Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

tisdag 27 mars 2018

Junia: en kvinna "bland apostlarna"

Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
(Rom 16:7 SFB)

Det finns de som hävdar denna vers säger att Junia(s) var en kvinnlig apostel. De hävdar att hon var "bland apostlarna", inte bara "högt ansedd" (eller noterad) bland apostlarna i den meningen att apostlarna hade noterat henne, tillsammans med Andronicus, som utmärkt. Man vill använda den här texten för att stödja kvinnligt ledarskap i församlingar, kvinnliga pastorer.

Men det är en alltför förhastad slutsats; passagen för med sig en rad tolkningsmässiga utmaningar.

För det första är det en fråga hur man tolkar den grekiska partikeln εν 'bland'. Personligen skulle jag föredra det senare ovan nämnda: att det är apostlarna som noterat eller håller Andronikus och Junia(s) såsom högt ansedda - inte att de är "bland" apostlarna, en del av apostlaskaran - och dessutom mer utmärkta eller utstickande från de övriga apostlarna. Istället är de noterade, eller högt ansedda av eller hos apostlarna. Uttrycket är alltså detsamma som "stor i Japan" - om västerländska musiker som blir populära bland folket i Japan.

Men om jag skulle ha fel och vi skulle anta att de var "apostlar", blir det fortfarande en fråga hur man tolkar namnet ιουνιαν [Junian], eftersom det inte står i den nominativa formen: Det är okänt om det ska vara Junia (kvinnligt) eller Junias (manligt - notera Folkbibeln som har valt denna maskulina form). Jag tror, ändå, att det rör sig om ett kvinnligt namn, Junia.

Ännu en fråga blir hur man tolkar ordet "apostel" eftersom det är ett lånat grekiskt ord, som betyder "sändebud", när det används i NT i bredare mening, och inte hänvisar till de tolv apostlarna (en tydligt definierad skara, som endast bestod av män). I ordets bredare bemärkelse skulle det betyda något som vår tids "missionär" (vilket är ett latinskt låneord för sändebud, motsvarande det av grekiska "apostel"). Om Junia nu var en kvinnlig "apostel" var hon verkligen inte en av de tolv! Det är mer troligt att hon i så fall skulle vara en missionärshustru, vid sidan av sin man Andronicus. Varken hon eller hennes man nämns som någon form av ledare, pastorer eller äldste i en lokal församling.

Så, hur långt man än vill dra denna passage, så hamnar man i en återvändsgränd. Texten kan inte tas som stöd för kvinnliga ledare inom församlingen. På sin höjd kan texten alltså användas till biblisk grund för att referera till en missionär och hans hustru som "missionärer". Men inte heller det är en självklarhet, då det är en tolkning om de alls är "bland apostlarna/missionärerna", vilket jag som sagt inte tror.

Paulus avsikt i denna passage är inte att lära om vad kvinnor får och inte får göra, eller kvinnligt ledarskap i församlingen. Det här är slutet på Romarbrevet där han är färdig med läran och avslutar med att skicka hälsningar från och till olika människor, som han gör i alla sina brev, och nämner tillfälligt några saker om dem. Man får inte härleda för mycket doktrinär undervisning från en sådan passage, där det inte är författarens avsikt att undervisa. Istället måste vi titta på andra avsnitt där han avsiktligt lär ut om krav på äldste, lärare och att kvinnor inte kan vara pastorer/äldste och undervisa män.

En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. (1Ti 2:11-14 SFB)
En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man... (1Ti 3:2 SFB)
Bibeln är tydlig med att kvinnor inte får vara pastorer/äldste i församlingar, inte heller undervisa män. Bibeln motsäger inte sig själv och Romarbrevet 16:7 annullerar inte de tydligare passagerna i Bibeln som säger att kvinnor inte får vara äldste eller undervisa män. De tydliga texterna ska tolka de otydliga, inte tvärt om.