Stanley Sjöbergs teologiska arv

Med anledning av att Stanley Sjöberg nyligen avlidit är det rimligt att utvärdera hans teologiska avtryck. Sjöbergs inflytande i svensk frikyrklighet var betydande, men hans teologi avvek på väsentliga punkter från den historiska kristna tron.

Han förespråkade den så kallade "ransom to Satan"-teorin, enligt vilken Kristi död utgjorde en betalning till Satan. Denna idé, populariserades visserligen av Gustaf Aulén som "den klassiska försoningsläran", men saknar bibliskt stöd och är ett hädiskt, falskt evangelium. Skriften lär att syndens straff drabbar människan från Guds sida, och att Kristus bar Guds rättfärdiga vrede i vår plats – ett juridiskt försoningsverk (Jes 53:5–6; Rom 3:25–26; 2 Kor 5:21; Gal 3:13). Satan är inte betalningsmottagare. Gud är både den som kräver rättvisa och den som i Kristus tillhandahåller nåd.

Sjöbergs verksamhet kännetecknades också av karismatiska yttringar som ofta stred mot den ordning som Nya testamentet föreskriver för församlingsliv (1 Kor 14:33, 40). Hans eskatologi bar tydliga drag av dispensationalism, men detta är sekundärt i sammanhanget. Den centrala avvikelsen är att Kristi offer reducerades från en akt av rättslig tillfredsställelse till en slags kosmisk byteshandel, vilket varken är teologiskt stringent eller exegetiskt hållbart.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att även om Sjöberg visade personlig hängivenhet, var hans teologiska bidrag inte förenliga med den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Judas v. 3). Logisk konsekvens och trohet mot Skriften kräver att detta erkänns, särskilt när ett teologiskt arv nu kommer att värderas efter döden.

Glädje och tack för att Gud dog (Kol 1:12-23)

Min predikan på långfredagen.

Evangeliet: (vredes)blidkning, försoning, Jesu rättfärdighet och rättfärdiggörelsen

Inför Jesu död: Kvinnan som smörjer och Judas som förråder (predikan)

Predikan utifrån Markus 14:1-25 jag höll förra söndagen.

Kapitel 14 påbörjar det sista avsnittet i Markusevangeliet där det börjar skildra processen i Jesu död, begravning och uppståndelse. Det börjar med att översteprästerna och de skriftlärda planerar att döda Jesus (vv. 1-2) vilket återknyter till att de och fariseerna ju egentligen har haft dessa tankar länge.

Påskmåltiden som förbereds, som lärjungarna finner nästan helt iordningsställd (vv. 12-16) är en förebild av Jesu död, Jesus är ju påskalammet som slaktades. Detta har Gud ordnat sedan innan jordens grund blev lagd.

Kvinnan som smörjer Jesus (vv. 3-9) hade det som hennes uppgift i förberedelserna för Jesu död, som Gud planerat skulle hända. Hon gjorde en bra del i Guds plan (fastän de som var där inte tyckte hon gjorde någonting bra) och hon kommer belönas för det. Judas som förrådde Jesus (vv.10-11) var också förutbestämd till sin uppgift i Jesu död, men detta var en dålig del, som han kommer att straffas för. (v. 21)

Jesu ledarstil

Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! (Thomas Watson, 1620-1686)

Meditera mycket över Helvetet. Låt oss gå till Helvetet i kontemplation, så att vi inte måste gå till Helvetet i kondemnation.

Hur hopplöst det är för de förbannade! Det finns varken paus eller lindring i deras pinor. De gamle kvädade om Endymion, att han fick tillåtelse från Jupiter att alltid sova. Vad skulle inte de förbannade i Helvetet ge för en sådan licens!

Att seriöst meditera över Helvetet, skulle få oss att frukta synden som Helvetet. Synden är Helvetets bränsle! Synden, likt Simsons rävar, bär förtärande eld i sin svans.

Att meditera över Helvetet bör få ett Guds barn att jubla. En troende kan vara rädd att tänka på plågans plats - men jubla över att tänka på att han aldrig ska komma till den platsen. Ett Guds barn, när han tänker på Helvetet - jublar han med bävan. Ett fängelse är inte gjort för att kungens son ska sättas där. En stor naturalist observerar att inget så snabbt släcker eld - som salt och blod; men jag är säker på detta - saltet gör ångerns tårar salta, och Kristi blod kommer släcka Helvetets eld för en troende.

Kristus själv har känt Helvetets pinor för dig - Guds Lamm stektes i Guds vredes eld! Genom Hans brännoffer är Herren nu blidkad gentemot Sitt folk. O hur må de gudfruktiga jubla! Kristus var för en tid i Guds vredes brinnande smältugn - så att eld inte kan skada någon troende. De heliga har Kristi rättfärdighets klädnad på sig, och Helvetets eld kan aldrig sveda denna klädnad!

Alltså ingen fördömelse nu för de i Den Smorde Jesus. Rom 8:1

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Rättvisans flammande svärd släcktes i det heliga, älskande bröstet på Jesus! (Octavius Winslow, 1808-1878)

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä
(1 Petrusbrevet 2:24 SFB)

Den mest betydande och skrämmande uppvisningen av Guds helighet som universom någonsin skådat, som oändligt avlägsnar och överskrider alla andra, är Hans ende och älskade Sons lidanden och död! Golgata kors ställer ut Guds hat och straff av synden på ett sätt och till en utsträckning som förintelsen av miljontals världar, då de sveps från universums yta av Hans vredes kvast, aldrig kan uppnå!

Se den mest allvarsamma uppvisningen av Guds hat mot synden! Att finna församlingens synder på Kristus som dess Borgensman, Ställföreträdare, och Frälsare och Guds vrede hälldes ut över Honom utan någon måttlighet! Att finna Hans folks synder lagda på Hans Son, och Gud tömde alla Sina flaskor av Sin vrede som deras överträdelser förtjänat, över Hans heliga själ! Gå, min själ, till Golgata, och lär dig hur helig Gud är, och vilken monstruositet synden är, och hur befallande, allvarsamt, och heligt bunden Jehova är att straffa den, antingen i syndaren själv, eller i en Borgensman. Aldrig har Guds Son varit kärare för Fadern - då vid just det ögonblicket då svärdet av gudomlig rättvisa, flammande och blixtrande, genomborrade Hans heliga hjärta in till fästet.

Men det var Guds vrede, inte mot Hans älskade Son, utan mot de synder som mötte Honom när Han visade Sig på korset som det ställföreträdande offret och gåvan för Sin församling. Han offrade Sig själv för oss!

Vilken ny uppfattning måste änglar ha fått av syndens överdrivna syndighet, när de såg rättvisans flammande svärd släckas i det heliga, älskande bröstet på Jesus! Och i vilket bländande ljus detta faktum ställer Guds förunderliga kärlek till syndare! Människans synd - och Guds kärlek; den obeskrivliga enormiteten i det ena - och den omätbara storheten i det andra; visas upp i Kristi kors och ingen annan stans.

Åh, att lära av erfarenhet dessa två stora fakta: syndens oändliga förhatlighet och en kärleksfull Guds oändliga helighet! Guds kärlek i att ge Sin Son för att dö; Kristi kärlek i att dö - och den väsentliga skamligheten och odelade enormiteten av synden, som krävde ett så Gudomligt Offer, så heligt och så dyrbart!

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska

Att Frukta Gud

I söndags predikade dennna mask fortsättningen av Nahums bok, utifrån 1:2-13. Bl a om gudsfruktan, att frukta Gud. Betyder det inte att man är rädd för Gud, utan något annat? Nu får vi se vad texten tyder på.

Även lite intressanta saker som står i hebreiska originaltexten och om att Jesus är med i texten på ett par ställen.

Jag råkar också säga att det bara finns 2 bibelöversättningar på svenska. Det finns ju fler men inte som är i tryck och speciellt tillgängliga köpa normalt (såvitt jag försökt.)

Kan goda gärningar sona våra synder?

Tuffa Frågor För Kristna? - #33

Trettiotredje delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar. 

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32)



Frågan: Hur kan det vara rättvist att straffa en oskyldig person (Jesus) så att skyldiga kan gå ostraffade, när Ordspråksboken säger att det är en styggelse för Gud?

Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HERREN. (Ordspråksboken 17:5)

azsuperman01 menar alltså att kristendomen bör vara en styggelse enligt detta bibelord eftersom Evangeliet handlar om Jesus som var helt perfekt rättfärdig, fördömdes, så att brottslingar kan bli frikända.

Svar: Har man hört en del på Paul Washer så vet man att han citerar just denna vers en del. Ordspråksboken talar förstås inte om att Evangeliet är en styggelse för Gud. Den här versen talar istället om en domare som grundlöst frikänner skyldiga brottslingar och fördömer rättfärdiga. En domare utan någon som helst sinne för rättvisa, eller en domare som är korrupt eller rent av bara elak. Det är alltså inte alls samma sak som Evangeliet. Ordspråksboken 17:5 framställer egentligen problemet som just Evangeliet är svaret på. Problemet är ju hur Gud kan frikänna skyldiga syndare som dig och mig, och fortfarande vara rättvis, och inte vara en styggelse. Det är även som att Paulus hade versen i åtanke när han skrev Romarbrevet 3:

23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Så här förklaras grunden för varför Gud kan frikänna skyldiga syndare och fortfarande vara rättvis, och inte vara en styggelse enligt Ords 17:5. Det är eftersom vi har blivit friköpta och "bötern" är betald genom att Jesus tog straffet. Det finns en grund för frikännandet. Faktum är att det inte finns en grund att fördöma eftersom det redan tagits.

Men, det kanske bara svarar på halva frågan. För Gud fördömde även Jesus, som är en rättfärdig? Blir inte det en styggelse? Nej, det är inte heller samma sak här. Jesus tog ju fördömelsen som syndarna, brottslingarna har förtjänat, och Han gjorde det frivilligt. Så Jesus tog på Sig ett rättvist straff, det var ingen styggelse, inget grundlöst, elakt, dumt, eller korrupt, orättvist fördömande som skulle placera en oskyldig och förtvivlad person i fängelse eller ge annan bestraffning, för ingenting, så som styggelsen i Ords 17:5 handlar om - även om det inte var en fördömelse för egna synder som Jesus tog så var det ändå en fördömelse för verkliga, begångna synder, som andra begått. Han gjorde en frivillig handling av kärlek och självuppoffring i dess verkligaste innebörd, för syndarna, Hans egna fiender. Det är alltså den största kärleken som någonsin kan uppvisas - inte en styggelse!

Tuffa Frågor För Kristna? - #30

Trettionde delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar.Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29)



Frågan: Varför är en begränsad människa (Adam)s handlingar mer kraftfulla än en oändlig Guds handlingar?

Adams synd förde med sig elände i hela eftervärlden, vi har arvssynd och är syndare på väg till Helvetet, p g a Adams synd. Men när Jesus, som är Gud, dog på korset så fick det inte lika stora effekter. Det påverkar inte alla människor. Alla blir inte frälsta. Man måste tro på det för att det ska påverka en.

Svar: Jag blir frestad att citera Romarbrevet 5:12ff direkt. Men faktum är ju att Jesu verk inte tillräknas alla människor liksom Adams tillräknats alla. Men det är ändå en parallell som görs i Rom 5 att Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. Men inte alla, utan "många." I Adams fall är det exakt alla människor som existerat (förutom Jesus) men för Jesus är det "de många" - de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva.

Det är inte det att Adams handling är mer kraftfull än Kristi handling. Det är det att fler människor tillhör Adam än Kristus, och därför har det påverkan på fler människor. Alla människor ärver Adams synd eftersom vi är hans ättlingar. Vi härstammar ifrån honom. Jesus är inte förfader till alla människor och därför ärver inte alla människor automatiskt det som Han "skaffat." Däremot så blir vi som blir födda på nytt, troende, adopterade in i Guds familj, Guds barn, Guds arvingar, medarvingar med Kristus (Rom 8:16-17). Som sagt finns bilden där.

Det är också Guds beslut att Jesu verk ska få inverkan på färre människor än vilka Adams verk får inverkan för. Så det är inte fråga om svaghet i något annat avseende utan handlar om Guds frihet att utvälja vilka Han vill, till Hans eget syfte.

Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
(Romarbrevet 8:29-34 SFB)

Och det som Jesus gjort och skaffat för oss även om vi är färre, är ännu mycket större än vad Adam gjorde "för" alla.

Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
(Romarbrevet 5:15 SFB)

För mig, en mask! (Octavius Winslow, 1808-1878)

Herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder
(Galaterbrevet 1:3-4 SFB)

Han är försoningen för våra synder
(1 Joh 2:2 SFB)

O vilken förunderlig sanning detta är! Guds Son frambär Sig själv som ett syndoffer! Han som inte visste av synd - som var helig, harmlös och obefläckad - inte en ond tanke fanns i Hans hjärta - blev ändå gjord till synd, eller ett syndoffer! O storleken på tanke! Om Gud själv inte förklarat det, hade vi inte kunnat tro det, om ens en ängel kungjort det!

O välsignade och bedårande Immanuel! Var detta syftet och planen bakom Dina intensiva och mystiska lidanden? Var det att Du skulle lyda, bära synden, utstå förbannelsen, och böja Ditt huvud i döden - så att jag skulle få gå fri? Var det i mitt ställe och för min räkning?

O makalösa kärlek! O oändliga och fria nåd! Att Gud skulle inkarneras - att den Helige så skulle ta på Sig synden, att bli behandlad med sträng rättvisa som om Han Själv var syndaren - att Han skulle tömma vredens kalk, ge Sin rygg åt slag, utstå spott och spe, och till sist bli upphängd på korset, och hälla ut Sin sista droppe av det allra dyrbaraste blodet - och allt detta för mig! För mig, en rebell! För mig, en mask! För mig den främste bland syndare! Förundras, o himlar! och förvånas, o jord! Har kärlek någonsin varit lik denna?

"Guds Son, som har älskat mig - och utgivit Sig för mig!" Galaterbrevet 2:20

(Min översättning)

Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska