Evangelisation på "West Pride" i Göteborg 10–14 juni 2015

Tillsammans med några syskon från olika församlingar evangeliserade vi vid ”West Pride-festivalen” i Göteborg 10-14 juni. Som kristna älskar vi homosexuella! Om man inte älskar sin nästa så följer man inte Jesu bud och är därför per definition inte kristen. Vi är inte bättre människor än andra och homosexuella är inte värre eller mindre värda än andra. Men Gud har talat om för oss i Sitt Ord vilket ansvar vi som kristna har gentemot alla våra medmänniskor, oavsett sexuell läggning.

Eftersom kristna älskar homosexuella så varnar vi om vad Bibeln, Guds Ord, säger, att ingen som lever så ska ärva Guds rike utan är på väg till Helvetet. (1 Korinthierbrevet 6:9-10), samt berättar budskapet om korset, Evangeliet, om hur alla människor som ångrar sig, vänder om och tror på Jesus, som dog i syndares ställe och återuppstod, kan få förlåtelse och evigt liv, fritt och för intet. Oavsett vilka utsvävningar man levt i tidigare.

Om ens medmänniskor är på väg till en evig, medveten plåga i en sjö som brinner av eld och svavel, och om man älskar dem, så varnar man dem. Kärlek är att varna, oavsett om det blir ogillat. Detta är uppoffrande kärlek. Om vi inte älskade, så hade vi inte bemödat oss att vara ute och berätta, utan suttit hemma och rullat tummarna medan världen åkte till Helvetet. Faktum är att då hade ju inte vi, som nu är kristna, inte varit kristna heller, för att inga kristna hade då älskat oss eller berättat för oss heller.


Man hade fyllt hela staden med regnbågsflaggor i en, som någon kallade det, "totalitär maktdemonstration". Och visst var det så. Kopplingar till nazistflaggor, som hängde ut genom fönster och längs husfasaderna, är inte svåra alls att dra. Här skulle man visa alla hur alla ska tycka. Håller man inte med, då ska man få intrycket att hela staden, samhället är emot en

Det här är faktiskt ett effektivt sätt att hjärntvätta befolkningen. För att ändra folks tänkande associerar man det med någonting trevligt, som glada regnbågsfärger, och hänger upp det överallt i stan och säger att det här är "gay" (glatt och muntert) och någonting att vara stolt över. Det som är raka motsatsen. Man skapar fram känslan av att det som Bibeln säger är vidrigt och skamligt, egentligen är någonting som är förknippat med glädje, glada färger, stolthet. Att det hängs upp överallt tilltalar människans benägenhet att vika för grupptryck, att "alla andra tycker såhär" så då ska du också det.

Även kollektivtrafiksfordon utsmyckades med dessa flaggor.
Ett moraliskt dilemma om man skulle betala och åka med.

Några ”kyrkor” (svenska kyrkan och equmeniakyrkan, vars falska och förljugna "kärlek" till homosexuella jag skrivit om nyligen, här och här) höll regnbågsmässor under dagarna i olika kyrkolokaler, där de tog nattvard och bjöd in talare för att hjälpa till att invagga dem i den falska uppfattningen att det går att leva i utlevd homosexualitet och fortfarande kalla sig kristen. Det var även en präst som talade på stadsbiblioteket om hur han ”kommit ut”. Så några av oss stod utanför dessa kyrkobyggnader och biblioteket för att dela ut evangelietraktater, medan andra gick in för att lyssna och se om man kunde föra något samtal. Vi bad att Herren skulle använda detta för att vända några från deras synd, oavsett om det var homosexualitet eller annat. En del blev väldigt arga och någon av bröderna som delade ut traktater fick vatten uthällt över sig av en förargad dam.

Jag var inne och lyssnade på två av föredragen som hölls, för att se vad de hade att säga och kanske diskutera med någon efteråt utifrån vad som sades, för att dela Evangeliet (vilket vi fick tillfälle till efter den andra föreläsningen). Den första var av en liberal exeget/bibelforskare som gick ut på att visa att Bibeln inte säger emot homosexualitet som den ser ut idag, egentligen inget nytt argument. Utgångspunkten var, som den är inom liberalteologi och historisk-kritisk forskning, att Bibeln inte är Guds inspirerade Ord, utan skriven av människor som hittat på och haft olika agendor. Man har redan en anti-biblisk och naturalistisk utgångspunkt; att Gud nog inte finns och nog inte har sagt någonting till någon, iallafall så har Han inte inspirerat Bibeln och avser inte att vi ska ta lärdom eller följa den idag. Har man en så felaktig utgångspunkt så kan man ju inte heller komma fram till rätt slutsats. Frågan är varför man alls är intresserad av vad som står i Bibeln. Om den endast är bristfälliga människors ord så finns det ju inte så mycket relevant att säga.

En minnesvärd sak var under frågestunden efteråt då en kvinna i publiken frågade föreläsaren: "När jag läser Jesus i evangelierna så pratar Han aldrig om bestraffning och steningar, som GT talar om. Han visar alltid nåd och kärlek. Vad får egentligen alla dessa fundamentalister allt ifrån?" (Man kände det glödande hatet i tonen när de här "kärleksfulla och öppna" människorna nämnde "de där fundamentalisterna" ett par gånger). Tyvärr hade hon den sista frågan men jag undarde hur hon missat det där Jesus säger om eviga straff i Gehenna, Helvetet, om hon läst allt i evangelierna? Föreläsarens svar var väldigt talande: "Jo, Jesus sa faktiskt också en del saker som är problematiska..." – Jesu uttalanden om synd, dom och helvete ses alltså inte som inspirerade ord från Gud utan som "problematiska" – problem som det är liberalteologens uppgift att försöka "lösa" (d.v.s. bortförklara).

Det andra föredraget handlade om "Är Gud queer?" och – det säger väl sig självt – var en enda stor hädisk och oseriös historia, full av "pubertal humor", okunskap om Bibeln och medvetna vantolkningar, likt en högstadieelev. För mig är det otroligt att någon som lyssnade på detta alls kunde ta det på allvar. Inte mycket mer kan sägas om det.

Att man tog in och lyssnade på detta i Svenska kyrkan var däremot inte otroligt, chockerande eller förvånande för mig. För mig har Svenska kyrkan alltid, så länge jag levt, varit falsk, främmande och långt borta från sanningen.

 

 

Vi gick även bort till själva festivalområdet där vi ställde oss utanför, på allmän trottoar, och delade ut traktater till alla som gick förbi eller gick in, oavsett sexuell läggning. 

En polis-husbil stod inne på området, och polisen visade vilken sida de stod på, med den lilla regnbågsflaggan på bordet framför.

En av festivalarrangörerna tog och läste några traktater och visade dem för polisen, så kom två poliskonstaplar för att prata med oss. En av dem var antagligen homosexuell och var uppenbart inte opartisk, och det var han som talade med oss. Jag frågade om vi brutit någon lag, där vi stått, på allmän plats och delat ut litteratur, och han svarade nej. Först varnade han oss vänligt, för vårt eget bästa, om att vi riskerar att bli misshandlade om vi stod här längre på kvällen när folk börjar bli onyktra. (Implicit skulle polisen inte ingripa till vårt försvar om vi blev misshandlade). Sedan sa han att han inte tyckte att vi skulle vara här, men att de inte kan gripa oss för att vi delar ut litteratur, på grund av tryckfrihetsförordningen, men om vi skulle använda yttrandefriheten kommer de att gripa oss för "hets mot folkgrupp". Ett begrepp som verkar kunna (van)tolkas ganska fritt, för vi hetsade verkligen inte mot någon folkgrupp, varken i text eller tal. Raka motsatsen! Texterna och vad vi sa handlade om kärlek till alla människor oavsett läggning, och särskilt här till homosexuella.

Politikerna var på plats för att fjäska röster.

I själva verket var det så att polisen hotade att gripa oss om vi predikade Evangeliet, för Evangeliet innehåller en kallelse till omvändelse. Evangelietraktaterna vi delade ut innehöll ett budskap om ånger och omvändelse från synden. Enligt denna konstapel var det ett brott att pracka på andra sina värderingar och att säga till folk att de har fel, att de lever fel och borde ändra sig. Man får inte försöka övertyga andra om ens åsikter, och även om vi predikade så i församlingen skulle det vara olagligt. Vad personer som pratar på det här sättet inte förstår är att de säger emot sig själva, för nu sa han till oss att vi hade fel, att vi gjorde fel, och att vi borde ändra oss. Jag tror inte att den här polisen visste vad han talade om. Han började även försöka argumentera emot oss och använde sig av det gamla vanliga "Du har blandade tyger i dina kläder..." Det hela kändes väldigt oseriöst och han var uppenbarligen inte opartiskt.

Det verkar som att vi inte har någon yttrandefrihet längre, men jag är inte förvånad. Bibeln talar om förföljelse och att man kan hamna i fängelse och vi bör vara redo för det. Jag förlåter polisen för hans tjänstefel mot oss för han visste inte vad han gjorde. Efter det här så ställde vi oss och bad för deras själar och jag ber er att fortsätta be för dem för de hade läst evangelietraktaterna och har därför fått kunskap om Evangeliet.

Den sista kvällen vi var ute stod prästerna och pastorerna utanför kyrkan för att hindra folket från att ta emot evangelietraktaterna som vi delade ut. Utöver att de var villolärare, märkte man, bara på pastorernas frukt och beteende, att dessa inte var kristna. Deras sätt att bemöta oss var smutsigt, deras tal och metoder var smutsiga. De stod och vaktade och försökte stoppa oss. De ljög och förtalade oss för alla som gick förbi så att de inte skulle ta det vi delade ut och se vad som egentligen stod.

De ringde polisen i ett desperat försök att få bort oss. Polisen kom och pratade med dem, men de gjorde ingenting mot oss. Det här var nog bättre poliser som kunde vad som gällde enligt lagen. Men eftersom det inte var så mycket folk som gick förbi där när de väl hade börjat sina aktiviteter inomhus, valde jag att gå till en mer befolkad plats. Det var fredag, så det var mycket folk på Avenyn. Jag började dela ut traktater och fick vittna för en man som såg ganska sliten ut och saknade några tänder. Vi hade ett långt samtal om Bibeln. Han blev ganska arg då jag ständigt hänvisade till Bibeln som Guds Ord, den yttersta auktoriteten, och några gånger trodde jag att han skulle slå mig. Jag fick pratat igenom med honom om synden och varnade honom om den kommande domen. Sedan, när jag berättade Evangeliet för honom, såg jag honom förändras. Han gick från att vara arg och upprörd, till att bli lugn, och tittade ner i marken då han fick höra om att Jesus dog för att frälsa syndare. Man ser ofta någonting i deras ögon och hur de plötsligt ändrar attityd. Jag förundras alltid över att se Evangeliet verka på dem. Även om jag inte tror att han omvände sig just då. Be gärna för denne man som nu har hört och förstått Evangeliet. Detta var den bästa delen på evangelisationen. Vi var ute efter att nå just homosexuella, men Gud hade en annan plan, att också den här slitna mannen skulle få höra Evangeliet.

Klä av er: Sexuell omoral (Kolosserbrevet 3:5-11)

Predikan från 5:e juli