torsdag 26 mars 2015
söndag 15 mars 2015
Bibelns jargong mot villolärare
Ibland får jag höra klagomål över en viss "hård" jargong mot villolärare. Tydligen är det någon som har läst någonting på nätet, på någon diskussionssida eller någon blogg, eller någonting annat, och tydligen drar någon slutsatsen att det är jag som har skrivit detta. I alla fall är det jag som får skulden, och så får jag höra det i andra- eller tredje hand och ombes att sluta. Jag vet inte riktigt vad jag ska sluta med, om jag ens har sagt det, om det är jag som åsyftas, eller om jag bör sluta. Det kan ju vara så att jag bara sagt något bibliskt och någon oomvänd person blivit stött av det, därför att talet om korset är en stötesten, och vederbörande blivit överbevisad om sin synd. Kanske har vederbörande en av sina favoritlärare, som är en villolärare, som väser ljuvliga lögner i vederbörandes öron, och nu har jag, eller någon, förstört det roliga genom att avslöja den.
Det ligger förstås även en feghet bakom, man vågar inte gå direkt till mig och säga det, utan måste tala med någon annan om det. Om det nu alls är över någonting som jag har skrivit, men så tolkas det av personen som får höra det, som sedan kommer och "tillrättavisar" mig över någonting jag egentligen inte vet vad det är, om jag alls gjort det. Jag lämnas i ett diffust vakuum där jag har en känsla av att jag kan ha gjort någonting fel, att någon eller några ogillar mig, att de hatar mig, men jag vet inte vad det är jag egentligen gjort eller sagt, eller vem/vilka personen/personerna är. Allt blir ångest och förtvivlan. Mörka, sömnlösa nätter, nedstämdhet, depression. Vem kan jag lita på? Vilka är mina vänner? Jag kan bara gå efter Bibeln.
Ligger också en överlägsen attityd bakom. Man bara förutsätter att jag inte vet vad Bibeln säger om hur man ska tala om villolärare, och att de själva vet bättre. De förutsätter att jag inte utgår ifrån Bibeln i vad jag gör och hur jag uttrycker mig och att jag därför är "för hård". De bara förutsätter att deras (något "svenska") sätt att bemöta felaktigheter, d.v.s. helst inte alls, i konflikträdsla, i mesighet och fjollighet, är rätt väg att gå. Och visar man minsta känslouttryck eller helig vrede så har man automatiskt syndat och är inte "kärleksfull", "ödmjuk", eller ens "kristen". (Med deras obibliska definitioner förstås).
Jag vill med detta inlägg visa att min hårda jargong mot villolärare utgår ifrån Bibeln. Och jag vill hävda att min jargong mot villolärare egentligen inte alls kommer i närheten av att vara så hård som Bibelns är. Logiken är klar. Villoläror vanärar Gud, och allt som inte ärar Gud måste bort. Villoläror lurar våra älskade medmänniskor till Helvetet och måste avslöjas. De som är lurade av dem måste skarpt visas in på rätt väg igen så att de inte hamnar i Helvetet till slut. Finns det något som är hårt? Då är det ditt förhärdade hjärta, när du ser människor luras ner i en brinnande sjö av eld och svavel, men står och apatiskt titta på. Eller när du, något hycklerskt, går hårt emot dem som inte klarar av att vara som dig, som inte känslokallt passivt och apatiskt klarar med att bara stå och titta på.
Jag vill alltså även vara tydlig med att en villolära inte bara är en lära som är felaktig och inte överensstämmer med Bibeln (ingen av oss vet allt eller har rätt till 100% i allt), utan en lära som är så pass felaktig och avvikande från sanningen att den som lär ut det, och de som tror på den, inte är kristna, inte blir frälsta, och hamnar i Helvetet. En villolära lär ut ett felaktigt sätt att bli frälst på, så att de som följer den följer en felaktig väg till frälsning, och därför inte blir frälsta alls. En villolära lär ut en falsk gud och inte den sanne Guden. En villolära skiljer sig från en vanlig falsk religion i det att den utger sig för att vara kristen, och dess anhängare kristna, men per definition inte kan vara det. (Vi ska alltså inte ha denna jargong mot folk i andra religioner eller onådda folkgrupper). En villolära förnekar t.ex. Treenigheten, att Jesus är Gud eller att Bibeln är högsta auktoritet, felfri och ofelbar. En villolära lär ut att man blir frälst genom sina egna gärningar och prestationer och att Jesu verk på korset inte helt räckte till för att frälsa. En villolära är alltså så avvikande att det inte är sann kristen tro. Exempel på villoläror och -lärare, som är så tydliga att jag kan nämna dem utan att behöva gå in och förklara detaljerat bör vara: Jehovas vittnen, mormonerna, men även katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan. Andra har jag gått igenom och skrivit om från fall till fall, och i så fall hänvisar jag dit. Och detta är inte kärlekslöst att säga, utan det är kärlekslöst att låta bli att säga det bara för att ni ska tycka om mig. Till bekostnad av människors eviga destination.
Om någon inte håller med och har frågor och vill diskutera så är det bara att kontakta mig direkt istället för att prata bakom ryggen med andra. Jag står för allt jag säger och är villig att ta emot kritik och utvärdera om den är befogad. Om du inte törs skriva till lilla mig direkt, kan jag inte ta kritiken på allvar, jag får knapphändig info och inga detaljer, och jag kan inte bättra mig. Om jag, enligt dig, är fel ute och riskerar att vara på väg till Helvetet, är det kärleksfulla du kan göra att personligen visa mig mitt fel, inte börja prata med andra om det (Matt 18:15). Som kristen är det en del av min helgelse att ständigt korrigera mig själv och ta emot korrigeringar, och jag behandlar även andra som jag själv vill bli behandlad när jag varnar eller korrigerar andra. Vi är också skyldiga att förmana varandra enligt Bibeln. Det är en mycket förbisedd plikt och funktion som vi har för varandra som kroppsdelar i Jesu kropp idag, tyvärr.
Tillbaka till ämnet. Bibelns jargong mot villolärare. Här är lite exempel:
Låt oss gå hårt emot villolärare och villoläror när vi ser hur de vanärar Gud och vilseleder våra älskade medmänniskor bort ifrån den underbara relationen med Gud och ner i det brinnande Helvetet. Vi måste se att "ödmjukhet" som många talar sig varmt om idag inte är den sanna ödmjukhet vi ser i Bibeln, utan snarare en fjollighet, apati, mesighet och människofruktan, som vill vara människor till lags. Vi är så påverkade av vår svenska fjollkultur att vi tror att även de mest befogade känsloutlösningar är onda. Vi ska vara ödmjuka inför Gud och Hans Ord, om Sanningen, och med helig kärlek, helig passion och helig vrede gå emot ondskan och lögnen.
Låt oss se att Judas' uppmaning är lika aktuell för oss idag:
Låt oss känna och ta till oss Pauli uppmaning till Timotheos och göra den till en uppmaning till oss i vår onda tid:
Det ligger förstås även en feghet bakom, man vågar inte gå direkt till mig och säga det, utan måste tala med någon annan om det. Om det nu alls är över någonting som jag har skrivit, men så tolkas det av personen som får höra det, som sedan kommer och "tillrättavisar" mig över någonting jag egentligen inte vet vad det är, om jag alls gjort det. Jag lämnas i ett diffust vakuum där jag har en känsla av att jag kan ha gjort någonting fel, att någon eller några ogillar mig, att de hatar mig, men jag vet inte vad det är jag egentligen gjort eller sagt, eller vem/vilka personen/personerna är. Allt blir ångest och förtvivlan. Mörka, sömnlösa nätter, nedstämdhet, depression. Vem kan jag lita på? Vilka är mina vänner? Jag kan bara gå efter Bibeln.
Ligger också en överlägsen attityd bakom. Man bara förutsätter att jag inte vet vad Bibeln säger om hur man ska tala om villolärare, och att de själva vet bättre. De förutsätter att jag inte utgår ifrån Bibeln i vad jag gör och hur jag uttrycker mig och att jag därför är "för hård". De bara förutsätter att deras (något "svenska") sätt att bemöta felaktigheter, d.v.s. helst inte alls, i konflikträdsla, i mesighet och fjollighet, är rätt väg att gå. Och visar man minsta känslouttryck eller helig vrede så har man automatiskt syndat och är inte "kärleksfull", "ödmjuk", eller ens "kristen". (Med deras obibliska definitioner förstås).
Jag vill med detta inlägg visa att min hårda jargong mot villolärare utgår ifrån Bibeln. Och jag vill hävda att min jargong mot villolärare egentligen inte alls kommer i närheten av att vara så hård som Bibelns är. Logiken är klar. Villoläror vanärar Gud, och allt som inte ärar Gud måste bort. Villoläror lurar våra älskade medmänniskor till Helvetet och måste avslöjas. De som är lurade av dem måste skarpt visas in på rätt väg igen så att de inte hamnar i Helvetet till slut. Finns det något som är hårt? Då är det ditt förhärdade hjärta, när du ser människor luras ner i en brinnande sjö av eld och svavel, men står och apatiskt titta på. Eller när du, något hycklerskt, går hårt emot dem som inte klarar av att vara som dig, som inte känslokallt passivt och apatiskt klarar med att bara stå och titta på.
Jag vill alltså även vara tydlig med att en villolära inte bara är en lära som är felaktig och inte överensstämmer med Bibeln (ingen av oss vet allt eller har rätt till 100% i allt), utan en lära som är så pass felaktig och avvikande från sanningen att den som lär ut det, och de som tror på den, inte är kristna, inte blir frälsta, och hamnar i Helvetet. En villolära lär ut ett felaktigt sätt att bli frälst på, så att de som följer den följer en felaktig väg till frälsning, och därför inte blir frälsta alls. En villolära lär ut en falsk gud och inte den sanne Guden. En villolära skiljer sig från en vanlig falsk religion i det att den utger sig för att vara kristen, och dess anhängare kristna, men per definition inte kan vara det. (Vi ska alltså inte ha denna jargong mot folk i andra religioner eller onådda folkgrupper). En villolära förnekar t.ex. Treenigheten, att Jesus är Gud eller att Bibeln är högsta auktoritet, felfri och ofelbar. En villolära lär ut att man blir frälst genom sina egna gärningar och prestationer och att Jesu verk på korset inte helt räckte till för att frälsa. En villolära är alltså så avvikande att det inte är sann kristen tro. Exempel på villoläror och -lärare, som är så tydliga att jag kan nämna dem utan att behöva gå in och förklara detaljerat bör vara: Jehovas vittnen, mormonerna, men även katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan. Andra har jag gått igenom och skrivit om från fall till fall, och i så fall hänvisar jag dit. Och detta är inte kärlekslöst att säga, utan det är kärlekslöst att låta bli att säga det bara för att ni ska tycka om mig. Till bekostnad av människors eviga destination.
Om någon inte håller med och har frågor och vill diskutera så är det bara att kontakta mig direkt istället för att prata bakom ryggen med andra. Jag står för allt jag säger och är villig att ta emot kritik och utvärdera om den är befogad. Om du inte törs skriva till lilla mig direkt, kan jag inte ta kritiken på allvar, jag får knapphändig info och inga detaljer, och jag kan inte bättra mig. Om jag, enligt dig, är fel ute och riskerar att vara på väg till Helvetet, är det kärleksfulla du kan göra att personligen visa mig mitt fel, inte börja prata med andra om det (Matt 18:15). Som kristen är det en del av min helgelse att ständigt korrigera mig själv och ta emot korrigeringar, och jag behandlar även andra som jag själv vill bli behandlad när jag varnar eller korrigerar andra. Vi är också skyldiga att förmana varandra enligt Bibeln. Det är en mycket förbisedd plikt och funktion som vi har för varandra som kroppsdelar i Jesu kropp idag, tyvärr.
Tillbaka till ämnet. Bibelns jargong mot villolärare. Här är lite exempel:
- Johannes döparen kallade dem för "huggormsyngel". Likaså gjorde Jesus själv (Matt 3:7; 12:34; 23:33; Luk 3:7)
- Jesus kallade dem vidare för "vargar" (Matt 7:15) "hundar" (inte "människans bästa vän" i den kulturen utan snarare som pestråttor, eller ännu äckligare), "svin" (djur som enligt Lagen skulle ses som avskyvärda för Israels barn, och inte ens fick ätas) (7:6)
- Jesus använder dessa tillmälen om dem: "era hycklare! ... vitkalkade gravar ... inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet" (Matt 23:27) och annat, i sammanhanget.
- Paulus kallade dem också för "vargar ... män som förvränger sanningen" (Apg 20:29-30) "hundar" (Fil 3:2)
- Paulus kastar en förbannelse över dem (Gal 1:8-9). Vi kristna ska inte förbanna våra personliga fiender, utan välsigna dem (Luk 6:28, Rom 12:14), men villolärare är av en annan kaliber. De är inte våra personliga/privata fiender utan de är särskilda fiender till Gud, Glädjebudet om korset (Fil 3:18), och de är fiender till våra medmänniskors frälsning. De skickar människor ifrån sanningen, från Gud till Helvetet. Därför uttalar Paulus förbannelse över dem. Det grekiska ordet betyder att de helt ska "dumpas", lämnas åt deras eget öde, d.v.s. Helvetet.
- Paulus befaller att man ska märka ut dem tydligt (Rom 16:17) och han nämner dem vid namn, t.ex. Hymeneus och Filetus (2 Tim 2:17), och han varnar om att deras ord sprider sig som cancersvulster.
- Likaså nämner Johannes Diotrefes (3 Joh 1:9) och kallar villolärare som är emot Treenigheten och att Jesus är Gud och människa för Antikrist, som har Antikrists ande (1 Joh 2:18, 22; 2 Joh 1:7) och att dessa är så långt gångna att man inte ska/måste/behöver be för dem!!! (1 Joh 5:16) Denna sanning har visat sig vara en chock för många och många tror sig vara kärleksfulla, fromma eller uppnå något genom att be för villolärare, men Bibeln säger annat. Slösa inte böner om frälsning för dessa, utan gör som Johannes och Paulus, dumpa dem och låt dem vara. Det finns många vi måste be för, vi har begränsad kraft och tid, och vi måste prioritera rätt!
- Andra Petrusbrevets andra kapitel samt Judas brev visar tydligt hur en biblisk jargong mot villolärare ser ut:
- 2 Petr 2 kallar dem:
- falska lärare som smyger in förödande irrläror
- de gudlösa
- de som i orent begär följer sin köttsliga natur
- fräcka och självsäkra
- oförnuftiga djur
- fördärvade och hamnar i fördärvet
- smutsfläckar
- skamfläckar
- dessa förbannelsens barn
- talar stora och tomma ord
- slavar under fördärvet
- Judas brev kallar dem:
- "gudlösa"
- oförnuftiga djur
- skamfläckar
- dubbelt döda
- uppryckta med rötterna
- vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter
- irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt
- gudlösa syndare
- hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär
- oandliga människor
Låt oss gå hårt emot villolärare och villoläror när vi ser hur de vanärar Gud och vilseleder våra älskade medmänniskor bort ifrån den underbara relationen med Gud och ner i det brinnande Helvetet. Vi måste se att "ödmjukhet" som många talar sig varmt om idag inte är den sanna ödmjukhet vi ser i Bibeln, utan snarare en fjollighet, apati, mesighet och människofruktan, som vill vara människor till lags. Vi är så påverkade av vår svenska fjollkultur att vi tror att även de mest befogade känsloutlösningar är onda. Vi ska vara ödmjuka inför Gud och Hans Ord, om Sanningen, och med helig kärlek, helig passion och helig vrede gå emot ondskan och lögnen.
Låt oss se att Judas' uppmaning är lika aktuell för oss idag:
3 Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Låt oss känna och ta till oss Pauli uppmaning till Timotheos och göra den till en uppmaning till oss i vår onda tid:
2 Tim 4 1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. 5 Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)