Översättning:
På detta sätt älskade ju Gud världen, så att Han gav den unike Sonen, för att ingen som har tilltro till Honom ska gå förlorad, utan ha evigt liv.
Kommentarer:
ουτως [houtås] så, på detta sätt - alltså inte "så mycket." Det inleder här satsen som ska beskriva följande, på vilket sätt Gud älskade världen, inte hur mycket Gud älskar världen.
ηγαπησεν [ägapäsen] aorist (en tempusform) av verbet αγαπαω [agapao] älska. Att det är aorist här innebär att handlingen är en hel avslutad handling i förfluten tid. Gud handlade en gång i kärlek med världen. Det är inte t ex presens, att Gud konstant älskar eller konstant känner kärlek till världen, inte heller imperfekt, att Gud förr i tiden brukade älska världen. Det är en engångshandling av kärlek som ägde rum för 2000 år sedan. Kärlek betyder handling, inte känslor eller ord.
θεος [theos] Gud, det grekiska ordet för gud.
κοσμος [kosmos] kosmos, universum, världen. Det finns inte belagt utanför NT att ordet används för "människosläktet." Grundbetydelsen är ordning. Det kan också betyda "god ordning," "gott uppförande", "anständighet." Detta skulle kunna passa i sammanhanget då man läser vidare om de "som har tilltro" - de har gott uppförande. Men "världen" är nog bäst ord att översätta med, och att det gäller "människosläktet."
ωστε [håste] så att, därför. Konjunktion för att uttrycka resultatet eller verkan av handlingen i huvudsatsen. Gud älskade världen - på detta sätt - att Han gav Sonen (τον υιον [ton hyjon]). Alltså Guds kärlekshandling till världen var att ge Sonen.
μονογενης [monogennäs] (μονο-γενης) unik, den ende av sitt slag. (Ej "enfödd".) Intressant info är att Jesus, rätt översatt, kallas ο μονογενης θεος - "den unike Guden" i Joh 1:18
εδωκεν [edåken] också aorist, av verbet διδωμι [didåmi] ge. ηγαπησεν...εδωκεν båda är aorist och hänger alltså ihop. Det är samma sak. Han älskade - Han gav. Guds kärlekshandling var att Han gav. Han gav Sonen - en gång.
ινα [hina] att, för/så att. Inleder finalsatsen, alltså som uttrycker syftet med det föregående, varför Gud handlade i kärlek och gav Sonen.
πας...μη [pas...mä] ingen. πας var och en, alla följt av μη så att inte (tillsammans med inledande ινα, se ovan) översätts bäst till svenska som ingen. (Jämför om man skulle översätta det med alla - "för att alla som har tilltro till Honom inte ska gå förlorad" - betydelsen blir nästan motsatt, vissa eller nästan alla som har tilltro kan ändå komma att gå förlorad!? Men betydelsen är alltså att ingen som har tilltro till Honom ska gå förlorad.
πιστευων [pistevån] presens particip av πιστευω [pistevo] lita, ha förtroende/tilltro. Betyder inte att "tro" på att något eller någon finns. Följt av εις [ejs] till, blir det ännu tydligare, att ha tilltro till. Presens particip - det är något som är pågående.
απολλυμαι [apollymai] (medium) gå under, förgås, gå förlorad. Ej att förväxla med aktivumformen απολλυμι [apollymi] förstöra, förgöra. (Låt oss inte dra den förhastade slutsatsen att det innebär att bli förintad (fortsättning följer...))
αλλ' [all] förkortad form av αλλα [alla] utan. Ställer som motsats.
εχη [echä] presens av εχω [echo] ha
ζωη [tzåä] liv, livsstil, "leverne"
αιωνιος [ajånios] som varar i en tidsålder, varar för evigt, evigt.
Joh 3:16 betyder alltså inte att "Gud älskar alla människor." Texten säger att Gud en gång utförde en kärlekshandling till världen, då Han gav Sonen. Och att givandet av Sonen, i slutändan endast syftar till att gagna de i världen, som har tilltro till Honom: ingen av dessa ska gå förlorade, utan ha evigt liv.
Man ser det också av sammanhanget om man fortsätter till vers 18
Den som har tilltro till Honom blir inte dömd, men den som inte har tilltro är redan dömd, för att han inte hade satt tilltro till Guds unike Sons Namn.
Målet med Guds kärlek: att vi som kristna syskon ska älska varandra
Första Johannesbrevet 4:7-12
Älskade, låt oss älska varandra, eftersom kärleken är från Gud, och var och en som älskar är avlad av Gud och känner Gud. Den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Genom detta uppenbarades Guds kärlek i oss, att Gud sände Sin unike Son till världen så att vi skulle leva genom Honom. I detta ligger kärleken, inte att vi älskat Gud utan att Han älskade oss och sände Sin son som blidkning för våra synder. Älskade, om Gud älskade oss på detta sätt, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och Hans kärlek är fullbordad i oss.
4:20-5:3
Om någon säger att: "Jag älskar Gud" och hatar sin broder, är han en lögnare; för den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta budet har vi från Honom, att den som älskar Gud också ska älska sin broder. Var och en som tror att Jesus är den Smorde, har blivit avlad av Gud och var och en som älskar Avlaren älskar [också] den som är född av Honom. Genom detta vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och gör Hans befallningar. Detta är ju Gudskärleken, att vi håller Hans bud, och Hans bud är inte svåra.
