En utläggande predikan av 1 Sam 7:2-8:22, hölls 2014-06-15.
söndag 29 juni 2014
fredag 6 juni 2014
Job 25—5 år, 1000 inlägg
Det kanske är lite sent påkommet, men sedan februari i år har denna blogg existerat i 5 år. Bloggen är även uppe i över 1000 inlägg nu. Dags att bli nostalgisk.
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
I första början föddes denna blogg ur en börda och bedrövelse över att det finns bibliska sanningar som knappt någon verkar vilja ta i i dagens kristenhet, och jag skulle säga i synnerhet mitt eget land, Sverige. En svår sorg som tynger mitt hjärta är att majoriteten av de 150 000 människor som dör i genomsnitt varje dag, väller ned i Helvetet (Luk 13:22-30, Matt 7:13-14), samtidigt är s.k. evangelieförkunnelse idag inte biblisk och främjar inte den frälsningsnödvändiga omvändelsen (Luk 13:3) med Lag, synd, domen, m.m. Vet man något, så har man en plikt och skyldighet att inte bara sitta inne med det själv, utan tala om det för andra (Hesekiel 3:17-21.)
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
lördag 31 maj 2014
lördag 24 maj 2014
lördag 3 maj 2014
Markus 16:1-20. Predikan och kommentarer
Här är predikan jag höll på påskdagen. Har inte riktigt haft tid att lägga upp den på bloggen förrän nu. Lägger även till några av kommentarerna jag antecknade inför predikan. Särskilt viktigt är det att kommentera just vad som står i vv. 9-20.
sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.
Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.
Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi
Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.
som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.
Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)
vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)
Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.
Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.
Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):
*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.
Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.
Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)
De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)
Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)
om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.
v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)
Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:
Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.
sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.
Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.
Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi
Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.
som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.
Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)
vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)
Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.
Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.
Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):
4Men: det är fördelningar av skänker, men densamme Anden; 5och det är fördelningar av tjänster, och densamme Herren; 6och det är fördelningar av verksamheter, men densamme Guden, Han som verkar allting i alla. 7Men åt var och en ges Andens uppenbarelse till det som är till förmån. 8Åt den ene ges ju genom Anden ett vishetstal, åt en annan ett kunskapstal, enligt samme Ande, 9åt den andre förtroende i densamme Anden, men åt en annan läkemedelsskänker i den en Anden, 10men åt en annan utövanden av förmågor, och åt en annan framsägelse, och åt en annan bedömning av andar, åt den andre sorter av språk*, men åt en annan översättning av språk. 11Men alla dessa saker verkar en och samme Ande som fördelar såsom Han vill åt varje enskild. 12För just så som kroppen är en och har många kroppsdelar, och fastän alla kroppens kroppsdelar är många, är kroppen en, på detta sätt också den Smorde;
27Men ni är Den Smordes kropp och kroppsdelar, delvis, 28och som Gud visst satte i församlingen: för det första: sändebud; för det andra: framsägare; för det tredje: lärare; därefter förmågor, därefter läkemedelsskänker, handtagsgivanden, styrelser, sorter av språk. 29Inte alla: sändebud; inte alla: framsägare; inte alla: lärare; inte alla: förmågor; 30inte alla har läkemedelsskänker; inte alla pratar på språk; inte alla översätter igenom.
*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.
Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.
Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)
De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)
Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)
om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.
v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)
Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
(Galaterbrevet 5:16-25)
Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)