Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

onsdag 20 maj 2015

Kärlek, öppenhet, gemenskap – Bilder från Equmenias årskonferens i Svenska Mässan, Göteborg 14-16 maj 2015 samt utlåtande angående Equmenia och svenska "kristna" samfund i allmänhet

Jag hörde från kristna bröder som hade besökt Equmenias årskonferens på Svenska Mässan, Göteborg 14-16 maj i år och rapporterade om en monter för EKHO, Ekumeniska gruppen för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner, som stod där. Uppenbarligen hade de fått tillåtelse att ställa sig där och ingen hade kört bort dem. Man befrämjade alltså, som samfund, öppen, obotfärdig synd och att man kan kallas kristen när man lever så. En monter från Dagen stod också bredvid, till synes obrydd.

En av bröderna gav mig ett par bilder därifrån: av hänsyn har jag censurerat ut personerna:

Som man ser står Dagen tätt bredvid och ger sitt fulla bifall med sitt tigande samtycke. "Kärlek, öppenhet, gemenskap" är förrädiska och tomma ord i detta sammanhang.

Ett kors, iklätt regnbågens vackra färger. Som tyvärr kapats av homorörelsen.
Men jag är inte speciellt chockad eller förvånad. Både Equmenias ledare och Dagen har visat sin acceptans för homosexualitet sedan långt tillbaka. För att inte tala om att de och även pingströrelsen länge har accepterat de som lever i heterosexualitet och samboskap utanför äktenskapet, vilket också är med i Bibelns syndakataloger. Det är inte kärleksfullt och tack vare dessa falska kyrkor hamnar mycket folk i Helvetet utan att få någon varning.

Om man älskar homosexuella så varnar man dem om att ingen som lever så ska ärva Guds rike (1 Kor 6:9-10) utan är på väg till Helvetet. Om ens medmänniskor är på väg till en evig, medveten plåga i en sjö som brinner av eld och svavel, och om man älskar dem, så varnar man dem. Och inte bara homosexuella nämns, som sagt. Heterosexuella utanför äktenskapet, avgudadyrkare, girigbukar, berusade, oförskämda, lögnare (hur många gånger har du ljugit), hädare (hur många gånger har du missbrukat Guds namn), och de som hatar andra människor. De som hatar homosexuella är egentligen Equmenia och Dagen. Kärlek är att varna, oavsett om det blir ogillat. Detta är uppoffrande kärlek. De goda nyheterna, som i öppenhet ska tillkännages för alla, är att alla syndare, oavsett sexuell läggning, som ångrar sina synder kan få förlåtelse, eftersom Jesus dog för syndare på korset och tog straffet, blidkade Guds vrede, återuppstod på tredje dagen och sitter på Faderns högra sida och vädjar för vår sak.

Dessvärre ligger ju även problemet djupare hos Equmenia. Ett av samfunden som ingår i det, missionsförbundet/missionskyrkan, föddes när de förnekade just den bibliska, juridiska försoningsläran (att Jesus tog på Sig Guds vrede, straffet för syndare på korset) på 1800-talet, så dessa har alltid varit villolärare. Men ledarna i dag kände antagligen inte till det, eller så brydde de sig inte, när de ingick ekumenik med dem. Det var först i efterhand, när Equmenia hade bildats, som de—hoppsan!—upptäckte denna "lilla" teologiska skillnad och det blev en stor debatt.

Det enda jag kan säga är, att samfunden och de flesta s.k. kyrkor i stort sett alla är avfälliga och har varit det länge. Alla sanna kristna måste bara vakna upp och lämna dem, och ha sann gemenskap med varandra utanför de falska kyrkorna.