Missionsresan i Dalarna

Som jag antydde förra veckan var jag på missionsresa, med Slottsmissionen, och predikade, förra veckan. Det står redan lite om den på den här sidan. Men här är min skildring. Mest bilder.

Detta är från Brunnsparken i lördagen innan. Morgan predikar och en förbipassagerare iklädd mankini (om du inte vet vad det är så är du en lycklig människa) och regnbågsflagga ställer sig framför för att försöka vara rolig.

Måndagen gick ut på att resa. Vi åkte några från Göteborg till Ljungskile där Morgan plockade upp oss. Sedan fortsatte vi till Strömstad och hämtade två till och fortsatte till Norge.

På kvällen kom vi hem till en bekant till Morgan som bodde i Trysil. Hon visste inte att vi skulle komma, men råkade ha haft kalas dagen innan och massa mat över som vi fick grilla och äta. Detta kallas för Guds försyn. Han med den rutiga skjortan på bilden (tagen inifrån ett tält i skydd mot mygg och knott) som var med oss har planterat 93 underground-församlingar i sitt hemland och suttit i fängelse för sin tro. Det finns en artikel om honom i tidningen Ljus i öster.

Vi sov över på den norska kvinnans tomt och på Tisdag morgon åkte vi in till Trysils köpcentrum och predikade från parkeringsplatsen; vi predikade från biltaket med högtalare. En vakt gick fram till bilen när jag predikade, och sedan gick han tillbaka igen, och tog kort.

Vi åkte vidare från Trysil till Sälen. Där har jag varit innan och åkt skidor, men den här gången fanns ingen snö. Även här predikades utanför köpcentrum på parkeringen.

Efter detta åkte vi till Malung där det var dansbandsfestival och raggarbilsträff. Våra utländska vänner fick lära sig lite om denna subkultur "raggare" som endast existerar i Sverige.

Raggarbilarna, och andra bilar cruisade runt i den lilla staden Malung; och spelade rock n' roll på hög volym. Vi beslöt oss för att också åka med i ledet med den ovanliga bil som vi också hade; samt predika genom en megafon som satt med en sugpropp på fönsterrutan. Mig ovetandes spelades en av predikningarna jag höll in, där jag börjar med att läsa upp från Rom 1:18ff.

När kvällen var över lämnade vi Malung med en del av Evangelium spetsade hjärtan, för att fortsätta vårt arbete nästkommande dag på festivalen. Vi fann en rastplats vid Limedsforsen där vi övernattade. Jag häftade även upp en evangelisk serietraktat på en anslagstavla.

Onsdag i Malung. Ingen stad har nog blivit så genomgripande evangeliserad på en dag som denna stad. Vi gick runt och delade ut en massa traktater, några lämnade traktater på alla vindrutetorkare hos bilar som stod parkerade i staden, och vittnade. Vi predikade sedan på taket från parkeringen, samt åkte runt flera varv genom staden i trafiken igen, läste Bibeln (bergspredikan) och predikade Evangelium. Visst, en del blev arga, men en del fick vi också väldigt bra kontakt med. Sedan lämnade vi Malung på kvällen.

Torsdagen kom vi på morgonen till Älvdalen och predikade från gräsmattan som vi fick stå på utanför en baptistkyrka där, inom hörhåll för en loppmarknad som det ses lite av bakom buskarna på bilden.

Många blev överbevisade om sina synder när vi predikade, och det kom fram en arg dam som inte ville höra om sina synder; hon ville fynda på loppisen. En annan gjorde dock tummen upp åt budskapet. Många ungdomar fick syndanöd och började bekymra sig om de eviga tingen—till den religiösa maktens stora förtret, varpå vi blev avvisade. De sade sig hålla med om vårt budskap, men ville ha en bra relation med folket. Detta budskap är ju stötande. Tyvärr så är det så man tänker i många sammanhang idag, man vill vara vän med världen men inte tillräckligt för att ge dem det budskap som kan ge dem förlåtelse och evigt liv. Be för alla dessa som fick syndanöd och att de och tror på Glädjebudet och blir räddade. Be också för baptistkyrkan och dess ledare! i vilkas vård de nu är lämnade.

Sedan åkte vi till Mora för lite sightseeing. Dvs. leta upp bra platser att predika på på måndagen. Vi tog tillfället och predikade rakt upp och ner utan högtalare, och utan pall, på en välbefolkad gågata. Det var faktiskt ingen som lyssnade och vi fick höra att vi inte var välkomna. En hårdnackad stad denna dag.

Det var t.o.m. svårt att dela ut de trevliga serietraktaterna som folk annars gärna tar emot.

På kvällen kom vi till Skattungbyn där vi skulle tillbringa kommande två dagar. Vi skulle ha möten i detta gamla baptistkapell, som vi fick nyckeln till.

Enligt legenden slog en meteor ner i Skattungbyn för XXX miljoner år sedan (enligt den felaktiga evolutionistiska tidsskalan, till att börja med) och därför vilar det magiska krafter över den lilla byn. Många hippies och new age-folk har flyttat dit för att ta del av kraften och leva ett enkelt lantliv med miljötänkande i fokus. Det var någon form av new age-sammankomst just de här dagarna och en shaman skulle också komma till byn samtidigt. Vi fick aldrig se honom i hans mänskliga skepnad, men jag misstänker att den svarta katten som ingen visste vem som ägde den, som kom och tiggde mat av oss kanske var han. I mänsklig gestalt är han förstås vegetarian, men blir man sugen på kött kan man ju skepnads-skifta sig till en katt... om sådant är möjligt.

Morgan berättade förövrigt en del anekdoter under resan (och mycket andra guldkorn. Honom kan man lära sig mycket av.). Han berättade hur han predikat på ett liknande ställe med new age/gröna vågen-människor i Glastonbury där de kastat ägg på honom. Han hade blivit intervjuad om detta och då hade han sagt: "Man vet iallafall med dessa människor att äggen kommer från frigående höns och är ekologiska."

En informationstavla om baptistkapellet.
Klicka för att förstora och läsa.

Nästa dag, fredag, gick vi runt i hela Skattungbyn för att bjuda in invånarna till våra möten som skulle vara fredag kväll och lördag kväll.

Såhär kunde det se ut på någons tomt.

Inuti baptistkapellet, strax innan mötet på kvällen var vi samlade för att be för mötena.

Det kom en del folk och besökte mötena och fick höra Evangeliet. Efter dessa två dagar gick söndagen åt att besöka några gudstjänster i frikyrkorna i Orsa och i Mora och ha gemenskap med de lokala syskonen.

Sista dagen, måndagen, var vi i Mora och predikade från en parkering igen. Mora var inte lika hårdnackat den här gången utan flera lyssnade till budskapet.

Jag vill be er att be för alla dessa städer och människor som fått höra Glädjebudet tillkännagivas öppet och vitt och brett. Äran tillhör Herren.