Asburyväckelsen - eller snarare nyheten om den - har spridit sig som en löpeld över jorden. Tillsammans med de sedvanliga manipulativa röster som säger att vi inte får kritisera eller ifrågasätta, vi måste ta emot det de anser vara den helige Ande, annars hädar vi mot det de anser vara helige Ande och är inte kristna. Eller så är vi som fariséerna på Jesu tid, inte heller kristna. Vi är sådana som hade gått emot Jesus och apostlarna, så därför får vi inte ifrågasätta dem, inte pröva andarna, inte utöva urskiljning och Gud förbjude om vi skulle vilja vara ödmjuka gentemot Honom och Hans Ord hellre än att vara "ödmjuka" gentemot de mänskliga ledarna som enligt egen utsago är lika oantastliga som Herren och Hans apostlar själva.
Jag har inte varit där och min tillit till media inte den största. Därför kan jag inte säga något om vad som pågår där. Det enda det ryktas om är att det är mestadels bön och lovsång. En del predikan, vittnesbörd och även ånger och omvändelse har varit på tal. Tyvärr visar en del videoklipp att det förekommer kvinnor som predikar och "talar i tungor" och folk som är exstatiska. Ett par tveksamma profiler har gått ut och gett sitt godkännande. Men är detta sådant vi ska identifiera som väckelse i historisk och biblisk mening?
För det första måste ett fenomen gå att hitta i Bibeln om man ska kalla det något av "väckelse", "förnyelse" eller annat sådant. Jag har haft svårt att anamma konceptet "väckelse" som det verkar beskrivas i folkmun — var ser man det egentligen beskrivas i Bibeln?
Hos profeterna hör vi Guds dom och vrede predikas vid ingången till Templet, vi läser om Jona som motvilligt förs till att predika för hedningarna i Nineve att Gud snart ska döma staden - han predikade inte ens omvändelse - men de omvände sig i alla fall. Vi ser inte mycket lovsångs- eller bönemöten. Apostlarna på Pingstdagen började med ett bönemöte men sedan gick de ut för att predika. Den helige Ande fick dem att nå ut till de förlorade och gav dem språk som folket förstod. Det var inte att de satt kvar inne i salen och talade i tungor med rappakalja för sig själva och att en massa folk hörde nyheten och åkte dit. Petrus var ute och predikade så att det genomborrade folkets hjärta och de omvände sig till Herren och blev döpta. Jag finner Josias reformation i 2 Kung 22–23 och det som sker Nehemja 8–9 vara väldigt starka texter som beskriver någonting jag skulle kunna kalla väckelse.
I 2 Kung 22 finner översteprästen en gammal bortglömd bok - Torah - när han städar i Templet och ger den till skrivaren Shafan som läser upp boken för kung Josia:
11 När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. 12 Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare, och sade: 13 ”Gå och fråga Herren för mig och för folket, för hela Juda, om det som står i denna bok som man nu har funnit. För Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss.
I kapitel 23 börjar ett omfattande reformationsarbete. Avgudarna och deras ritualplatser rensas bort och man börjar fira påskhögtiden, som "inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem."
I Nehemja 8–9 lästes också Lagen upp av den skriftlärde prästen Esra och leviterna läste upp Lagen och förklarade den så att folket förstod. Det sysslade med utläggande förkunnelse och folket såg sin synd, de hade brutit Guds Lag, och började följa den. "Allt folket grät nämligen när de hörde lagens ord." Och så fortsätter boken med en förnyelse att hålla förbundet som detta folk hade med Herren.
Om något ska kallas en biblisk väckelse så borde det vara att Guds Ord för det första upphöjs. Att man läser upp Bibeln. Lagen och domen predikas, folk slås av syndanöd i stor skala, river sönder sina kläder och omvänder sig i säck och aska, sätter tro på Herren – och börjar rätta sig efter Hans Ord med stor vördnad.
Jag har inte tid att skriva mer ingående om kyrkohistoriens väckelser som följt dessa mönster. Reformationen där man återgick till Bibelns teologi och praxis i församlingen. I Sverige där Læstadius och Rosenius predikade Lagen och domen vilket ledde till väckelse och förnyelse. Och läsarna och baptisterna som läste Bibeln och fann fler sanningar där Svenska Kyrkan redan på deras tid hade avfallit och under svåra förföljelser från den lutherska statskyrkan beslutade sig att följa Herren och Hans Ord. Man predikade starkt om domen och Helvetet också där, för att sedan applicera Evangeliets balsam till de botfärdiga.
Och Jonathan Edwards under en tid då många väckelser svepte över New England - man hade på den tiden inget ord för det, man kallade dem "uppmärksammande av religion". Det är (ö)känt att han och många före honom starkt predikade domen och människor omvände sig med stark syndanöd och ånger.
Väckelsen som den i Smyrnakyrkan i Göteborg (omkr 1950?) där folk fick syndanöd i spårvagnen när den åkte förbi och behövde gå in för att bli frälsta. De äldre vittnar om den tiden då folk grät och bekände sina synder för varandra.
Min egen "väckelse"där jag, uppväxt i ovan nämnda församling,efter att förkunnelsen i den tyvärr sedan länge hunnit bli urvattnad, istället "tvingades", under Guds försyn, att läsa Bibeln på egen hand, läste om Herrens Lag och började frukta Herrens dom, men sedan också läste vidare och efter Herrens Andes verkan över mitt hårda sinne till sist började förstå det sanna Evangeliet om hur jag kunde bli frälst. Efter det blev mitt liv förvandlat och jag började att evangelisera och predika på gatorna. Vi var några som fick kontakt och bildade en församling där vi ville följa Bibeln. Nu är jag med i en annan församling i Finland där vi också försöker följa Bibeln till många andras förtret i trakten.
Om det alltså sker en sann väckelse i Asbury kommer det att leda till att de slutar med de obibliska saker som det rapporteras om och den obibliska teologi som undervisas där och börjar lyda Herrens Ord. Man kommer också att gå ut och nå ut till de förlorade och predika om Guds vrede som onekligen vilar som en tung och mörk förbannelse över detta land och den kommande eviga medvetna plågan i Helvetet. Synd kommer att pekas ut och fördömas i detalj och man kommer att mana till omvändelse från den i alla dess former och uttryck. Man kommer också säkerligen få motstånd och inte mycket beröm i mainstreammedia, kristen som icke-kristen. Fram tills dess kommer jag, i vördnad för Herrens Ord, som är bokstavligen inspirerat av den helige Ande (och om man vill vara lyhörd för den helige Ande är det Hans Ord man ska lyssna på), att avvakta, med stor skepsis. Du får kalla mig tråkmåns, glädjedödare, farisé, hädare eller vad du vill. Du och jag ska stå inför Herren en vacker dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar