Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

fredag 7 september 2018

Skatt är stöld, välfärd är orättfärdigt och Jesus var anarkokapitalist

Vad Bibeln säger om arbetarens rätt till sin lön, socialism och hur du ska rösta i valet.


I. INLEDNING


Nu är det snart val i Sverige och på valets smörgåsbord finns det att välja mellan socialism, socialism, socialism och: ...socialism.

Ja, detta om vi ska lita på de statliga medierna, för att rösta på något annat parti än de som redan är i riksdagen är ju en bortkastad röst, och alla de partier som är i riksdagen är socialistiska - vare sig de kan stå ett par snäpp till höger eller vänster i relation till varandra. De befinner sig alla redan långt ut på vänsterkanten. Men måste det verkligen vara såhär? Är en röst på något annat parti utanför dagens riksdag en bortkastad röst? Är vi helt enkelt tvungna att rösta på partier vi inte vill rösta på för att de annars kommer att bli "bortkastade"? Finns det inte något alternativ för Sverige? (Och då menar jag inte partiet "Alternativ för Sverige" - som också är socialistiskt!) Och vad ska man rösta på som kristen?

I den här artikeln ska jag inte säga åt dig vilket parti du ska rösta på. Jag kommer endast att bevisa, utifrån Bibeln, att socialism är fel, och att man som kristen därför måste följa Bibeln genom att inte rösta på ett socialistiskt parti. Att den som deltar i och ger sin röst åt höga skatter, är medskyldig till massiv stöld. Sedan kan jag rekommendera vad Bibelns sanningar indikerar att du ska rösta på.

II. SKATT


Jag ska börja med att argumentera för att skatt är stöld, men att vi ändå måste betala skatt, eftersom vi inte kan vinna mot överheten. Vi är övermannade. Detta säger Bibeln:

A. Ditt arbete, dina pengar


Bibeln säger en hel del om vikten av hederligt arbete och arbetarens rätt till frukten av sitt arbete, sina egna pengar och egendomar.

I Luk 10:7 samt 1 Tim 5:18 lär vi oss i klartext principen att "arbetaren är värd sin lön". Dessa är citat från Jesus.

2 Tim 2:6 säger att "Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden."

Det är alltså så att den som har arbetat ihop pengarna, använt sin tid, sin kraft, sina ansträngningar och förmågor, äger frukten av detta arbete.

Det är ditt arbete och du får lön för ditt arbete. Du har tjänat pengarna och förtjänat dem hederligt. Ingen annan än du har rätt till dem.

B. Skatt är stöld


Bibeln fördömer också all form av stöld, att ta någonting som tillhör någon annan mot dennes vilja.

Ett av de tio budorden Gud gav åt Israels folk och som också upprepas i Nya testamentet som en princip av budet "Du skall älska din nästa som dig själv" är "Du skall icke stjäla" (2 Mos 20:15; Rom 13:9).

I Mal 3:5 står det att Gud ska döma "dem som undanhåller arbetaren hans lön". Att undanhålla arbetaren sin lön genom att dra av en del som skatt, arbetsgivaravgift, m. m. är därmed en orättfärdighet som Gud ska döma.

Skatt är stöld eftersom det inte heller är frivilligt. I slutändan kommer du att buras in om du inte betalar skatt. Du har inget val att ge bort pengar till det du vill eller anser värt att ge pengarna till. Om du inte vill ge pengar till det (via skatt) blir du i slutändan bortförd av polisen, berövad din frihet. Det är våld, det är en form av rån. Det är orättfärdighet.

C. De bibelverser jag tydligen inte har läst


Nu kommer en del vilja ta upp ett par bibelverser som jag inte måste ha läst. Men jo, jag har läst dem, och här är vad de betyder, i tur och ordning.

1. Jesus: "Ge åt kejsaren..."


a. Texten: Matt 22:15-22

Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.

b. Förklaring

Vad menar egentligen Jesus i att säga "Ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren"?

Detta rör sig om en situation där fariséerna ville snärja Honom med denna fråga. Jesus såg deras ondska och hyckleri - de var egentligen inte intresserade av något svar, utan de ville snärja Honom. Om Han skulle svara "Ja, betala skatt till kejsaren", skulle Han bryta mot Lagen (som visats ovan) och dessutom få folket emot sig. Om Han svarade "Nej, betala inte skatt", skulle de få ett tydligt uttalande för att kunna "utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen" (Luk 20:20). Jesus skulle då inte dömas som ett oskyldigt offerlamm, i syndares ställe, utan själv skyldig till lagbrott. Det var en balansgång. Så i Sin gudomliga vishet Han gav dem inte svaret utan lät dem själva gissa med ett tvetydigt svar.

Även om man kan tolka det som att pengarna tillhör kejsaren, då det är kejsarens bild på pengarna (bortse ifrån det faktum att svenska kronor dessutom numera har döda kulturpersonligheter på bild; Euron har akvedukter, dollarn har döda presidenter, o. s. v.) så handlar det här egentligen om själva mynten som används för att motsvara det ihopjobbade arbetet. Inte det egentliga värdet på arbetet. Pengarna i sig är ju egentligen inte värda någonting utan ska motsvara ett arbete eller vara för att bytas ut till ett annat arbete eller vara. Det är endast ett medel.

För en kristen kan detta tolkas som att dina pengar tillhör Gud. Om du är kristen tillhör du Gud och inte dig själv, och allt det du gör och allt det du har, tillhör Gud.

Vad det egentligen handlar om, är inte att få ut en lära om huruvida det är rätt av kejsaren att begära skatt eller ej. Det handlar om huruvida vi ska gå med på det och betala den skatt som "kejsaren" bestämmer.

Vi hamnar alltså i en återvändsgränd om vi ska hitta ett uttömmande svar i just detta som Jesus säger om huruvida det är rätt med skatt eller ej. Det kan tolkas som att vi ska betala skatt (och troligen är det rätt tolkning, se nedan), men det innebär inte nödvändigtvis att det är rätt eller rimligt av "kejsaren" eller makthavare att kräva skatt. Eller att fortsätta vilja betala skatt när vi har möjlighet att påverka det genom demokratiska val.

2. Rom 13


a. Texten: Rom 13:1-7

En lite tydligare text om huruvida vi ska betala skatt, och dess giltighet, finner vi i Romarbrevets trettonde kapitel:

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

b. Förklaring

Den 7:e och sista versen som citeras ovan gör det tydligt: kristna ska betala skatt och tull. Kristna ska underordna sig överheten eftersom all överhet är insatt av Gud och följa lagen i landet de bor i, så långt de inte strider mot Guds lag. Det betyder dock inte att alla lagar är perfekt rätta eller att överheten alltid gör rätt. Paulus och Jesus levde under romerskt styre, en överhet som dödade dem och många andra kristna, för att de lydde Guds lag först och främst. Men vi kristna ska underordna oss överheten och Gud ska ta itu med vad överheten gjort med sin makt vid den yttersta domen. Kristna ska inte göra uppror eller starta inbördeskrig - vi ska följa lagen, så långt den inte tvingar oss gå emot Guds lag - inklusive att betala skatt. Att betala skatt tvingar oss inte strida mot Guds lag - även om de egentligen är Guds pengar - Gud behöver inte pengarna. Vi kan avstå dem och slippa onödiga konflikter med myndigheterna. Vi vet i slutändan att Gud ska döma den som undanhållit oss vår lön och tagit skatt (Mal 3:5).

Inte heller den här texten säger rakt ut att det är "rätt" av överheten att kräva skatt. Om den gör det, och har andra lagar som inte direkt strider mot Bibeln, ska vi betala skatt och följa lagarna.

Vi tittar närmare på denna text längre ned under frågan om socialism.

D. En bibelvers att ha i beräkningen: Matt 17:24-27


de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?" Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning."

I den här texten antyds det att skatt är en form av slaveri, medan "sönerna är fria" från skatt. Härmed antyder Jesus också att kristna, söner till den högste Kungen, egentligen också borde vara fria från att betala skatt. Men, kristna ska betala skatt:

"För att inte stöta oss med dem..."

Vi ska undvika onödiga dispyter med myndigheterna. Jesus hade ett annat uppdrag på jorden, att dö för att ge Sitt liv till lösen för många. Han har all makt och myndighet i himlen och på jorden. De jordiska makthavarna och deras krav var endast för Honom någonting som Han inte behövde ägna alltför mycket tid åt att strida emot, utan bara vifta undan och fortsätta på Sitt uppdrag. Samma sak gäller för oss kristna. Vi vet att Jesus är vår egentlige Kung och försörjare och Hans rike är inte beroende av pengar. Vi kan avstå dem för att ge åt myndigheterna det den vill ha och slippa att bli uppehållna i onödan. Gud kommer att skipa rättvisa i slutändan och döma dem som undanhållit arbetaren sin lön på jorden. Gud kommer ge oss vår verkliga lön senare.

III. SOCIALISM ELLER VÄLFÄRD


När det fastställts att skatt är stöld, ska vi gå vidare och titta på socialismen, eller "välfärden". Frågan vi ställer oss är om det ändå kan vara rättfärdigat att ta ut skatt för vissa goda ändamål, som polis, skola, vård och omsorg.

A. Välfärdsstaten


I Sverige har man så kallad välfärd, vilket i själva verket är ett finare ord för "socialism". Ja, det är faktiskt en kategori av socialism.

Man försöker, alltså, att uppnå ett samhälle av välstånd,, ett "rättvist" samhälle, genom att alla ska få tillgång till en del saker som anses livsnödvändiga utan att behöva betala för det. Skola, sjukvård, omsorg, diverse bidrag (men inte mat...)

Människan ska vara beroende av staten istället för Gud.

Som vi alla vet är skatten väldigt hög i Sverige, för att detta ska bekostas. Någonting som de flesta i Sverige inte ifrågasätter, för det här är ju rätt och riktigt och vi får ju saker "gratis".

Men egentligen är det inte "gratis" utan helt enkelt betalas det genom skatt. Du som arbetar betalar för det genom skatt, så att de som inte arbetar eller inte har råd av andra orsaker, kan få det ändå.

Nu innefattar det också mycket annat just i Sverige. Bidrag kan ges för att bekosta allt möjligt man som individ kanske inte gärna vill stå för, bl. a. aborter, hbtq/genus-"forskning", kultursatsningar, och annat sådant som går emot Herrens vilja.

Men, jag ska undvika att diskutera mer ingående dessa saker, huruvida socialism är bra, effektivt, o.s.v. ur ett praktiskt eller "världsligt" perspektiv just här. Jag ska istället ställa den högst relevanta frågan: är "välfärd" eller "socialism" rätt väg att gå, enligt Bibeln?

Är det rätt, enligt Bibeln, att ta skatt, stjäla pengar, om det görs i ett gott syfte? Ska man ta skatt från de som arbetat för att bekosta saker för de som inte har arbetat?


1. Några tydliga ställen från Bibeln


Bibeln har absolut en hel del att säga om att vara givmild, barmhärtig och hjälpa de fattiga och nödställda. Det ska man göra. Men det ska ske av fri vilja och inte av tvång från staten. Alla människor har ansvaret att arbeta och försörja sig själva och sitt hushåll. Den som inte tar sitt ansvar ska man inte "hjälpa".

a. Den som inte vill arbeta...

När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd. (2 Tess 3:10-12 SFB)

Här bemöter Paulus en situation där några i församlingen i Thessalonike trodde att de kunde snylta på sina bröders och systrars kärlek för att slippa arbeta.

I utsträckningen bemöts här varje människa som inte arbetar, och de som ger dem pengar och stödjer dem i tron att det är kärleksfullt. De som inte vill arbeta är människor som lever oordentligt - de tar inte sitt eget ansvar, som de har, att försörja sig själva - utan lever på andra. De lever på bidrag och arbetar aldrig, eller helst inte. Dessa är kristna eller andra inte tvungna att hjälpa. Än mindre ska en icke-kristen stat hjälpa dem genom att stjäla av andras surt förvärvade slantar.

Nyckelordet här är "inte VILL" arbeta. Kristna ska hjälpa de som verkligen är i nöd och är utsatta, som inte "kan" arbeta.

Men allmänt har människan ansvaret att arbeta och äta sitt eget bröd, stå på egna ben, försörja sig själv och sitt eget hushåll "i sitt anletes svett" (1 Mos 3:19).

b. Givande sker inte av tvång

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. (2 Kor 9:7 SFB)

En del hävdar att församlingarna i NT, särskilt den första i Jerusalem, i Apg, levde i en inbördes socialism, eller rent av kommunism. Man hade allt gemensamt och gav åt apostlarna, som distribuerade ut det till de behövande (Apg 4:35). Men att detta är socialism eller kommunism stämmer inte:

i. det här är inom församlingens kärleksfulla gemenskap, och inte ute i samhället eller samordnat av staten.

ii. det skedde efter behov. Behovet i just Jerusalem var så stort, det fanns så mycket fattiga, att de som hade jord eller hus fick sälja och bära fram vad de sålt. Det var även så stort behov att Paulus reste runt till församlingarna utanför för att samla in åt de heliga, fattiga, kristna i Jerusalem (Rom 15:25; 2 Kor 9:1).

iii. sist men inte minst, skedde det inte av tvång, utan av kärlek och fri vilja. Kristna tvångsbeskattades inte, utan man vädjade till deras kärlek som de fått av Gud i Jesus Kristus.

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. (2 Kor 8:9)

Obligatoriskt tionde gäller inte heller för den kristna församlingen. Man ska ge vad man beslutat sig för i sitt hjärta och inte av tvång.

(iv. Ananias och Safira kan komma på tal, som blev dödade av Gud då de inte bar fram allt de fått för det de sålt (Apg 5:1-11). Men deras synd var inte att de inte var givmilda, utan för att de båda beslutat sig för att ljuga för den helige Ande (vv. 5, 9).)

c. Överhetens uppgift, Rom 13 igen

Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. (Rom 13:6 SFB)

Som sagt, diskuterar denna text inte nödvändigtvis huruvida det faktiskt är rätt av staten att ta skatt - men säger att kristna ska betala skatt, och att det finns en giltig uppgift, en giltig anledning till att staten behöver pengar:

Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:3-4 SFB)

Notera att här inte nämns välfärd, sjukvård, skola, omsorg, bidrag, m. m. eller att hjälpa fattiga - nej, utan staten eller överheten har en enda uppgift som den fått av Gud:

Att upprätthålla Guds Lag, hålla tillbaka människans ondska genom fruktan och straffa brott.

Fundera bara lite över hur bra svenska staten är på detta som den ska göra, med det höga skattetrycket, och vad den egentligen lägger resurserna på. I rest my case.

2. Jesus var inte Robin Hood


Jesus samlade in mycket pengar för att hjälpa de fattiga, men Han var inte Robin Hood. Hans 12 lärjungar var inte hans gäng av muntergökar som rånade rika människor i Judéens Sherwoodskog för att sedan dela ut det till fattiga.

Jesus predikade inte heller att man skulle "Ge åt kejsaren, så delar han ut pengarna till de fattiga."

Jesus predikade att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Att vara givmilda, ge åt den som ber oss, låna ut utan ränta - utifrån kärlek till vår nästa. Inte för att staten tvingar oss, utan för att Guds kärlek genom Jesus driver oss att älska såsom Han har älskat.

Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning (1 Joh 3:16-18 SFB)

Socialism och skatter berövar den kristne hans frihet att älska sina bröder - och medmänniskor - av sann kärlek.

3. Jesu politiska filosofi


Jesus kom inte direkt med någon politisk ideologi eller filosofi. Han är själv den store Monarken som härskar i evighet och ska lägga allting under Sina fötter till slut då Fadern överlämnar riket åt Honom. Han ska härska i godhet och rättfärdighet över det folk Han själv har köpt med Sitt blod. Men innan dess, de gånger Jesus tar upp frågor om politik och ekonomi ser man att Han ligger närmast den s. k. anarkokapitalismen.

Jesus stödde privat ägande av produktionsmedlen och fri handel. Varje arbetsgivare och arbetstagare har själv rätt att själva komma överens om lönen (ingen inblandning av staten, inga kollektivavtal, Matt 20:1-15). Han visar, som sagt, att skatt är en form av slaveri. Hans syn på mänskliga furstar och statlig makt finns i 1 Sam 8, där Han genom profeten Samuel varnar dem för vad en kung ska göra med dem.

Jesus var emot slaveri, tvång och våld, även när staten stod för det och förespråkade frivillig välgörenhet. Hans anhängare kämpade inte för någon välfärdsstat, utan de spred Evangeliet.

B. Socialism fungerar inte


Socialism fungerar inte i praktiken. Inte heller fungerar det i teorin. Helt enkelt för att man inte förstår hur ekonomi egentligen fungerar. Det är en förlustaffär för alla i det långa loppet: "andras pengar" tar, till slut, slut. Och jag skulle vilja hävda att de flesta betalat många hundra tusentals kronor i skatt, utan att få någonting "gratis" tillbaka, utan snarare hade haft nog med pengar för att bekosta det själv och över för att hjälpa andra om man så ville. Så talet om att man får saker gratis är en ganska stor lögn.

C. Socialismens lögner


Socialismen stjäl alltså inte bara, utan ljuger dessutom. Finns det några som är mästare på propaganda och lögner så är det socialister, och Socialdemokraterna är också särskilt framstående i detta. Du tror att det inte är så i Sverige - just därför de har lyckats så bra med sin sluga propaganda.

Alla som motsätter sig vänstern, svartmålas som "sexistiska", "intoleranta", "främlingsfientliga", "homofoba", "islamofober", "rasister", "nazister" och "kvinnoförtryckande" - "hatare". Detta repeteras om och om igen på de statliga propagandaministerierna - svt och sr - så att folket ska tro på det.

Detta gör de för att de har slut på logiska, intellektuella eller moraliska argument. Det är rökridåer för att dölja det faktum att de inte har några argument. Det tilltalar människors känslor och rädslor. Säger du minsta "felaktiga" sak som inte passar i "åsiktskorridoren", blir du stämplad som någonting av ovan direkt, och har du blivit stämplad kan du räkna med att förlora ditt jobb, din försörjning och även riskera att ta emot dödshot.

Kristendomen har redan tagit hand om fattiga, svaga och sjuka innan socialismen kom till. När väl socialism förstatligades, påbörjades dock propagandan och man har målat upp en bild om att socialismen är källan till allt det goda, att kapitalister, och religioner är onda. De har tagit åt sig äran från Gud, som ska prisas för de goda gärningar kristna gör.

D. Hur den kristne förhåller sig under socialism


Du är kristen och blir bestulen av staten, på pengar du kunnat använda bättre själv, både till din egen familj och till verkligt välgörande ändamål. Dina pengar stjäls för att bekosta sådant som nämnts ovan, som går emot Herrens vilja och Lag.

Vi har sett ovan, att även om du och andra blir oförrättade genom socialismen, så ska vi inte stöta oss i onödan med överheten, utan betala vår skatt.

Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också (Matt 5:40 SFB).

Undvik onödiga bråk, ge dem pengarna, du eller Gud behöver dem inte för Hans rike. Det är olyckligt att de försvinner, men du kan undvara dem. Du behöver inte samla skatter på jorden där tjuvar stjäl, utan du har din verkliga skatt i Himlen. Gud förser dig med allt du behöver mitt i dina förluster och lidanden.

Du kommer också att kunna fortsätta älska dina syskon i församlingen och hjälpa dem. Fortsätt med att göra det som är gott.

Nu är dock samhället lite annorlunda än på Jesu och Paulus' tid. Sverige är en demokrati och det finns möjlighet att påverka och bilda opinion. Med tanke på att inte bara du, utan även dina hederligt arbetande medmänniskor, blir bestulna och bedragna genom skatt och socialistiska lögner och propaganda, samt att samhället skulle fungera så mycket bättre utan socialism, så behöver vi helt klart göra vad vi kan för att påverka samhället till det bättre. Detta går inte emot att "underordna sig överheten", när i princip överheten i en demokrati, är folket, och du åtminstone ges möjligheten att rösta för politiska förändringar. Kristna ska söka den stads bästa där de befinner sig i fångenskap likt Gud säger till Israel (Jer 29:7). Vetandes att detta främst sker genom predikande av Evangeliet och bön, men också i goda handlingar av kärlek - bl. a. genom att bidra till socialismens fall.

Demokrati, folkstyre - folket är överheten och har befogenhet att bilda opinion, påverka och ändra. Kristna är en del av befolkningen och har i samhället rätten att göra sin röst hörd och påverka.


IV. HUR RÖSTA?


De flesta partier i Sverige, både inne i och utanför riksdagen, är tyvärr gravt socialistiska. Dessa kan man inte rösta på. Medborgerlig Samling och Kristna Värdepartiet kan vara lite intressanta men tycks fortfarande vilja ha kvar välfärden, d. v. s. socialismen. Det enda alternativet jag ser är Klassiskt liberala partiet som är tydliga med sin vision om att socialismen och statens orättfärdiga tvång ska bort.

tisdag 27 mars 2018

Junia: en kvinna "bland apostlarna"

Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
(Rom 16:7 SFB)

Det finns de som hävdar denna vers säger att Junia(s) var en kvinnlig apostel. De hävdar att hon var "bland apostlarna", inte bara "högt ansedd" (eller noterad) bland apostlarna i den meningen att apostlarna hade noterat henne, tillsammans med Andronicus, som utmärkt. Man vill använda den här texten för att stödja kvinnligt ledarskap i församlingar, kvinnliga pastorer.

Men det är en alltför förhastad slutsats; passagen för med sig en rad tolkningsmässiga utmaningar.

För det första är det en fråga hur man tolkar den grekiska partikeln εν 'bland'. Personligen skulle jag föredra det senare ovan nämnda: att det är apostlarna som noterat eller håller Andronikus och Junia(s) såsom högt ansedda - inte att de är "bland" apostlarna, en del av apostlaskaran - och dessutom mer utmärkta eller utstickande från de övriga apostlarna. Istället är de noterade, eller högt ansedda av eller hos apostlarna.

Men om jag skulle ha fel och vi skulle anta att de var "apostlar", blir det fortfarande en fråga hur man tolkar namnet ιουνιαν [Junian], eftersom det inte står i den nominativa formen: Det är okänt om det ska vara Junia (kvinnligt) eller Junias (manligt - notera Folkbibeln som har valt denna maskulina form). Jag tror, ändå, att det rör sig om ett kvinnligt namn, Junia.

Ännu en fråga blir hur man tolkar ordet "apostel" eftersom det är ett lånat grekiskt ord, som betyder "sändebud", när det används i NT i bredare mening, och inte hänvisar till de tolv apostlarna (en tydligt definierad skara, som endast bestod av män). I ordets bredare bemärkelse skulle det betyda något som vår tids "missionär" (vilket är ett latinskt låneord för sändebud, motsvarande det av grekiska "apostel"). Om Junia nu var en kvinnlig "apostel" var hon verkligen inte en av de tolv! Det är mer troligt att hon i så fall skulle vara en missionärshustru, vid sidan av sin man Andronicus. Varken hon eller hennes man nämns som någon form av ledare, pastorer eller äldste i en lokal församling.

Så, hur långt man än vill dra denna passage, så hamnar man i en återvändsgränd. Texten kan inte tas som stöd för kvinnliga ledare inom församlingen. På sin höjd kan texten alltså användas till biblisk grund för att referera till en missionär och hans hustru som "missionärer". Men inte heller det är en självklarhet, då det är en tolkning om de alls är "bland apostlarna/missionärerna", vilket jag som sagt inte tror.

Paulus avsikt i denna passage är inte att lära om vad kvinnor får och inte får göra, eller kvinnligt ledarskap i församlingen. Det här är slutet på Romarbrevet där han är färdig med läran och avslutar med att skicka hälsningar från och till olika människor, som han gör i alla sina brev, och nämner tillfälligt några saker om dem. Man får inte härleda för mycket doktrinär undervisning från en sådan passage, där det inte är författarens avsikt att undervisa. Istället måste vi titta på andra avsnitt där han avsiktligt lär ut om krav på äldste, lärare och att kvinnor inte kan vara pastorer/äldste och undervisa män.

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)
En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man... (1Ti 3:2 SFB)
Bibeln är tydlig med att kvinnor inte får vara pastorer/äldste i församlingar, inte heller undervisa män. Bibeln motsäger inte sig själv och Romarbrevet 16:7 annullerar inte de tydligare passagerna i Bibeln som säger att kvinnor inte får vara äldste eller undervisa män. De tydliga texterna ska tolka de otydliga, inte tvärt om.

måndag 26 mars 2018

Priscilla och Aquila: ett falskt argument för kvinnliga pastorer

Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. (Apg 18:26 SFB)

Den här versen används ibland för att visa att kvinnor kan vara pastorer och undervisa män. Priscilla och Aquila undervisar här en man, menar man. Här bemöts detta argument.

1. Aquila är en man och Priskilla hans fru.
Att ett namn slutar på A betyder inte att det är ett kvinnligt namn. Aquila är ett latinskt mansnamn. Att Aquila är en man framgår också tydligt av Apg 18:2 där Paulus möter dem:
Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. (Apg 18:2 SFB)

Det kommer ofta som en chock när man visar på detta faktum. Har man inte läst Bibeln tillräckligt noga och griper efter halmstrån för att man vill att kvinnor ska få vara pastorer?
Aquila betyder örn på latin

2. Texten är deskriptiv, inte preskriptiv
Att Apostlagärningarna skildrar en berättelse där någonting händer, betyder inte att det är en instruktion, eller en föreskrift för hur saker ska gå till i Guds församling.

Istället har vi instruktioner och föreskrifter från 1 Tim 2:11-14 som säger att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen (därmed inte agera som eller vara pastor i en församling) - där det också hänvisas till skapelseordningen, d.v.s. inte har med kulturella sammanhang eller tillfällen att göra, utan är inbyggt i Guds avsikt med skapelsen:
En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

3. De är inte pastorer
Det står inte att varken Aquila eller hans fru Priskilla är pastorer. De träffar en kristen man i ett mer informellt sammanhang och förklarar grundligare Guds väg för honom.

Kristna får givetvis undervisa och tillrättavisa varandra vid behov. Det är vår skyldighet och en handling som görs av broderlig kärlek. På sin höjd kan skriften stödja att en kvinna får vara med när hennes man undervisar en annan man. Men en sista sak kan också vara värd att bemöta:

"Priscilla och Aquila är ett gift par visste jag förstås hela tiden, men Priscilla nämns först och därför måste hon ha en framträdande roll framför sin man."

Det här blir en något desperat slutsats som också går emot principen om att tydliga ska tolka otydliga texter. Otydliga texter ska inte tolka (eller fördunkla) tydliga texter. En ordföljd är en mycket tveksam sak att försöka få ut något från "mellan raderna" av. Det är en otydlig sak, om det ens är någon alls. De tydliga texterna talar och undervisar uttryckligen om att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen och att hon ska underordna sig sin man, samt att mannen är huvudet, har den framträdande rollen och hänvisar till skapelseordningen där Adam skapades först och sedan Eva, samt den avsedda bilden av Kristus och Hans brud, församlingen:
 (se 1 Tim 2:11-14 ovan)

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp.
(Efe 5:22-23 SFB)
Bibeln säger vidare uttryckligt att en församlingsledare (pastor, äldste, föreståndare) ska vara en man:
En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man (1Ti 3:2 SFB)

När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man
(Tit 1:5-6 SFB)
Det här var några snabba tankar, men jag hoppas det är till hjälp och nytta när du finner dig i en diskussion och detta argument dyker upp. Medveten om att vi lever i en tid av feministisk indoktrinering, där känsla beaktas framför logik. Men Guds Ord har makt att bryta igenom och förvandla människornas hjärtan radikalt. Var fri att dela länk till detta inlägg.

tisdag 2 januari 2018

Frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln



Det här är en kort översikt över frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln. I kronologisk ordning:



1. Utkorelse

Innan världens grund blev lagd utvalde Gud vilka som skulle bli frälsta, enligt Hans egen goda vilja och inte någonting Han såg hos dem i framtiden (Ef 1:4-5; 2 Tess 2:13; 2 Tim 1:9; jfr. Rom 9:11-16) för att Han, och endast Han, i all Hans egenmäktiga nåd och ära, ska prisas (Rom 11:36; Ef 1:6). Utkorelsen skedde "i Kristus" och inte utan Honom - Gud förutbestämde även att själv komma, som människan Jesus, när tiden var inne, och dö som de utvaldas ställföreträdare för deras synder på korset och blidka Guds vrede och fullkomligt försona dem med Gud (1 Petr 1:20; Apg 2:23; 4:28; 2 Tim 1:9-10)

2. Kallelse

Detta sker senare under den utvalda människans livstid, efter ett liv i synd p. g. a. arvet från Adam. Gud kallar de utvalda till Sig genom att människor förkunnar Evangeliet (Rom 10:14-15). Här går en allmän kallelse ut till alla syndare, utvalda som icke-utvalda, och ett uppriktigt löfte till alla om att omvända sig, förtrösta, få förlåtelse och evigt liv. Jesu död är tillräcklig som offer för alla som än vill komma, och ingen som kommer ska bli utkastad. (Om nu någon naturlig människa vill komma, är en annan femma). Kalvinister förstår detta.

3. Pånyttfödelse 

Gud ger nytt andligt liv åt de utvalda som hört Ordet och kallelsen (Joh 3:3-8, Ef 1:13, 2:1-8; Jak 1:8; 1 Petr 1:23).

4. Omvändelse

Den pånyttfödda människan är nu andligt levande och kapabel till att omvända sig, ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus (Joh 6:44-45).

5. Rättfärdiggörelse 

Gud förklarar syndaren rättfärdig av nåd allena genom tron allena. Jesu fullkomliga rättfärdighet tillräknas henne (Rom 5:1-10).

6. Adoption

Gud tar upp den troende som Hans barn, medlem i Hans familj, medarvinge till arvet med Kristus och alla andra heliga (Rom 8:15-18; Kol 1:12).

7. Helgelse

Ett pågående arbete genom livet där Gud den helige Ande och människan strider tillsammans mot synden och människan formas mer till Kristuslikhet (1 Thess 5:23-24).

8. Uthållighet

Alla som blivit rättfärdiggjorda kommer bevaras av Guds makt och hålla ut som kristna ända till slutet av sina liv (Jer 32:40; Joh 10:27-29; 1 Petr 1:5; 1 Joh 5:18).

9. Förhärligande

Vid den slutliga uppståndelsen. Gud kommer till slut ta bort all synd från den kristne och ge henne en återuppståndelsens kropp (1 Kor 15:12-14; Rom 8:23-25, 30).

onsdag 1 november 2017

Treenigheten: den Athanasianska trosbekännelsen

Den Athanasianska trosbekännelsen är en mycket god och viktig formulering av Treenighetsläran och läran om den Hypostatiska föreningen, som också poängterar dess frälsningsväsentlighet. Dessvärre är det inte så många idag som har en korrekt uppfattning kring dessa läror eller ens vet vad de är - och därmed är deras "kristna" bekännelse och eviga själ i fara. Befintliga svenska översättningar av den Athanasianska trosbekännelsen som man kan finna på nätet lämnar dock en hel del att önska. Därför gjorde jag en egen översättning utifrån latinska originalet. I mån av tid kommer jag att gå igenom bekännelsen och förklara hur Treenighetsläran stämmer överens med Bibeln, och även kommentera min översättning där det behövs. Här kommer iallafall bekännelsen i sin helhet tillsvidare.



Den Athanasianska Trosbekännelsen
[TREENIGHETEN]
Vem som än vill bli räddad, bör först av allt hålla den allmänt gällande tron: om någon inte skulle bevara denna tro fullständig och oskadad, kommer denne utan tvivel gå under för evigt.


Så den allmänna tron är detta:
att vi dyrkar en Gud i Trehet, och Treheten i enighet; utan att blanda ihop personerna, eller uppdela väsendet.
Faderns person är nämligen en, Sonens en annan, den Helige Andes en annan: Men Faderns, Sonens och den Helige Andes gudomlighet, jämlika ära, lika eviga majestät, är en.
Sådan Fadern, sådan Sonen, sådan den Helige Ande.
Fadern oskapad, Sonen oskapad, den Helige Ande oskapad.
Fadern omätbar, Sonen omätbar, den Helige Ande omätbar.
Så här kan Athanasios ha sett ut. Ikondyrkan förbjuden.
Fadern evig, Sonen evig, den Helige Ande evig.
Och likväl inte tre eviga, utan en evig. 
På samma sätt, varken tre oskapade eller tre omätbara, utan en oskapad och en omätbar.
Likadant, Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig, den Helige Ande allsmäktig.
Och likväl inte tre allsmäktiga, utan en allsmäktig.
Alltså Gud Fadern, Gud Sonen, Gud den Helige Ande.
Och likväl inte tre gudar, utan Gud är en.
Alltså Herren Fadern, Herren Sonen, Herren den Helige Ande.
Och likväl inte tre Herrar, utan en Herre.
För, precis som vi tvingas erkänna var person för sig som Gud och Herre, av den kristna sanningen: så förbjuds vi av den allmänt gällande dyrkan att upphöja tre Gudar eller Herrar.
Fadern är inte gjord av någon: inte heller skapad, eller avlad.
Sonen är: varken gjord eller skapad, utan avlad av endast Fadern.
Den Helige Ande är: varken gjord, skapad eller avlad, utan utgår från Fadern och Sonen.
Alltså en Fader, inte tre Fäder: en Son, inte tre Söner: en Helig Ande, inte tre Heliga Andar.
Och i denna Trehet ingen före eller senare, ingen större eller mindre: Utan alla tre personer själva är lika eviga och jämlika.
Så, att i allt, som nu sagts ovan, bör både enigheten i Trehet, och Treheten i enighet dyrkas.
Den som alltså vill bli räddad, ska uppfatta Treheten såhär.

[DEN HYPOSTATISKA FÖRENINGEN]
Men det är nödvändigt för evig räddning, att också troget tro på vår Herre Jesu Kristi köttblivande.
Den rätta tron är alltså att vi tror och bekänner att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är Gud och [lika mycket] människa.
Gud av Faderns väsen avlad före tidsåldrarna: och människa av moderns väsen född i tidsåldern.
Fullkomlig Gud, fullkomlig människa: bestående av förnuftig själ och mänskligt kött.
Jämlik Fadern till gudomligheten: mindre än Fadern till mänskligheten.
Som visserligen är Gud och människa, ändå inte två, utan Kristus är en.
Men inte en genom gudomlighetens omvandling till kött, utan genom mänsklighetens införlivande i Gud.
Helt och hållet en, inte genom väsendenas sammanblandning, utan personens enhet.
För såsom förnuftig själ och kött är én människa: så är Gud och människa én Kristus.
Som led för vår frälsning: steg ner till de nedre: återuppstod från de döda på tredje dagen. Steg upp till himlarna, sitter till höger om [Gud] Fadern [den allsmäktige]. Ska komma därifrån att döma de levande och de döda.
Vid vars ankomst alla människor har att återuppstå med sina kroppar;
Och de ska avlägga räkenskap för egna handlingar. Och de som gjort väl, ska gå in i det eviga livet: men de ont, i den eviga elden. Det här är den allmänt gällande tron, på vilken, såvida någon inte troget och stadigt tror, inte kan bli räddad.