Predikan jag höll den 23 feb utifrån Mark 11:27-12:27
Visar inlägg med etikett ödmjukhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ödmjukhet. Visa alla inlägg
lördag 15 mars 2014
söndag 19 maj 2013
Lika många huvuden som en hydra, och lika många liv som en katt! (John Newton, 1775)
Min främsta och bestående prövning ligger på insidan; och jag hoppas att Herren kommer att helga den - för att göra mig gradvis "liten" i mina egna ögon. Jag längtar efter att kunna använda Jobs ord, med samma känsla som jag tror att Job hade när han uttalade dem: "Se, jag är värdelös!" (Job 40:4.) Att hålla med i ord är ganska lätt - men att verkligen och i god uppriktighet "avsky mig själv" och ångra mig i stoft och aska - är väldigt svårt. Jag vet att jag bör bli ödmjuk inför Honom - men jag vill bli det i verkligheten.
Men JAGET, detta odjur, har lika många huvuden som en hydra, och lika många liv som en katt! Det är mer än 25 år sedan jag hoppades att det spikades fast på korset - men ack, det är fortfarande väldigt mycket vid liv - och blandas i och förstör allt jag gör!
(OBS! En "hydra" är ett mytiskt månghövdat odjur, vars huvuden växte ut igen efter att de huggits av.)
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
tisdag 2 oktober 2012
John Piper om att kalla sig för "mask"
Inledning
Vid flera tillfällen har jag fått in frågor, kritik och klagomål om att jag kallar mig bl a "mask" och att denna blogg heter så. Och jag talar inte om icke-kristna utan jag talar främst faktiskt nu om bekännande kristna som säkert kan se icke-kristna och sig själva innan de var kristna, som "maskar" men gärna vill se sig själva som finare nu när de blivit frälsta. Och de gillar inte när någon kristen fortfarande kallar sig mask (av olika anledningar.)
Men jag är i gott sällskap om att beskriva mig på detta sätt även som kristen, det är framförallt bibliskt och tittar man tillbaka på kristna genom tiderna så har de också det. En del av de gamla texter jag brukat lägga upp ("Grace Gems", bl a puritaner och andra predikanter, som John Newton och James Smith) har visat vad de skrivit och också beskrivit sig som maskar och usla kräk.
Som svar till dessa frågor, kritik och klagomål skrev jag iallafall ett inlägg också för ett tag sen: Kan jag Kalla mig "Mask" I mitt Nuvarande Tillstånd? Längst ner hänvisar det inlägget till texten av James Smith om Hur Paulus värderade sig själv
Till saken
Gott sällskap som sagt. Och nu en till: John Piper hade en gång på twitter kallat sig för mask. Då fick han också en del kritik som han bemötte i denna text. Han skriver där bl a:
William Careys gravskrift lyder:
John Piper hänvisar också i texten vad för positiva saker vi kristna kallas, heliga, nya skapelser i Kristus, m m, i Bibeln (Ef 1:1-7, 2 Kor 5:17, Ps 116:15, 1 Pet 2:9, 1 Joh 5:1, Rom 5:1, Hebr 10:14) och fortsätter:
Amen.
Vid flera tillfällen har jag fått in frågor, kritik och klagomål om att jag kallar mig bl a "mask" och att denna blogg heter så. Och jag talar inte om icke-kristna utan jag talar främst faktiskt nu om bekännande kristna som säkert kan se icke-kristna och sig själva innan de var kristna, som "maskar" men gärna vill se sig själva som finare nu när de blivit frälsta. Och de gillar inte när någon kristen fortfarande kallar sig mask (av olika anledningar.)
Men jag är i gott sällskap om att beskriva mig på detta sätt även som kristen, det är framförallt bibliskt och tittar man tillbaka på kristna genom tiderna så har de också det. En del av de gamla texter jag brukat lägga upp ("Grace Gems", bl a puritaner och andra predikanter, som John Newton och James Smith) har visat vad de skrivit och också beskrivit sig som maskar och usla kräk.
Som svar till dessa frågor, kritik och klagomål skrev jag iallafall ett inlägg också för ett tag sen: Kan jag Kalla mig "Mask" I mitt Nuvarande Tillstånd? Längst ner hänvisar det inlägget till texten av James Smith om Hur Paulus värderade sig själv
Till saken
Gott sällskap som sagt. Och nu en till: John Piper hade en gång på twitter kallat sig för mask. Då fick han också en del kritik som han bemötte i denna text. Han skriver där bl a:
Inte alla tycker det är bibliskt sunt att kalla en ny skapelse i Kristus för mask, eller att vilja vara en. Det är en bra fråga
Först och främst min mening: Jag vill vara "en sådan mask" - en William-Carey-sortens mask. Dvs en okuvlig Jesu tjänare som trots mängder av misslyckanden, håller ut produktivt till slutet av nåd allena genom tron allena.
William Careys gravskrift lyder:
WILLIAM CAREY
Född 17 augusti 1761
Död 9 juni 1834
En eländig, fattig och hjälplös mask,
Jag faller på dina milda armar.
John Piper hänvisar också i texten vad för positiva saker vi kristna kallas, heliga, nya skapelser i Kristus, m m, i Bibeln (Ef 1:1-7, 2 Kor 5:17, Ps 116:15, 1 Pet 2:9, 1 Joh 5:1, Rom 5:1, Hebr 10:14) och fortsätter:
Men, min förståelse för vem jag är till jag dör, inkluderar även "Jag eländiga människa, vem ska befria mig från denna dödskropp?" (Rom 7:24). Det inkluderar "lyckliga är de fattiga i anden" (Matt 5:3). Det inkluderar "ett brustet och förkrossat hjärta" som Gud inte kommer att förakta (Psalm 51:19). Det inkluderar att gråta bittert över min syndighet (Luk 22:62). Det inkluderar att "skämmas och blygas" för vad jag gjort (Hes 36:32).
Amen.
söndag 26 augusti 2012
Genom Guds nåd är jag den jag är!
På sin ålderdom, när han inte kunde se för att läsa längre, hörde John Newton någon recitera denna vers: "Genom Guds nåd är jag den jag är." 1 Korintierbrevet 15:10. Han blev tyst en kort stund, och sade sedan:
Jag är inte vad jag bör vara. Ah! hur operfekt och bristfällig.
Jag är inte vad jag kunde vara, med tanke på mina förmåner och tillfällen.
Jag är inte vad jag önskar vara. Gud, som känner mitt hjärta - vet att jag vill vara som Han.
Jag är inte vad jag hoppas vara. Inom kort, kommer jag lägga av mig detta lertält, för att bli som Han och se Honom som Han är!
Ändå, är jag inte vad jag en gång var - ett syndens barn och djävulens slav!
Även om jag inte är något av dessa - vad jag bör vara, inte vad jag kunde vara, inte vad jag önskar eller hoppas vara, och inte vad jag en gång var - tror jag att jag i sanning kan säga med aposteln: "Genom Guds nåd är jag den jag är.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Jag är inte vad jag bör vara. Ah! hur operfekt och bristfällig.
Jag är inte vad jag kunde vara, med tanke på mina förmåner och tillfällen.
Jag är inte vad jag önskar vara. Gud, som känner mitt hjärta - vet att jag vill vara som Han.
Jag är inte vad jag hoppas vara. Inom kort, kommer jag lägga av mig detta lertält, för att bli som Han och se Honom som Han är!
Ändå, är jag inte vad jag en gång var - ett syndens barn och djävulens slav!
Även om jag inte är något av dessa - vad jag bör vara, inte vad jag kunde vara, inte vad jag önskar eller hoppas vara, och inte vad jag en gång var - tror jag att jag i sanning kan säga med aposteln: "Genom Guds nåd är jag den jag är.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 19 augusti 2012
Som mynt av samma skrot och korn (John Newton, 1778)
Min käre herre,
Jag skulle verkligen kunna skriva en lång lapp om ditt stora misstag när du såg mig som en stor man. Om vi kunde ha ett personligt samtal, tror jag att du snabbt skulle bli ledd tillbaka till sanningen! Ah! hur annorlunda jag är från vad jag kanske verkar vara för andra när jag är i predikstolen.
Men, ditt misstag har gjort mig gott. En hel bok av skymford från en fiende skulle knappast kunna ha gett mig en så skarp känsla av skam. Skriften försäkrar oss att våra hjärtan av naturen, är som mynt av samma skrot och korn, alla är likadana. Jag hör mina medkristna klaga över liknande ondheter som jag känner. Annars hade jag haft anledning att dra slutsatsen att det inte kan finnas någon troende på denna jord, som är så inkonsekvent, så ond, så outsägligt vidrig, som jag själv!
Ah, käre herre! vad hade du tyckt om mig om du sett mig när jag levde bland slavarna? Åsynen av mig hade varit stötande för dina ögon och mitt vidriga prat hade slagit dig med skräck! Jag var eländig och föraktlig på alla sätt - ett typiskt märke för hån och förolämpning! Alla mina usla förlustelser och nöjen verkade bestå av att häda Jesu namn och person, och att föda min fantasi med ondskefulla planer!
En del av mina olyckliga kompanjoner har gått under i sina synder, och har en rätt sak i att skylla deras själars fördärv på mig! För Satan själv, om han varit på jorden i kroppslig form - hade knappast kunnat vara mer flitig i att fresta till otrohet och utsvävningar, än vad jag var!
Det går sällan en dag i mitt liv utan att mina tankar leds tillbaka till mitt forna tillstånd, främmande från Honom, och den överlägsna uselhet som mina synder kastade mig i!
Och fortfarande, är det av nåd som min dåliga historia inte blivit mycket värre. Herren bevarar mig - därför är jag fortfarande behållen. "Genom Guds nåd är jag vad jag är!" 1 Korintierbrevet 15:10
Jag är, käre herre, din tillgivne vän och tjänare
John Newton, 1778
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Jag skulle verkligen kunna skriva en lång lapp om ditt stora misstag när du såg mig som en stor man. Om vi kunde ha ett personligt samtal, tror jag att du snabbt skulle bli ledd tillbaka till sanningen! Ah! hur annorlunda jag är från vad jag kanske verkar vara för andra när jag är i predikstolen.
Men, ditt misstag har gjort mig gott. En hel bok av skymford från en fiende skulle knappast kunna ha gett mig en så skarp känsla av skam. Skriften försäkrar oss att våra hjärtan av naturen, är som mynt av samma skrot och korn, alla är likadana. Jag hör mina medkristna klaga över liknande ondheter som jag känner. Annars hade jag haft anledning att dra slutsatsen att det inte kan finnas någon troende på denna jord, som är så inkonsekvent, så ond, så outsägligt vidrig, som jag själv!
Ah, käre herre! vad hade du tyckt om mig om du sett mig när jag levde bland slavarna? Åsynen av mig hade varit stötande för dina ögon och mitt vidriga prat hade slagit dig med skräck! Jag var eländig och föraktlig på alla sätt - ett typiskt märke för hån och förolämpning! Alla mina usla förlustelser och nöjen verkade bestå av att häda Jesu namn och person, och att föda min fantasi med ondskefulla planer!
En del av mina olyckliga kompanjoner har gått under i sina synder, och har en rätt sak i att skylla deras själars fördärv på mig! För Satan själv, om han varit på jorden i kroppslig form - hade knappast kunnat vara mer flitig i att fresta till otrohet och utsvävningar, än vad jag var!
Det går sällan en dag i mitt liv utan att mina tankar leds tillbaka till mitt forna tillstånd, främmande från Honom, och den överlägsna uselhet som mina synder kastade mig i!
Och fortfarande, är det av nåd som min dåliga historia inte blivit mycket värre. Herren bevarar mig - därför är jag fortfarande behållen. "Genom Guds nåd är jag vad jag är!" 1 Korintierbrevet 15:10
Jag är, käre herre, din tillgivne vän och tjänare
John Newton, 1778
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 27 maj 2012
Fattige Jack! (James Smith 1858)
För några år sedan behagade den Helige Ande att göra en frälsande förändring i hjärtat på en fattig sjöman till sjöss. Jack visste inget om riktig religion, inte heller hade han någon ombord med sig som han kunde öppna sitt sinne för. Överbevisad om synd, rädd för helvetet - han var skrämd och alarmerad, och visste inte vad han skulle göra. Han bad, fick en Bibel, läste den och sjönk ännu djupare i själslig nöd. Efter ett tag togs allt hopp om att han skulle kunna bli frälst bort, och självförtvivlan grep honom. Han ansåg att hans fall var särskilt och nu frestades han att dränka sina övertygelser i den berusande bägaren, och sedan avsluta sitt miserabla liv i självmord.
Efter ett tag, när han hållit på i dessa djupa förtvivlans vatten under en tid, så uppenbarade den Helige Ande för hans själ, att Jesus är en mäktig och villig Frälsare; och efter att han gett sig helt åt Jesus för att bli frälst helt av honom - fann han frid med Gud och fylldes med outsäglig glädje.
Vid detta sinnestillstånd nådde han hamnen och snart frågade han var han kunde höra Evangeliet. Han hänvisades till en plats för tillbedjan, där en vän till mig predikade. När Jack kom in, var han idel öra och öga. Den första psalmen var full av Kristus, och fattige Jack kände sitt hjärta svälla. I bönen, verkade pastorn tala just till vad Jacks själ kände. Så ljuvlig som den första psalmen var - så verkade den andra ännu ljuvligare, och tårarna rann nedför fattige Jacks kinder!
Efter ett tag reste sig pastorn för att tillkännage sin text, som var Kolosserbevet 3:11, och han fäste sina ögon på den fattige sjömannen - och uttalade med eftertryck orden: "Kristus är allt!" När pastorn än en gång sa "Kristus är allt!" Kunde inte Jack hålla sig längre, och för full hals ropade Jack - "Och fattige Jack är ingenting alls!"
Detta var bara den fattige sjömannens religion - "Jesus Kristus är allt i alla - och fattige Jack är ingenting alls!" Och detta är religionen för alla som är undervisade av Gud!
Den Helige Andes verk har en tvåfaldig tendens - att ödmjuka syndaren, och upphöja Frälsaren! Och just i proportion som vi blir undervisade av Guds Ande, kommer vi att ha låga tankar om oss själva - och höga tankar om Kristus. Medan syndaren sjunker - höjs Frälsaren i hans värdering.
Kristus är allt som syndaren behöver - och allt som den helige begär. Han är en fullkomlig Frälsare och en oändlig tilldelning. Kristus har allt, och ger allt som vi kan behöva; hans blod skaffar vår förlåtelse, hans rättfärdighet säkrar vår rättfärdiggörelse, hans Ande helgar vår natur, och hans fullhet förser oss med allt vi behöver! Han passar precis för syndaren, och syndaren är precis lämpad för honom Han älskar att frälsa, att frälsa fritt, att frälsa fullkomligt och att frälsa för evigt; och syndaren som är undervisad av Gud, känner att han behöver just en sådan Frälsare. Och detta gör Evangeliet så ljuvligt och dyrbart för alla sant överbevisade syndare, eftersom det förkunnar som om det kommer ifrån Guds mun, att Herren Jesus är en fullkomlig Frälsare - en närvarande Frälsare - en villig Frälsare - som aldrig har - och aldrig kommer att ha - kastat ut någon som kommer till honom.
Läsare, är du verkligen frälst? Om så är fallet - är din religion likadan som fattige Jacks, och du kan säga:
"Jag är en fattig syndare och ingenting alls,
Och Jesus Kristus är allt i alla!"
Du måste föras till detta - innan du kan bli frälst, för frälsning är helt av nåd, och endast nåd frälser den ovärdige. Nåd frälser dig, om du känner att du är förlorad och oförmögen att göra någonting för din egen frälsning, och är villig att bli frälst av nåd genom enkel tro på Kristus. Vem som helst kan bli frälst på detta sätt - men det finns ingen möjlighet att bli frälst på något annat sätt; för det finns inget annat namn under himlen som givits åt människor genom vilket vi kan bli frälsta. "Tro på Herren Jesus Kristus, så blir du frälst!" För "Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte lyder Sonen kommer inte se livet, för Guds vrede förblir över honom!"
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Efter ett tag, när han hållit på i dessa djupa förtvivlans vatten under en tid, så uppenbarade den Helige Ande för hans själ, att Jesus är en mäktig och villig Frälsare; och efter att han gett sig helt åt Jesus för att bli frälst helt av honom - fann han frid med Gud och fylldes med outsäglig glädje.
Vid detta sinnestillstånd nådde han hamnen och snart frågade han var han kunde höra Evangeliet. Han hänvisades till en plats för tillbedjan, där en vän till mig predikade. När Jack kom in, var han idel öra och öga. Den första psalmen var full av Kristus, och fattige Jack kände sitt hjärta svälla. I bönen, verkade pastorn tala just till vad Jacks själ kände. Så ljuvlig som den första psalmen var - så verkade den andra ännu ljuvligare, och tårarna rann nedför fattige Jacks kinder!
Efter ett tag reste sig pastorn för att tillkännage sin text, som var Kolosserbevet 3:11, och han fäste sina ögon på den fattige sjömannen - och uttalade med eftertryck orden: "Kristus är allt!" När pastorn än en gång sa "Kristus är allt!" Kunde inte Jack hålla sig längre, och för full hals ropade Jack - "Och fattige Jack är ingenting alls!"
Detta var bara den fattige sjömannens religion - "Jesus Kristus är allt i alla - och fattige Jack är ingenting alls!" Och detta är religionen för alla som är undervisade av Gud!
Den Helige Andes verk har en tvåfaldig tendens - att ödmjuka syndaren, och upphöja Frälsaren! Och just i proportion som vi blir undervisade av Guds Ande, kommer vi att ha låga tankar om oss själva - och höga tankar om Kristus. Medan syndaren sjunker - höjs Frälsaren i hans värdering.
Kristus är allt som syndaren behöver - och allt som den helige begär. Han är en fullkomlig Frälsare och en oändlig tilldelning. Kristus har allt, och ger allt som vi kan behöva; hans blod skaffar vår förlåtelse, hans rättfärdighet säkrar vår rättfärdiggörelse, hans Ande helgar vår natur, och hans fullhet förser oss med allt vi behöver! Han passar precis för syndaren, och syndaren är precis lämpad för honom Han älskar att frälsa, att frälsa fritt, att frälsa fullkomligt och att frälsa för evigt; och syndaren som är undervisad av Gud, känner att han behöver just en sådan Frälsare. Och detta gör Evangeliet så ljuvligt och dyrbart för alla sant överbevisade syndare, eftersom det förkunnar som om det kommer ifrån Guds mun, att Herren Jesus är en fullkomlig Frälsare - en närvarande Frälsare - en villig Frälsare - som aldrig har - och aldrig kommer att ha - kastat ut någon som kommer till honom.
Läsare, är du verkligen frälst? Om så är fallet - är din religion likadan som fattige Jacks, och du kan säga:
"Jag är en fattig syndare och ingenting alls,
Och Jesus Kristus är allt i alla!"
Du måste föras till detta - innan du kan bli frälst, för frälsning är helt av nåd, och endast nåd frälser den ovärdige. Nåd frälser dig, om du känner att du är förlorad och oförmögen att göra någonting för din egen frälsning, och är villig att bli frälst av nåd genom enkel tro på Kristus. Vem som helst kan bli frälst på detta sätt - men det finns ingen möjlighet att bli frälst på något annat sätt; för det finns inget annat namn under himlen som givits åt människor genom vilket vi kan bli frälsta. "Tro på Herren Jesus Kristus, så blir du frälst!" För "Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte lyder Sonen kommer inte se livet, för Guds vrede förblir över honom!"
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
onsdag 16 maj 2012
söndag 25 mars 2012
Den enda passande klädseln för en frälst syndare (John MacDuff, 1818-1895)
Klä er i ödmjukhet.
1 Petrusbrevet 5:5
"Sann ödmjukhet," har en sagt, "är en vacker prydnad; det är den enda passande klädseln för en frälst syndare!" O låt oss då söka bli klädda i denna dräkt - så att vi kan föras till att ligga lågt vid vår Skapare och Frälsares fotpall!
Hos de forna helgonen syntes detta ödmjukhetens smycke märkbart framträdande - och de är mönster som vi ska efterlikna.
Abraham fanns, de troendes fader och Guds vän. Hur stor var hans ödmjukhet! hur djup hans självförnedring! Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska! [1 Moseboken 18:27 SFB] Han var fylld med en medvetenhet av sin fullständiga intighet inför den Store Evige.
Där fanns även David, som talar om sig själv som en mask och inte en människa! [Psalm 22:7]
Job utbrast: Jag är för ringa! [Job 40:4]
Hos aposteln Paulus, än en gång, vilken slående exemplifiering vi har av detta ödmjukhetens smycke. Om självbelåtenhet någonsin skulle vara tillåtet hos någon individ, skulle det vara hos honom; för en så arbetsam, självförnekande, osjälvisk karaktär har tveklöst ännu inte kommit - undantaget människan Kristus Jesus själv.
Men vad var hans åsikter och känslor om sig själv? Vid ett tillfälle hör vi honom säga att han inte är värdig att kallas apostel. En annan gång säger han: Jag är den ringaste av alla heliga! [Ef 3:8] Och när han skriver ett av sina sista brev, utser han sig själv till den allra störste bland syndare! Han hade förts till självkännedom - en kunskap där all visdom har sitt centrum. Om vi kände oss själva som han - skulle stolthet och självbelåtenhet inte få någon plats inom oss!
Men, framför allt, låt oss tänka på Honom som sa Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Himlarnas himmel kunde inte innehålla Honom; den Eviga Gudomens hela fullhet bodde i Honom; djävlar skälvde vid Hans förmaning, och flydde från Hans närvaro till olyckans hemvist; ändå, vad mild, vad ödmjuk Han var! Läsare, sträva efter att formas till Kristus - i Hans ödmjukhet.
Mot de stolta har Guds missnöje i alla tider visats.
Tänk på Farao. Den stolta monarkens språkruk var: Vem är Herren, att jag skulle lyda Honom? Men det Gudomliga Majestätet kunde inte tåla att förolämpas på det sättet; så därför förgjordes den ynklige lille masken med alla hans legioner - de sjönk som bly i de stora vattnen!
Tänk på Nebukadnessar. Hör hans skrytande utrop: Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära! Men Gud gick emot honom, och han vändes från människornas samhälle - för att äta gräs med markens djur!
Tänk på Herodes. Med vilken glädje han tog emot folkets bifall, när de ropade Det är en guds röst, och inte en människas röst! Men Herrens ängel slog honom - och han blev uppäten av maskar!
Men, samtidigt som Gud står emot de högmodiga - har Han lovat att ge nåd till de ödmjuka. De ödmjuka är de som får Hans särskilda hänsyn. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga - dvs en av den Store Kungens palats, där Hans härlighets tron står - där de oräkneliga arméerna av keruber och serafer är utposterade, och där fullkomnade helgon bor. Men Han har en annan boplats: men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.
O Herre, underkuva stoltheten i mitt hjärta; och hjälp mig att yttra, med hela mitt uppträdande - den ödmjuka ande som i Dina ögon har ett högt pris!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
1 Petrusbrevet 5:5
"Sann ödmjukhet," har en sagt, "är en vacker prydnad; det är den enda passande klädseln för en frälst syndare!" O låt oss då söka bli klädda i denna dräkt - så att vi kan föras till att ligga lågt vid vår Skapare och Frälsares fotpall!
Hos de forna helgonen syntes detta ödmjukhetens smycke märkbart framträdande - och de är mönster som vi ska efterlikna.
Abraham fanns, de troendes fader och Guds vän. Hur stor var hans ödmjukhet! hur djup hans självförnedring! Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska! [1 Moseboken 18:27 SFB] Han var fylld med en medvetenhet av sin fullständiga intighet inför den Store Evige.
Där fanns även David, som talar om sig själv som en mask och inte en människa! [Psalm 22:7]
Job utbrast: Jag är för ringa! [Job 40:4]
Hos aposteln Paulus, än en gång, vilken slående exemplifiering vi har av detta ödmjukhetens smycke. Om självbelåtenhet någonsin skulle vara tillåtet hos någon individ, skulle det vara hos honom; för en så arbetsam, självförnekande, osjälvisk karaktär har tveklöst ännu inte kommit - undantaget människan Kristus Jesus själv.
Men vad var hans åsikter och känslor om sig själv? Vid ett tillfälle hör vi honom säga att han inte är värdig att kallas apostel. En annan gång säger han: Jag är den ringaste av alla heliga! [Ef 3:8] Och när han skriver ett av sina sista brev, utser han sig själv till den allra störste bland syndare! Han hade förts till självkännedom - en kunskap där all visdom har sitt centrum. Om vi kände oss själva som han - skulle stolthet och självbelåtenhet inte få någon plats inom oss!
Men, framför allt, låt oss tänka på Honom som sa Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Himlarnas himmel kunde inte innehålla Honom; den Eviga Gudomens hela fullhet bodde i Honom; djävlar skälvde vid Hans förmaning, och flydde från Hans närvaro till olyckans hemvist; ändå, vad mild, vad ödmjuk Han var! Läsare, sträva efter att formas till Kristus - i Hans ödmjukhet.
Mot de stolta har Guds missnöje i alla tider visats.
Tänk på Farao. Den stolta monarkens språkruk var: Vem är Herren, att jag skulle lyda Honom? Men det Gudomliga Majestätet kunde inte tåla att förolämpas på det sättet; så därför förgjordes den ynklige lille masken med alla hans legioner - de sjönk som bly i de stora vattnen!
Tänk på Nebukadnessar. Hör hans skrytande utrop: Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära! Men Gud gick emot honom, och han vändes från människornas samhälle - för att äta gräs med markens djur!
Tänk på Herodes. Med vilken glädje han tog emot folkets bifall, när de ropade Det är en guds röst, och inte en människas röst! Men Herrens ängel slog honom - och han blev uppäten av maskar!
Men, samtidigt som Gud står emot de högmodiga - har Han lovat att ge nåd till de ödmjuka. De ödmjuka är de som får Hans särskilda hänsyn. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga - dvs en av den Store Kungens palats, där Hans härlighets tron står - där de oräkneliga arméerna av keruber och serafer är utposterade, och där fullkomnade helgon bor. Men Han har en annan boplats: men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.
O Herre, underkuva stoltheten i mitt hjärta; och hjälp mig att yttra, med hela mitt uppträdande - den ödmjuka ande som i Dina ögon har ett högt pris!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 5 februari 2012
Fastän du är en mask! (John MacDuff, 1818-1895)
Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare.
(Jesaja 41:14 SFB)
"Mask Jakob!" Villken svaghet, betydelselöshet, ovärdighet! Ända är det denna hjälplösa, krälande "mask," som upptar Guds tankar - får Hans medkänsla och har försäkran om Hans allsmäktiga hjälp!
Du som är troende, må vara nedslagen, med en stor kamp i lidande, eller skälver under en känsla av din egen ovärdighet och skuld - du sörjer över . . .
Märk Hans tröstande budskap: "Frukta inte!" Märk Hans löfte: "Jag hjälper dig!" Garantin Han ger dig för att detta löfte ska uppfyllas, är Hans eget stora namn: "Säger HERREN. Israels Helige är din återlösare."
"Jag hjälper dig!" Ja, du fattiga, svaga, darrande. "Jehova", "din Återlösare", "Israels Helige" - med andra ord, Allsmakt, Kärlek och Rättfärdighet, har alla gått ombord på din sida, och gått i pant för din frälsning!
Han älskar att dra Sig nära Sitt folk när deras svaghet är som mest extrem. "Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka." En människa skulle göra så. En människa skulle ofta krossa masken som vrider sig på marken, under sina fötter - avvisa den ångerfulle och darrande; men Han vars tankar inte är som våra tankar, säger: "Inte heller jag dömer dig!"
Oavsett om det är min tur att gå i Herren Guds kraft. "Jag hjälper dig!" räcker för alla nuvarande akutfall; och all ovisshet i en oprövad och kanske mörk framtid. Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
(Jesaja 41:14 SFB)
"Mask Jakob!" Villken svaghet, betydelselöshet, ovärdighet! Ända är det denna hjälplösa, krälande "mask," som upptar Guds tankar - får Hans medkänsla och har försäkran om Hans allsmäktiga hjälp!
Du som är troende, må vara nedslagen, med en stor kamp i lidande, eller skälver under en känsla av din egen ovärdighet och skuld - du sörjer över . . .
- hur kall din tro är
hur ljummen din kärlek är
hur ofta du glider tillbaka
hur ojämna dina bästa avsikter är
hur klena dina bästa tjänster är
Märk Hans tröstande budskap: "Frukta inte!" Märk Hans löfte: "Jag hjälper dig!" Garantin Han ger dig för att detta löfte ska uppfyllas, är Hans eget stora namn: "Säger HERREN. Israels Helige är din återlösare."
"Jag hjälper dig!" Ja, du fattiga, svaga, darrande. "Jehova", "din Återlösare", "Israels Helige" - med andra ord, Allsmakt, Kärlek och Rättfärdighet, har alla gått ombord på din sida, och gått i pant för din frälsning!
Han älskar att dra Sig nära Sitt folk när deras svaghet är som mest extrem. "Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka." En människa skulle göra så. En människa skulle ofta krossa masken som vrider sig på marken, under sina fötter - avvisa den ångerfulle och darrande; men Han vars tankar inte är som våra tankar, säger: "Inte heller jag dömer dig!"
Oavsett om det är min tur att gå i Herren Guds kraft. "Jag hjälper dig!" räcker för alla nuvarande akutfall; och all ovisshet i en oprövad och kanske mörk framtid. Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud.
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
måndag 24 oktober 2011
Det klädesplagg som Frälsaren alltid hade på sig (James Smith, 1802-1862)
ÖDMJUKHET är en mycket dyrbar prydnad - det är fullt av skönhet, ljuvlighet, och härlighet. Detta är det klädesplagg som Frälsaren alltid hade på sig. Detta är den prydnad som gav en sådan charm till allt Han gjorde och sa. Det är en av våra bästa klädesplagg, och utan det är själen allmänt naken. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. 1 Petrus 5:5
På grund av brist på ödmjukhet - är kyrkan sliten och riven av splittringar. På grund av brist på ödmjukhet skaffar de troende många prövningar och kors för sig själva, och sår de bittra fröna av bekymmer och ånger.
Om jag verkligen vore ödmjuk, måste jag vara glad, för det är med sådana som Jehova bor: Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande. Jesaja 57:15. Till sådana ser Han med aktning, kärlek och belåtenhet: Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord. 66:2.
Högfärd, högmod ... det hatar jag! Ordspråksboken 8:13. Högmod är...
Herre, ge mig sann ödmjukhet, och låt mig vara klädd i det från dag till dag!
(Min översättning)
OBS!!! Nu har jag samlat alla översatta "Grace Gems" på en sida: "Grace Gems!"
På grund av brist på ödmjukhet - är kyrkan sliten och riven av splittringar. På grund av brist på ödmjukhet skaffar de troende många prövningar och kors för sig själva, och sår de bittra fröna av bekymmer och ånger.
Om jag verkligen vore ödmjuk, måste jag vara glad, för det är med sådana som Jehova bor: Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande. Jesaja 57:15. Till sådana ser Han med aktning, kärlek och belåtenhet: Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord. 66:2.
Högfärd, högmod ... det hatar jag! Ordspråksboken 8:13. Högmod är...
- högst avskyvärt för Gud
skadligt för människor, och
ett fäste för Satan inom oss.
Herre, ge mig sann ödmjukhet, och låt mig vara klädd i det från dag till dag!
(Min översättning)
OBS!!! Nu har jag samlat alla översatta "Grace Gems" på en sida: "Grace Gems!"
onsdag 12 oktober 2011
Mainstay - Mirrors
Det här är några bilder till låten Mirrors av Mainstay. De reflekterar ytligheten i modern evangelieförkunnelse mot Gud Allsmäktigs storhet.
Relaterat i Dagen: II
Den här sången siktar på att visa kristna att många av de svar vi får till våra problem idag är människocentrerade och ineffektiva när man ska ta itu med problem som synd, depression och sitt egna värde. Poppsykologi har infiltrerat kyrkan så mycket att vi glömmer att det yttersta målet för människan inte är att vara nöjd med sig själv eller fokusera på att hitta oss själva, utan snarare att bli "hänförd av Guds härlighet" och tappa intresset i vårt eget värde, självförtroende, eller uppskattning. Det är detta tema som denna sång tacklar - Hur troende ska bli lyckliga och känna sig värdefulla är att värdera Gud över allt och förkasta all uppfattning om "självhjälp." Om människan verkligen är död i sina överträdelser och synder, blir termen "självhjälp" löjlig. Vi behöver Kristus att friköpa oss från synden, och finna vårt värde i Hans frälsningsverk på korset. Istället för att titta oss i spegeln och uppskatta det goda i oss själva, behöver vi bli lamslagna av Kristus och uppskatta och insupa det yttersta goda - och glädjas i det faktum att Han skänker SIN rättfärdighet till oss, oförtjänta som vi är. - Justin Anderson (Mainstay) Översatt.
Relaterat i Dagen: II
söndag 10 april 2011
Se, jag är ringa! (James Smith, 1802-1862)
Se, jag är ringa!
Job 39:37
JOB tänkte inte alltid så. När han var långt borta från Gud, kunde han skryta, diskutera och tvista med Gud! Men när han förts in i närvaron av Guds helighet, blev skillnaden så slående, att han sjönk ner i förundran, klädd i skam och fylld av självförakt!
När Guds härlighet uppenbaras för en syndare - får det alltid samma inverkan!
JESAJA kände sig likadant som Job, och utbrast: "Ve mig, jag förgås! Mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot." Jesaja 6:5
Stolthet och självrättfärdighet kan aldrig vistas i Guds närvaro!
Ju närmare vi är Gud--
Bara en klar, korrekt och ödmjukande syn på JAGET kommer att göra Jesus dyrbara för oss!
Det är bara när vi ser vår egen ringhet som vi kommer att värdera Frälsarens rättfärdighet!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Job 39:37
JOB tänkte inte alltid så. När han var långt borta från Gud, kunde han skryta, diskutera och tvista med Gud! Men när han förts in i närvaron av Guds helighet, blev skillnaden så slående, att han sjönk ner i förundran, klädd i skam och fylld av självförakt!
När Guds härlighet uppenbaras för en syndare - får det alltid samma inverkan!
JESAJA kände sig likadant som Job, och utbrast: "Ve mig, jag förgås! Mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot." Jesaja 6:5
Stolthet och självrättfärdighet kan aldrig vistas i Guds närvaro!
Ju närmare vi är Gud--
- desto mer upptäcker vi vårt fördärv,
desto mer avskyr vi oss själva, och
desto mer dyrbar bli Jesu person och gärning!
Bara en klar, korrekt och ödmjukande syn på JAGET kommer att göra Jesus dyrbara för oss!
Det är bara när vi ser vår egen ringhet som vi kommer att värdera Frälsarens rättfärdighet!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
fredag 29 oktober 2010
Kan jag Kalla mig "Mask" I mitt Nuvarande Tillstånd?
Det är inte varje gång det blir kommentarväxling i denna usla blogg. Därför är jag glad att det har blivit det, hur mycket/litet, eller vilket ämne det än är, även om denna personliga och känsliga fråga. Att jag är en mask, eller kallar mig det, fastän jag är född på nytt, en ny skapelse, frälst och förklarad rättfärdig i Kristus.
Jag har blivit ifrågasatt innan om det här. Även av mig själv. Är det rätt att kalla mig mask i mitt nuvarande tillstånd, och/eller är det falsk ödmjukhet att göra det?
Falsk ödmjukhet?
Jag vill börja med att ta denna fråga först. Bevis för att jag redan ifrågasatt mig själv om det, syns i ett gammalt blogginlägg från i våras som jag inte kan hitta nu. Sökfunktionen funkar ej. Iallafall, det är inte falsk ödmjukhet, jag är verkligen detta enligt Bibeln. Job 25 säger det. Andra bibelställen säger ännu värre (men sanna) saker, och kallar oss onda, syndare, fulla av huggormsgift, fiender till Gud, m m (bl a Rom 1:18-3:20) När jag tittar på gudsordets eviga fullkomlighetsnorm, Lagen om att älska Gud av allt hjärta, själ, förstånd och kraft och sin medmänniska som sig själv, de tio budorden, Jesu utläggningar om att göra för andra vad man vill att de skulle göra för en själv, älska sina fiender, göra gott och låna ut, utan att förvänta sig att få något tillbaka, vända andra kinden till, osv osv , och sedan ser på mitt eget liv, vad jag gjort, hur jag uppfört mig och hur långt kvar jag fortfarande har. Så det är inte ödmjukhet, eller falsk ödmjukhet. Jag bara bekänner och säger sanningen.
Vad är jag nu?
Gud som är rik på barmhärtighet har älskat mig med så stor kärlek, också när jag ännu var död genom mina överträdelser, att Han har gjort mig levande tillsammans med Kristus. Jag är frälst av nåd. Ja, Han har uppväckt mig med Honom och satt mig med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att visa Sin överväldigande rika nåd genom godhet mot mig i Kristus Jesus. För av nåden är jag frälst genom tron, inte av mig själv, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för jag ska inte berömma mig själv. Hans verk är jag, skapad i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att jag ska vandra i dem (se Ef 2:3ff.)
Genom frälsningen av i högsta grad syndiga syndare vill Gud bevisa Sin överflödande nåd. Dessa hemska odjur gav Han sitt liv för. Gud älskar oss inte som vi är. Hans kärlek är så mycket större än så, Han älskar oss trots att vi är vidriga kräk och istället har gjort oss förtjänt av Hans eviga hat och vrede! Men Gud bevisar Sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Häpnadsväckande nåd. Amazing grace, that saved a wretch (=kräk) like me.
Idag är jag född på nytt till ett levande hopp. En ny skapelse i Kristus. Ett Guds barn. Frälst och förklarad rättfärdig inför Gud, men jag får aldrig glömma att detta är av nåd. Det fanns en tid, när jag följde mina syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville, då jag av naturen var vredens barn. Den tiden är förbi. Men jag är fortfarande en syndare, men en sådan frälst av nåd. Även Paulus använde presens när han skrev att han är den störste bland syndare. Idag är Paulus inte här på jorden längre utan i härligheten, så den titeln är fritt fram och vi bör alla slåss om denna, att vara sådana barmhärtighetens kärl Gud kan göra Sin härlighets rikedom som mest känd på, att Hans nåds överflödande storhet kan synas som starkast genom vår frälsning. Detta betyder inte att vi nu ska synda för att nåden ska bli större, vår synd var redan tillräckligt stor, dessutom, så kan vi inte överhuvudtaget vilja synda mot Gud om vi är födda på nytt, fått ett nytt hjärta och ny vilja och blivit slavar under rättfärdigheten efter att ha befriats från syndens slaveri (se bl a Rom 6.) Men så länge vi är här på jorden fram till dess vi förhärligas i Himlen, är vi, som Martin Luther sa: På en gång rättfärdig och syndare.
Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen. (1 Tim 1:14-17)
Se även:
Hur Paulus värderade sig själv (James Smith, 1802-1862)
Jag har blivit ifrågasatt innan om det här. Även av mig själv. Är det rätt att kalla mig mask i mitt nuvarande tillstånd, och/eller är det falsk ödmjukhet att göra det?
Falsk ödmjukhet?
Jag vill börja med att ta denna fråga först. Bevis för att jag redan ifrågasatt mig själv om det, syns i ett gammalt blogginlägg från i våras som jag inte kan hitta nu. Sökfunktionen funkar ej. Iallafall, det är inte falsk ödmjukhet, jag är verkligen detta enligt Bibeln. Job 25 säger det. Andra bibelställen säger ännu värre (men sanna) saker, och kallar oss onda, syndare, fulla av huggormsgift, fiender till Gud, m m (bl a Rom 1:18-3:20) När jag tittar på gudsordets eviga fullkomlighetsnorm, Lagen om att älska Gud av allt hjärta, själ, förstånd och kraft och sin medmänniska som sig själv, de tio budorden, Jesu utläggningar om att göra för andra vad man vill att de skulle göra för en själv, älska sina fiender, göra gott och låna ut, utan att förvänta sig att få något tillbaka, vända andra kinden till, osv osv , och sedan ser på mitt eget liv, vad jag gjort, hur jag uppfört mig och hur långt kvar jag fortfarande har. Så det är inte ödmjukhet, eller falsk ödmjukhet. Jag bara bekänner och säger sanningen.
Vad är jag nu?
Gud som är rik på barmhärtighet har älskat mig med så stor kärlek, också när jag ännu var död genom mina överträdelser, att Han har gjort mig levande tillsammans med Kristus. Jag är frälst av nåd. Ja, Han har uppväckt mig med Honom och satt mig med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att visa Sin överväldigande rika nåd genom godhet mot mig i Kristus Jesus. För av nåden är jag frälst genom tron, inte av mig själv, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för jag ska inte berömma mig själv. Hans verk är jag, skapad i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att jag ska vandra i dem (se Ef 2:3ff.)
Genom frälsningen av i högsta grad syndiga syndare vill Gud bevisa Sin överflödande nåd. Dessa hemska odjur gav Han sitt liv för. Gud älskar oss inte som vi är. Hans kärlek är så mycket större än så, Han älskar oss trots att vi är vidriga kräk och istället har gjort oss förtjänt av Hans eviga hat och vrede! Men Gud bevisar Sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Häpnadsväckande nåd. Amazing grace, that saved a wretch (=kräk) like me.
Idag är jag född på nytt till ett levande hopp. En ny skapelse i Kristus. Ett Guds barn. Frälst och förklarad rättfärdig inför Gud, men jag får aldrig glömma att detta är av nåd. Det fanns en tid, när jag följde mina syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville, då jag av naturen var vredens barn. Den tiden är förbi. Men jag är fortfarande en syndare, men en sådan frälst av nåd. Även Paulus använde presens när han skrev att han är den störste bland syndare. Idag är Paulus inte här på jorden längre utan i härligheten, så den titeln är fritt fram och vi bör alla slåss om denna, att vara sådana barmhärtighetens kärl Gud kan göra Sin härlighets rikedom som mest känd på, att Hans nåds överflödande storhet kan synas som starkast genom vår frälsning. Detta betyder inte att vi nu ska synda för att nåden ska bli större, vår synd var redan tillräckligt stor, dessutom, så kan vi inte överhuvudtaget vilja synda mot Gud om vi är födda på nytt, fått ett nytt hjärta och ny vilja och blivit slavar under rättfärdigheten efter att ha befriats från syndens slaveri (se bl a Rom 6.) Men så länge vi är här på jorden fram till dess vi förhärligas i Himlen, är vi, som Martin Luther sa: På en gång rättfärdig och syndare.
Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen. (1 Tim 1:14-17)
Se även:
Hur Paulus värderade sig själv (James Smith, 1802-1862)
söndag 24 oktober 2010
Hur Paulus värderade sig själv (James Smith, 1802-1862)
"Jag är ingenting!" 2 Korintierbrevet 12:11
Detta var hur Paulus värderade sig själv: "den ringaste av alla heliga," och "den störste bland syndare."
Ju mer vi vet om oss själva och om Jesus
Den kristne är villig att bli ingenting - så att Kristus kan bli allt i alla.
Om vi dagligen kände att vi ingenting är, så mycket förödmjukelse vi skulle undvika; vilka beundrande syner av Guds nåd som skulle fylla och helga våra själar!
Utom Kristus - är vi mindre än ingenting; men i Kristus, är vi någonting!
Allt vi har - är från Kristus!
Allt vi kommer bli - är genom Kristus!
Kristen, du är ingenting! Så akta dig för att ha för höga tankar om dig själv; eller inbilla dig att du förtjänar mer än du får - vare sig från Gud eller människor.
Ödmjuka själar nöjer sig fortast.
O om jag mig åt Dig hängav,
I djup av nåd uppslukad,
Ett vidsträckt outgrundligt hav
Av kärlek oförbrukad!
Jag avskyr mig mer när Gud jag ser,
Blir nöjd när Kristus upphöjd blir!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Detta var hur Paulus värderade sig själv: "den ringaste av alla heliga," och "den störste bland syndare."
Ju mer vi vet om oss själva och om Jesus
- desto mer kommer vi att ödmjukas i stoftet inför Honom;
och desto lägre kommer vi att ligga inför Honom,
och desto gladare och heligare kommer vi att bli.
Den kristne är villig att bli ingenting - så att Kristus kan bli allt i alla.
Om vi dagligen kände att vi ingenting är, så mycket förödmjukelse vi skulle undvika; vilka beundrande syner av Guds nåd som skulle fylla och helga våra själar!
Utom Kristus - är vi mindre än ingenting; men i Kristus, är vi någonting!
- Vi är tomma - men Han fyller oss!
Vi är nakna - men Han kläder oss!
Vi är hjälplösa - men Han styrker oss!
Vi är förlorade - men Han finner oss!
Vi är fördärvade - men Han räddar oss!
Vi är fattiga - men Han försörjer oss!
Allt vi har - är från Kristus!
Allt vi kommer bli - är genom Kristus!
Kristen, du är ingenting! Så akta dig för att ha för höga tankar om dig själv; eller inbilla dig att du förtjänar mer än du får - vare sig från Gud eller människor.
Ödmjuka själar nöjer sig fortast.
O om jag mig åt Dig hängav,
I djup av nåd uppslukad,
Ett vidsträckt outgrundligt hav
Av kärlek oförbrukad!
Jag avskyr mig mer när Gud jag ser,
Blir nöjd när Kristus upphöjd blir!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
tisdag 10 augusti 2010
Att nära en orm vid sin barm! (James Smith, 1802-1862)
Vandra i ödmjukhet med din Gud. (Mika 6:8)
Stolthet är en av våra största ondskor!
Att ge efter för stoltheten--är att nära en orm vid sin barm!
Guds nåd ödmjukar oss alltid; och det är bara när vi är uppriktigt ödmjuka som vi verkligen kan bli glada.
Gud nedlåter sig att vandra med den ödmjuka människan, men Han håller den stolta människan på avstånd.
Tänk på . . .
vilken vidrig syndare du var till din natur,
vilken ondska som nu lurar i ditt hjärta,
vad du hade varit utan Guds nåd
--och var ödmjuk.
Det enda du har som verkligen är gott--är den fria nådens gåva!
Allt du gör som är gott--är resultatet av Guds verk i dig!
Vad har du då att vara stolt över?
Vad har du då för anledning till att berömma dig?
Åh, ligg lågt i självförnedringens smuts!
Ha ödmjukande tankar om dig själv!
Beundra Guds barmhärtighet, nedlåtenhet och eviga medlidande--att ens lägga märke till en så vidrig, så ovärdig mask som du!
Studera den ödmjuke Jesu karaktär och uppträdande, och sträva efter att leva som Han levde. "Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Matteus 11:29
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Stolthet är en av våra största ondskor!
Att ge efter för stoltheten--är att nära en orm vid sin barm!
Guds nåd ödmjukar oss alltid; och det är bara när vi är uppriktigt ödmjuka som vi verkligen kan bli glada.
Gud nedlåter sig att vandra med den ödmjuka människan, men Han håller den stolta människan på avstånd.
Tänk på . . .
vilken vidrig syndare du var till din natur,
vilken ondska som nu lurar i ditt hjärta,
vad du hade varit utan Guds nåd
--och var ödmjuk.
Det enda du har som verkligen är gott--är den fria nådens gåva!
Allt du gör som är gott--är resultatet av Guds verk i dig!
Vad har du då att vara stolt över?
Vad har du då för anledning till att berömma dig?
Åh, ligg lågt i självförnedringens smuts!
Ha ödmjukande tankar om dig själv!
Beundra Guds barmhärtighet, nedlåtenhet och eviga medlidande--att ens lägga märke till en så vidrig, så ovärdig mask som du!
Studera den ödmjuke Jesu karaktär och uppträdande, och sträva efter att leva som Han levde. "Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Matteus 11:29
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
söndag 27 juni 2010
Du är en snuskig fattiglapp! (av Arthur Pink, 1886-1952)
"Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande" Jesaja 57:15
En ödmjuk ande eller hjärta, är ett osvikligt tecken på pånyttfödelse; för de icke-pånyttfödda är ju högmodiga, självbelåtna, självrättfärdiga.
Ändå verkar det bara när man nämner ordet "ödmjukhet" att många kristna blir uppgivna. När de undersöker sig själva, upptäcker de så mycket stolthet verka inombords, att de är ganska oförmögna att övertyga sig själva om att de har ett ödmjukt hjärta. Det verkar för dem, som att ödmjukhet är något de med allra största säkerhet saknar. Detta kommer utan tvekan vara ett överraskande påstående - men vi bekräftar tveklöst att den största majoriteten av Guds folk är långt mer ödmjuka än de antar!
FÖR DET FÖRSTA, att den kristne läsaren äger ett ödmjukt hjärta, syns tydligt av det faktum att han bekänner sig själv vara en helvetesförtjänande syndare. Vi tänker inte på vad du säger om dig själv när du är i dina vänners sällskap, men snarare vad du tänker och säger om dig själv när du är ensam med Gud. Vad du än är skyldig till att låtsas som inför människor - när du är i den Allvetandes närvaro - är du verklig, uppriktig och äkta.
Och nu, käre läsare, var ärlig mot dig själv: När du är på dina knän inför Nådens Tron, erkänner du fritt och uppriktigt att om du fick din rättmätiga andel, så skulle du - i denna stund - genomgå Helvetets fasansfulla lågor? Om det är så, måste ett nådens mirakel ha formats inom dig. Ingen icke-pånyttfödd människa vill eller kan ärligt bekänna något sådant inför Gud - för hon känner ju inte att hon gjort något som förtjänar evigt straff.
FÖR DET ANDRA, om du erkänner att "alla dina rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel," är det bevis på att du äger ett ödmjukt hjärta. Självklart menar vi mycket mer än att du bara yttrar de orden som en papegoja, eller till och med sjunger dem under någon religiös gudstjänst. Vi menar att när du är i Herrens närvaro - vilket alltid är det säkraste provet - inser du personligen att du inte har en enda förtjänstfull gärning du själv utfört för att rekommendera Honom att se vänligt på dig.
Vi menar att, när du böjt dig i Hans närvaro, i lugnet och tystnaden i din bönekammare, erkänner du utan något förbehåll, att dina bästa prestationer är befläckade av synd - och att i dig själv, är du en snuskig fattiglapp!
Om det verkligen är ditt språkbruk inför Gud - kommer det med största säkerhet från ett ödmjukt hjärta. Den oandliga människans hjärta tänker och känner raka motsatsen, och kan inte avsky sig själv mer än hon kan förvandla sig till en helig ängel.
FÖR DET TREDJE, om du tar emot allting i Skriften som ett litet barn - är det ett ytterligare bevis på att ett nådens mirakel formats inom dig och att du nu äger ett ödmjukt hjärta. Av naturen, är alla "visa och kloka" i sin egen aktning.
Det stolta köttsliga sinnets fiendskap reser sig mot Guds suveränitet - som gör ett kärl till hedrande användning och ett annat till mindre hedrande; mot andligheten och strängheten i den gudomliga Lagen - som förbannar alla som avviker det minsta från dess heliga krav; och mot det ändlösa straffet för alla som dör utanför Kristus. Men de pånyttfödda, även om det finns mycket de inte förstår, accepterar utan att muttra eller ifrågasätta - allt som är uppenbarat i Ordet. Om du gör så, är det bevis på att din stolthet förödmjukats inför Gud.
Vad tacksamma vi bör vara att Skriften inte säger att Gud bara bor hos den som har fullständig seger över synden, eller de som åtnjuter obruten och ofördunklad gemenskap med Honom. Om dessa skulle vara de utmärkande kännetecknen som nämndes - då skulle vi alla lika gärna förtvivla!
Men varje pånyttfödd människa har ett ödmjukt hjärta. Och om du, min läsare, genom att jämföra dig själv med vad som påpekats här ovan, kan urskilja sådana frukter och bevis för ödmjukhet - då skulle det inte alls vara övermodigt att se på dig själv som någon som är frälst och bebodd av Gud - men högst ont övermod om du inte gjorde det.
(Min översättning)
En ödmjuk ande eller hjärta, är ett osvikligt tecken på pånyttfödelse; för de icke-pånyttfödda är ju högmodiga, självbelåtna, självrättfärdiga.
Ändå verkar det bara när man nämner ordet "ödmjukhet" att många kristna blir uppgivna. När de undersöker sig själva, upptäcker de så mycket stolthet verka inombords, att de är ganska oförmögna att övertyga sig själva om att de har ett ödmjukt hjärta. Det verkar för dem, som att ödmjukhet är något de med allra största säkerhet saknar. Detta kommer utan tvekan vara ett överraskande påstående - men vi bekräftar tveklöst att den största majoriteten av Guds folk är långt mer ödmjuka än de antar!
FÖR DET FÖRSTA, att den kristne läsaren äger ett ödmjukt hjärta, syns tydligt av det faktum att han bekänner sig själv vara en helvetesförtjänande syndare. Vi tänker inte på vad du säger om dig själv när du är i dina vänners sällskap, men snarare vad du tänker och säger om dig själv när du är ensam med Gud. Vad du än är skyldig till att låtsas som inför människor - när du är i den Allvetandes närvaro - är du verklig, uppriktig och äkta.
Och nu, käre läsare, var ärlig mot dig själv: När du är på dina knän inför Nådens Tron, erkänner du fritt och uppriktigt att om du fick din rättmätiga andel, så skulle du - i denna stund - genomgå Helvetets fasansfulla lågor? Om det är så, måste ett nådens mirakel ha formats inom dig. Ingen icke-pånyttfödd människa vill eller kan ärligt bekänna något sådant inför Gud - för hon känner ju inte att hon gjort något som förtjänar evigt straff.
FÖR DET ANDRA, om du erkänner att "alla dina rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel," är det bevis på att du äger ett ödmjukt hjärta. Självklart menar vi mycket mer än att du bara yttrar de orden som en papegoja, eller till och med sjunger dem under någon religiös gudstjänst. Vi menar att när du är i Herrens närvaro - vilket alltid är det säkraste provet - inser du personligen att du inte har en enda förtjänstfull gärning du själv utfört för att rekommendera Honom att se vänligt på dig.
Vi menar att, när du böjt dig i Hans närvaro, i lugnet och tystnaden i din bönekammare, erkänner du utan något förbehåll, att dina bästa prestationer är befläckade av synd - och att i dig själv, är du en snuskig fattiglapp!
Om det verkligen är ditt språkbruk inför Gud - kommer det med största säkerhet från ett ödmjukt hjärta. Den oandliga människans hjärta tänker och känner raka motsatsen, och kan inte avsky sig själv mer än hon kan förvandla sig till en helig ängel.
FÖR DET TREDJE, om du tar emot allting i Skriften som ett litet barn - är det ett ytterligare bevis på att ett nådens mirakel formats inom dig och att du nu äger ett ödmjukt hjärta. Av naturen, är alla "visa och kloka" i sin egen aktning.
Det stolta köttsliga sinnets fiendskap reser sig mot Guds suveränitet - som gör ett kärl till hedrande användning och ett annat till mindre hedrande; mot andligheten och strängheten i den gudomliga Lagen - som förbannar alla som avviker det minsta från dess heliga krav; och mot det ändlösa straffet för alla som dör utanför Kristus. Men de pånyttfödda, även om det finns mycket de inte förstår, accepterar utan att muttra eller ifrågasätta - allt som är uppenbarat i Ordet. Om du gör så, är det bevis på att din stolthet förödmjukats inför Gud.
Vad tacksamma vi bör vara att Skriften inte säger att Gud bara bor hos den som har fullständig seger över synden, eller de som åtnjuter obruten och ofördunklad gemenskap med Honom. Om dessa skulle vara de utmärkande kännetecknen som nämndes - då skulle vi alla lika gärna förtvivla!
Men varje pånyttfödd människa har ett ödmjukt hjärta. Och om du, min läsare, genom att jämföra dig själv med vad som påpekats här ovan, kan urskilja sådana frukter och bevis för ödmjukhet - då skulle det inte alls vara övermodigt att se på dig själv som någon som är frälst och bebodd av Gud - men högst ont övermod om du inte gjorde det.
(Min översättning)
måndag 8 mars 2010
Den mest underbare kristne
Av: William Dyer
Översättning av: mig
"lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Matteus 11:29
Lär dig ödmjukhet--från Kristi ödmjukhet.
På grund av att de saknade ödmjukhet--blev vissa änglar djävlar! Högmodiga syndare är passande kompanjoner, för inga andra än högmodiga djävlar!
När människor förhärligar sig i sin stolthet--slår Gud ner deras stolta härlighet! "HERREN Sebaot har beslutat det för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka alla stormän på jorden." Jesaja 23:9
Den mest underdånige kristne--är den mest underbare kristne!
En troende är som ett kärl i havet: ju mer det fylls--desto mer sjunker det!
Inga lever så ödmjukt på jorden--som de som lever högst i himlen. Se hur en av de bästa av heliga ser på sig själv--som en av de ringaste av heliga "Jag, den ringaste av alla heliga," sa den store Paulus i Efesierbrevet 3:8.
De heligaste--är alltid de mest blygsamma. Där ödmjukhet är hörnstenen, är fromhet på toppen. Ödmjukhetens kappa--bör alltid bäras på kristendomens rygg. "klä er i ödmjukhet." 1 Petrus 5:5
Gud Allsmäktig har två hus där Han bor: Hans stadshus, och Hans lanthus. Hans stadshus är himlarnas himmel; och hans lanthus är det ödmjuka och blygsamma hjärtat! Jesaja 57:15 "Jag bor i det höga och heliga," dvs i himlen, Guds stadshus; "men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande," dvs Guds lanthus.
Ödmjukhet är ett "Betel" för Guds boning!
Stolthet är ett "Babel" för djävulens bostad!
Om du inte håller stolthet borta från din själ, och din själ borta från stolthet--kommer stolthet hålla din själ borta från himlen!
Jag kommer inte säga, att en fattig man aldrig är stolt--men jag kommer säga, att en stolt man aldrig är gudfruktig. Jakob 4:6 "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd." Fromhetens ansikte--lyser klarast genom ödmjukhetens mask.
"Klä er i ödmjukhet." Av alla kläder, passar ödmjukheten kristna bäst, och pryder bäst deras bekännelse. En kristen bör se med ett öga på Guds nåd--för att hålla sig tacksam; och med andra ögat på sig själv--för att hålla sig sorgsen. När du börjar bli stolt över dina blänkande fjädrar--titta ner på dina svarta fötter!
Uppenbarelseboken 4:10 "då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen [...] De lägger ner sina kronor inför tronen" Det enda sättet att hålla våra kronor på våra huvuden--är genom att lägga ner dem för Kristi fötter!
Ack! herrar--vad är ni stolta över?
Är ni stolta...
över era rikedomar,
över era hedersbetygelser,
över era förhållanden,
över er skönhet,
över er styrka?
Ack! ack! dessa är usla simpla saker att skryta över!
Åh, gå till gravarna till dem som dött före er. Är inte deras ben utspridda, deras ögon förruttnade, deras kött borttynat, deras mun förstörd! Var är nu deras röda läppar, fina kinder, vältaliga tunga, deras glittrande ögon, deras svallande hår? Är de inte alla borta, som en dröm!
Och var kommer du vara inom kort?
Och kommer du vara stolt över dessa saker?
"Högfärd, högmod [...] det hatar jag." Ordspråksboken 8:13
"han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod" Daniel 4:34
Översättning av: mig
"lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Matteus 11:29
Lär dig ödmjukhet--från Kristi ödmjukhet.
På grund av att de saknade ödmjukhet--blev vissa änglar djävlar! Högmodiga syndare är passande kompanjoner, för inga andra än högmodiga djävlar!
När människor förhärligar sig i sin stolthet--slår Gud ner deras stolta härlighet! "HERREN Sebaot har beslutat det för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka alla stormän på jorden." Jesaja 23:9
Den mest underdånige kristne--är den mest underbare kristne!
En troende är som ett kärl i havet: ju mer det fylls--desto mer sjunker det!
Inga lever så ödmjukt på jorden--som de som lever högst i himlen. Se hur en av de bästa av heliga ser på sig själv--som en av de ringaste av heliga "Jag, den ringaste av alla heliga," sa den store Paulus i Efesierbrevet 3:8.
De heligaste--är alltid de mest blygsamma. Där ödmjukhet är hörnstenen, är fromhet på toppen. Ödmjukhetens kappa--bör alltid bäras på kristendomens rygg. "klä er i ödmjukhet." 1 Petrus 5:5
Gud Allsmäktig har två hus där Han bor: Hans stadshus, och Hans lanthus. Hans stadshus är himlarnas himmel; och hans lanthus är det ödmjuka och blygsamma hjärtat! Jesaja 57:15 "Jag bor i det höga och heliga," dvs i himlen, Guds stadshus; "men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande," dvs Guds lanthus.
Ödmjukhet är ett "Betel" för Guds boning!
Stolthet är ett "Babel" för djävulens bostad!
Om du inte håller stolthet borta från din själ, och din själ borta från stolthet--kommer stolthet hålla din själ borta från himlen!
Jag kommer inte säga, att en fattig man aldrig är stolt--men jag kommer säga, att en stolt man aldrig är gudfruktig. Jakob 4:6 "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd." Fromhetens ansikte--lyser klarast genom ödmjukhetens mask.
"Klä er i ödmjukhet." Av alla kläder, passar ödmjukheten kristna bäst, och pryder bäst deras bekännelse. En kristen bör se med ett öga på Guds nåd--för att hålla sig tacksam; och med andra ögat på sig själv--för att hålla sig sorgsen. När du börjar bli stolt över dina blänkande fjädrar--titta ner på dina svarta fötter!
Uppenbarelseboken 4:10 "då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen [...] De lägger ner sina kronor inför tronen" Det enda sättet att hålla våra kronor på våra huvuden--är genom att lägga ner dem för Kristi fötter!
Ack! herrar--vad är ni stolta över?
Är ni stolta...
över era rikedomar,
över era hedersbetygelser,
över era förhållanden,
över er skönhet,
över er styrka?
Ack! ack! dessa är usla simpla saker att skryta över!
Åh, gå till gravarna till dem som dött före er. Är inte deras ben utspridda, deras ögon förruttnade, deras kött borttynat, deras mun förstörd! Var är nu deras röda läppar, fina kinder, vältaliga tunga, deras glittrande ögon, deras svallande hår? Är de inte alla borta, som en dröm!
Och var kommer du vara inom kort?
Och kommer du vara stolt över dessa saker?
"Högfärd, högmod [...] det hatar jag." Ordspråksboken 8:13
"han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod" Daniel 4:34
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)