Varför inte använda denna traktat?

Några gånger har folk visat den här traktaten för mig.

Den påminner förstås om Living Waters' miljondollarsedel och har samma bra beståndsdelar. Lag, synd, dom, helvetet, omvändelse/ånger och förtröstan på Jesus. Och att man ska fortsätta sitt liv för Jesus, inte bara en engångshändelse.

Det var de bra sakerna. Dock så finns det några villoläror i traktaten. Den första är delen som säger Vi har alla en kropp och en själ, och när vi dör, lever vår själ vidare i evighet, antingen i himlen eller i helvetet.

Det här är fel enligt Bibeln. Enligt Bibeln kommer det en kroppslig uppståndelse vid slut-tiden där de rättfärdiga får ärva Den Nya Jorden och de orättfärdiga får del i sjön som brinner av eld och svavel. Det är alltså inte bara själen som lever vidare i en "andlig" dimension, utan även fysiska verkligheter så som Gud skapat gott från början. (Har inga problem med att kalla det Himlen eller Helvetet i sig, då folk är mer bekanta med de termerna och i Bibeln används t ex grekiska ordet Hades som är den grekiska mytologins Underjorden, Dödsriket)

Var (och vad) själen, eller anden, är, från insomnandet fram till slut-domen går jag inte in på just nu, men den kommer inte att vara där för evigt, utan det kommer till sist en uppståndelse och en dom:

Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
(Johannesevangeliet 5:28-29 SFB)

De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
(Daniel 12:2 SFB)

Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
(Apostlagärningarna 24:15 SFB)

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och underjorden gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och underjorden kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön. Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
(Uppenbarelseboken 20:11-21:2)

Frågan om den kroppsliga uppståndelsen är så viktig att Paulus ägnar ett stycke i Första Korintierbrevet till att tilltala det, i motsats till att några lärde ut att det inte fanns någon uppståndelse.

Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom...

Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.
(1 Korintierbrevet 15:12-23, 35-40 SFB)

Tanken att bara själen lever vidare i himlen eller helvetet bygger mer på gnostiskt tänkande, vilket var en villolära kristna kämpade mot tidigt i historien. Tanken är att det fysiska är fel så när vi dör är det bara våra själar som kommer fortsätta att finnas för evigt. Men enligt Bibeln har Gud skapat den fysiska världen god från början och kommer att återställa den.

Jag har sett Jehovas vittnen m fl vinna enkla poänger genom att motbevisa denna obibliska syn, men samtidigt tar de tyvärr det i akt för att införa sina egna minst lika obibliska villoläror. En förvirrings-taktik. Jag hoppas man kan återgå till vad Bibeln säger så det inte blir så lätt för dem att lura folk också.

Det andra felet i traktaten är att vi ska "göra två saker" för att bli förlåtna. Det låter som frälsning genom gärningar. Enligt Bibeln är frälsning av nåd allena genom tron allena och inte genom gärningar.

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
(Efesierbrevet 2:8-10 SFB)

Det må vara sant vad det står i övrigt, men det är fel att säga att man ska "göra det" för att bli förlåten. Det är inga gärningar som gör att vi blir förlåtna, snarare förutsättningar att bli förlåten. Om man inte ångrar sig och inte heller vill bättra sig, vill man inte bli förlåten, och blir inte förlåten. Om man inte litar på Jesus som tillräcklig ser man inte heller sitt behov av förlåtelse, man tror att man kan gottgöra det av egen kraft. Det handlar alltså om motsatsen till att göra gärningar. Och om man ska "leva och tjäna Honom" för att bli förlåten, då kan man aldrig veta om man blir förlåten förrän man levt färdigt och sett om man verkligen levt och tjänat Honom. Det är sant att man inte ska synda under nåden, och leva för Gud. Men detta är just för att vi har del av Jesu död och även ska vara del av Hans uppståndelse. (=man är redan räddad/frälst, och det är inte för att man ska bli räddad eller förlåten.) Se Rom 6-8 (Paulus har skrivit i kapitlen innan just om att man blir rättfärdigad av nåd och inte gärningar och svarar i kap 6-8 "nej" på frågor om man ändå ska fortsätta synda när man är "under nåden" osv.)

Det sista felet är att de tillskriver Gud säga något Han inte sagt och inte sagt (i Bibeln) att Han kommer att säga. Det påstås att vi ska höra Gud säga till oss: "Min käre son eller dotter, du har tagit emot min förlåtelse som jag gav genom min fullkomliga son Jesus Kristus död. Så, välkommen in i himlen!"

Detta står inte i Bibeln och det står inte i Bibeln att Gud kommer att säga så. Det är verkligen farligt att påstå att Gud sagt eller ska säga något som det inte står i Bibeln att Han sagt eller kommer att säga. (Jfr 5 Mos 18:20)

Därför skulle jag inte använda denna traktat och inte heller rekommendera den.