Kommentaren om regnbågsmässor som YLE censurerade

Min kommentar om en konflikt i Vasa om förbudet mot regnbågsmässor, där jag påpekade hur den "evangelisk"-lutherska kyrkan har förlorat sin teologiska kompass till förmån för progressiv aktivism, refuserades av YLE (Finlands svar på SVT). Inte för att den innehöll hat eller lögner – utan för att den var för tydlig, för biblisk och för sann.

Jag skrev att kyrkans uppgift inte är att skapa "trygga rum" för att människor ska kunna stanna kvar i sin synd, utan att predika omvändelse och frälsning i Kristus. Givetvis finns det många djupa underliggande problem i själva maktstrukturen och styrelseformen av lutherska kyrkan som gör att den centralstyrs uppifrån av korrupta ledare som tvingar lokala församlingar till att göra sådant som strider mot Herrens Ord. Det här är alltid problemet med samfund. Men jag höll mig till att kommentera sakfrågan.

YLE:s refusering säger allt om vad som händer när statsmedia, kyrkans ledning och politisk aktivism går hand i hand: Biblisk kristendom tystas. Progressiva slagord lyfts fram som "rättvisa", medan Jesu ord anses "olämpliga".

Det här är inte objektiv journalistik. Det är statligt sanktionerad ideologiproduktion och censur.

Men Guds ord går inte att stoppa. Även om YLE stänger kommentarsfältet, kommer sanningen alltid att predikas av dem som fruktar Herren mer än människor.

Detta är meddelandet från dem angående att de censurerade min kommentar, samt kommentaren inkluderad i mailet:

Hej, Din kommentar i diskussionen under Konflikten om förbudet mot regnbågsmässor i Vasa blir ärende för domkapitlet kunde inte publiceras eftersom den upprepar något som redan sagts tidigare i diskussionen eller den är inte relevant med tanke på det ämne som diskuteras kommentarens innehåll eller ditt användarnamn är olämpligt Vi granskar diskussionen som en helhet, och även en bra kommentar kan refuseras om det som framförs redan har sagts eller om den inte är relevant för den fråga som behandlas. Läs mer i Yles diskussionspolicy.

Ditt meddelande skrivet den 14.2.2025 kl 8.04:

Den här konflikten visar tydligt hur den finska lutherska kyrkan har tappat sin teologiska ryggrad och blivit en plattform för progressiv aktivism snarare än biblisk kristendom. Istället för att stå fast vid Guds ord och predika omvändelse och tro på Kristus, lägger kyrkoråd och domkapitel sin energi på att integrera ideologiska agendor som går rakt emot Skriftens undervisning om synd, helighet och församlingens natur. Kyrkoherden Teijo Peltola gjorde helt rätt i att förbjuda regnbågsmässorna. Det är inte kyrkans uppgift att skapa ””tryggare rum” för att människor ska kunna leva kvar i sin synd, utan att kalla alla människor till omvändelse och ett nytt liv i Kristus. Regnbågsmässor är inte inkluderande, de är en skymf mot den helige Guden och ett sätt att normalisera något som Bibeln tydligt fördömer. Att församlingsrådet och domkapitlet nu försöker köra över kyrkoherden visar hur långt kyrkan har avfallit. Istället för att grunda sin verksamhet på Bibeln och bekännelseskrifterna, svänger man sig med termer som “jämställdhet,” “FN-principer” och “tryggare rum” - helt sekulära koncept som inte har något med kristen tro att göra. En sann kyrka står för Guds ord, oavsett hur många namnunderskrifter som samlas in.

Skandalen kring Daniel Alm och Pingströrelsens moraliska kollaps

Detta senaste drama kring Daniel Alm och Pingströrelsen är bara ännu ett symptom på en rörelse som för länge sedan har övergivit Evangeliet och Guds ord. Detta handlar inte enbart om en arbetsrättslig tvist eller en ledarkris i en lokal församling. Det handlar om en rörelse som har byggt sin grund på sand och nu skördar frukterna av sitt avfall.

Pingströrelsens falska lära

Pingströrelsen i Sverige har sedan länge övergett sund biblisk lära och ersatt den med karismatiska utsvävningar, subjektiv mysticism och en obiblisk syn på Evangeliet, omvändelse, frälsning och väckelselära. Man sätter människors upplevelser och manifestationer framför Guds oföränderliga ord. Falska profetior, irrationellt tungotal och en ohelig blandning av kristendom och modern underhållningskultur har ersatt den bibliska förkunnelsen om synd, omvändelse och tro på Kristus.

Vad vi ser i denna rörelse är frukten av en felaktig syn på församlingens struktur och auktoritet. Istället för att låta församlingen ledas av kvalificerade äldste som lever i enlighet med Skriftens krav, har Pingst byggt upp en kändiskult där karismatiska individer kan komma in genom sidovägen och ges en närmast oinskränkt makt. Detta har lett till maktmissbruk, manipulation och en brist på andlig redovisningsplikt.

Sexuell omoral och urvattnad förkunnelse

Pingströrelsen i Sverige har också kompromissat när det kommer till moralisk renhet. Samboskap är accepterat och församlingarna är fyllda av människor som lever i otukt utan att konfronteras med sin synd. I många fall vågar pastorer inte predika emot synd, då de själva lever med kompromisser och saknar moraliskt mandat att kalla till omvändelse. Detta är raka motsatsen till den tydliga undervisning vi finner i Skriften, där Paulus gör klart att de som lever i sexuell omoral inte ska betraktas som en del av församlingen (1 Kor 5:9-13).

Detta moraliska avfall är talande. En rörelse som inte längre predikar om synd och rättfärdighet kommer oundvikligen att sjunka ner i samma förfall som världen. En rörelse som inte tillämpar församlingstukt förlorar sin trovärdighet och blir en social klubb istället för en församling av heliga.

Maktmissbruk och brist på redovisningsplikt

Det som nu avslöjas i samband med Daniel Alm är en kultur där ledare kan styra och ställa utan att hållas ansvariga av församlingen. Detta är resultatet av en obiblisk församlingsstruktur där ledarskap byggs på karisma och position snarare än på bibliska kvalifikationer. En pastor är inte en vd, en styrelseledamot eller en livscoach – han är en herde som ska föra fåren till den sunda läran och leva som ett föredöme i fromhet och lydnad till Guds ord.

Vid avsaknad av efterföljd av sund, biblisk lära kring ledarskap och kraven på de äldstes kvalifikationer, blir det naturligt att maktmissbruk, manipulation och ekonomiska skandaler blir en del av kulturen. Detta är nämligen raka motsatsen till vad Skriften lär om församlingens ledarskap (1 Petr 5:2-3).

Sedan är det intressant hur man pratar om "upprättelseprogram" för fallna ledare. Paulus och apostlarna upprättade inga korrupta ledare tillbaka till tjänst – de avsatte dem (1 Tim 5:20). Det finns en grundläggande skillnad mellan personlig förlåtelse och att vara lämplig som församlingsledare. Om en man har bevisat att han inte kan hantera makt, varför skulle han återinsättas i en roll där han kan utnyttja människor igen?

Som ursäkt tar man upp att Petrus blev återupprättad. Men att jämföra en apostel som förnekar Kristus, innan korsfästelsen, uppståndelsen och Andens utgjutelse på pingstdagen, med pastorer som säger sig vara andedöpta(!) och lever i systematiskt maktmissbruk, manipulation och sexuell omoral är helt enkelt att likställa äpplen med giftiga frukter. Petrus var ingen maktmissbrukare, han var en ångerfull lärjunge.

En kallelse till omvändelse

Den enda vägen framåt för Pingströrelsen är att omvända sig och återvända till Skriften. Den måste kasta ut sina falska profeter, avvisa sin subjektiva och mysticistiska andlighet och återgå till en sund, biblisk församlingsstruktur. Det innebär en tydlig förkunnelse om synd, dom och nåd, det innebär att utöva församlingsdisciplin och att avvisa alla former av sexuell omoral.

Men allt tyder på att detta inte kommer att ske. Pingst i Sverige har redan länge gått i samma riktning som liberalteologin och anpassat sig till världens värderingar snarare än till Guds ord. Den som verkligen vill följa Kristus måste lämna denna avfälliga rörelse och söka sig till församlingar som håller fast vid den sunda läran och lever i enlighet med Skriften.

"Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del av hennes synder och drabbas av hennes plågor." (Upp 18:4)