Varför klagar en människa här i livet?
(Klagovisorna 3:39)
Då och då frestas jag att klaga på min svåra lott och tänka att jag blivit strängt behandlad. Otacksamheten reser sig och arbetar i mitt hjärta. Detta gör mig alltid eländig. Då finner jag det givande att titta ner i Helvetet och få upp ögonen för att dess fasor och kval är vad jag rättvist förtjänar.
Om någon någonsin förtjänar att komma till Helvetet - så är det jag!
Om rättvisa någonsin hedrades genom att fördöma en syndare - skulle det varit genom mig!
Om någon någonsin blivit frälst av nåd allena - så är det jag!
Ska då jag, som förtjänar att vara i Helvetet, men inte är det;
ska jag, som är en arvinge till Himlens härlighet - fastän ingen annan förtjänat det mindre;
ska jag, på grund av några prövningar, bekymmer och besvikelser, eller för att jag har ett tungt kors att bära--
ska jag våga knota, oroa mig, eller klaga, eller tycka att jag blivit strängt behandlad?
Chockerande motsägelse!
Vad är mina nuvarande smärtor och lidanden - jämfört med det Helvete jag förtjänar!
Alla de trångmål som jag kallas att utstå här på jorden - inget av dessa kan jämföras med bara tjugofyra timmar i Helvetet! Och ändå är min lön inte att vara i Helvetet i några timmar, utan för evigt! Säkerligen kommer varje förlorad själ, varje fördömd ande, vara beredd att läxa upp mig om jag klagar på min nuvarande lott! Vilken nedrig tacksamhet om jag inte prisar Herren med glädjefyllda läppar, för Hans rika, fria och suveräna nåd!
O min själ, varje gång jag frestas att klaga på min svåra lott - tänk på vad jag förtjänar! Tänk på vad som hade varit min eviga undergång - om Gud inte frälst mig genom Sin suveräna nåd!
Ja, jag finner att om jag tittar ner i Helvetet, tystar mina klagomål, vaknar min tacksamhet, och ödmjukas jag i stoftet inför min Gud!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
