Djävlarnas "Frälsningsinbjudan"

"Jag är frälst eftersom jag en gång svarade på frälsningsinbjudan på ett möte och bjöd in Jesus i mitt hjärta. Även om jag inte lever för Honom nu så kommer jag till Himlen för att jag gått ned för gången och bett frälsningsbönen."

Det som sker vid s k frälsningsinbjudningar av den här sorten, där man är garanterad att komma till Himlen och aldrig förlora frälsningen, man kan leva hur man vill bara man bett frälsningsbönen, är definitivt inte en sann biblisk frälsning. Det är en av de s k onda andars läror som det varnas för i Bibeln (1 Tim 4:1). I Matteus' sjunde kapitel varnar Jesus också:

Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Mat 7:21-23 SFB)

Märk väl att Han inte säger "Jag kände er en gång..." Nej, Han säger "Jag har aldrig känt er!"

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.
(1Jh 2:19 SFB)

Däremot, en person som omvänt sig och blivit sant frälst, har blivit född på nytt, en ny skapelse av Gud själv, med ett nytt hjärta och ny vilja. Hon kommer inte att föra en syndig livsstil någonsin igen, utan hata synden som tyvärr fortfarande finns i hennes liv, och strida mot den, och döda den genom Anden, växa i helgelse och hålla ut ända till slutet. Frälsningen hänger inte på henne. Allt är Guds verk. Gud bevarar de som tillhör Honom. De är köpta i Hans Sons dyrbara blod och kommer aldrig någonsin gå förlorade. Det verk som Han påbörjat, kommer Han att fullborda.

Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.
(Jer 32:40 SFB)

Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
(1Jh 3:8-10 SFB)

Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.
(1Jh 5:18 SFB)

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren [...] Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har gett mig dem, är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
(Joh 10:14-15, 27-29)

Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
(2Ko 5:17 SFB)

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
(Fil 1:6 SFB)

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 8:28-39 SFB)

Så står det i Bibeln, alltså. Bibeln uppmanar oss även att rannsaka oss själva om vi är i tron (2 Kor 13:5) och göra vår kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10). Döma efter frukten, bevisen på sann frälsande tro (Matt 7:17-20; Gal 5:22f). Man kan "falla av" och tappa tron, men det är ett tydligt bevis, "frukt", på falsk tro, att man aldrig "steg på" i första början.



Här är också en längre video av Ray Comfort om sann och falsk omvändelse. (Och Ray Comfort är inte en s k kalvinist så "den gubben går inte" ;))