Valet/politik + andra nyheter + ny översättning av Första Korinthierbrevet

Eftersom det snart är val blev det lite relevant att kanske skriva någonting om det, och politik, innan dess. Detta tänker jag nu göra i anknytning till att jag också delar med mig av lite annat som kan vara på sin plats här.

Valet och politiken är några saker jag tagit tillfälle att ta upp när jag predikat på gatan de sista gångerna, för att knyta det vidare till Evangeliet. Jag var i Uppsala och Stockholm med ett gäng för några helger sedan och där var det en del valstugor från de olika partier som finns att rösta på. Vi stod framför dessa valstugor och predikade. Samma sak förra lördagen då vi predikade i Brunnsparken. Det stod ett parti bredvid oss och det var massa valaffischer överallt.

Några av valstugorna i Uppsala, som vi predikade framför.

Politiken kunde användas för att dra in människans synd och Gud i samtalet, och sedan peka vidare på Glädjebudet. Politik visar att någonting är fel med människosläktet. Det behövs några som bestämmer för annars går alla bara omkring på sin egen väg. Anarkism är en övertro på människans förmåga att sköta sig hyfsat utan något som håller henne tillbaka. Människan är till sin natur ondskefulla syndare och vi måste ha lagar och några som bestämmer de lagarna. Samtidigt kan inte politiker rädda oss. Alla tror att de har den bästa lösningen för landet, men det har de inte. Politikerna är också syndare som gör fel, och är ohederliga, ljuger och lovar ut falska löften som de inte håller. De vill bara ha pengar och makt. Ingenting kan rädda detta land från säker undergång, förutom Gud...

Ungefär så. Sedan började jag berätta om Gud som skapat oss, gett oss Lagen, som vi syndat emot, den kommande domen, Eldsjön, och sedan Glädjebudet om frälsningen genom Jesus.

Det har förövrigt kommit ett parti som många kristna känner att de kan rösta på: Kristna värdepartiet. Jag var ganska entusiastisk till en början då de var emot abort; en ganska viktig fråga som avgör miljontals människors liv, och som inte några andra partier är emot, inte ens kristdemokraterna som till och med var de som införde abortturismen. Jag följde Kristna värdepartiets diskussioner på deras facebook-sida, där till mitt stora förtret jag fick läsa av en av ledarna att de tänkte ha ett delmål först: att bara sänka gränsen för antalet veckor då abort kan vara tillåtet. Då är de alltså av samma skrot och korn som alla andra. Sedan deltog jag i lite andra diskussioner och det visar sig att de inte tror på Bibeln. De ogillade när jag hänvisade till Bibeln och sedan blev jag informerad om följande:

KV motiverar sin politik, inte utifrån Bibeln, utan från det naturligt goda

Hmmm? Enligt Bibeln är människan fördärvad och ond till sin natur. Jag kan nog inte som bibeltroende kristen stödja att man går under kristen fana men förnekar Bibelns auktoritet och sanning.

Det är bara att se saken som den är. Människan är fördärvad och ond till sin natur. Politiska förändringar kan ändra henne lika mycket som leoparden kan ändra sina egna fläckar. Därför behöver man predika Evangeliet och låta Guds Ande verka pånyttfödelse i hennes hjärta, så att hon blir en ny skapelse i Kristus.

Politiken kan inte ändra på vårt land. Det krävs en väckelse där kristna återgår till Bibeln och där Hans Ord läggs ut för folket och man förkunnar Hans glädjebud för de förlorade. Vi behöver att Gud förbarmar Sig över vårt land. Sedan, när 51% av befolkningen är kristna ska vi rösta för att ändra grundlagen och införa biblisk teokrati.

Intressanta händelser i samband med gatupredikan
När vi predikat på gatan sista gångerna har det hänt ett antal intressanta saker. I Uppsala var det några som ropade något och kastade en tennisboll mot mig (men missade). I Stockholm nästa dag var det en icke-troende som nyligen hade haft en dröm om Jesus och undrade vem Han var, varför Han dog på korset. Nu fick han höra Glädjebudet och förstod varför. Be för hans frälsning.

På en anslagstavla i Stockholm försåg Gud med tillräckligt med oanvända häftstift så att jag kunde sätta upp hela serietraktaten från Living Waters igen.

Även när vi var i Brunnsparken kom det en som, efter att vi predikat, kom och sa att han och en annan kvinna hade haft en dröm om att han åkte upp i himlen. Vi berättade för honom hur man kom till Himlen och vädjade att han skulle lyssna och även berätta för den andra damen han kände. Andra gången jag predikade kom en vakt ut från köpcentret, som jag stod strax utanför, och sa att jag inte fick vara där och att jag skulle sluta predika. Jag hade just kommit till att predika om korset, så jag ville inte gärna sluta. Jag informerade även vakten om om mina rättigheter som medborgare, att både befinna mig på allmän plats (ute på trottoaren, och alltså inte inne i köpcentret där han arbetade) och utöva min yttrandefrihet och att han inte har någon rätt att bestämma att jag inte får vara där. Han fick ringa polisen i så fall. Det är viktigare att lyda Gud än människor, jag fortsatte predika, och då drog han ner mig från pallen och släpade ut mig över gatan.

Detta var fascinerande. Här blev jag, när jag lydde Guds befallning och därmed gjorde en helt rättfärdig gärning i att predika Evangelium, bortsläpad som en annan brottsling, som en av de många brottslingar jag sett förut bli bortsläpade av vakter. Jag fick en aning likhet med Jesus som blev räknad bland brottslingar och bortförd av vakter, och även vad apostlarna upplevde, som vi kan läsa om i Apg. Givetvis var min upplevelse inte i samma grad som deras, men ändå kommer detta nu att berika min bibelläsning; jag kan känna igen lite av hur det måste ha känts för dem.

Sedan kom det några icke-kristna och gav mig att dricka. Så man blir både bemött med fientlighet och vänlighet. Det är som om demoner och änglar hänger runt dessa händelser. Kanske händer värre/bättre (beroende på perspektiv) saker i framtiden. Det enda som jag vågar säga är att vi behöver tillbringa mycket mer tid i våra bönekammare. Angående oss, er själva, och läget i landet. För "väckelse, och börja med mig," för fler lydiga kristna här, att Gud ska visa nåd och förbarma Sig, och ge omvändelse och syndernas förlåtelse till svenskar. Att öppna dörrar för Ordet och skydda oss från onda och fientliga människor. Och skydda oss från oss själva, vårt eget kött. Jag har fått uppenbarat för mig själv, hur mycket av mig själv som jag har kvar att korsfästa.

En jobbig tid har varit över i mitt liv (som jag även skrev om då) men Gud är nådig; Han skonade mig från det värsta. Jag kom oskadd ur den brinnande ugnen. Och Hans löften om kommande är långt mer underbara.

Ny hemsida
Förra veckan kom den nya hemsidan evangeliecentrerat.se ut. Där kommer det att komma mycket bra till svenska översatt material från 9 Marks, Cross conference, Desiring God, HeartCry, The Gospel Coalition och Together for the Gospel; John Piper, RC Sproul, DA Carson, Tim Keller, Charles Spurgeon, John F MacArthur, David Platt, Paul Washer, m.fl. Alla dessa har mycket bra och uppbygglig biblisk undervisning.

Första Korinthierbrevet
Jag är också nu efter mycket fördröjning klar med finputsningen av min översättning av Första Korinthierbrevet och den finns nu uppe tillsammans med min översättning av Romarbrevet under "annat material".

Missionsresan i Dalarna

Som jag antydde förra veckan var jag på missionsresa, med Slottsmissionen, och predikade, förra veckan. Det står redan lite om den på den här sidan. Men här är min skildring. Mest bilder.

Detta är från Brunnsparken i lördagen innan. Morgan predikar och en förbipassagerare iklädd mankini (om du inte vet vad det är så är du en lycklig människa) och regnbågsflagga ställer sig framför för att försöka vara rolig.

Måndagen gick ut på att resa. Vi åkte några från Göteborg till Ljungskile där Morgan plockade upp oss. Sedan fortsatte vi till Strömstad och hämtade två till och fortsatte till Norge.

På kvällen kom vi hem till en bekant till Morgan som bodde i Trysil. Hon visste inte att vi skulle komma, men råkade ha haft kalas dagen innan och massa mat över som vi fick grilla och äta. Detta kallas för Guds försyn. Han med den rutiga skjortan på bilden (tagen inifrån ett tält i skydd mot mygg och knott) som var med oss har planterat 93 underground-församlingar i sitt hemland och suttit i fängelse för sin tro. Det finns en artikel om honom i tidningen Ljus i öster.

Vi sov över på den norska kvinnans tomt och på Tisdag morgon åkte vi in till Trysils köpcentrum och predikade från parkeringsplatsen; vi predikade från biltaket med högtalare. En vakt gick fram till bilen när jag predikade, och sedan gick han tillbaka igen, och tog kort.

Vi åkte vidare från Trysil till Sälen. Där har jag varit innan och åkt skidor, men den här gången fanns ingen snö. Även här predikades utanför köpcentrum på parkeringen.

Efter detta åkte vi till Malung där det var dansbandsfestival och raggarbilsträff. Våra utländska vänner fick lära sig lite om denna subkultur "raggare" som endast existerar i Sverige.

Raggarbilarna, och andra bilar cruisade runt i den lilla staden Malung; och spelade rock n' roll på hög volym. Vi beslöt oss för att också åka med i ledet med den ovanliga bil som vi också hade; samt predika genom en megafon som satt med en sugpropp på fönsterrutan. Mig ovetandes spelades en av predikningarna jag höll in, där jag börjar med att läsa upp från Rom 1:18ff.

När kvällen var över lämnade vi Malung med en del av Evangelium spetsade hjärtan, för att fortsätta vårt arbete nästkommande dag på festivalen. Vi fann en rastplats vid Limedsforsen där vi övernattade. Jag häftade även upp en evangelisk serietraktat på en anslagstavla.

Onsdag i Malung. Ingen stad har nog blivit så genomgripande evangeliserad på en dag som denna stad. Vi gick runt och delade ut en massa traktater, några lämnade traktater på alla vindrutetorkare hos bilar som stod parkerade i staden, och vittnade. Vi predikade sedan på taket från parkeringen, samt åkte runt flera varv genom staden i trafiken igen, läste Bibeln (bergspredikan) och predikade Evangelium. Visst, en del blev arga, men en del fick vi också väldigt bra kontakt med. Sedan lämnade vi Malung på kvällen.

Torsdagen kom vi på morgonen till Älvdalen och predikade från gräsmattan som vi fick stå på utanför en baptistkyrka där, inom hörhåll för en loppmarknad som det ses lite av bakom buskarna på bilden.

Många blev överbevisade om sina synder när vi predikade, och det kom fram en arg dam som inte ville höra om sina synder; hon ville fynda på loppisen. En annan gjorde dock tummen upp åt budskapet. Många ungdomar fick syndanöd och började bekymra sig om de eviga tingen—till den religiösa maktens stora förtret, varpå vi blev avvisade. De sade sig hålla med om vårt budskap, men ville ha en bra relation med folket. Detta budskap är ju stötande. Tyvärr så är det så man tänker i många sammanhang idag, man vill vara vän med världen men inte tillräckligt för att ge dem det budskap som kan ge dem förlåtelse och evigt liv. Be för alla dessa som fick syndanöd och att de och tror på Glädjebudet och blir räddade. Be också för baptistkyrkan och dess ledare! i vilkas vård de nu är lämnade.

Sedan åkte vi till Mora för lite sightseeing. Dvs. leta upp bra platser att predika på på måndagen. Vi tog tillfället och predikade rakt upp och ner utan högtalare, och utan pall, på en välbefolkad gågata. Det var faktiskt ingen som lyssnade och vi fick höra att vi inte var välkomna. En hårdnackad stad denna dag.

Det var t.o.m. svårt att dela ut de trevliga serietraktaterna som folk annars gärna tar emot.

På kvällen kom vi till Skattungbyn där vi skulle tillbringa kommande två dagar. Vi skulle ha möten i detta gamla baptistkapell, som vi fick nyckeln till.

Enligt legenden slog en meteor ner i Skattungbyn för XXX miljoner år sedan (enligt den felaktiga evolutionistiska tidsskalan, till att börja med) och därför vilar det magiska krafter över den lilla byn. Många hippies och new age-folk har flyttat dit för att ta del av kraften och leva ett enkelt lantliv med miljötänkande i fokus. Det var någon form av new age-sammankomst just de här dagarna och en shaman skulle också komma till byn samtidigt. Vi fick aldrig se honom i hans mänskliga skepnad, men jag misstänker att den svarta katten som ingen visste vem som ägde den, som kom och tiggde mat av oss kanske var han. I mänsklig gestalt är han förstås vegetarian, men blir man sugen på kött kan man ju skepnads-skifta sig till en katt... om sådant är möjligt.

Morgan berättade förövrigt en del anekdoter under resan (och mycket andra guldkorn. Honom kan man lära sig mycket av.). Han berättade hur han predikat på ett liknande ställe med new age/gröna vågen-människor i Glastonbury där de kastat ägg på honom. Han hade blivit intervjuad om detta och då hade han sagt: "Man vet iallafall med dessa människor att äggen kommer från frigående höns och är ekologiska."

En informationstavla om baptistkapellet.
Klicka för att förstora och läsa.

Nästa dag, fredag, gick vi runt i hela Skattungbyn för att bjuda in invånarna till våra möten som skulle vara fredag kväll och lördag kväll.

Såhär kunde det se ut på någons tomt.

Inuti baptistkapellet, strax innan mötet på kvällen var vi samlade för att be för mötena.

Det kom en del folk och besökte mötena och fick höra Evangeliet. Efter dessa två dagar gick söndagen åt att besöka några gudstjänster i frikyrkorna i Orsa och i Mora och ha gemenskap med de lokala syskonen.

Sista dagen, måndagen, var vi i Mora och predikade från en parkering igen. Mora var inte lika hårdnackat den här gången utan flera lyssnade till budskapet.

Jag vill be er att be för alla dessa städer och människor som fått höra Glädjebudet tillkännagivas öppet och vitt och brett. Äran tillhör Herren.

Gatupredikan med Slottsmissionen

Be för oss när vi är med Slottsmissionen och predikar. Bergsjöbloggen har också skrivit lite om Morgan och hans militärbilar, som han reser runt och predikar från taket på. Och sover i.

Jag vill be er som läser detta att be för oss, för att Gud ska bli ärad och Hans Glädjebud bli känt bland folk.

I lördags, samt den 10 maj i år, var vår församling m.fl. tillsammans och predikade med dem, från deras biltak, i Brunnsparken i Göteborg. Den gången vi var ute i maj filmade vi, så här är några av predikningarna:

Magnus från Slottsmissionen:




Daniel Norén:




Josef predikar utifrån berättelsen om farisén och publikanen:




Sist, och minst, undertecknad:



Det är endast Gud som ska ha äran.

Ihållande omvändelse

En utläggande predikan av 1 Sam 7:2-8:22, hölls 2014-06-15.

Job 25—5 år, 1000 inlägg

Det kanske är lite sent påkommet, men sedan februari i år har denna blogg existerat i 5 år. Bloggen är även uppe i över 1000 inlägg nu. Dags att bli nostalgisk.

Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.

För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:

I första början föddes denna blogg ur en börda och bedrövelse över att det finns bibliska sanningar som knappt någon verkar vilja ta i i dagens kristenhet, och jag skulle säga i synnerhet mitt eget land, Sverige. En svår sorg som tynger mitt hjärta är att majoriteten av de 150 000 människor som dör i genomsnitt varje dag, väller ned i Helvetet (Luk 13:22-30, Matt 7:13-14), samtidigt är s.k. evangelieförkunnelse idag inte biblisk och främjar inte den frälsningsnödvändiga omvändelsen (Luk 13:3) med Lag, synd, domen, m.m. Vet man något, så har man en plikt och skyldighet att inte bara sitta inne med det själv, utan tala om det för andra (Hesekiel 3:17-21.)

Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.

Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.

Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.

Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.

Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.

Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.

Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.

Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.

Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.

Framåt marsch! :)