Junia: en kvinna "bland apostlarna"

Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
(Rom 16:7 SFB)

Det finns de som hävdar denna vers säger att Junia(s) var en kvinnlig apostel. De hävdar att hon var "bland apostlarna", inte bara "högt ansedd" (eller noterad) bland apostlarna i den meningen att apostlarna hade noterat henne, tillsammans med Andronicus, som utmärkt. Man vill använda den här texten för att stödja kvinnligt ledarskap i församlingar, kvinnliga pastorer.

Men det är en alltför förhastad slutsats; passagen för med sig en rad tolkningsmässiga utmaningar.

För det första är det en fråga hur man tolkar den grekiska partikeln εν 'bland'. Personligen skulle jag föredra det senare ovan nämnda: att det är apostlarna som noterat eller håller Andronikus och Junia(s) såsom högt ansedda - inte att de är "bland" apostlarna, en del av apostlaskaran - och dessutom mer utmärkta eller utstickande från de övriga apostlarna. Istället är de noterade, eller högt ansedda av eller hos apostlarna. Uttrycket är alltså detsamma som "stor i Japan" - om västerländska musiker som blir populära bland folket i Japan.

Men om jag skulle ha fel och vi skulle anta att de var "apostlar", blir det fortfarande en fråga hur man tolkar namnet ιουνιαν [Junian], eftersom det inte står i den nominativa formen: Det är okänt om det ska vara Junia (kvinnligt) eller Junias (manligt - notera Folkbibeln som har valt denna maskulina form). Jag tror, ändå, att det rör sig om ett kvinnligt namn, Junia.

Ännu en fråga blir hur man tolkar ordet "apostel" eftersom det är ett lånat grekiskt ord, som betyder "sändebud", när det används i NT i bredare mening, och inte hänvisar till de tolv apostlarna (en tydligt definierad skara, som endast bestod av män). I ordets bredare bemärkelse skulle det betyda något som vår tids "missionär" (vilket är ett latinskt låneord för sändebud, motsvarande det av grekiska "apostel"). Om Junia nu var en kvinnlig "apostel" var hon verkligen inte en av de tolv! Det är mer troligt att hon i så fall skulle vara en missionärshustru, vid sidan av sin man Andronicus. Varken hon eller hennes man nämns som någon form av ledare, pastorer eller äldste i en lokal församling.

Så, hur långt man än vill dra denna passage, så hamnar man i en återvändsgränd. Texten kan inte tas som stöd för kvinnliga ledare inom församlingen. På sin höjd kan texten alltså användas till biblisk grund för att referera till en missionär och hans hustru som "missionärer". Men inte heller det är en självklarhet, då det är en tolkning om de alls är "bland apostlarna/missionärerna", vilket jag som sagt inte tror.

Paulus avsikt i denna passage är inte att lära om vad kvinnor får och inte får göra, eller kvinnligt ledarskap i församlingen. Det här är slutet på Romarbrevet där han är färdig med läran och avslutar med att skicka hälsningar från och till olika människor, som han gör i alla sina brev, och nämner tillfälligt några saker om dem. Man får inte härleda för mycket doktrinär undervisning från en sådan passage, där det inte är författarens avsikt att undervisa. Istället måste vi titta på andra avsnitt där han avsiktligt lär ut om krav på äldste, lärare och att kvinnor inte kan vara pastorer/äldste och undervisa män.

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man... (1Ti 3:2 SFB)

Bibeln är tydlig med att kvinnor inte får vara pastorer/äldste i församlingar, inte heller undervisa män. Bibeln motsäger inte sig själv och Romarbrevet 16:7 annullerar inte de tydligare passagerna i Bibeln som säger att kvinnor inte får vara äldste eller undervisa män. De tydliga texterna ska tolka de otydliga, inte tvärt om.

Priscilla och Aquila: ett falskt argument för kvinnliga pastorer

Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. (Apg 18:26 SFB)

Den här versen används ibland för att visa att kvinnor kan vara pastorer och undervisa män. Priscilla och Aquila undervisar här en man, menar man. Här bemöts detta argument.

1. Aquila är en man och Priskilla hans fru.
Att ett namn slutar på A betyder inte att det är ett kvinnligt namn. Aquila är ett latinskt mansnamn. Att Aquila är en man framgår också tydligt av Apg 18:2 där Paulus möter dem:

Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. (Apg 18:2 SFB)

Det kommer ofta som en chock när man visar på detta faktum. Har man inte läst Bibeln tillräckligt noga och griper efter halmstrån för att man vill att kvinnor ska få vara pastorer?

Aquila betyder örn på latin

2. Texten är deskriptiv, inte preskriptiv
Att Apostlagärningarna skildrar en berättelse där någonting händer, betyder inte att det är en instruktion, eller en föreskrift för hur saker ska gå till i Guds församling.

Istället har vi instruktioner och föreskrifter från 1 Tim 2:11-14 som säger att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen (därmed inte agera som eller vara pastor i en församling) - där det också hänvisas till skapelseordningen, d.v.s. inte har med kulturella sammanhang eller tillfällen att göra, utan är inbyggt i Guds avsikt med skapelsen:

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)

3. De är inte pastorer
Det står inte att varken Aquila eller hans fru Priskilla är pastorer. De träffar en kristen man i ett mer informellt sammanhang och förklarar grundligare Guds väg för honom.

Kristna får givetvis undervisa och tillrättavisa varandra vid behov. Det är vår skyldighet och en handling som görs av broderlig kärlek. På sin höjd kan skriften stödja att en kvinna får vara med när hennes man undervisar en annan man. Men en sista sak kan också vara värd att bemöta:

"Att priscilla och Aquila är ett gift par visste jag förstås hela tiden, men Priscilla nämns först och därför måste hon ha en framträdande roll framför sin man och därmed får kvinnor vara pastorer."

Nej, Aquila nämns först. Apg 18:2 citeras ovan: Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla.

Visserligen nämns Priscilla först andra gånger, men att det skulle innebära att hon på något sätt hade en framträdande roll framför sin man och att dessutom det skulle betyda att kvinnor får vara pastorer blir en väldigt långsökt och desperat slutsats som också går emot principen om att tydliga ska tolka otydliga texter. Otydliga texter ska inte tolka (eller fördunkla) tydliga texter. En ordföljd är en mycket tveksam sak att försöka få ut något från "mellan raderna" av. Det är en otydlig sak, om det ens är någon alls - man läser in något som inte står där. De tydliga texterna talar och undervisar uttryckligen om att kvinnan inte får undervisa eller göra sig till herre över mannen och att hon ska underordna sig sin man, samt att mannen är huvudet, har den framträdande rollen och hänvisar till skapelseordningen där Adam skapades först och sedan Eva, samt den avsedda bilden av Kristus och Hans brud, församlingen:

 (se 1 Tim 2:11-14 ovan)

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. (Efe 5:22-23 SFB)

Bibeln säger vidare uttryckligt att en församlingsledare (pastor, äldste, föreståndare) ska vara en man:

En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man (1Ti 3:2 SFB)

När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man (Tit 1:5-6 SFB)

Det här var några snabba tankar, men jag hoppas det är till hjälp och nytta när du finner dig i en diskussion och detta argument dyker upp. Medveten om att vi lever i en tid av feministisk indoktrinering, där känsla beaktas framför logik. Men Guds Ord har makt att bryta igenom och förvandla människornas hjärtan radikalt. Var fri att dela länk till detta inlägg.