Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

lördag 9 februari 2019

Fantastisk nåd! - Job 25-masken 10 år

Idag, den 9 februari 2019 är det exakt 10 år sedan denna blogg fick sitt första inlägg. Och det är lämpligt att fortsätta på samma sång av Guds fantastiska nåd, som följt mig, en oförtjänt mask - Gud som i Sin nåd utvalde, frälste och fortsätter att leda mig in i evigheten, varav denna blogg också är en del av Hans nåd som verkat i mig. För detta vill jag särskilt minnas och ge ära åt Gud denna dag. Det första inlägget på denna blogg innehöll en exklusiv nyöversättning av en gammal fin dänga (här nedan med vissa förbättringar). Mer trogen originalet - framförallt uppskattade jag inte att "wretch" försvunnit ur första versen i tidigare översättningar till svenska.

Fantastisk nåd, det sköna ljud
Som frälst ett kräk som jag.
Jag vilsen var, är funnen nu,
Var blind, men ser idag.

Guds nåd, den har mig fruktan lärt.
Och nåden gav det ro.
Av nåd det blev för mig så kärt
Den stund jag kom till tro.

Försåt och faror, mycket slit
Jag redan genom gått;
Guds nåd den för mig tryggt hemåt
Av nåd jag har långt nått.

Min Herre lovar mig allt gott.
Han säkrar så mitt hopp.
Han är min sköld, förblir min lott,
I hela livets lopp.

När kött och hjärtats kraft avtar,
Och slut på dödens tid,
På andra sidan där jag har
Ett liv i fröjd och frid.