Jag var ute på evangelisation i måndags och fick prata om Gud med två killar. Jag kom inte längre i att presentera Evangelium än Rom 1:18-20, fast vi pratade länge. De insåg att de inte var goda människor, men påstod sig inte tro på Gud. Fast att Gud finns är uppenbart, och jag försökte resonera med dem utifrån skapelsen. Deras främsta problem var att de tycker det finns för mycket ondska och orättvisor i världen för att Gud ska finnas.
Ondska och orättvisor i världen motbevisar inte Gud, dessa saker beror på människornas synd. Gud kommer en dag att komma och skipa rättvisa och straffa all ondska. Men Han har tålamod för att Han vill att vi ska ångra oss och få syndernas förlåtelse.
Nästa dag kunde jag läsa i nyheterna om bombdåden i Boston och fick påminnas om just den här ondskan man ser i världen dagligen. Människor dödar varandra. Allt detta dödande och bombande. Barn som dör. Jag satt på rasten på jobbet när jag läste och försökte att hålla tillbaka tårarna vilket var svårt. Men Gud är vårt hopp och fasta trygghet. I framtiden segrar det goda.
Tisdagens avsnitt av On the Box with Ray Comfort handlade om händelsen vid Boston Marathon.
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)