Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

tisdag 2 januari 2018

Frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln



Det här är en kort översikt över frälsningsordningen, ordo salutis, enligt Bibeln. I kronologisk ordning:



1. Utkorelse

Innan världens grund blev lagd utvalde Gud vilka som skulle bli frälsta, enligt Hans egen goda vilja och inte någonting Han såg hos dem i framtiden (Ef 1:4-5; 2 Tess 2:13; 2 Tim 1:9; jfr. Rom 9:11-16) för att Han, och endast Han, i all Hans egenmäktiga nåd och ära, ska prisas (Rom 11:36; Ef 1:6). Utkorelsen skedde "i Kristus" och inte utan Honom - Gud förutbestämde även att själv komma, som människan Jesus, när tiden var inne, och dö som de utvaldas ställföreträdare för deras synder på korset och blidka Guds vrede och fullkomligt försona dem med Gud (1 Petr 1:20; Apg 2:23; 4:28; 2 Tim 1:9-10)

2. Kallelse

Detta sker senare under den utvalda människans livstid, efter ett liv i synd p. g. a. arvet från Adam. Gud kallar de utvalda till Sig genom att människor förkunnar Evangeliet (Rom 10:14-15). Här går en allmän kallelse ut till alla syndare, utvalda som icke-utvalda, och ett uppriktigt löfte till alla om att omvända sig, förtrösta, få förlåtelse och evigt liv. Jesu död är tillräcklig som offer för alla som än vill komma, och ingen som kommer ska bli utkastad. (Om nu någon naturlig människa vill komma, är en annan femma). Kalvinister förstår detta.

3. Pånyttfödelse 

Gud ger nytt andligt liv åt de utvalda som hört Ordet och kallelsen (Joh 3:3-8, Ef 1:13, 2:1-8; Jak 1:8; 1 Petr 1:23).

4. Omvändelse

Den pånyttfödda människan är nu andligt levande och kapabel till att omvända sig, ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus (Joh 6:44-45).

5. Rättfärdiggörelse 

Gud förklarar syndaren rättfärdig av nåd allena genom tron allena. Jesu fullkomliga rättfärdighet tillräknas henne (Rom 5:1-10).

6. Adoption

Gud tar upp den troende som Hans barn, medlem i Hans familj, medarvinge till arvet med Kristus och alla andra heliga (Rom 8:15-18; Kol 1:12).

7. Helgelse

Ett pågående arbete genom livet där Gud den helige Ande och människan strider tillsammans mot synden och människan formas mer till Kristuslikhet (1 Thess 5:23-24).

8. Uthållighet

Alla som blivit rättfärdiggjorda kommer bevaras av Guds makt och hålla ut som kristna ända till slutet av sina liv (Jer 32:40; Joh 10:27-29; 1 Petr 1:5; 1 Joh 5:18).

9. Förhärligande

Vid den slutliga uppståndelsen. Gud kommer till slut ta bort all synd från den kristne och ge henne en återuppståndelsens kropp (1 Kor 15:12-14; Rom 8:23-25, 30).

onsdag 1 november 2017

Treenigheten: den Athanasianska trosbekännelsen

Den Athanasianska trosbekännelsen är en mycket god och viktig formulering av Treenighetsläran och läran om den Hypostatiska föreningen, som också poängterar dess frälsningsväsentlighet. Dessvärre är det inte så många idag som har en korrekt uppfattning kring dessa läror eller ens vet vad de är - och därmed är deras "kristna" bekännelse och eviga själ i fara. Befintliga svenska översättningar av den Athanasianska trosbekännelsen som man kan finna på nätet lämnar dock en hel del att önska. Därför gjorde jag en egen översättning utifrån latinska originalet. I mån av tid kommer jag att gå igenom bekännelsen och förklara hur Treenighetsläran stämmer överens med Bibeln, och även kommentera min översättning där det behövs. Här kommer iallafall bekännelsen i sin helhet tillsvidare.



Den Athanasianska Trosbekännelsen
[TREENIGHETEN]
Vem som än vill bli räddad, bör först av allt hålla den allmänt gällande tron: om någon inte skulle bevara denna tro fullständig och oskadad, kommer denne utan tvivel gå under för evigt.


Så den allmänna tron är detta:
att vi dyrkar en Gud i Trehet, och Treheten i enighet; utan att blanda ihop personerna, eller uppdela väsendet.
Faderns person är nämligen en, Sonens en annan, den Helige Andes en annan: Men Faderns, Sonens och den Helige Andes gudomlighet, jämlika ära, lika eviga majestät, är en.
Sådan Fadern, sådan Sonen, sådan den Helige Ande.
Fadern oskapad, Sonen oskapad, den Helige Ande oskapad.
Fadern omätbar, Sonen omätbar, den Helige Ande omätbar.
Så här kan Athanasios ha sett ut. Ikondyrkan förbjuden.
Fadern evig, Sonen evig, den Helige Ande evig.
Och likväl inte tre eviga, utan en evig. 
På samma sätt, varken tre oskapade eller tre omätbara, utan en oskapad och en omätbar.
Likadant, Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig, den Helige Ande allsmäktig.
Och likväl inte tre allsmäktiga, utan en allsmäktig.
Alltså Gud Fadern, Gud Sonen, Gud den Helige Ande.
Och likväl inte tre gudar, utan Gud är en.
Alltså Herren Fadern, Herren Sonen, Herren den Helige Ande.
Och likväl inte tre Herrar, utan en Herre.
För, precis som vi tvingas erkänna var person för sig som Gud och Herre, av den kristna sanningen: så förbjuds vi av den allmänt gällande dyrkan att upphöja tre Gudar eller Herrar.
Fadern är inte gjord av någon: inte heller skapad, eller avlad.
Sonen är: varken gjord eller skapad, utan avlad av endast Fadern.
Den Helige Ande är: varken gjord, skapad eller avlad, utan utgår från Fadern och Sonen.
Alltså en Fader, inte tre Fäder: en Son, inte tre Söner: en Helig Ande, inte tre Heliga Andar.
Och i denna Trehet ingen före eller senare, ingen större eller mindre: Utan alla tre personer själva är lika eviga och jämlika.
Så, att i allt, som nu sagts ovan, bör både enigheten i Trehet, och Treheten i enighet dyrkas.
Den som alltså vill bli räddad, ska uppfatta Treheten såhär.

[DEN HYPOSTATISKA FÖRENINGEN]
Men det är nödvändigt för evig räddning, att också troget tro på vår Herre Jesu Kristi köttblivande.
Den rätta tron är alltså att vi tror och bekänner att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är Gud och [lika mycket] människa.
Gud av Faderns väsen avlad före tidsåldrarna: och människa av moderns väsen född i tidsåldern.
Fullkomlig Gud, fullkomlig människa: bestående av förnuftig själ och mänskligt kött.
Jämlik Fadern till gudomligheten: mindre än Fadern till mänskligheten.
Som visserligen är Gud och människa, ändå inte två, utan Kristus är en.
Men inte en genom gudomlighetens omvandling till kött, utan genom mänsklighetens införlivande i Gud.
Helt och hållet en, inte genom väsendenas sammanblandning, utan personens enhet.
För såsom förnuftig själ och kött är én människa: så är Gud och människa én Kristus.
Som led för vår frälsning: steg ner till de nedre: återuppstod från de döda på tredje dagen. Steg upp till himlarna, sitter till höger om [Gud] Fadern [den allsmäktige]. Ska komma därifrån att döma de levande och de döda.
Vid vars ankomst alla människor har att återuppstå med sina kroppar;
Och de ska avlägga räkenskap för egna handlingar. Och de som gjort väl, ska gå in i det eviga livet: men de ont, i den eviga elden. Det här är den allmänt gällande tron, på vilken, såvida någon inte troget och stadigt tror, inte kan bli räddad.