med trosbekännelsen. De skulle göra skillnader mellan de saker som faktiskt uppstår mellan olika kristna och separera kyrkor, de falska från de sanna.

Att ha en vag och allmängiltig trosbekännelse är som att ha en portvakt som släpper in alla. Kyrkor använder idag trosbekännelser som en sorts evangelisation - ju vagare de kan ha trosbekännelsen, desto mer kommer känna sig inkluderade och vilja komma och testa deras kyrka. Men det verkliga syftet med en trosbekännelse ska vara att frimodigt och ärligt förklara vad man tror, så att de som inte håller med kan identifieras och passionerat bli tjänade, och så att de som håller med kan bli likasinnade medlemmar. Det är inte meningen att få falska kristna som står emot sanningen att gå med i kyrkan och låtsas som att alla håller med. Vi behöver sann enhet och det kommer av tydliga trosbekännelser, inte mindre.

fredag 7 december 2012

Jesu gudom i Jakobs brev

Tidigare i år skrev Tur8infan ett inläggAlpha & Omega Ministries' apologetikblogg om Jesu gudom i Jakobs brev.

Bl a utifrån kapitel 1 vers 1-7

1Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. 2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, (Svenska Folkbibelns översättning, SFB)

I vers 1 identifierar Jakob Jesus som både Gud och Herre: θεοῦ και κυρίου Ἰησοῦ Χριστοῦ. [Theoú kai kyríou Iäsoú Christoú] Svårt att återge hur både θεοῦ och κυρίου hänger ihop med Jesus, med samma tydlighet i översättning till svenska men för att förstå ungefär kan det återges såhär: "Jakob, tjänare till Jesus, [=som är] Gud och Herre."

Men vill man bråka om hur det ska återges, så är det iallafall tydligt att Jakob identifierar Jesus som Herren. I vers 5 säger han att man ska be till Gud, som ger... sedan byter han i vers 7 till att säga att man kan få något av Herren. Han ser alltså Gud och Herren som utbytbara synonymer. När Gud ger, så får man av Herren. Samma sak. Och Herren var ju tydligt Jesus. Detta visar alltså att Jakob ansåg att Jesus är gudomlig.

Jakob skriver vidare i kapitel 2 vers 1, här gör jag en egen översättning då SFB:s är felaktig:

Mina bröder, ha inte vår Ärans Herre, Jesus Den Smordes, tro med partiskheter.

Också detta kanske lite svårt att översätta på ett bra låtande/begripligt sätt på svenska men det rör sig alltså om att grekiskan klarar av att både säga att Jesus Den Smorde är "vår Herre" och "Ärans Herre" samtidigt, då ordföljd inte är lika "viktigt" som i svenskan. Och engelskan. T ex English Standard Version (ESV) och King James Version (KJV) väljer därför att skriva Lord två gånger our Lord Jesus Christ, the Lord of glory.

Det är också en lösning. Men SFB har däremot helt oförklarligt översatt τῆς δόξης [täs dóxäs] som om att betyda att Jesus är "den förhärligade", δόξης är genitiv av det feminina substantivet δόξα "ära, härlighet" och inte en passiv form av verbet δοξάζω [doxázzo] "förhärliga", τῆς är genitiv av den feminina bestämda artikeln, som hör till det feminina ordet, och inte till Jesus (Jesus är ju inte en tjej, eller Hans namn är inte feminint) det ska alltså betyda "ärans Herre, Jesus", eller "härlighetens Herre, Jesus" och inte "Jesus, den förhärligade."

Mycket viktig skillnad att påpeka, även om inte SFB:s översättare förnekar Jesu gudom så är översättningen av denna vers mer än bara "olycklig." Ärans/Härlighetens Herre är en viktig gudomlig titel (se Psalm 24:7-10) som även Paulus använder om Jesus i 1 Kor 2:8. Denna gång tackar jag SFB för översättningen:

Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

(I grekiskan står det här för Härlighetens Herre τόν κύριον τῆς δόξης [ton kyrion täs dóxäs], ni känner säkert igen orden.)

Tur8infan tar upp fler exempel på att Jesus är Gud enligt Jakobs brev, inlägget är här.

|||

måndag 26 november 2012

Du vet väl om att den här sången är obiblisk?



Och nu, säger du kanske, vad är det nu för fel på denna? Det är ju en fin låt? Allmänt vedertagen och uppskattad av de flesta.

Nej det är ju inte konstigt för den handlar ju om DIG! om hur underbar DU är! Hur många uppskattar inte att höra det?

De finns säkert också de som fått tröst av denna sång. Falsk tröst.

Jag är ganska rädd när jag ska säga eller skriva något sånt här. Vad ska folk tycka? Hur skulle jag våga säga något emot denna? Jo, som Amos: När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, HERREN talar, vem skulle då inte profetera? (Amos 3:8 SFB) - jag är mer rädd för Gud! (Matt 10:28)


Detta är en helt obiblisk låt!


Jag fick plötsligt för mig att se hur denna sång stämmer med Bibeln en dag. Jag vet inte varför. Jag har inte varit en stor motståndare till den här sången, har inte varit en stor fantast till den heller. På rak arm hade jag tyckt den var OK. Har inte direkt lyssnat noga eller reflekterat över texten fram tills dess. Har antagit att det finns de som är av den lite mer narcissistiskt lagda typen och att jag inte tillhör dem, men vem är jag att säga till andra?

När det gäller "kristna låtskrivare" så litar man och antar att de kan sin sak. Att de inte bara är bra på att göra låtar utan kan göra ett bra innehåll i texten. Att de vet att vad de skriver stämmer med Bibeln och är teologiskt riktigt. Ja, så borde det vara. Men är det så?

Vi tar sången vers för vers, jag visar några bibelord under och sedan en kommentar. Först refrängen:

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Rom 3:121
Alla avviker, ihop blev de värdelösa; inte finns den som gör gott, inte ens en.

Psalm 5:6
Du [Gud] hatar alla ogärningsmän.

Kommentar: Dessa två bibelställen räcker, de visar tydligt att sången har fel.

Första versen:
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Matt 5:20
Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

1 Kor 6:9-10
Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Psalm 5:5
Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet,
den som är ond får ej bo hos Dig.

Kommentar: Det verkar som att Jesus är en av de "alltför många" som talar om att man bör vara si och så när Han säger att ens rättfärdighet bör gå långt utöver de skriftlärdas och fariseernas och att man ska vara fullkomlig. Här predikar Jesus om Lagens höga krav för att visa att vi aldrig kan klara det utan behöver bli räddade av Honom. (se Rom 3:20ff) Behovet av Jesus och räddningen försvinner helt när man säger att Gud inte har några krav utan accepterar oss ändå. Man säger att Gud gav Sin unike, älskade Son, för att plågas, lida och dö, men egentligen behövdes det inte.

Och det kan du lita på? Bibeltexterna ovan säger däremot att man inte ska låta sig bli bedragen, lurad, och räknar upp vilka som "är si och så" och inte ska ärva Guds rike. Att Gud inte älskar ogudaktighet och att de onda inte får bo hos Honom. Man ska alltså verkligen inte lita på påståendet i sångtexten att Gud inte accepterar vem som helst ändå.

Nästa vers:
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Lukas 13:3
Om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under!

Ordspråksboken 16:4-5
HERREN har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag. HERREN avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.

2 Petrusbrevet 2:9
Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

Kommentar: Människans uppgift är att lyda Guds bud. Detta är befallningar och inte förslag, det är inte valfritt, vi får inte välja att lyda Gud eller ej. Olydnaden kommer Gud ju att straffa. Men fortfarande får människorna leva och Gud befaller dem att omvända sig, och Han väntar tålmodigt. Detta betyder fortfarande inte att människorna är fria att göra vad de vill utan fortsätter de i olydnaden, kommer Gud att straffa dem.

Passar människan in i skapelsen? Nej, människan, med början av Adam, har satt skapelsen under ett lönlöst slaveri hos förgängelsen. Skapelsen jämrar sig och våndas så länge den måste stå ut med onda människor (och det inkluderar men är inte begränsat till miljöförstöringar.) Skapelsen längtar att befrias och komma till en tid då Gud återställer allt som det var innan syndafallet. Rom 8:19-23



Det är faktiskt kusligt när man tittar på den här låttexten och jämför den med Bibeln. Och sedan ser på oss. Hur folk bara blint godtagit den. Det finns en kultur av att inte ifrågasätta något utifrån Bibeln. Allt ska accepteras blint om det sägs från någon "känd" eller uppsatt person. Och vilken villfarelse som har farit över nutida kristendom. Vilket gottande, i hur vi är älskade, att Gud skulle se något i oss som Han älskar. En del kategoriserar detta som lovsång fast det inte handlar om att tillbe Jesus alls. Vilken köttsdyrkan.

Detta är en rent satansk sång som lurar folk rakt ner i Helvetet. Satan förklär sig till en ljusets ängel (2 Kor 11:14.) Hårdrockare, långhåriga killar med skinn och nitar, kan slänga sig i väggen. Satan använder "gullig" musik med "kristendom" klistrat som etikett. De du minst kan tänka dig. Mysfarbröder med koftor. De fattar om dina axlar, ler med ett vänligt, tryggt leende, och talar om för dig hur underbar och fantastisk Gud tycker att du är. Hur glad Gud är över att just du finns. Ingen synd, ingen arg Gud som behöver blidkas, inget behov av korset, inget behov av omvändelse. Tomt smicker.

1Tess 2:5
Vi har aldrig farit med smicker...

Ords 28:23
Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Gud älskar oss inte för att Han ser något i oss som är älskvärt. Vi har inget värde i oss som tvingar Gud att älska oss. Var glad för det. Om Gud skulle ha det som grund för huruvida Han skulle älska oss eller ej, så hade det varit kört för oss för länge sen! Vi är inte starka, gudfruktiga, hederliga människor, vi är inte goda.

2 Tim 3:1,2
Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva... 5 Håll dig borta från dem!

Tänk om innan du lyssnar eller sjunger till denna sång igen.



1Egen översättning. I övrigt använder jag Svenska Folkbibeln (SFB).

onsdag 26 september 2012

Todd Friel jämför Joel Osteen med Bibeln

Detta är från Way of the Master Radio (numera Wretched Radio) där Todd Friel går igenom en TV-intervju med Joel Osteen för att se om hans svar stämmer med Bibelns auktoritet.


lördag 22 september 2012

Frågor om att vara pastor

Vill man bli pastor så bör man antagligen inte vara det!!! Samtidigt så lär det vara en förutsättning att man ska vilja det (1 Tim 3:1). Men det ligger något varningstecken i någon som vill bli pastor eller rekommenderar sig själv. De är ute efter en hög position, ära och beröm. De kan lika gärna vara med i näringslivet eller bli diktatorer. Men lättaste stället att armbåga sig fram på en "karriärsstege" är nog tyvärr i en församling av kristna som tenderar att bli för ödmjuka (man ska ju inte vara så "ödmjuk" så att man tolererar och inte står emot felaktigheter.) Men en sann pastor ska vara villig att gå ner och sätta sitt liv för hjorden. De ska inte stå över utan gå ner lågt, under dem.

Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.
(Markusevangeliet 10:42-44 SFB)

Och apostlarna? Ännu lägre:

Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.
(1 Korintierbrevet 4:9-13 SFB)

Tänk på detta med alla folk som vill bli/är "stora" (kända) ledare, förkunnare, pastorer eller t o m utnämner sig till apostlar.

Förebilden är Jesus:
Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
(Markusevangeliet 10:45 SFB)

Detta är också till dig om du vill bli pastor eller ha någon ledande ställning i en församling. Rannsaka dina motiv.

(Här skrev jag också ett kort stycke i ett annat sammanhang, konkret om vad pastor innebär och vad denne ska ha för roll.)

Och nu: pastor Jim McClarty besvarar 13 frågor från en ung bibelstudent om att vara pastor:

fredag 20 juli 2012

Jaga efter Kristuslikhet

Förra söndagen kunde vi ha ett till friluftsmöte. Luften var väldigt fri och frisk så jag blev tvungen att höja rösten en smula.



||

onsdag 13 juni 2012

Rättfärdiggörelse Genom Jesus Kristus Allena (John Gerstner)

Det skrivs en del kritiskt om katolska kyrkan och "protestantiska"/frikyrkors närmande till katolska kyrkan. Det finns mycket som klart är fel i katolska kyrkan men detta är själva kärnan till varför katolska kyrkan är fel och har ett falskt evangelium: frågan om rättfärdiggörelsen.

Den framlidne John Gerstner kontrasterar den historiska protestantiska synen på rättfärdiggörelsen med Roms (katolska kyrkans) syn.



Martin Luther kallade det läran med vilken kyrkan står och faller.

Jean Calvin kallade det reformationens gångjärn.

Westminsterbekännelsen kap XI om rättfärdiggörelsen:
I. Dem som Gud verksamt kallar, rättfärdiggör han också fritt:a inte genom att ingjuta rättfärdighet i dem, utan genom att förlåta deras synder, och genom räkna och godtaga deras personer som rättfärdiga, inte för någonting verkat i dem, eller gjort av dem, utan för Kristi skull allena;c ej heller genom att tillräkna själva tron, trosakten, eller någon annan evangelisk lydnad till dem, som deras rättfärdighet, utan genom att tillräkna Kristi lydnad och tillfyllestgörelse till dem,b de mottagande och vilande på honom och hans rättfärdighet genom tro; vilken tro de har inte av sig själva, den är Guds gåva.c

a Rom. 8:30, 3:24. b Rom. 4:5-8; 2 Kor. 5:19,21; Rom. 3:22,24,25,27,28; Tit. 3:5,7; Ef. 1:7; Jer. 23:6; 1 Kor. 1:30,31; Rom. 5:17-19. c Apg. 10:43; Gal. 2:16; Fil. 3:9; Apg. 13:38,39; Ef. 2:7,8.

Det som gäller är alltså: Tro -> (leder till) rättfärdiggörelse + gärningar
Medan Rom lär ut: Tro + gärningar -> rättfärdiggörelse
Många evangelikaler lär också felaktigt ut: Tro -> rättfärdiggörelse -(minus) gärningar

Gärningar är en nödvändig följd av den sanna rättfärdiggörande tron men det är inte en del av det som förtjänar rättfärdiggörelsen. Tron är inte heller en merit som förtjänar rättfärdiggörelsen utan handlar om föreningen med Kristus som är källan för rättfärdigheten.