1. Om bloggen
Jag kan inte minnas exakt hur och varför jag kom på bibelkapitlet Job 25 att använda till bloggens titel. Jag minns bara att jag hade idétorka. Men det här är ett kapitel som talar väldigt klart och tydligt om människans totala fördärv. Människan är inte god (håller du inte med? - se efter här.) Till skillnad från vad många ledare i kristendomens namn vill få oss att tro, för att de hungrar efter erkännande och berömmelse från Världen, ser Gud alla människor - dig, mig, påven, busschauffören, hjälparbetaren - obehagligt nog, som onda, fientliga, vidriga små maskar!
Det påminner också mig själv om att jag är en mask, en syndare i minst lika mycket behov av nåd som alla andra, och som har fått nåd, den oförtjänta gåvan att bli räddad från synd och Helvetet, och istället bli rättfärdig i Guds ögon. Det fanns ingenting hos mig som gav Gud en orsak eller gjorde Honom skyldig att rädda mig ur fördärvets grop, utan allt är på grund av Hans egen suveräna överflödande nåd i Kristus Jesus. Jag har ingenting att skryta med hos mig själv, definitivt ingen anledning att se mig själv som duktigare eller bättre än andra. Men jag vill visa er andra att ni är onda, usla maskar och syndare, att ni är i behov av nåd och att det finns överflödande och underbar nåd att få - sådan som t o m ett kräk som jag har fått!
I första början föddes denna blogg ur en börda och bedrövelse över att det finns bibliska sanningar som knappt någon verkar vilja ta i i dagens kristenhet, och jag skulle säga i synnerhet mitt eget land, Sverige. En svår sorg som tynger mitt hjärta är att majoriteten av de 150 000 människor som dör i genomsnitt varje dag, väller ned i Helvetet (Luk 13:22-30, Matt 7:13-14), samtidigt är s.k. evangelieförkunnelse idag inte biblisk och främjar inte den frälsningsnödvändiga omvändelsen (Luk 13:3) med Lag, synd, domen, m.m. Vet man något, så har man en plikt och skyldighet att inte bara sitta inne med det själv, utan tala om det för andra (Hesekiel 3:17-21.)
2. Om denna usla mask
Jag heter Daniel Lundgren, är född syndare och har genom Guds nåd och tålamod fått leva sedan 1987. Jag är uppvuxen, uppfostrad och bortskämd i en kristen familj. Jag har aldrig knarkat, supit, aldrig varit full, svårt sjuk, haft tonårsproblem, elaka föräldrar, eller haft det svårt ekonomiskt eller på annat sätt. Behöver inte jag Jesus? Jo, tvärt om, desto mer!
Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. (Luk 16:22-25)Jag har syndat, brutit Guds Lag (1 Joh 3:4) jag kommer stå inför en Helig Gud, att brinna för alltid i Helvetet under vad en Allsmäktig Guds stränga vrede kan vålla när den utövas, varken mer eller mindre än vad rättvisan kräver, är mitt öde! Denna sanning har jag konfronterats med och måste alla människor konfronteras med, oavsett om de i detta liv har det bra eller dåligt. För alla människor är Jesus nödvändig och de goda nyheterna om Hans död för våra synder och uppståndelse är goda nyheter för alla människor. Alla, även jag, har ett starkt vittnesbörd: att vi är i högsta grad syndiga och vidriga kräk, smutsiga, snuskiga, äckliga, vämjeliga maskar, men Gud älskar oss trots detta (Rom 5:8) och Hans nåd har överflödat desto mer, (Rom 5:20) Honom till ära!
Har du märkt hur de som kommer från rännstenen till Jesus - de som varit inblandade i tung kriminalitet, drogmissbruk och andra sådana synbart "grovt syndig" livsstil - ofta kommer ut med en brinnande stark tro och iver för Herren, än en kristen som är uppvuxen i en kristen familj som jag? Du kanske, som jag gjorde, tror att du inte kan få samma glöd som dem, trots allt verkar de ju ha varit värre syndare än dig och mer radikalt frälsta... Det är en lögn från Satan! Du har fel bild av dig själv. Du behöver se dig själv som Gud ser dig. Då kommer du att se vilken i högsta grad syndig (Rom 7:13) ond mask du är och hur god Gud varit att frälsa dig (Rom 5:20 igen). Då kommer Evangeliet att vara samma kraft i ditt liv som den är för alla oss stora syndare som blivit frälsta genom häpnadsväckande stor nåd.
Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor
kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet (Luk 7:47)
3. Trosbekännelse
1855 års Svenska Baptistbekännelse
Vi tror att den första människan, Adam, var skapad helig, efter Guds avbild, men föll genom frivillig överträdelse av Guds lag till ett tillstånd av synd och död. Till följd därav har alla hans naturliga efterkommande ärvt hans skuld* och fördärv och saknar all vilja att omvända sig till Gud och förmågan att fullkomligt hålla hans lag, samt att de därför förtjänar Guds vrede och evigt straff.
Vi tror att vår Herre Jesus Kristus, som i sin person var sann Gud och sann människa, har genom sin fullkomliga lydnad för Guds lag och sin försoningsdöd, öppnat för alla en väg till återlösning och frälsning från detta förlorade tillstånd, samt att var och en som av hjärtat tror på honom, blir delaktig av denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjänst eller värdighet.
Vi tror, att evangelium, det glada budskapet om den salighet som genom Kristus är förvärvad, bör predikas för allt skapat och att var och en, som hör evangelium, är pliktig att omvända sig, dvs. med hjärtlig sorg inför Gud bekänna samt övergiva sina synder och samtidigt tro på Kristus som sin ende och alltillräcklige Frälsare, samt att var och en, som vägrar att göra detta, därigenom ådrar sig en desto svårare fördömelse.
Vi tror att alla de som blir frälsta har av Fadern blivit givna åt Sonen och är i honom ovillkorligt* utkorade till salighet och barnaskap innan denna världens grund blev lagd, samt att utkorelsen, under det att den står i full överensstämmelse med människans frihet, omfattar alla medlen i förbindelse med ändamålet och att de trognas förblivande i tron på Kristus är det utmärkande kännetecknet som skiljer dem från ytliga bekännare av Kristus, samt att vi bör med all flit söka få förvissning om vår egen utkorelse.
Vi tror att den gudomliga lagens ändamål är att vara:
- En tygel för de ogudaktiga till att avhålla dem från att utöva sina hjärtans onda uppsåt.
- En övervakare att föra syndare till Kristus, i det att den varnar dem för Guds rättvisa krav och hans vrede över synden, visar dem deras oförmåga att uppfylla detta krav, och sålunda hos dem uppväcker behovet av nåd och syndernas förlåtelse.
- En regel för de troendes levnadssätt, att leva i enlighet med det nya förbundets principer, samt att lagen för att få sin rätta verkan, bör inskärpas hos alla.
Vi tror att en sann kristen församling består av troende och döpta kristna som med varandra har ingått förbund att hålla allt vad Herren har befallt:
- att förrätta offentlig Gudstjänst,
- att under den helige Andes ledning välja ut bland sig själva herdar (*pastorer) eller äldste, och tjänare (*diakoner),
- att utöva dop, Herrens nattvard och församlingstukt,
- att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek,
- att bidra till spridandet av evangelium,
- samt att varje sådan församling är en oberoende församling, fristående i sitt förhållande till alla andra kristna församlingar och erkänner endast Kristus som sitt överhuvud.
Vi tror att den världsliga regeringen är av Gud förordnad och vi håller oss förpliktade att ära och be för dess ämbetsmän, samt i allting lyda dess lagar, så länge de inte tydligt strider mot Kristi lag.
Vi tror att denna värld skall få ett slut och att vår Herre Jesus Kristus på den yttersta dagen åter skall uppenbara sig på jorden, uppväcka de döda från deras gravar och hålla en allmän dom, då alla ogudaktiga oåterkalleligen skall bli fördömda till evigt straff, men alla trogna och rättfärdiga högtidligen ska ta i besittning det rike, som var förberett för dem från världens begynnelse.
*Orden är tillagda för att förtydliga (Källa: Svenska Baptistsamfundets Historia, Del 1. Av N.J. Nordström 1928.)
På grund av den tid som vi lever i har förändrats och saker som var en självklarhet för de första Svenska Baptisterna inte är lika självklara för många idag, gör vi följande tillägg:
Vi tror på Bibelns ofelbarhet och står bakom Chicago-bekännelsen för Biblisk ofelbarhet (Chicago Statement of Biblical Inerrancy) som startade the International Council on Biblical Inerrancy.
Vi tar avstånd från Modalism. Ordet uppenbarat i andra artikeln kan missförstås på detta sätt. Vi tror på en Gud, skapare av allting, helig, oändligt perfekt, och evigt existerande i en kärleksfull enhet av tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande.
Vi tror att män och kvinnor är skapade till Guds avbild med samma värde med kompletterande roller och står bakom Danver-bekännelsen för Biblisk manlighet och kvinnlighet (the Danvers Statement on Biblical Manhood and Womanhood).
Jag bekänner mig närmare bestämt till 1689 års baptistbekännelse med följande revideringar:
KAPITEL 22 – OM RELIGIÖS DYRKAN OCH VILA
Sabbaten, som ordinerades för Israels folk under gamla förbundet, var en skugga av Kristus och Hans fullkomliga verk (Kol 2:16-17). Den sabbat som infördes på den sjunde dagen var en vilodag given åt människan och ett tecken på den frid och vila som kommer genom Honom (1 Mos 2:2-3; Hebr 4:9-10). Sabbaten har inte flyttats från lördag till söndag, och det finns ingen biblisk grund för att kalla söndagen för "den kristna sabbaten". Sabbaten var en förhandsbild av det som skulle komma i Kristus, och vi som troende finner vår vila i Honom, inte genom att hålla någon särskild dag som en bunden religiös plikt (Matt 11:28-30; Hebr 4:3-10). Genom Kristus är den verkliga vilan för oss fullbordad, och vi vilar i Honom, inte genom att följa en gammal förbundslag om en viss dag (Rom 14:5-6).
Den dag då vi samlas för tillbedjan är inte längre en bestämd "sabbatsdag" full av stadgar och föreskrifter enligt det gamla förbundet (Rom 14:5-6). Församlingen skall dock hålla, och församlingsmedlemmar närvara vid, samlingar för dyrkan ofta och konsekvent (Hebr 10:25). Församlingens praxis genom alla tider har varit att samlas på söndagen, första dagen i veckan, för att fira Kristi uppståndelse som skedde på den dagen (Mark 16:9; Matt 28:1; Luk 24:1, 21; Joh 20:1; Apg 20:7) och börja veckan i gemenskap med Honom innan man återvänder till sitt dagliga arbete och sekulära tjänst (Matt 6:33).
KAPITEL 24 – OM SAMHÄLLSLEDNINGEN
Gud, hela världens överlägsne Herre och Konung, har skapat ordning och rättvisa som grunder för människors fria samverkan (1 Mos 1:26-28; Rom 13:1-2). Samhällsledningens roll är inte att utöva tvång, utan att stödja rättvisa och uppmuntra gott, samtidigt som den förhindrar orättvisor (Mika 6:8; Rom 13:3-4). I Guds ordning kan denna ledning utövas av privata aktörer som frivilligt kommer överens om att skydda rättvisa och säkerhet genom frivilliga avtal och kontrakt (Matt 18:15-17; 1 Kor 6:1-8). Dessa aktörer har rätt att bära "svärdets makt" för att skydda de oskyldiga och straffa dem som gör ont (1 Mos 9:6; Rom 13:4; 1 Petr 2:13–14), och ta betalt för sin tjänst, men detta ska alltid ske på ett icke-coercitivt sätt, genom fria och frivilliga samarbeten (1 Kor 9:7–10; Luk 10:7; Rom 13:6; Ords 3:27).
Skatt är en form av tvång och utnyttjande som inte kan rättfärdigas inför Gud. Även om vi ofta tvingas betala skatt på grund av tyranniets hot, är detta inget annat än en orättfärdig börda som påtvingas människan och som en dag skall komma under Guds rättvisa dom (1 Sam 8:10–18; Ords 29:14; Neh 5:4–5; Matt 17:25–26; Luk 20:25).
Kristna kan, om de kallas, ta anställning hos, eller anlita, privata aktörer som upprätthåller rättvisa och ordning på frivillig basis. Deras uppgift är att verka för rättvisa genom dessa privata strukturer, inte genom statligt tvång eller våld (Luk 3:14; 10:25-37; 1 Kor 6:7). I enlighet med Guds vilja kan försvar av rättfärdiga handlingar vara tillåtet, men endast genom fria och rättfärdiga medel, utan att någon påtvingas detta skydd (Luk 22:36-38; Rom 12:19).
Vi är kallade att leva i fred och rättvisa, och frivilligt underordna oss de privata strukturer och aktörer som främjar ordning, säkerhet och rättvisa på ett icke-coercitivt sätt (Rom 12:18; 1 Petr 3:11). Vi bör arbeta för att samhället ska vara en plats där alla kan fatta sina egna beslut, leva enligt sina samveten och samverka utan tvång (Gal 5:13-14; 1 Kor 7:23). Vi bör också bära fram böner för att de aktörer som söker upprätthålla rättvisa genom frivilliga medel ska lyckas, så att vi alla kan leva våra liv i frihet, värdigt och i gudsfruktan (1 Tim 2:1-2; 2 Kor 9:8).
KAPITEL 26
4. Herren Jesus Kristus är församlingens Huvud, och det är genom Honom och på Faderns beställning som all makt att kalla, inrätta, ordna eller styra församlingen är installerad på ett överlägset och suveränt sätt (Ef 1:22; Kol 1:18). Det är inte så att påven i Rom på något sätt kan vara församlingens huvud, eftersom han strider mot Kristi suveräna ledarskap.
Påven är en heresiark, som genom sina läror och anspråk upphöjer sig själv i församlingen mot Kristus och allt som kallas Gud. Han söker ersätta Kristus som huvud genom att påstå sig ha absolut auktoritet över Guds folk och genom att sprida läror som står i motsättning till den bibliska sanningen.
Medan påven inte direkt kan identifieras som Antikrist enligt de bibliska kännetecknen (1 Joh 2:18, 22; 2 Joh 1:7), representerar hans agerande och påstådda auktoritet en förkastelse av Kristus som Huvud, vilket gör honom till en av de största villolärarnas företrädare. Han upphöjer sig själv på ett sätt som är förenligt med "laglöshetens människa" och "fördärvets son" som beskrivs i 2 Thessalonikerbrevet 2:3-4, vilket påminner om den romerske kejsaren Titus som i sin egen tid sattes upp som en gudomlig figur.
Herren Jesus Kristus kommer att förgöra alla falska auktoriteter med glansen av Sin ankomst, och vi som troende ska stå fasta i vårt åtagande att erkänna endast Kristus som Huvud för församlingen, som den enda suveräne Ledaren för Hans folk (Ef 1:22).
