Kalvinismens fem punkter

Guds suveräna nåd i frälsningen i korthet beskriven genom de fem lärosatser som kallas "nådens läror" eller "kalvinismens fem punkter".

1. Människans fallna natur, totalt fördärv

Förkortningen TULIP resulterar
i aningen missvisande rubriker.

När Adam föll i synd drog han med sig hela den efterkommande mänskligheten i fördärvet; alla föds onda, andligt döda i sina överträdelser och synder (Rom 5:12ff; 1 Kor 15:21-22; Ef 2:1, 5). Hon är dock inte så ond hon kan bli, och, från utsidan sett, kan hon göra gott mot sina medmänniskor; men hennes inre tankar och motiv kan alltid, milt uttryckt, ifrågasättas – de är alltigenom onda sedan ungdomen! (1 Mos 6:5; 8:21). Människan hatar Gud och gör aldrig någonting andligt gott gentemot Gud. Människan älskar mörkret och inte ljuset (Joh 3:19). Ingen rättfärdig finns, ingen söker Gud, alla har blivit fördärvade, alla står med skuld inför Gud (Rom 3:9-19). Människan är Guds fiende och varken vill eller kan underordna sig Gud (Rom 8:7). Hon är oandlig, andligt död, och vill inte ta lyssna till Guds Ord (1 Kor 2:14). Till sin natur älskar hon synden, hatar hon den sanne Guden, och varken vill, kan, kan vilja, eller vill kunna, bli frälst från sin synd och komma till Gud. Denna sanning bör ödmjuka oss och göra så att vi ser och uppskattar hur fruktansvärt rättfärdig Hans vrede är över oss, men också hur överflödande rik Hans nåd och barmhärtighet är över vår stora synd!

2. Villkorslös utkorelse

Gud hade med rätta kunnat låta oss alla vara och förbli i vårt frivilliga, upproriska tillstånd i synd, på väg till Helvetet. Gud är inte under någon som helst skyldighet att frälsa någon – vi hade ändå inte velat det, och Han hade varit fullkomligt rättvis i att hålla oss alla ansvariga för vår synd och kasta oss i Eldsjön omedelbart. Ändå valde Gud att stå ut med oss, och rädda många! Han utvalde många olika sorters människor, från alla sorters folkslag (Upp 5:9). Det berodde inte på något gott i dem, som Han förutsåg i dem, eller som utmärkte dem från övriga. De var inte på något sätt bättre eller mer speciella än övriga. Det var inget i dem som tvingade eller gjorde Gud skyldig att välja och frälsa dem, utan Han utvalde dem av Sin egen fria och suveräna nåd, redan innan världens grund blev lagd (Ef 1:4-6), långt innan de föddes och varken gjort gott eller ont, för att Guds beslut att välja vem Han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på Han som kallar (Rom 9:11). Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan (vi hade aldrig haft den eller gjort det!) utan på Guds barmhärtighet (Rom 9:16). Utkorelsen är alltså villkorslös, oberoende av något i människan, utan helt och hållet av Guds nåd (Rom 8:20-30; 9:11; Ef 1:11-12). Övriga lämnas att förbli i sitt frivilligt syndiga tillstånd och förhärdas, så att de blir fördömda, för att Gud också genom dem kan visa upp Sin rättvisa dom och rättfärdiga vrede (Rom 9:22). Detta är inte Guds fel, utan beror helt på deras egen synd som de själva är ansvariga för. Bara för att Gud inte valt att frälsa dem betyder det inte att de är ursäktade. Vi får inte ifrågasätta Hans val (Rom 9:20) utan ska böja oss i fruktan och tacksamhet. Vi har helt och hållet Gud att tacka och ära för vår frälsning. Allt är av nåd och inte av gärningar, allt eget beröm hos människan är uteslutet (Ef 2:8-9).

3. Särskild, definitiv, lyckad återlösning

Guds eviga plan med världen innebar att visa upp Sin stora nåd och kärlek i att frälsa utvalda syndare, genom att själv ta deras straff för att tillfredsställa rättvisan och betala det pris som krävdes (1 Petr 1:20). De är utvalda till att bli frälsta i Jesus Kristus (Ef 1:4-5). Han sände Sin Son till världen med den särskilda avsikten  att Han skulle frälsa Sitt utvalda folk från deras synder (Matt 1:28; Tit 2:14) genom att ge Sitt liv till lösen för de många (Jes 53:10-11; Matt 20:28). Han betalade till fullo. Syftet med Jesu försonande död var inte att bara "göra det möjligt" för människor att bli frälsta. Människan har ingenting att lägga till till Jesu fullbordade verk. Om det hängde på hur människan gensvarade, så skulle ingen bli frälst. Nej, syftet var att verkligen frälsa ett särskilt folk (Ef 1:4-6; Joh 17:9; Tit 2:14), och Han lyckades! Alla som Gud har utvalt och som Jesus dog för kommer med 100 % säkerhet att bli frälsta (Joh 6:37-40, 44; 10:11, 14-15, 26-29). Vi har en fullständig, säker, trygghet i Jesus, som älskade oss som individer och gav Sitt liv just med tanke särskilt på oss – och inte alla i största allmänhet. Det här utestänger dock inte någon. Alla människor blir befallna att ångra sina synder, vända om och förtrösta på Jesus, med löftet att Han är ett fullkomligt offer för deras synd (Apg 2:38-39; 17:30) – det finns ingen begränsning i Hans blod; det finns tillräckligt för var och en som vill komma, att komma och bli rentvättade (1 Joh 1:7-2:2). Men på grund av deras syndiga natur vill de inte, och får de det därför inte till sig själva. Istället förvärras deras dom och fördömelse då de, helt frivilligt, förkastat den enda vägen till frälsning (Hebr 10:26-27). Det är de som av Gud, Fadern, blivit förutbestämda till att helgas genom Anden, som lyder och faktiskt blir bestänkta med Jesu Kristi blod (1 Petr 1:2). De som tror har evigt liv, övriga förblir under Guds vrede (Joh 3:16-21, 36).

4. "Oemotståndlig" nåd, verksam kallelse

Många är kallade, men få är utvalda (Matt 22:14). Evangeliet ska predikas för alla människor och alla ska bli kallade till omvändelse, utvärtes. Men det måste också ske en invärtes, verksam kallelse, för att syndare ska vilja lyda Evangeliet och omvända sig (1 Kor 2:14). De måste bli födda på nytt, vilket de inte blir av sin egen vilja, utan av Gud, som föder, lika lite som vi föder oss själva av vårt eget val för första gången! (Joh 1:12-23; 3:3-5). Gud föder de utvalda på nytt och de blir dragna till Kristus av en nåd de inte kan motstå. När Gud kallar, svarar de (Joh 6:37, 44; 10:16). Det betyder inte att de blir frälsta mot sin vilja, nej Gud förvandlar hjärtat och ändrar viljan hos rebellen så att denne nu vill omvända sig och bli frälst; ersätter den otroendes hjärta av sten med ett hjärta av kött (5 Mos 30:6; Hes 36:26-27). På det sättet är den "oemotståndlig" för Guds utvalda, medan de som förblir opånyttfödda naturligtvis fortsätter stå emot Guds godhet och kallelse till bättring. När de utvalda hör Evangeliet gör den helige Ande ett verk inuti dem så att de kan omvända sig och tro (Apg 13:48; 16:14; Jak 1:18; 1 Petr 1:23). Pånyttfödelse kommer före tron. Denna vetskap hjälper oss att troget predika Evangeliet, utan att försöka ändra på det för att få folk att gensvara – oavsett vilka motgångar vi möter. Gud har Sitt utvalda folk där ute (Apg 18:9-10), även om inte vi vet vilka det är, så gör vi vårt uppdrag att förkunna för alla, och litar på Gud. Det är Guds Ande som ger omvändelsen och Han gör det endast genom Sitt Ord, när det predikas rent och troget. Vår uppgift är inte att redigera eller göra det mer acceptabelt. Vår uppgift är att predika det!

5. De heligas uthållighet och bevarande

Det verk som Gud påbörjar, fullbordar Han (Fil 1:6). De som är utvalda och blivit födda på nytt, har visserligen kvar den gamla naturen, "köttet", i sin kropp, så länge de lever på jorden, men de har blivit en ny skapelse (2 Kor 5:17) som älskar Gud och hatar synden, och de kommer att fortsätta strida mot synden, växa i helgelse, hålla ut i tron, ända tills de når slutmålet; samtidigt som den helige Ande som bor i dem dessutom hjälper dem och bevarar dem  hela vägen (Rom 8:13-18; Fil 2:12-13; 1 Joh 3:9; 5:18). De är ivriga att göra goda gärningar (Tit 2:14) och göra sin kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10); de kommer att ta Bibelns varningar på allvar och inte avfalla (Jer 32:40; Hes 36:26-27; 1 Kor 6:9-11; Hebr 6:4-12), de bekänner, ångrar och sörjer över alla synder de begår (Rom 7:24), och Jesus fortsätter att vädja för deras sak på Faderns högra sida (Rom 8:34; Hebr 7:25; 1 Joh 1:8-2:1); och de längtar och ser ivrigt fram emot den fullständiga förlossningen, som de garanterat kommer att få (Rom 8:23). De som avfaller var aldrig sant födda på nytt från första början (1 Joh 2:19), men de kan fortfarande kallas till sann omvändelse. Om man kan förlora frälsningen, beror frälsningen på gärningar, att vi måste "hålla oss frälsta", men så är inte fallet. Både vår uthållighet och Guds bevarande garanteras av Jesu fullbordade verk för oss. Inga av Guds utvalda, som Jesus dött för, kommer att gå förlorade, utan de är evigt säkra i Honom (Joh 10:27-29; Rom 8:29-30; Ef 1:3-14).

Detta är ”nådens läror”, eller vad som även kallas "kalvinismens fem punkter". "Kalvinism" är tyvärr behäftat med en del missuppfattningar och förtal från människor med både uppriktiga och ohederliga motiv. Dessa läror är inte Jean Calvins mänskliga påfund utan de sammanfattar vad han, och många andra, före och efter honom, upptäckt om vad Bibeln lär om hur Gud frälser syndare. Han frälser dem genom Sin egen fria nåd, suveränt och oberoende av människors vilja. Från början till slut – från utkorelsen före världens grundläggning ända till inträdandet i den eviga saligheten – är allt till 100 % av Guds nåd, och Gud har all ära. Ingen människas vilja eller strävan kan lägga till något till Guds nåd och frälsningen. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2:8-9).

Vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud; hur outsökliga Hans domslut och spårlösa Hans vägar. "Vem har ju lärt känna Herrens sinne? Eller vem var Hans medrådgivare? Eller vem gav Honom något i förväg och ska betalas tillbaka till av Honom?" Eftersom: av Honom och genom Honom och till Honom: allt. Äran åt Honom in i tidsåldrarna, amen. Rom 11:33-36

Ihållande omvändelse

En utläggande predikan av 1 Sam 7:2-8:22, hölls 2014-06-15.

Titta upp! - Ett Motto för det Nya Året (James Smith,1865)

Räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.
(Lukasevangeliet 21:28 SFB)

Vi kommer in i ett nytt år. Vi ska få:
nya mödor,
nya prövningar,
nya frestelser, och
nya bekymmer

I vilket stadie, på vilken plats, i vilket tillstånd vi än må föras till detta år - låt oss söka nåd att följa vår Herres kärleksfulla råd, och "Räta på er och lyft upp era huvuden!"

Titta inte bakåt - som Lots hustru gjorde.

Titta inte inåt - som för många gör.

Titta inte runt omkring dig - som David gjorde.

Utan "räta på er och lyft upp era huvuden!" Titta till Gud - Han är din Fader, din Vän, din Frälsare. Han kan hjälpa dig. Han kommer hjälpa dig. Han säger "Se på mig, och bli befriad - för jag är Gud!"

Titta upp för att få ljus att leda dig - och Han kommer visa din väg.

Titta upp för nåd att helga dig - och Jesu nåd kommer finnas tillräcklig för dig.

Titta upp för styrka att göra dig kapabel att göra och genomlida Guds vilja - och Hans styrka kommer fullkomnas i din svaghet.

Titta upp för tröst att uppmuntra dig - och som en tröstande mor, kommer Herren trösta dig.

Titta upp för tapperhet att inge mod i dig - och Herren kommer ge tapperhet till de svaga; och för de som inte har någon makt - kommer Han öka styrkan.

Titta upp för uthållighet att bevara dig - och Gud som bevarar dig kommer få dig att kunna bära den tyngsta börda, och tyst genomlida de mest smärtsamma slagen.

Titta upp för försyn att förse dig - och mjölkrukan kommer inte bli förbrukad, och oljeflaskan kommer inte torka ut; utan Gud kommer förse dig med alla dina behov, enligt Hans härliga rikedomar i Kristus Jesus.

Titta upp i tro - ha förtroende till en trofast Guds Ord.

Titta upp i bön - be om vad Gud nådefullt har utlovat.

Titta upp i hopp - förvänta dig vad du ber i Jesu namn.

Titta upp i beundran - och beundra Guds suveränitet, rättfärdighet och vishet.

Titta upp ständigt - låt inget skrämma eller modfälla dig! Säg istället "Våra ögon är på Herren vår Gud - tills Han visar oss barmhärtighet."

Titta upp - för detta kommer bevara....
huvudet från att svimma
hjärtat från att sjunka
knäna från att skaka
fötterna från att halka
händerna från att hänga ner!

Det är omöjligt att säga vad som kommer att hända oss, eller vad som kommer krävas av oss detta år - men titta upp! denna anvisning kommer att, om den riktigt uppmärksammas...
skaffa allt vi behöver
säkra oss mot allt som vi fruktar, och
göra oss överlägsna mot alla våra fiender och fasor!

Min kristne vän, är du rädd? "Titta upp" och hör Jesus säga till dig: "Var inte förskräckt - Jag Själv ska hjälpa dig!"

Är du modfälld? "Titta upp" - och din ungdom ska förnyas som örnens, och nytt ljus, tröst och mod ska ges åt dig!

Misströstar du? "Titta upp" för Jesus knäcker aldrig ett böjt halmstrå, inte heller släcker Han en rykande veke.

Titta inte för mycket på din synd - titta på Guds dyrbare Sons oändligt förtjänstfulla blod!

Titta inte för mycket på dig själv - utan titta på Jesus, som alltid lever och för din talan i Himlen.

Har du berövats av din tröst, dina stöd, och dina ägodelar? I så fall, titta upp! Han som berövade dig - älskar dig! Han kommer vara mer än allt detta för dig! Han kommer att...
lägga om ditt brustna hjärta,
lugna din upprörda ande,
uppmuntra ditt hängiga sinne, och
fylla dig med Sin egen fred och glädje.

Titta upp...
för allt du behöver;
från allt du är rädd för;
genom allt som skulle stå i din väg.

Titta upp varje dag, och säg med David: "HERRE, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt" (Psalm 5:4)

Titta upp i varje prövning, och säg: "Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord."

Titta inte på din synd - det kommer göra dig modfälld!

Titta inte på dig själv - det kommer att stressa dig!

Titta inte på Satan - han kommer förvilla dig!

Titta inte på människor - de kommer bedra, eller svika dig!

Titta inte på dina prövningar - de kommer att slå ner dig!

Låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
(Hebreerbrevet 12:1-2 SFB)

Titta bara, titta alltid, titta spänt - på Jesus!

Titta när du springer, titta när du arbetar, titta när du kämpar, titta när du lider, titta när du lever, och titta när du dör - på Jesus, som är till höger om Gud i ära.

Åh, titta, titta, titta på Jesus!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Vad värdefull denna sanning är! (Arthur Pink, 1886-1952)

Gud är oändligt mäktig och därför är det omöjligt för någon att stå emot Hans vilja, eller motstå att Hans rådslut ska verkställas!

Ett sådant uttalande som detta är väluträknat att göra den förlorade syndaren bestört - men från den troende framkallar den inget annat än lovsång.

Låt oss lägga till ett ord, och se vilken skillnad det gör - Min Gud är oändligt mäktig och därför är det omöjligt för någon att stå emot Hans vilja, eller motstå att Hans rådslut ska verkställas!!

Min Gud är oändligt mäktig! Då "kommer jag inte frukta vad människor kan göra mig!"

Min Gud är oändligt mäktig! Då "kommer jag förtrösta på Honom när jag blir rädd!"

Min Gud är oändligt mäktig! Då "I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, du låter mig bo i trygghet!" Ps 4:9

Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar!
(5 Moseboken 33:26-27 SFB)

Vad värdefull denna sanning är! Här är jag - ett fattigt, hjälplöst, vettlöst "får," ändå är jag säker i Kristi hand! Och varför är jag säker där? Ingen kan plocka mig därifrån - för den hand som håller mig tillhör Guds Son, och all makt i himlen och jorden tillhör Honom!

Jag har ingen egen styrka - världen, köttet och Djävulen är uppradade emot mig - så jag överlämnar mig själv till min Herre Jesu vård och förvar. Och vad är grunden för min tilltro? Hur vet jag att Han kan bevara det som jag överlämnat åt Honom? Jag vet det eftersom Han är Gud Allsmäktig - kungarnas Kung och herrarnas Herre!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Filipperbrevet 1:1-11

Predikan av Omid Pasbaksh 120219

http://gibk.se

Djävlarnas "Frälsningsinbjudan"

"Jag är frälst eftersom jag en gång svarade på frälsningsinbjudan på ett möte och bjöd in Jesus i mitt hjärta. Även om jag inte lever för Honom nu så kommer jag till Himlen för att jag gått ned för gången och bett frälsningsbönen."

Det som sker vid s k frälsningsinbjudningar av den här sorten, där man är garanterad att komma till Himlen och aldrig förlora frälsningen, man kan leva hur man vill bara man bett frälsningsbönen, är definitivt inte en sann biblisk frälsning. Det är en av de s k onda andars läror som det varnas för i Bibeln (1 Tim 4:1). I Matteus' sjunde kapitel varnar Jesus också:

Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Mat 7:21-23 SFB)

Märk väl att Han inte säger "Jag kände er en gång..." Nej, Han säger "Jag har aldrig känt er!"

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.
(1Jh 2:19 SFB)

Däremot, en person som omvänt sig och blivit sant frälst, har blivit född på nytt, en ny skapelse av Gud själv, med ett nytt hjärta och ny vilja. Hon kommer inte att föra en syndig livsstil någonsin igen, utan hata synden som tyvärr fortfarande finns i hennes liv, och strida mot den, och döda den genom Anden, växa i helgelse och hålla ut ända till slutet. Frälsningen hänger inte på henne. Allt är Guds verk. Gud bevarar de som tillhör Honom. De är köpta i Hans Sons dyrbara blod och kommer aldrig någonsin gå förlorade. Det verk som Han påbörjat, kommer Han att fullborda.

Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.
(Jer 32:40 SFB)

Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
(1Jh 3:8-10 SFB)

Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.
(1Jh 5:18 SFB)

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren [...] Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har gett mig dem, är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
(Joh 10:14-15, 27-29)

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
(2Ko 5:17 SFB)

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
(Fil 1:6 SFB)

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 8:28-39 SFB)

Så står det i Bibeln, alltså. Bibeln uppmanar oss även att rannsaka oss själva om vi är i tron (2 Kor 13:5) och göra vår kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10). Döma efter frukten, bevisen på sann frälsande tro (Matt 7:17-20; Gal 5:22f). Man kan "falla av" och tappa tron, men det är ett tydligt bevis, "frukt", på falsk tro, att man aldrig "steg på" i första början.



Här är också en längre video av Ray Comfort om sann och falsk omvändelse. (Och Ray Comfort är inte en s k kalvinist så "den gubben går inte" ;))