Förra veckan släpptes två nya böcker som blivit översatta till svenska:
Vad är evangeliet? av Greg Gilbert och En sund församling - steg för steg av Mark Dever. Böckerna kan köpas i förlaget som gett ut dem, Reformedias, butik.
Båda böcker kommer från organisationen 9 Marks, ledd av Mark Dever, som lägger fram 9 saker som kännetecknar en sund och biblisk, frisk församling, varav ett är att ha ett korrekt Evangelium (därav den ena boken). Böckerna är extremt viktiga för Sverige i denna tid då de tar upp ett par mycket angelägna frågor som det verkligen behövs omvändelse angående i dagens förkunnelse och olika kristna sammanhang.
Vad är evangeliet? Svarar helt enkelt på frågan som den har som titel. I en tid och kultur där man gärna ställer frågor men aldrig vill ge, eller ha, några tydliga, klara svar, sätter denna bok ner foten och svarar, rakt och i enkelhet, rätt och slätt, på vad Evangeliet är enligt Bibeln.
Här berättar författaren Greg Gilbert om sin bok (svensk text):
En sund församling... handlar om vad en sund församling är för någonting och sammanfattar de nio saker som kännetecknar en sund församling. Det är inte många sammanhang i Sverige idag där man kan finna dessa sundhetstecken. För många bekännande kristna i Sverige är nog snarare flera av dessa punkter helt främmande, okända eller rent av stötande. Men de är saker som Bibeln säger att en församling ska ha, och som församlingar har haft genom historien, och det är nödvändigt och helt möjligt, med Guds hjälp, att ta stegen att börja införa dem igen.
Här berättar författaren Mark Dever om boken:
måndag 8 december 2014
lördag 25 oktober 2014
Dinosauriernas tid
För en del verkar dinosauriernas existens, de uppgrävda dinosauriebenen, fossilen, osv. vara någonting som automatiskt motbevisar Bibeln. Dinosaurier, menar man, finns inte med i Bibeln, och de ska ha funnits miljontals år innan Bibeln ens säger att jorden blivit skapad! Men hur är det med detta? Finns inte dinosaurier med i Bibeln? Och har de verkligen funnits miljontals år innan jorden (enligt Bibeln) blev skapad?
I slutet av Jobs bok där Gud svarar på alla klagomål Han fått (kap 38-41) så beskrivs där en del djur. Lejonet, korpen, vildåsnan, strutshonan, örnen, m fl. (Kanske är detta utdrag ur kung Salomos tal om djur (1 Kung 4:33))? Hur som helst, dyker det upp två intressanta djur i slutet: Behemot (Job 40:10-19) och Leviatan (40:20-41:25). De djur som beskrivs är inga man känner igen, direkt, och det finns några olika uppfattningar om vilka djur dessa ska föreställa. Här följer en redogörelse för några av dessa uppfattningar.
Vissa ser dem som mytologiska djur som inte finns på riktigt. Eller att de symboliserar någonting. Denna förklaring kan vara lockande, eftersom det finns en tendens att mytologisera Bibelns utsagor, som att de har en symbolisk innebörd, och man därmed inte egentligen behöver ta allting så bokstavligt, och inte behöver låta Orden påverka hur man lever sitt liv. Men denna förklaring förefaller inte särskilt rimlig, exegetiskt sett, om man ser till själva texten och den poäng som den har som syfte att göra. Gud säger först Se Behemot som jag skapat liksom dig. Lika säkert som vi är skapade av Gud och finns i verkligheten så är Behemot och Leviatan skapade av Gud och finns/fanns i verkligheten. De beskrivs tillsammans med andra riktiga djur som Gud skapat och som vi vet vilka de är och känner igen. De behandlas som, och måste därför vara, helt vanliga, verkliga djur som de andra, som Job och läsarna vid den tiden måste ha vetat vilka de var och känt igen efter beskrivningen. Och poängen: Gud pekar på dessa stora djur som Han skapat för att visa Sin makt. Det skulle vara poänglöst att visa Guds makt genom att peka på dessa djur, om Han inte ens har skapat dem, om de inte ens fanns, om det inte var några djur som Job och läsarna skulle känt igen!
Andra inser därför de är verkliga djur, och tror att Behemot är en flodhäst och Leviatan en krokodil. Detta står t.ex. i Folkbibelns fotnot till stället. Och mycket riktigt, till stor del kan beskrivningen av Behemot stämma in på en flodhäst—förutom i vers 12 där det står att den bär sin svans så styv som en ceder. För tittar man på flodhästens "svans" så är det bara att slänga den idén i papperskorgen.
Leviatan kan också till en början stämma in på en krokodil. Men ju mer man läser beskrivningen så får man ge upp den tanken också. Vid 41:6 så börjar det att beskrivas rader av sköldar på ryggen, sedan framgår det även att den sprutar eld, reser sig upp och är praktiskt taget omöjlig att döda.
En tredje förklaring som framförts är att de är dinosaurier. Jag får hålla med, beskrivningarna stämmer bäst överens med dinosaurier. Ett problem kan ändå vara att de sprutar eld, men, utifrån några skelett så kan man inte veta allt om deras kroppsfunktioner. Kanske är det möjligt att de, eller några av dem på något sätt "sprutade eld"? Jag återkommer till det senare i inlägget... Men ett annat större problem som många ser med denna förklaring är att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människans gryning, långt innan Job fanns eller Jobs bok skrevs.
Detta är ett ogiltigt motargument, av ett par skäl. Bl.a. utgår det från en världsbild som inte stämmer överens med Bibelns, och som menar att universum kom fram av sig själv genom en stor explosion ur ingenting för 13,75 ± 0.11 miljarder år sen och att allting är mycket äldre än vad Bibeln säger. Där ingår också en historia om att allt liv, djur och växter, kommit fram genom långsökta processer (evolution), de starkaste överlever, och där dinosaurierna "härskade" över jorden men sedan dog ut vilket gav utrymme åt däggdjuren att utvecklas, där vi människor nu är de bästa och har tagit över. Människor och dinosaurier får alltså inte finnas tillsammans enligt denna världsbild och därför vill, och kan, man inte förstå att texten beskriver dinosaurier.
Detta ogilitiga cirkelargument måste man alltså överge, eftersom det utgår från en världsbild som redan har bestämt sig för att Bibeln har fel, och där man vill att den ska ha fel. Man kan ju inte använda sig av någonting obibliskt, faktiskt anti-bibliskt, för att förstå vad Bibeln säger. Då är det inte ens relevant att förstå vad Bibeln säger. Istället måste man anta och förstå Bibeln utifrån en biblisk världsbild, där dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan, och där inte heller universum och allt liv har kommit till enligt hur det beskrivs av dessa falska lärare, utan Gud skapade allt på 6 bokstavliga dagar (afton och morgon emellan, 1 Mos 1:5,8,13, osv) och vilade på den 7:e (en tradition som firas än idag av vissa folkslag på 7 bokstavliga dagar.) Och på femte dagen skapade Gud alla djuren, och på sjätte människan. Människan och alla djur, inkl dinosaurier har alltså funnits samtidigt. Dinosaurierna kan inte heller ha dött ut innan dag 6, då Gud skapade allting mycket gott (1 Mos 1:31) och döden är något ont som kom in någon gång först efter de första 7 dagarna (1 Mos 3:19, Rom 5:12.)
För en ytterligare diskussion om universums/skapelsens ålder, se mitt tidigare inlägg: Är jorden/skapelsen gammal eller ung enligt Bibeln?
Därför är det helt rimligt och konsekvent utifrån Bibeln att Behemot och Leviatan som beskrivs i Jobs bok är dinosaurier. Faktum är att när Bibeln beskriver dinosaurier så tydligt och som sam-existerande med människor så slår det även helt och hållet hål på de vanföreställningar människor har hittat på om "miljarder år." Här tror jag också man ser ett hot som gör att man inte vill se dem som dinosaurier. Man låter ens förståelse av Bibeln påverkas av underliggande motiv—inte en hederlig metod för bibeltolkning.
Detta är inte emot vetenskap, som en del vill påstå, utan en världsbild, ett paradigm (dessa har inte patent på ordet "vetenskap"). Det finns även vetenskapliga bevis; arkeologiska fynd, historiska källor, m.m. Vi ser från Bibeln att dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan. Och här är mer av intresse:
Spår av människor samtidigt som dinosaurierna
Detta citerar jag översatt från en OBS! icke-kristen hemsida. Datering av fossil är ju ofta felaktig, och svårt att verifiera om dateringen stämmer när det gäller tidsåldrar, såvida man inte har en tidsmaskin och kan åka tillbaka i tiden. Men även om man har fel på själva årtalen så visar de att de iallafall åldersmässigt var från samma tid som dinosaurierna.
"Vetenskapen" har problem med sina idéer om datering och evolution, som de förutsätter utan att bevisa, och trots motbevis—de vägrar se dem som motbevisad härmed utan "kan" bara inte svara. Svaret är att fossilen inte är omöjliga eller metallföremålen på fel ställe. Svaret är att evolutionsvärldsbilden har fel och att människan funnits sedan dag 6 av skapelsen, tillsammans med övriga djur, inklusive dinosaurier. Det är också intressant att de märker att intelligenta händer måste ha format metallföremålen men de vägrar att se att vi själva, som är så långt mer avancerade skapelser, har blivit formade av intelligenta händer.
...och fötter:
Floden som rinner genom Dinosaur Valley State Park sköljde iväg en stor stenhäll med hjälp av mycket regn och avslöjade de trevliga fotspåren ovan. Dinosauriefotspår och människofotspår tillsammans. Dessa fotspår har varit ett horn i sidan för evolutionister i åratal och bevisar att människor och dinosaurier existerat samtidigt. Det trasslar till det för deras tidsskala där människor och dinosaurier inte får finnas samtidigt. Därför förkastade "Vetenskapen" fotspåren och man ljög ihop diverse lögner om dem. De gjorde t.o.m. en sämre version av den äkta bilden ovan så att den skulle se förfalskad ut. Sedan så fick evolutionisterna igenom en lag mot att "skada floden" så att det blev i praktiken olagligt att gräva fram mer fotspår av dinosaurier och människor (se fler bilder och läs mer här).
Avbildade dinosaurier i forna kulturer
Börjar med att klippa från samma artikel igen som ovan:
Självklart vill skeptiker se dem som en bluff eftersom de redan bestämt sig för att dinosaurier och människor inte funnits samtidigt. Men tänk dig själv. Skulle Dr Javier Cabrera och hans pappa ha suttit och etsat tusentals stenar själva, bara för att skämta? Är det ens möjligt att genomföra en sådan bluff?
Jag tittade på Wikipedia som hade lite fler förklaringar till dinosaurierna på stenarna. Den ena vildaste fantasin efter den andra. Den mest logiska förklaringen saknades dock: att människor och dinosaurier funnits samtidigt precis som Bibeln säger. Man har svurit trohetsed till evolutionsläran och medföljande tidslinje, vilket får dem att kasta bort all logik och hitta på allt möjligt för att bortförklara, för att få behålla sina vanföreställningar.
Istarporten
Under kung Nebukadnessars regeringstid på 600-talet f.Kr. på strukturerna kring Istarporten formades reliefer föreställande olika djur, som var vanliga på den tiden i mellanöstern. Lejon, oxar... och dinosaurier.
Forna Sumatra
Detta är en bild från forna Sumatra som visar forn-indoneser jaga en dinosaurie. Bilden finns på etnografiska museet i Budapest.
Nilmosaiken från Palestrina
Anasaziindianerna (150 f Kr-1200 e Kr nuvarande Utah)
En evolutionist (intressant nog) skriver, översatt: "Det finns en hällristning i Natural Bridges National Monument som bär en slående likhet med en dinosaurie, närmare bestämt en brontosaurus, med lång svans och hals, litet huvud och allt" (Barnes and Pendleton, Canyon Country Prehistoric Indians – Their Culture, Ruins, Artifacts and Rock Art, 1995.)
Mer
Det finns så mycket avbildade dinosaurier och detta är bara några axplock. Lite mer bilder:
Draklegenderna
Det var först år 1842 som ordet "dinosaurie" uppfanns. Men, om människor och dinosaurier levt tillsammans, borde de inte ha kallat även dessa djur något? Vi har redan sett exempel från Bibeln där det finns flera namn som Behemot och Leviatan. Men vad mer känner vi igen för namn på dessa jätteödlor? Jo, just det, drakar. Dessa stora och farliga varelser som finns i legender och är avbildade, över hela världen. På alla kontinenter och världsdelar finns draklegender.
Speciellt kända för oss i Europa är kanske de från medeltiden med riddare som dödade drakar. Tittar man på ursprungen till dessa historier, som förstås blivit mer och mer förskönade med tiden, så ser man att det i grund och botten finns verkliga historier bakom, helt enkelt där människor jagade och dödade dinosaurier, eftersom de var, eller ansågs vara farliga (som man även idag gör med andra djur, som varg, som förövrigt också har varit, och är, ett djur som "förskönas" i sagornas värld.) Här kan vi också ha en mer vettig förklaring till hur dinosaurierna dog ut, och en förklaring som stämmer med Bibeln.
Det sades även att en del av drakarna sprutade eld. Jag nämnde tidigare snabbt även detta om Leviatan. Så det verkar som att en del dinosaurier kunde spruta eld. Även om det verkar märkligt så får vi tro det så som det både står i Bibeln och i berättelserna om drakarna; fakta och observationer. En del reptiler, ödlor och ormar kan spruta ut giftiga vätskor, så det kan vara möjligt att en del dinosaurier sprutade ut olika vätskor, som reagerade med varandra, eller något annat som de kom i kontakt med där ute, på det sättet att de antände. Det kan också vara så att de sprutar så starkt svidande, eller frätande, gift att det "bränner" och därmed kan sägas att de "sprutar eld" (de giftiga ormarna i 4 Mos 21:6 heter bokstavligen på hebreiska "eldiga" ormar). Exempel på några andra fantastiska djur som Gud skapat med kroppsfunktioner som man inte kunde tro var möjliga, är elektriska ålar, bombarderbaggen och pistolräkan.
Det är ju intressant hur dessa drakhistorier verkar tyda på, att det med kristendomens intåg började utrotas drakar, eller dinosaurier. Många av drakdräpar-legenderna handlar just om kristna (som senare förklarats "helgon" av katolska kyrkan) som dräpte drakar. En ingrediens ska ha varit deras starka tro. Till och med aposteln Filippus sägs ha dödat en drake som man tillbad i ett tempel i Hierapolis. Men kanske den mest kända är "Sankt Göran"—Sanctus Georgius. Denna legend har lite varianter men i grund och botten så var det ett samhälle som inte kom åt sitt dricksvatten för att det bodde en drake i närheten, så de offrade till den, eller lockade bort den genom att ge den boskapsdjur att äta. Senare började de att offra barn. En dag skulle de offra kungens dotter, men då anlände Georgius och dödade draken genom sin starka tro och skicklighet med svärdet. Hela samhället omvände sig från sin hednatro och blev kristna.
Fler kristna drakdräparlegender finns som sagt. Något återkommande är just, som också sagt, deras starka tro. Det kan vara så, att de kristna, till skillnad från hedningarna, visste att dessa drakar inte var några gudar som hade någon makt, utan vanliga djur som man kunde döda. Så var det kristendomen som utrotade dinosaurierna!!!
Eller är dinosaurierna helt utdöda?
Människors möten med dinosaurier i modern tid
Visst finns det mycket spännande historier med folk som har sett oförklarliga fenomen och underliga varelser än idag. Är alla dessa ögonvittnesberättelser falska? Eller personerna som inte ens vill tala om det för att folk ska tycka att de är galna? Varför ljuga ihop något i så fall? Det är svårt att bara avfärda allt, och det måste finnas sanning i flera av dessa historier. Den mest kända man hört och läst mycket om, är väl Loch Ness-odjuret, men även många andra sjöodjur har bevittnats, även i Sverige—som t.ex. det s.k. Storsjöodjuret. Hur de beskrivs liknar många gånger vattenlevande dinosaurier, som plesiosaurier. En del tyder även på att det kan finnas kvar landlevande dinosaurier och flygödlor.
Studiet av dessa djur och historier kallas för kryptozoologi (läran om okända djur). Forskningsområdet är icke-konfessionellt (många kryptozoologer är ateister och tror ändå på evolutionen, märkligt nog, vilket kommer att framgå av länkarna nedan). Eftersom det för de flesta tycks starkt motsäga den allmänt förmodade världsbilden—där ju dinosaurier levt och dött ut långt innan mänsklighetens gryning, stämplas kryptozoologin som "pseudovetenskap".
Förutom de mer kända sjöodjuren så kan vi titta på några av de nämnda landlevande dinosaurierna och flygödlorna som folk har sett. Om det finns levande dinosaurier idag, är Afrika den främsta kandidaten. Afrika har djupa enorma, övervuxna träsk som människor inte kan sätta sin fot i, marken är så mjuk att man sjunker. Vattendragen blockerar ingång, farliga insekter och djur bär på dödliga smittor. Man kan inte flyga över med flygplan eller helikopter och se något eftersom träden är så stora och täcker över allt.
Kongamato
Människor har sett flygande djur som stämmer överens med hur pterosaurier (s.k. "flygödlor") såg ut. Och människor har även blivit dödade av dem. Här är några historier, fritt återgett/översatt från den här sidan, där mer kan läsas:
1923 arbetade resanden Frank H Melland i Zambia och fick skildringar från befolkningen om flygande reptiler. De kallade den "kongamato" (båtvältare) och sades leva i Jiunduträsken i Mwinilungadistriktet i västra Zambia. Den hade inga fjädrar, mjukt skinn, ett vingspann mellan 1,2-2m, och en "näbb" full med tänder. De beskrevs ofta som svarta eller röda till färgen; och var kända för att få kanoter att kapsejsa och döda dem som tittar på dem. När han visade dem teckningar av pterosaurer, pekade alla som var där ut den som en kongamato, inklusive en hövding i ett område där kongamato antas vara aktiva.
1925 rapporterar engelske tidningskorrespondenten G. Ward Price, som besökte Rhodesia med den blivande hertigen av Windsor, om en man som blev skadad då han gått in i ett fruktat träsk i Rhodesia, känt för att vara en demoners hemvist. Han kom tillbaka med ett stort sår i bröstet, nästan död, och berättade att en konstig stor "fågel" attackerat honom. När han fick se en bild på en pterosaur från en bok om dinosaurier, skrek han till och flydde.
Kanske den mest slående rapporten kommer från upptäcksresande anställda av British Museum. 1932-33 avgick Percy Sladen Expedition till västafrika, ledd av Ivan T Sanderson, en välkänd zoolog och författare. En gång när han skjutit en fladdermus som landat i vattnet och han gick genom strömmen för att hämta den, ropade plötsligt hans följeslagare "Se upp!" Han berättar:
Mokele-Mbembe
Mängder av pålitliga källor har vittnat om detta djur som finns i Kongo i Afrika. De första skildringarna kommer av udda fotspår i Kongo år 1776. 134 år senare talade kapten Freiherr von Stein zu Lausnitz med lokalbefolkningen och fick se fotspår av djuret.
Tre år senare stötte en annan tysk expedition också på lokalbefolkningen som berättade om Mokele-mbembe "Flodstannaren". Det sägs att två av djuren år 1930 attackerade en vall som pygméerna, lokalbefolkningen, byggt. De dödade ett av djuren och åt upp det. En del blev sjuka och dog.
Djuret beskrivs ha lång hals och svans, massiv kropp och tjocka ben. Många har dragit slutsatsen att det rör sig om en överlevande sauropod. Dessa var växtätande dinosaurier med långa halsar, svansar, små huvuden, stora kroppar och tjocka, elefantliknande ben. Man har försökt testa pygméerna flera gånger. Man har visat dem bilder av djur som bor i området. De känner igen teckningarna och namnger djuren: leoparder, gorillor, elefanter... man har även visat dem en bild på en björn, som inte finns där, och den har de inte känt igen. Så har de fått se en bild av en typisk sauropod, varpå de genast, och helt naturligt svarat: "Det är Mokele-mbembe!" Afrikanske jägaren Nicolas Mondongo beskrev efter ett möte med djuret: lång, slank hals, klumpig, elefantliknande kropp, fyra massiva ben, lång avsmalnande svans.
Från år 1980 fram till idag har flertalet expeditioner till Kongo gjorts. Flera av dem har letts av den amerikanske biologen Dr. Roy P. Mackal. Han fick aldrig se djuret själv, men var nära en gång, då han hörde ett plask bakom sig där han satt i en båt på Likoualafloden. Pygméerna ropade "Mokele-mbembe!" men han fick bara höra plasket och i hans öron lät det som ett stort vattendjur, som en flodhäst, fast inga flodhästar har setts i denna del av Kongo.
Marcellin Agnagna, en respekterad kongolesisk biolog som varit med Mackal ledde också en expedition 1983 på sjön Télé där man tror att djuret bor. Han såg djurets hals och rygg i 20 minuter. Från en annan expedition hade han med sig en hel del bevis. 23 filmrullar som tyvärr blev underexponerade p.g.a. djungelklimatet; spillning, gjutna fotavtryck och ljudinspelningar av djuret.
Kryptozoologen och ingenjören Herman Regusters från Seattle ledde en expedition till Kongo 1981, och såg ett djur i kikaren som hade en slank hals på cirka 2 meter, ett litet huvud och en rygg på cirka 4,5 meter. Han uppskattar att djuret med motvägande svans bör ha varit cirka 10 meter långt. Han var säker på att det var för stort för att vara en elefant.
En del vill förklara det med att det är en elefant, eller noshörning, men det är ungefär som förklaringarna av Behemot och Leviatan. De har inte lång hals, de har inte långa svansar, till att börja med. Bevisen och beskrivningarna pekar tydligt på att det är en överlevande sauropod.
Ropen
Mellan 1994 och 2004 har minst sex amerikaner utforskat Umboiön (Papua Nya Guine) och och sökt efter en nattlevande pterosaurliknande varelse som kallas "ropen". Det finns inga bildbevis än, förutom ett foto som togs av en kvinnlig pilot, men som tydligen gått förlorat. Bevisen för att ropen är verklig och liknar en pterosaur bygger nästan helt på ögonvittnen.
Den beskrivs som att den inte har fjädrar, är lik en fladdermus och har lång svans. Munnen är till formen lik en näbb och lik en krokodils. Den har en typ av kam på huvudet och något spetsigt, "diamant"-format på svansen. I sällsynta fall har den setts på nära håll på natten, nära nog för att se formen och att den avger ett sken. De har också setts äta fisk och flyga iväg med en död människokropp från en grav.
Duane Hodgkinson såg en "pterodaktyl" år 1944 nära Finschhafen. Vingspannet var likt ett gammalt propellerplans (Hodginson ägde själv ett sådant och har över 13 000 timmars flygerfarenhet.) Svansen var 3-5 m lång och den hade en sorts kam på huvudet.
Ett australiensiskt par såg en stor ödlelikande varelse flyga över Perth en kväll år 1997. Det var mellan 9-15 m stort.
Gideon Koro, Wesley Koro och Mesa Agustin såg en ropen flyga över kratersjön Pung år 1994. Svansen ska ha varit 7 m och vingspannet kan ha varit 14 m. Den långa svansen hade en "diamant". Gideon var säker på att den inte hade några fjädrar och munnen liknade en krokodils.
Det finns ingen annan rimlig förklaring än att det rör sig om en pterosaur.
Det fanns fler jag hade planerat att skriva om, men det får räcka. Jag tror poängen redan är ganska tydlig. (Fler kan läsas om här, där även det mesta om "kryptiderna" ovan blivit sammanfattat/fritt översatt ifrån.)
Slutsats
Att dinosaurier funnits motbevisar inte Bibeln, utan stämmer överens med Bibeln. Bibelns beskrivningar av dinosaurier, tillsammans med övriga bevis som här framlagts vittnar om att människor och dinosaurier existerat tillsammans, och vederlägger uppfattningen om att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människor funnits. Detta visar att dinosaurier inte utgör ett problem alls för Bibeln, utan snarare utgör de ett desto större, ja, förödande, problem för hela den sekulära/evolutionistiska världsbilden med dess tidsskala.
Låt de som vägrar tro på Bibeln och hånar young-earth creationists nu stå med skam, ångra och bättra sina vägar och tro på Gud, Hans Ord ända från 1 Mos 1, och Hans Smorde som dog ca 4000 år efter världens skapelse och återuppstod på tredje dagen.
I slutet av Jobs bok där Gud svarar på alla klagomål Han fått (kap 38-41) så beskrivs där en del djur. Lejonet, korpen, vildåsnan, strutshonan, örnen, m fl. (Kanske är detta utdrag ur kung Salomos tal om djur (1 Kung 4:33))? Hur som helst, dyker det upp två intressanta djur i slutet: Behemot (Job 40:10-19) och Leviatan (40:20-41:25). De djur som beskrivs är inga man känner igen, direkt, och det finns några olika uppfattningar om vilka djur dessa ska föreställa. Här följer en redogörelse för några av dessa uppfattningar.
Vissa ser dem som mytologiska djur som inte finns på riktigt. Eller att de symboliserar någonting. Denna förklaring kan vara lockande, eftersom det finns en tendens att mytologisera Bibelns utsagor, som att de har en symbolisk innebörd, och man därmed inte egentligen behöver ta allting så bokstavligt, och inte behöver låta Orden påverka hur man lever sitt liv. Men denna förklaring förefaller inte särskilt rimlig, exegetiskt sett, om man ser till själva texten och den poäng som den har som syfte att göra. Gud säger först Se Behemot som jag skapat liksom dig. Lika säkert som vi är skapade av Gud och finns i verkligheten så är Behemot och Leviatan skapade av Gud och finns/fanns i verkligheten. De beskrivs tillsammans med andra riktiga djur som Gud skapat och som vi vet vilka de är och känner igen. De behandlas som, och måste därför vara, helt vanliga, verkliga djur som de andra, som Job och läsarna vid den tiden måste ha vetat vilka de var och känt igen efter beskrivningen. Och poängen: Gud pekar på dessa stora djur som Han skapat för att visa Sin makt. Det skulle vara poänglöst att visa Guds makt genom att peka på dessa djur, om Han inte ens har skapat dem, om de inte ens fanns, om det inte var några djur som Job och läsarna skulle känt igen!
Andra inser därför de är verkliga djur, och tror att Behemot är en flodhäst och Leviatan en krokodil. Detta står t.ex. i Folkbibelns fotnot till stället. Och mycket riktigt, till stor del kan beskrivningen av Behemot stämma in på en flodhäst—förutom i vers 12 där det står att den bär sin svans så styv som en ceder. För tittar man på flodhästens "svans" så är det bara att slänga den idén i papperskorgen.
 |
| "Han bär sin svans så styv som en ceder"? |
En tredje förklaring som framförts är att de är dinosaurier. Jag får hålla med, beskrivningarna stämmer bäst överens med dinosaurier. Ett problem kan ändå vara att de sprutar eld, men, utifrån några skelett så kan man inte veta allt om deras kroppsfunktioner. Kanske är det möjligt att de, eller några av dem på något sätt "sprutade eld"? Jag återkommer till det senare i inlägget... Men ett annat större problem som många ser med denna förklaring är att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människans gryning, långt innan Job fanns eller Jobs bok skrevs.
Detta är ett ogiltigt motargument, av ett par skäl. Bl.a. utgår det från en världsbild som inte stämmer överens med Bibelns, och som menar att universum kom fram av sig själv genom en stor explosion ur ingenting för 13,75 ± 0.11 miljarder år sen och att allting är mycket äldre än vad Bibeln säger. Där ingår också en historia om att allt liv, djur och växter, kommit fram genom långsökta processer (evolution), de starkaste överlever, och där dinosaurierna "härskade" över jorden men sedan dog ut vilket gav utrymme åt däggdjuren att utvecklas, där vi människor nu är de bästa och har tagit över. Människor och dinosaurier får alltså inte finnas tillsammans enligt denna världsbild och därför vill, och kan, man inte förstå att texten beskriver dinosaurier.
Detta ogilitiga cirkelargument måste man alltså överge, eftersom det utgår från en världsbild som redan har bestämt sig för att Bibeln har fel, och där man vill att den ska ha fel. Man kan ju inte använda sig av någonting obibliskt, faktiskt anti-bibliskt, för att förstå vad Bibeln säger. Då är det inte ens relevant att förstå vad Bibeln säger. Istället måste man anta och förstå Bibeln utifrån en biblisk världsbild, där dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan, och där inte heller universum och allt liv har kommit till enligt hur det beskrivs av dessa falska lärare, utan Gud skapade allt på 6 bokstavliga dagar (afton och morgon emellan, 1 Mos 1:5,8,13, osv) och vilade på den 7:e (en tradition som firas än idag av vissa folkslag på 7 bokstavliga dagar.) Och på femte dagen skapade Gud alla djuren, och på sjätte människan. Människan och alla djur, inkl dinosaurier har alltså funnits samtidigt. Dinosaurierna kan inte heller ha dött ut innan dag 6, då Gud skapade allting mycket gott (1 Mos 1:31) och döden är något ont som kom in någon gång först efter de första 7 dagarna (1 Mos 3:19, Rom 5:12.)
För en ytterligare diskussion om universums/skapelsens ålder, se mitt tidigare inlägg: Är jorden/skapelsen gammal eller ung enligt Bibeln?
Därför är det helt rimligt och konsekvent utifrån Bibeln att Behemot och Leviatan som beskrivs i Jobs bok är dinosaurier. Faktum är att när Bibeln beskriver dinosaurier så tydligt och som sam-existerande med människor så slår det även helt och hållet hål på de vanföreställningar människor har hittat på om "miljarder år." Här tror jag också man ser ett hot som gör att man inte vill se dem som dinosaurier. Man låter ens förståelse av Bibeln påverkas av underliggande motiv—inte en hederlig metod för bibeltolkning.
Detta är inte emot vetenskap, som en del vill påstå, utan en världsbild, ett paradigm (dessa har inte patent på ordet "vetenskap"). Det finns även vetenskapliga bevis; arkeologiska fynd, historiska källor, m.m. Vi ser från Bibeln att dinosaurierna inte dog ut för 65 miljoner år sedan. Och här är mer av intresse:
Spår av människor samtidigt som dinosaurierna
Detta citerar jag översatt från en OBS! icke-kristen hemsida. Datering av fossil är ju ofta felaktig, och svårt att verifiera om dateringen stämmer när det gäller tidsåldrar, såvida man inte har en tidsmaskin och kan åka tillbaka i tiden. Men även om man har fel på själva årtalen så visar de att de iallafall åldersmässigt var från samma tid som dinosaurierna.
Omöjliga fossil
Fossil, som vi lärde oss i grundskolan, finns i sten som formades för många tusentals år sedan. Ändå finns ett antal fossil som vi bara inte kan fatta hur de stämmer, geologiskt eller historiskt. Ett fossil från ett mänskligt handavtryck, t ex, upptäcktes i kalksten som uppskattas vara 110 milj. år gammalt. Något som tycks vara ett fossilt människofinger upptäcktes i kanadensiska arktis, dateras också tillbaka till 100-110 milj. år sedan. Och vad som tycks vara fossil av ett mänskligt fotspår, möjligen med sandal på, upptäcktes nära Delta i Utah, i en skifferfyndighet som uppskattas vara 300 milj - 600 milj. år gammal.
Metallföremål på fel ställe
Människor fanns inte ens för 65 miljoner år sedan, och glöm människor som kunde bearbeta metaller. Så hur förklarar då vetenskapen halv-ovala metallrör som grävts fram ur 65 milj. år gammal kalk från Kritaperioden i Frankrike? År 1885 bröts ett kolblock upp och man hittade en metallkub som uppenbarligen bearbetats av intelligenta händer. År 1912 bröt anställda på ett kraftverk isär en stur klump kol och ut kom en järngryta! En spik hittades i ett block sandsten från Mesozoikum [251–65 miljoner år sedan]. Och det finns många, många fler såna avvikelser.
"Vetenskapen" har problem med sina idéer om datering och evolution, som de förutsätter utan att bevisa, och trots motbevis—de vägrar se dem som motbevisad härmed utan "kan" bara inte svara. Svaret är att fossilen inte är omöjliga eller metallföremålen på fel ställe. Svaret är att evolutionsvärldsbilden har fel och att människan funnits sedan dag 6 av skapelsen, tillsammans med övriga djur, inklusive dinosaurier. Det är också intressant att de märker att intelligenta händer måste ha format metallföremålen men de vägrar att se att vi själva, som är så långt mer avancerade skapelser, har blivit formade av intelligenta händer.
...och fötter:
 |
| "Taylor-spåren," Dinosaur Valley State Park i Glen Rose Texas |
Avbildade dinosaurier i forna kulturer
Börjar med att klippa från samma artikel igen som ovan:
Ica-stenarna
I början av 1930-talet, upptäckte fadern till Dr Javier Cabrera, kulturantropolog för Ica i Peru, hundratals ceremoniella begravningsstenar i det forna inkafolkets gravkamrar. Dr Cabrera fortsatte på sin fars arbete och har samlat mer än 1100 av dessa stenar, som beräknas vara mellan 500-1500 år gamla och har blivit kända som Ica-stenarna. Stenarna har etsningar där många är sexuellt stötande (vanligt för den kulturen) vissa har avgudar och andra avbildar saker som hjärtoperationer och hjärntransplantation. Men de mest häpnadsväckande etsningarna visar tydliga dinosaurier—brontosaurier, triceratops, stegosaurus och pterosaurier. Medan skeptiker ser Ica-stenarna som en bluff, har deras äkthet varken bevisats eller motbevisats.
 |
| Detta är en av Ica-stenarna som har dinosaurier på sig. |
Självklart vill skeptiker se dem som en bluff eftersom de redan bestämt sig för att dinosaurier och människor inte funnits samtidigt. Men tänk dig själv. Skulle Dr Javier Cabrera och hans pappa ha suttit och etsat tusentals stenar själva, bara för att skämta? Är det ens möjligt att genomföra en sådan bluff?
Jag tittade på Wikipedia som hade lite fler förklaringar till dinosaurierna på stenarna. Den ena vildaste fantasin efter den andra. Den mest logiska förklaringen saknades dock: att människor och dinosaurier funnits samtidigt precis som Bibeln säger. Man har svurit trohetsed till evolutionsläran och medföljande tidslinje, vilket får dem att kasta bort all logik och hitta på allt möjligt för att bortförklara, för att få behålla sina vanföreställningar.
Istarporten
Under kung Nebukadnessars regeringstid på 600-talet f.Kr. på strukturerna kring Istarporten formades reliefer föreställande olika djur, som var vanliga på den tiden i mellanöstern. Lejon, oxar... och dinosaurier.
Forna Sumatra
Detta är en bild från forna Sumatra som visar forn-indoneser jaga en dinosaurie. Bilden finns på etnografiska museet i Budapest.
Nilmosaiken från Palestrina
Nilmosaiken, Barberinimosaiken, en ca 6 m×5 m stor polykrom golvmosaik, påträffad år 1600 i lämningarna efter den antika Fortuna-helgedomen i Palestrina, Italien. (Nationalencyklopedin)På denna mosaik av företeelser i Afrika finns det med många afrikanska djur. Lejon, noshörningar, krokodiler, leoparder, och "krokodil-leoparden" krokodilopardalis—uppenbarligen en sorts dinosaurie som man jagade.
Anasaziindianerna (150 f Kr-1200 e Kr nuvarande Utah)
En evolutionist (intressant nog) skriver, översatt: "Det finns en hällristning i Natural Bridges National Monument som bär en slående likhet med en dinosaurie, närmare bestämt en brontosaurus, med lång svans och hals, litet huvud och allt" (Barnes and Pendleton, Canyon Country Prehistoric Indians – Their Culture, Ruins, Artifacts and Rock Art, 1995.)
Det finns så mycket avbildade dinosaurier och detta är bara några axplock. Lite mer bilder:
 |
| Dinosauriemålning från Cree-indianerna på Agawa Rock i Misshepezhieu, Lake Superior Provincial Park, Ontario, Canada |
 |
| Relief av en stegosaurus på Ta Prohm-templet från Khmer-civilisationen som fanns mellan 800-1200 e.Kr. |
 | ||
| En plesiosaurie som aboriginstammen Kuku Yalanji i norra Queensland kallade "Yarru" här avbildad efter beskrivning. |
Draklegenderna
Det var först år 1842 som ordet "dinosaurie" uppfanns. Men, om människor och dinosaurier levt tillsammans, borde de inte ha kallat även dessa djur något? Vi har redan sett exempel från Bibeln där det finns flera namn som Behemot och Leviatan. Men vad mer känner vi igen för namn på dessa jätteödlor? Jo, just det, drakar. Dessa stora och farliga varelser som finns i legender och är avbildade, över hela världen. På alla kontinenter och världsdelar finns draklegender.
 |
Speciellt kända för oss i Europa är kanske de från medeltiden med riddare som dödade drakar. Tittar man på ursprungen till dessa historier, som förstås blivit mer och mer förskönade med tiden, så ser man att det i grund och botten finns verkliga historier bakom, helt enkelt där människor jagade och dödade dinosaurier, eftersom de var, eller ansågs vara farliga (som man även idag gör med andra djur, som varg, som förövrigt också har varit, och är, ett djur som "förskönas" i sagornas värld.) Här kan vi också ha en mer vettig förklaring till hur dinosaurierna dog ut, och en förklaring som stämmer med Bibeln.
Det sades även att en del av drakarna sprutade eld. Jag nämnde tidigare snabbt även detta om Leviatan. Så det verkar som att en del dinosaurier kunde spruta eld. Även om det verkar märkligt så får vi tro det så som det både står i Bibeln och i berättelserna om drakarna; fakta och observationer. En del reptiler, ödlor och ormar kan spruta ut giftiga vätskor, så det kan vara möjligt att en del dinosaurier sprutade ut olika vätskor, som reagerade med varandra, eller något annat som de kom i kontakt med där ute, på det sättet att de antände. Det kan också vara så att de sprutar så starkt svidande, eller frätande, gift att det "bränner" och därmed kan sägas att de "sprutar eld" (de giftiga ormarna i 4 Mos 21:6 heter bokstavligen på hebreiska "eldiga" ormar). Exempel på några andra fantastiska djur som Gud skapat med kroppsfunktioner som man inte kunde tro var möjliga, är elektriska ålar, bombarderbaggen och pistolräkan.
Det är ju intressant hur dessa drakhistorier verkar tyda på, att det med kristendomens intåg började utrotas drakar, eller dinosaurier. Många av drakdräpar-legenderna handlar just om kristna (som senare förklarats "helgon" av katolska kyrkan) som dräpte drakar. En ingrediens ska ha varit deras starka tro. Till och med aposteln Filippus sägs ha dödat en drake som man tillbad i ett tempel i Hierapolis. Men kanske den mest kända är "Sankt Göran"—Sanctus Georgius. Denna legend har lite varianter men i grund och botten så var det ett samhälle som inte kom åt sitt dricksvatten för att det bodde en drake i närheten, så de offrade till den, eller lockade bort den genom att ge den boskapsdjur att äta. Senare började de att offra barn. En dag skulle de offra kungens dotter, men då anlände Georgius och dödade draken genom sin starka tro och skicklighet med svärdet. Hela samhället omvände sig från sin hednatro och blev kristna.
Fler kristna drakdräparlegender finns som sagt. Något återkommande är just, som också sagt, deras starka tro. Det kan vara så, att de kristna, till skillnad från hedningarna, visste att dessa drakar inte var några gudar som hade någon makt, utan vanliga djur som man kunde döda. Så var det kristendomen som utrotade dinosaurierna!!!
Eller är dinosaurierna helt utdöda?
Människors möten med dinosaurier i modern tid
Visst finns det mycket spännande historier med folk som har sett oförklarliga fenomen och underliga varelser än idag. Är alla dessa ögonvittnesberättelser falska? Eller personerna som inte ens vill tala om det för att folk ska tycka att de är galna? Varför ljuga ihop något i så fall? Det är svårt att bara avfärda allt, och det måste finnas sanning i flera av dessa historier. Den mest kända man hört och läst mycket om, är väl Loch Ness-odjuret, men även många andra sjöodjur har bevittnats, även i Sverige—som t.ex. det s.k. Storsjöodjuret. Hur de beskrivs liknar många gånger vattenlevande dinosaurier, som plesiosaurier. En del tyder även på att det kan finnas kvar landlevande dinosaurier och flygödlor.
Studiet av dessa djur och historier kallas för kryptozoologi (läran om okända djur). Forskningsområdet är icke-konfessionellt (många kryptozoologer är ateister och tror ändå på evolutionen, märkligt nog, vilket kommer att framgå av länkarna nedan). Eftersom det för de flesta tycks starkt motsäga den allmänt förmodade världsbilden—där ju dinosaurier levt och dött ut långt innan mänsklighetens gryning, stämplas kryptozoologin som "pseudovetenskap".
Förutom de mer kända sjöodjuren så kan vi titta på några av de nämnda landlevande dinosaurierna och flygödlorna som folk har sett. Om det finns levande dinosaurier idag, är Afrika den främsta kandidaten. Afrika har djupa enorma, övervuxna träsk som människor inte kan sätta sin fot i, marken är så mjuk att man sjunker. Vattendragen blockerar ingång, farliga insekter och djur bär på dödliga smittor. Man kan inte flyga över med flygplan eller helikopter och se något eftersom träden är så stora och täcker över allt.
Kongamato
Människor har sett flygande djur som stämmer överens med hur pterosaurier (s.k. "flygödlor") såg ut. Och människor har även blivit dödade av dem. Här är några historier, fritt återgett/översatt från den här sidan, där mer kan läsas:1923 arbetade resanden Frank H Melland i Zambia och fick skildringar från befolkningen om flygande reptiler. De kallade den "kongamato" (båtvältare) och sades leva i Jiunduträsken i Mwinilungadistriktet i västra Zambia. Den hade inga fjädrar, mjukt skinn, ett vingspann mellan 1,2-2m, och en "näbb" full med tänder. De beskrevs ofta som svarta eller röda till färgen; och var kända för att få kanoter att kapsejsa och döda dem som tittar på dem. När han visade dem teckningar av pterosaurer, pekade alla som var där ut den som en kongamato, inklusive en hövding i ett område där kongamato antas vara aktiva.
1925 rapporterar engelske tidningskorrespondenten G. Ward Price, som besökte Rhodesia med den blivande hertigen av Windsor, om en man som blev skadad då han gått in i ett fruktat träsk i Rhodesia, känt för att vara en demoners hemvist. Han kom tillbaka med ett stort sår i bröstet, nästan död, och berättade att en konstig stor "fågel" attackerat honom. När han fick se en bild på en pterosaur från en bok om dinosaurier, skrek han till och flydde.
Kanske den mest slående rapporten kommer från upptäcksresande anställda av British Museum. 1932-33 avgick Percy Sladen Expedition till västafrika, ledd av Ivan T Sanderson, en välkänd zoolog och författare. En gång när han skjutit en fladdermus som landat i vattnet och han gick genom strömmen för att hämta den, ropade plötsligt hans följeslagare "Se upp!" Han berättar:
"Och jag såg. Sedan skrek jag också och hoppade direkt ner under vattnet, för, det som kom rakt emot mig, bara någon meter ovanför vattnet, var en svart historia stor som en örn. Jag fick bara en glimt av dess ansikte, men det var tillräckligt, ty dess underkäke hängde öppen och hade en halvcirkel av spetsiga vita tänder, som satt ungefär deras egen bredd ifrån varandra. När jag kom upp ur vattnet, var den borta. George stod åt andra hållet och blåste av en salva från sin andra gevärspipa. Jag kom upp, droppande över stenklippan och vi såg på varandra. "Kommer den tillbaka?" sjöng vi i kör. Och just innan det blev för mörkt för att kunna se något, kom den igen, störtande tillbaka längs floden, dess tänder klapprade, luften "svischade" då den genomträngdes av de stora, svarta, dracula-liknande vingarna. Vi var båda oförberedda, mitt gevär oladdat, och den brutala besten kom rakt mot George. Han duckade. Djuret svävade över honom och blev omedelbart uppslukat av nattens mörker."
Mokele-Mbembe
Mängder av pålitliga källor har vittnat om detta djur som finns i Kongo i Afrika. De första skildringarna kommer av udda fotspår i Kongo år 1776. 134 år senare talade kapten Freiherr von Stein zu Lausnitz med lokalbefolkningen och fick se fotspår av djuret.
Den sägs vara brungrå och ha len hud, ungefär lika stor som en elefant, minst lika stor som en flodhäst. Den har väldigt lång, böjlig hals och en stor tand eller ett horn. Några nämnde en lång muskulös svans lik en alligators. Den sägs vara växtätare. Detta gör att man inte kan förklara det som en myt. Jag fick se vilken växt den helst åt; en sorts lian med vita blommor och mjölkig sav och äppleliknande frukt. Jag fick se en väg som djuret trampat fram för att nå fram till sin mat och den beskrivna sortens växt fanns i närheten.
Tre år senare stötte en annan tysk expedition också på lokalbefolkningen som berättade om Mokele-mbembe "Flodstannaren". Det sägs att två av djuren år 1930 attackerade en vall som pygméerna, lokalbefolkningen, byggt. De dödade ett av djuren och åt upp det. En del blev sjuka och dog.
Djuret beskrivs ha lång hals och svans, massiv kropp och tjocka ben. Många har dragit slutsatsen att det rör sig om en överlevande sauropod. Dessa var växtätande dinosaurier med långa halsar, svansar, små huvuden, stora kroppar och tjocka, elefantliknande ben. Man har försökt testa pygméerna flera gånger. Man har visat dem bilder av djur som bor i området. De känner igen teckningarna och namnger djuren: leoparder, gorillor, elefanter... man har även visat dem en bild på en björn, som inte finns där, och den har de inte känt igen. Så har de fått se en bild av en typisk sauropod, varpå de genast, och helt naturligt svarat: "Det är Mokele-mbembe!" Afrikanske jägaren Nicolas Mondongo beskrev efter ett möte med djuret: lång, slank hals, klumpig, elefantliknande kropp, fyra massiva ben, lång avsmalnande svans.
Marcellin Agnagna, en respekterad kongolesisk biolog som varit med Mackal ledde också en expedition 1983 på sjön Télé där man tror att djuret bor. Han såg djurets hals och rygg i 20 minuter. Från en annan expedition hade han med sig en hel del bevis. 23 filmrullar som tyvärr blev underexponerade p.g.a. djungelklimatet; spillning, gjutna fotavtryck och ljudinspelningar av djuret.
Kryptozoologen och ingenjören Herman Regusters från Seattle ledde en expedition till Kongo 1981, och såg ett djur i kikaren som hade en slank hals på cirka 2 meter, ett litet huvud och en rygg på cirka 4,5 meter. Han uppskattar att djuret med motvägande svans bör ha varit cirka 10 meter långt. Han var säker på att det var för stort för att vara en elefant.
En del vill förklara det med att det är en elefant, eller noshörning, men det är ungefär som förklaringarna av Behemot och Leviatan. De har inte lång hals, de har inte långa svansar, till att börja med. Bevisen och beskrivningarna pekar tydligt på att det är en överlevande sauropod.
Ropen
Mellan 1994 och 2004 har minst sex amerikaner utforskat Umboiön (Papua Nya Guine) och och sökt efter en nattlevande pterosaurliknande varelse som kallas "ropen". Det finns inga bildbevis än, förutom ett foto som togs av en kvinnlig pilot, men som tydligen gått förlorat. Bevisen för att ropen är verklig och liknar en pterosaur bygger nästan helt på ögonvittnen.
Den beskrivs som att den inte har fjädrar, är lik en fladdermus och har lång svans. Munnen är till formen lik en näbb och lik en krokodils. Den har en typ av kam på huvudet och något spetsigt, "diamant"-format på svansen. I sällsynta fall har den setts på nära håll på natten, nära nog för att se formen och att den avger ett sken. De har också setts äta fisk och flyga iväg med en död människokropp från en grav.
Duane Hodgkinson såg en "pterodaktyl" år 1944 nära Finschhafen. Vingspannet var likt ett gammalt propellerplans (Hodginson ägde själv ett sådant och har över 13 000 timmars flygerfarenhet.) Svansen var 3-5 m lång och den hade en sorts kam på huvudet.
Ett australiensiskt par såg en stor ödlelikande varelse flyga över Perth en kväll år 1997. Det var mellan 9-15 m stort.
Gideon Koro, Wesley Koro och Mesa Agustin såg en ropen flyga över kratersjön Pung år 1994. Svansen ska ha varit 7 m och vingspannet kan ha varit 14 m. Den långa svansen hade en "diamant". Gideon var säker på att den inte hade några fjädrar och munnen liknade en krokodils.
Det finns ingen annan rimlig förklaring än att det rör sig om en pterosaur.
 |
| Beskrivningarna tycks stämma bra in på en pterosaur av släktet rhamphorhynchoidea. |
Det fanns fler jag hade planerat att skriva om, men det får räcka. Jag tror poängen redan är ganska tydlig. (Fler kan läsas om här, där även det mesta om "kryptiderna" ovan blivit sammanfattat/fritt översatt ifrån.)
Slutsats
Att dinosaurier funnits motbevisar inte Bibeln, utan stämmer överens med Bibeln. Bibelns beskrivningar av dinosaurier, tillsammans med övriga bevis som här framlagts vittnar om att människor och dinosaurier existerat tillsammans, och vederlägger uppfattningen om att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan, långt innan människor funnits. Detta visar att dinosaurier inte utgör ett problem alls för Bibeln, utan snarare utgör de ett desto större, ja, förödande, problem för hela den sekulära/evolutionistiska världsbilden med dess tidsskala.
Låt de som vägrar tro på Bibeln och hånar young-earth creationists nu stå med skam, ångra och bättra sina vägar och tro på Gud, Hans Ord ända från 1 Mos 1, och Hans Smorde som dog ca 4000 år efter världens skapelse och återuppstod på tredje dagen.
fredag 12 september 2014
Valet/politik + andra nyheter + ny översättning av Första Korinthierbrevet
Eftersom det snart är val blev det lite relevant att kanske skriva någonting om det, och politik, innan dess. Detta tänker jag nu göra i anknytning till att jag också delar med mig av lite annat som kan vara på sin plats här.
Valet och politiken är några saker jag tagit tillfälle att ta upp när jag predikat på gatan de sista gångerna, för att knyta det vidare till Evangeliet. Jag var i Uppsala och Stockholm med ett gäng för några helger sedan och där var det en del valstugor från de olika partier som finns att rösta på. Vi stod framför dessa valstugor och predikade. Samma sak förra lördagen då vi predikade i Brunnsparken. Det stod ett parti bredvid oss och det var massa valaffischer överallt.
Politiken kunde användas för att dra in människans synd och Gud i samtalet, och sedan peka vidare på Glädjebudet. Politik visar att någonting är fel med människosläktet. Det behövs några som bestämmer för annars går alla bara omkring på sin egen väg. Anarkism är en övertro på människans förmåga att sköta sig hyfsat utan något som håller henne tillbaka. Människan är till sin natur ondskefulla syndare och vi måste ha lagar och några som bestämmer de lagarna. Samtidigt kan inte politiker rädda oss. Alla tror att de har den bästa lösningen för landet, men det har de inte. Politikerna är också syndare som gör fel, och är ohederliga, ljuger och lovar ut falska löften som de inte håller. De vill bara ha pengar och makt. Ingenting kan rädda detta land från säker undergång, förutom Gud...
Ungefär så. Sedan började jag berätta om Gud som skapat oss, gett oss Lagen, som vi syndat emot, den kommande domen, Eldsjön, och sedan Glädjebudet om frälsningen genom Jesus.
Det har förövrigt kommit ett parti som många kristna känner att de kan rösta på: Kristna värdepartiet. Jag var ganska entusiastisk till en början då de var emot abort; en ganska viktig fråga som avgör miljontals människors liv, och som inte några andra partier är emot, inte ens kristdemokraterna som till och med var de som införde abortturismen. Jag följde Kristna värdepartiets diskussioner på deras facebook-sida, där till mitt stora förtret jag fick läsa av en av ledarna att de tänkte ha ett delmål först: att bara sänka gränsen för antalet veckor då abort kan vara tillåtet. Då är de alltså av samma skrot och korn som alla andra. Sedan deltog jag i lite andra diskussioner och det visar sig att de inte tror på Bibeln. De ogillade när jag hänvisade till Bibeln och sedan blev jag informerad om följande:
KV motiverar sin politik, inte utifrån Bibeln, utan från det naturligt goda
Hmmm? Enligt Bibeln är människan fördärvad och ond till sin natur. Jag kan nog inte som bibeltroende kristen stödja att man går under kristen fana men förnekar Bibelns auktoritet och sanning.
Det är bara att se saken som den är. Människan är fördärvad och ond till sin natur. Politiska förändringar kan ändra henne lika mycket som leoparden kan ändra sina egna fläckar. Därför behöver man predika Evangeliet och låta Guds Ande verka pånyttfödelse i hennes hjärta, så att hon blir en ny skapelse i Kristus.
Politiken kan inte ändra på vårt land. Det krävs en väckelse där kristna återgår till Bibeln och där Hans Ord läggs ut för folket och man förkunnar Hans glädjebud för de förlorade. Vi behöver att Gud förbarmar Sig över vårt land. Sedan, när 51% av befolkningen är kristna ska vi rösta för att ändra grundlagen och införa biblisk teokrati.
Intressanta händelser i samband med gatupredikan
När vi predikat på gatan sista gångerna har det hänt ett antal intressanta saker. I Uppsala var det några som ropade något och kastade en tennisboll mot mig (men missade). I Stockholm nästa dag var det en icke-troende som nyligen hade haft en dröm om Jesus och undrade vem Han var, varför Han dog på korset. Nu fick han höra Glädjebudet och förstod varför. Be för hans frälsning.
Även när vi var i Brunnsparken kom det en som, efter att vi predikat, kom och sa att han och en annan kvinna hade haft en dröm om att han åkte upp i himlen. Vi berättade för honom hur man kom till Himlen och vädjade att han skulle lyssna och även berätta för den andra damen han kände. Andra gången jag predikade kom en vakt ut från köpcentret, som jag stod strax utanför, och sa att jag inte fick vara där och att jag skulle sluta predika. Jag hade just kommit till att predika om korset, så jag ville inte gärna sluta. Jag informerade även vakten om om mina rättigheter som medborgare, att både befinna mig på allmän plats (ute på trottoaren, och alltså inte inne i köpcentret där han arbetade) och utöva min yttrandefrihet och att han inte har någon rätt att bestämma att jag inte får vara där. Han fick ringa polisen i så fall. Det är viktigare att lyda Gud än människor, jag fortsatte predika, och då drog han ner mig från pallen och släpade ut mig över gatan.
Detta var fascinerande. Här blev jag, när jag lydde Guds befallning och därmed gjorde en helt rättfärdig gärning i att predika Evangelium, bortsläpad som en annan brottsling, som en av de många brottslingar jag sett förut bli bortsläpade av vakter. Jag fick en aning likhet med Jesus som blev räknad bland brottslingar och bortförd av vakter, och även vad apostlarna upplevde, som vi kan läsa om i Apg. Givetvis var min upplevelse inte i samma grad som deras, men ändå kommer detta nu att berika min bibelläsning; jag kan känna igen lite av hur det måste ha känts för dem.
Sedan kom det några icke-kristna och gav mig att dricka. Så man blir både bemött med fientlighet och vänlighet. Det är som om demoner och änglar hänger runt dessa händelser. Kanske händer värre/bättre (beroende på perspektiv) saker i framtiden. Det enda som jag vågar säga är att vi behöver tillbringa mycket mer tid i våra bönekammare. Angående oss, er själva, och läget i landet. För "väckelse, och börja med mig," för fler lydiga kristna här, att Gud ska visa nåd och förbarma Sig, och ge omvändelse och syndernas förlåtelse till svenskar. Att öppna dörrar för Ordet och skydda oss från onda och fientliga människor. Och skydda oss från oss själva, vårt eget kött. Jag har fått uppenbarat för mig själv, hur mycket av mig själv som jag har kvar att korsfästa.
En jobbig tid har varit över i mitt liv (som jag även skrev om då) men Gud är nådig; Han skonade mig från det värsta. Jag kom oskadd ur den brinnande ugnen. Och Hans löften om kommande är långt mer underbara.
Ny hemsida
Förra veckan kom den nya hemsidan evangeliecentrerat.se ut. Där kommer det att komma mycket bra till svenska översatt material från 9 Marks, Cross conference, Desiring God, HeartCry, The Gospel Coalition och Together for the Gospel; John Piper, RC Sproul, DA Carson, Tim Keller, Charles Spurgeon, John F MacArthur, David Platt, Paul Washer, m.fl. Alla dessa har mycket bra och uppbygglig biblisk undervisning.
Första Korinthierbrevet
Jag är också nu efter mycket fördröjning klar med finputsningen av min översättning av Första Korinthierbrevet och den finns nu uppe tillsammans med min översättning av Romarbrevet under "annat material".
Valet och politiken är några saker jag tagit tillfälle att ta upp när jag predikat på gatan de sista gångerna, för att knyta det vidare till Evangeliet. Jag var i Uppsala och Stockholm med ett gäng för några helger sedan och där var det en del valstugor från de olika partier som finns att rösta på. Vi stod framför dessa valstugor och predikade. Samma sak förra lördagen då vi predikade i Brunnsparken. Det stod ett parti bredvid oss och det var massa valaffischer överallt.
 |
| Några av valstugorna i Uppsala, som vi predikade framför. |
Politiken kunde användas för att dra in människans synd och Gud i samtalet, och sedan peka vidare på Glädjebudet. Politik visar att någonting är fel med människosläktet. Det behövs några som bestämmer för annars går alla bara omkring på sin egen väg. Anarkism är en övertro på människans förmåga att sköta sig hyfsat utan något som håller henne tillbaka. Människan är till sin natur ondskefulla syndare och vi måste ha lagar och några som bestämmer de lagarna. Samtidigt kan inte politiker rädda oss. Alla tror att de har den bästa lösningen för landet, men det har de inte. Politikerna är också syndare som gör fel, och är ohederliga, ljuger och lovar ut falska löften som de inte håller. De vill bara ha pengar och makt. Ingenting kan rädda detta land från säker undergång, förutom Gud...
Ungefär så. Sedan började jag berätta om Gud som skapat oss, gett oss Lagen, som vi syndat emot, den kommande domen, Eldsjön, och sedan Glädjebudet om frälsningen genom Jesus.
Det har förövrigt kommit ett parti som många kristna känner att de kan rösta på: Kristna värdepartiet. Jag var ganska entusiastisk till en början då de var emot abort; en ganska viktig fråga som avgör miljontals människors liv, och som inte några andra partier är emot, inte ens kristdemokraterna som till och med var de som införde abortturismen. Jag följde Kristna värdepartiets diskussioner på deras facebook-sida, där till mitt stora förtret jag fick läsa av en av ledarna att de tänkte ha ett delmål först: att bara sänka gränsen för antalet veckor då abort kan vara tillåtet. Då är de alltså av samma skrot och korn som alla andra. Sedan deltog jag i lite andra diskussioner och det visar sig att de inte tror på Bibeln. De ogillade när jag hänvisade till Bibeln och sedan blev jag informerad om följande:
KV motiverar sin politik, inte utifrån Bibeln, utan från det naturligt goda
Hmmm? Enligt Bibeln är människan fördärvad och ond till sin natur. Jag kan nog inte som bibeltroende kristen stödja att man går under kristen fana men förnekar Bibelns auktoritet och sanning.
Det är bara att se saken som den är. Människan är fördärvad och ond till sin natur. Politiska förändringar kan ändra henne lika mycket som leoparden kan ändra sina egna fläckar. Därför behöver man predika Evangeliet och låta Guds Ande verka pånyttfödelse i hennes hjärta, så att hon blir en ny skapelse i Kristus.
Politiken kan inte ändra på vårt land. Det krävs en väckelse där kristna återgår till Bibeln och där Hans Ord läggs ut för folket och man förkunnar Hans glädjebud för de förlorade. Vi behöver att Gud förbarmar Sig över vårt land. Sedan, när 51% av befolkningen är kristna ska vi rösta för att ändra grundlagen och införa biblisk teokrati.
Intressanta händelser i samband med gatupredikan
När vi predikat på gatan sista gångerna har det hänt ett antal intressanta saker. I Uppsala var det några som ropade något och kastade en tennisboll mot mig (men missade). I Stockholm nästa dag var det en icke-troende som nyligen hade haft en dröm om Jesus och undrade vem Han var, varför Han dog på korset. Nu fick han höra Glädjebudet och förstod varför. Be för hans frälsning.
 |
| På en anslagstavla i Stockholm försåg Gud med tillräckligt med oanvända häftstift så att jag kunde sätta upp hela serietraktaten från Living Waters igen. |
Även när vi var i Brunnsparken kom det en som, efter att vi predikat, kom och sa att han och en annan kvinna hade haft en dröm om att han åkte upp i himlen. Vi berättade för honom hur man kom till Himlen och vädjade att han skulle lyssna och även berätta för den andra damen han kände. Andra gången jag predikade kom en vakt ut från köpcentret, som jag stod strax utanför, och sa att jag inte fick vara där och att jag skulle sluta predika. Jag hade just kommit till att predika om korset, så jag ville inte gärna sluta. Jag informerade även vakten om om mina rättigheter som medborgare, att både befinna mig på allmän plats (ute på trottoaren, och alltså inte inne i köpcentret där han arbetade) och utöva min yttrandefrihet och att han inte har någon rätt att bestämma att jag inte får vara där. Han fick ringa polisen i så fall. Det är viktigare att lyda Gud än människor, jag fortsatte predika, och då drog han ner mig från pallen och släpade ut mig över gatan.
Detta var fascinerande. Här blev jag, när jag lydde Guds befallning och därmed gjorde en helt rättfärdig gärning i att predika Evangelium, bortsläpad som en annan brottsling, som en av de många brottslingar jag sett förut bli bortsläpade av vakter. Jag fick en aning likhet med Jesus som blev räknad bland brottslingar och bortförd av vakter, och även vad apostlarna upplevde, som vi kan läsa om i Apg. Givetvis var min upplevelse inte i samma grad som deras, men ändå kommer detta nu att berika min bibelläsning; jag kan känna igen lite av hur det måste ha känts för dem.
Sedan kom det några icke-kristna och gav mig att dricka. Så man blir både bemött med fientlighet och vänlighet. Det är som om demoner och änglar hänger runt dessa händelser. Kanske händer värre/bättre (beroende på perspektiv) saker i framtiden. Det enda som jag vågar säga är att vi behöver tillbringa mycket mer tid i våra bönekammare. Angående oss, er själva, och läget i landet. För "väckelse, och börja med mig," för fler lydiga kristna här, att Gud ska visa nåd och förbarma Sig, och ge omvändelse och syndernas förlåtelse till svenskar. Att öppna dörrar för Ordet och skydda oss från onda och fientliga människor. Och skydda oss från oss själva, vårt eget kött. Jag har fått uppenbarat för mig själv, hur mycket av mig själv som jag har kvar att korsfästa.
En jobbig tid har varit över i mitt liv (som jag även skrev om då) men Gud är nådig; Han skonade mig från det värsta. Jag kom oskadd ur den brinnande ugnen. Och Hans löften om kommande är långt mer underbara.
Ny hemsida
Förra veckan kom den nya hemsidan evangeliecentrerat.se ut. Där kommer det att komma mycket bra till svenska översatt material från 9 Marks, Cross conference, Desiring God, HeartCry, The Gospel Coalition och Together for the Gospel; John Piper, RC Sproul, DA Carson, Tim Keller, Charles Spurgeon, John F MacArthur, David Platt, Paul Washer, m.fl. Alla dessa har mycket bra och uppbygglig biblisk undervisning.
Första Korinthierbrevet
Jag är också nu efter mycket fördröjning klar med finputsningen av min översättning av Första Korinthierbrevet och den finns nu uppe tillsammans med min översättning av Romarbrevet under "annat material".
onsdag 23 juli 2014
Missionsresan i Dalarna
Som jag antydde förra veckan var jag på missionsresa, med Slottsmissionen, och predikade, förra veckan. Det står redan lite om den på den här sidan. Men här är min skildring. Mest bilder.
Raggarbilarna, och andra bilar cruisade runt i den lilla staden Malung; och spelade rock n' roll på hög volym. Vi beslöt oss för att också åka med i ledet med den ovanliga bil som vi också hade; samt predika genom en megafon som satt med en sugpropp på fönsterrutan. Mig ovetandes spelades en av predikningarna jag höll in, där jag börjar med att läsa upp från Rom 1:18ff.
Enligt legenden slog en meteor ner i Skattungbyn för XXX miljoner år sedan (enligt den felaktiga evolutionistiska tidsskalan, till att börja med) och därför vilar det magiska krafter över den lilla byn. Många hippies och new age-folk har flyttat dit för att ta del av kraften och leva ett enkelt lantliv med miljötänkande i fokus. Det var någon form av new age-sammankomst just de här dagarna och en shaman skulle också komma till byn samtidigt. Vi fick aldrig se honom i hans mänskliga skepnad, men jag misstänker att den svarta katten som ingen visste vem som ägde den, som kom och tiggde mat av oss kanske var han. I mänsklig gestalt är han förstås vegetarian, men blir man sugen på kött kan man ju skepnads-skifta sig till en katt... om sådant är möjligt.
Morgan berättade förövrigt en del anekdoter under resan (och mycket andra guldkorn. Honom kan man lära sig mycket av.). Han berättade hur han predikat på ett liknande ställe med new age/gröna vågen-människor i Glastonbury där de kastat ägg på honom. Han hade blivit intervjuad om detta och då hade han sagt: "Man vet iallafall med dessa människor att äggen kommer från frigående höns och är ekologiska."
Det kom en del folk och besökte mötena och fick höra Evangeliet. Efter dessa två dagar gick söndagen åt att besöka några gudstjänster i frikyrkorna i Orsa och i Mora och ha gemenskap med de lokala syskonen.
 |
| Detta är från Brunnsparken i lördagen innan. Morgan predikar och en förbipassagerare iklädd mankini (om du inte vet vad det är så är du en lycklig människa) och regnbågsflagga ställer sig framför för att försöka vara rolig. |
 |
| Måndagen gick ut på att resa. Vi åkte några från Göteborg till Ljungskile där Morgan plockade upp oss. Sedan fortsatte vi till Strömstad och hämtade två till och fortsatte till Norge. |
 |
| På kvällen kom vi hem till en bekant till Morgan som bodde i Trysil. Hon visste inte att vi skulle komma, men råkade ha haft kalas dagen innan och massa mat över som vi fick grilla och äta. Detta kallas för Guds försyn. Han med den rutiga skjortan på bilden (tagen inifrån ett tält i skydd mot mygg och knott) som var med oss har planterat 93 underground-församlingar i sitt hemland och suttit i fängelse för sin tro. Det finns en artikel om honom i tidningen Ljus i öster. |
 |
| Vi sov över på den norska kvinnans tomt och på Tisdag morgon åkte vi in till Trysils köpcentrum och predikade från parkeringsplatsen; vi predikade från biltaket med högtalare. En vakt gick fram till bilen när jag predikade, och sedan gick han tillbaka igen, och tog kort. |
 |
| Vi åkte vidare från Trysil till Sälen. Där har jag varit innan och åkt skidor, men den här gången fanns ingen snö. Även här predikades utanför köpcentrum på parkeringen. |
 |
| Efter detta åkte vi till Malung där det var dansbandsfestival och raggarbilsträff. Våra utländska vänner fick lära sig lite om denna subkultur "raggare" som endast existerar i Sverige. |
Raggarbilarna, och andra bilar cruisade runt i den lilla staden Malung; och spelade rock n' roll på hög volym. Vi beslöt oss för att också åka med i ledet med den ovanliga bil som vi också hade; samt predika genom en megafon som satt med en sugpropp på fönsterrutan. Mig ovetandes spelades en av predikningarna jag höll in, där jag börjar med att läsa upp från Rom 1:18ff.
 |
| När kvällen var över lämnade vi Malung med en del av Evangelium spetsade hjärtan, för att fortsätta vårt arbete nästkommande dag på festivalen. Vi fann en rastplats vid Limedsforsen där vi övernattade. Jag häftade även upp en evangelisk serietraktat på en anslagstavla. |
 |
| Onsdag i Malung. Ingen stad har nog blivit så genomgripande evangeliserad på en dag som denna stad. Vi gick runt och delade ut en massa traktater, några lämnade traktater på alla vindrutetorkare hos bilar som stod parkerade i staden, och vittnade. Vi predikade sedan på taket från parkeringen, samt åkte runt flera varv genom staden i trafiken igen, läste Bibeln (bergspredikan) och predikade Evangelium. Visst, en del blev arga, men en del fick vi också väldigt bra kontakt med. Sedan lämnade vi Malung på kvällen. |
 |
| Torsdagen kom vi på morgonen till Älvdalen och predikade från gräsmattan som vi fick stå på utanför en baptistkyrka där, inom hörhåll för en loppmarknad som det ses lite av bakom buskarna på bilden. |
 |
| Många blev överbevisade om sina synder när vi predikade, och det kom fram en arg dam som inte ville höra om sina synder; hon ville fynda på loppisen. En annan gjorde dock tummen upp åt budskapet. Många ungdomar fick syndanöd och började bekymra sig om de eviga tingen—till den religiösa maktens stora förtret, varpå vi blev avvisade. De sade sig hålla med om vårt budskap, men ville ha en bra relation med folket. Detta budskap är ju stötande. Tyvärr så är det så man tänker i många sammanhang idag, man vill vara vän med världen men inte tillräckligt för att ge dem det budskap som kan ge dem förlåtelse och evigt liv. Be för alla dessa som fick syndanöd och att de och tror på Glädjebudet och blir räddade. Be också för baptistkyrkan och dess ledare! i vilkas vård de nu är lämnade. |
 |
| Sedan åkte vi till Mora för lite sightseeing. Dvs. leta upp bra platser att predika på på måndagen. Vi tog tillfället och predikade rakt upp och ner utan högtalare, och utan pall, på en välbefolkad gågata. Det var faktiskt ingen som lyssnade och vi fick höra att vi inte var välkomna. En hårdnackad stad denna dag. |
 |
| Det var t.o.m. svårt att dela ut de trevliga serietraktaterna som folk annars gärna tar emot. |
 |
| På kvällen kom vi till Skattungbyn där vi skulle tillbringa kommande två dagar. Vi skulle ha möten i detta gamla baptistkapell, som vi fick nyckeln till. |
Morgan berättade förövrigt en del anekdoter under resan (och mycket andra guldkorn. Honom kan man lära sig mycket av.). Han berättade hur han predikat på ett liknande ställe med new age/gröna vågen-människor i Glastonbury där de kastat ägg på honom. Han hade blivit intervjuad om detta och då hade han sagt: "Man vet iallafall med dessa människor att äggen kommer från frigående höns och är ekologiska."
 |
| En informationstavla om baptistkapellet. Klicka för att förstora och läsa. |
 |
| Nästa dag, fredag, gick vi runt i hela Skattungbyn för att bjuda in invånarna till våra möten som skulle vara fredag kväll och lördag kväll. |
 |
| Såhär kunde det se ut på någons tomt. |
 |
| Inuti baptistkapellet, strax innan mötet på kvällen var vi samlade för att be för mötena. |
 | |
| Sista dagen, måndagen, var vi i Mora och predikade från en parkering igen. Mora var inte lika hårdnackat den här gången utan flera lyssnade till budskapet. |
tisdag 15 juli 2014
Gatupredikan med Slottsmissionen
Be för oss när vi är med Slottsmissionen och predikar. Bergsjöbloggen har också skrivit lite om Morgan och hans militärbilar, som han reser runt och predikar från taket på. Och sover i.
Jag vill be er som läser detta att be för oss, för att Gud ska bli ärad och Hans Glädjebud bli känt bland folk.
I lördags, samt den 10 maj i år, var vår församling m.fl. tillsammans och predikade med dem, från deras biltak, i Brunnsparken i Göteborg. Den gången vi var ute i maj filmade vi, så här är några av predikningarna:
Magnus från Slottsmissionen:
Daniel Norén:
Josef predikar utifrån berättelsen om farisén och publikanen:
Sist, och minst, undertecknad:
Det är endast Gud som ska ha äran.
Jag vill be er som läser detta att be för oss, för att Gud ska bli ärad och Hans Glädjebud bli känt bland folk.
I lördags, samt den 10 maj i år, var vår församling m.fl. tillsammans och predikade med dem, från deras biltak, i Brunnsparken i Göteborg. Den gången vi var ute i maj filmade vi, så här är några av predikningarna:
Magnus från Slottsmissionen:
Daniel Norén:
Josef predikar utifrån berättelsen om farisén och publikanen:
Sist, och minst, undertecknad:
Det är endast Gud som ska ha äran.
söndag 29 juni 2014
fredag 6 juni 2014
Job 25—5 år, 1000 inlägg
Det kanske är lite sent påkommet, men sedan februari i år har denna blogg existerat i 5 år. Bloggen är även uppe i över 1000 inlägg nu. Dags att bli nostalgisk.
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
Herren har visat mig ofattbar nåd under mitt liv och har genom olika, outgrundliga vägar, lett mig till villig tjänst för Honom och jag ser hur Hans hand varit med och använt allt till mitt bästa, för att jag ska växa till. Den här bloggen är en del av detta och har, av meddelanden och kontakter jag fått att döma, varit till välsignelse och uppbyggelse för många.
För att citera vad jag skrivit på "om"-sidan här på bloggen:
I första början föddes denna blogg ur en börda och bedrövelse över att det finns bibliska sanningar som knappt någon verkar vilja ta i i dagens kristenhet, och jag skulle säga i synnerhet mitt eget land, Sverige. En svår sorg som tynger mitt hjärta är att majoriteten av de 150 000 människor som dör i genomsnitt varje dag, väller ned i Helvetet (Luk 13:22-30, Matt 7:13-14), samtidigt är s.k. evangelieförkunnelse idag inte biblisk och främjar inte den frälsningsnödvändiga omvändelsen (Luk 13:3) med Lag, synd, domen, m.m. Vet man något, så har man en plikt och skyldighet att inte bara sitta inne med det själv, utan tala om det för andra (Hesekiel 3:17-21.)
Jag bloggade som flitigast de första åren, och även på en annan blogg med några andra (den bloggen finns inte längre kvar). Jag har tagit upp många olika ämnen som jag känt det angeläget att skriva om, men har strävat (och strävar) efter att ha tyngdpunkten på Guds glädjebud—Evangeliet. Detta är det allra viktigaste. Evangelisation, förklaring av Evangeliet och försvar av Evangeliet. Förhoppningsvis, med Herrens hjälp, har många blivit "evangeliserade" genom att besöka sidan.
Samtidigt har jag hållit på lite till och från med evangelisation på gatan (vilket jag också rapporterade om på bloggen.) Herren förde mig samman med några syskon som nu har blivit en församlingsplantering. Så nu ligger min främsta prioritet på att tjäna där, ställd under församlingens äldste, och jag arbetar även numera med översättning av god kristen litteratur, m.m.
Det finns mycket mer som kan sägas och göras, men vi fortsätter framåt i arbetet för Herren. Skörden är stor, men arbetarna är få. Det är Herren som har äran och vi får ställa oss till förfogande i Hans tjänst, med tillit till att Hans hand är med.
Till er kära syskon som läser vill jag vädja om förbön. (Skriv till mig om ni har böneämnen också...) Be att allt arbete inte ska bli förgäves och att det ska bära frukt. Be om vishet och ledning i fortsatt tjänst för Herren. Vad Han vill att jag ska göra, och att jag ska ha kraft och mod att göra det, så långt det är Hans vilja och jag förstår den rätt. Det finns mycket jag kan göra, men tyvärr är tid och ork begränsad. Det behövs vishet att prioritera rätt. Det finns även mycket snaror, försåt och prövningar längs vägen och jag är i enormt behov av Herren för att bestå proven. I egen kraft klarar jag inget.
Några extra ord. Jag har gång på gång fått påminnas om att jag är en mask. Och vad för prövningar och lidanden som väntar mig ligger som en underton under allt. Att se människor förkasta eller överge Evangeliet är lidande nog. Jag vill bara säga och göra det som är Honom till lags. Inte många människor gillar detta. Inte ens jag själv, dvs mitt kött. Inte heller bland kristna. Faktum är, hur många står för biblisk, rak evangelieförkunnelse? De kan knappt räknas på en hand. Titta runt så ser man att de istället är upptagna med andra hjärtefrågor. Evangeliet ligger någonstans i marginalen, är egentligen inte något intressant, för dem. Flera av dem får man istället emot sig. Vilken smärta det är! Men det här är ju Guds sak och jag är med Honom. Det spelar ingen roll om exakt alla, resten i hela världen var emot. Det är inte mig de förkastar, utan Gud. Faktum är att smärtan och lidandet av att bli förkastad är också en del av lidandet som Jesus upplevde. Vid ett tillfälle (Joh 6:60-66) blev Jesus övergiven av de flesta av Sina lärjungar. Till slut förråddes Han och övergavs av alla lärjungar och Gud Fadern själv. Jag är knappast i närheten av hur Han måste ha känt det. Jag hade inte klarat av det. Jag har upplevt det i väldigt låg nivå i jämförelse med Mästaren, men ändå har jag nästan känt, att jag varit på gränsen att duka under! Men detta lilla kan väl iallafall, åtminstone, räcka till att få litet mer likhet av Sonens bild, så som Han lovat i Sitt Ord. Herren håller alltså Sitt Ord om att vi ska få mer och mer—av Honom själv och Hans härliga underbarhet. Därför kan vi glädjas över våra lidanden.
Jag fick för ett tag sedan för mig att titta igenom gamla mail jag fått från de/er som läst denna blogg, som jag sparat ända från 2009 och framåt. Det var uppmuntrande att titta tillbaka och minnas de människor, syskon i Herren, som inte "böjt sina knän för Baal." Samtidigt gör jag det ändå med en del vemod och osäkerhet. En del har jag fortfarande kontakt med, eller vet hur det gått för dem, andra inte. Jag vet ju att några av dem tyvärr har avfallit. Några av de jag såg som trognast, som jag trodde att jag kunde lita på, har vänt sig emot. De jag inte vet, vet jag inte, och det ligger hos Herren, men tvivlen och osäkerheten finns där. Hur har det gått för dem? Jag kan väl bara be. Det är de som håller ut till slutet som blir frälsta. Lyckligtvis vet jag även att några står fast fortfarande.
Jag längtar mer och mer efter att bryta upp och vara hos Herren, det hade varit bäst—men så har man saker att sysselsätta sig med här. Jag är beredd att lida och härda ut för de utvaldas skull; predika Glädjebudet för att vinna de förlorade, samt vara till uppbyggelse för församlingen (bl.a. er). Vi lever i en ond, grym värld. Människor är skapta för att ära Gud men vanärar Honom genom att ignorera och leva i synd. För att inte tala om min egen inneboende förruttnelse som jag tyvärr har inombords, som för krig i mina lemmar. Det är ett krig, men man har fred med och hos Gud. Hos Honom finns allt hopp, tröst, lindring och hjälp i alla lägen.
Allting kan rasa ihop, världen kan gå under, alla människor kan hata en. Man kan bli lemlästad och sliten i stycken av "vilda lejon" och bli dödad. Men inget av det spelar roll när man är med Gud. Att njuta och glädjas i tillbedjan hos Honom, nu och för evigt, och få mer och mer av Honom och Hans Sons likhet, är det enda som i slutändan är någonting värt, och fyller mig med varaktig glädje. Och det överträffar allting annat. Det är en tröst att det är Herren man ska ha sin glädje i, och att jag har Honom, och att jag ska ära Honom—som sagt, nu och för evigt.
Man får inte förblindas av sakerna i världen, så att man tappar målet ur sikte. Våra ögon kan bli alldeles grumliga så att vi inte ser skogen för bara träd. Mitt hopp är, tack och lov, inte i den här världen, utan i Herren, i evigheten. Annars skulle jag vara en mycket beklagansvärd människa. Söker vi sakerna i världen, och bekymrar oss för de sakerna, sviks vi gång på gång, och om vi får det uppfyllt, leder det oss från målet. Det enda som betyder något, och som är värt att sträva och söka efter, är uppåt, Han som är i Himlen. Att söka Hans rike och Hans ära. Han sviker aldrig, Han är allt vi behöver, det enda vi behöver och Han utlovar att ingen som får Hans levande vatten ska bli törstig igen. Vill ha Honom! Då blir man aldrig besviken.
Framåt marsch! :)
lördag 31 maj 2014
lördag 24 maj 2014
lördag 3 maj 2014
Markus 16:1-20. Predikan och kommentarer
Här är predikan jag höll på påskdagen. Har inte riktigt haft tid att lägga upp den på bloggen förrän nu. Lägger även till några av kommentarerna jag antecknade inför predikan. Särskilt viktigt är det att kommentera just vad som står i vv. 9-20.
sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.
Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.
Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi
Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.
som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.
Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)
vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)
Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.
Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.
Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):
*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.
Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.
Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)
De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)
Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)
om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.
v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)
Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:
Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.
sammanfattat från John MacArthurs studiebibel och ESV study bible: Verserna 9-20 är mest sannolikt inte en autentisk del av Markusevangeliet och därför inte Guds inspirerade ord. Men man kan ha fel. Det som talar emot det är att stycket inte finns med i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna, det är ingen smidig fortsättning från v. 8, Maria från Magdala åter-introduceras fastän hon redan nämnts, stilen och ordvalen är annorlunda från övriga Markus. Samtidigt finns den med i de flesta handskrifterna. Texten bör läsas och förstås med försiktighet i ljuset av resten av Skriften och man bör inte bygga teologi med stöd enbart av dessa verser (vilket tyvärr gjorts av en del). Samtidigt så sätts inga bibliska eller teologiska sanningar på spel av att texten är med eller inte. Därför är det OK att den finns med och det är OK att läsa den och ta till sig den som andlig föda liksom med annan undervisning som stämmer överens med Bibeln.
Jag skulle se detta stycke som en kortfattad sammanfattning av vad vi kan läsa om i slutet av övriga evangelier och Apostlagärningarna (särskilt vv. 17-20.) Kanske då man inte hade tillgång till övriga texter så fanns detta för vissa församlingar så att de ändå fick veta i korthet vad som hade kommit att hända för mer saker.
Särskilt fr.o.m. v. 16 börjar de riskabla delarna där vi får vara försiktiga med att bygga teologi
Den som tror och blir döpt skall bli frälst
Man får här vara försiktig med slutsatser så att man inte tror att det inte räcker med tron allena för att bli frälst utan att man även måste döpas. Frälsning är av nåd allena genom tron allena (Ef 2:8-9). Men den sanna, frälsande tron är inte allena utan medför gärningar. Man kommer att vara född på nytt med ett nytt hjärta som älskar Gud och vill lyda Honom av kärlek och inte för att bli frälst. Dopet är en av dessa, att lyda Jesu befallning.
som inte tror skall bli fördömd.
Förklarar att dop inte är en tom handling som man kan bli frälst av. Man kan vara döpt men ändå inte troende och frälst utan ändå fördömd.
Däremot kan man vara troende och odöpt och ändå frälst (t.ex. rövaren på korset). Men det är inte en ursäkt att inte döpa sig utan handlar om att Gud inte är en byråkrat som ser till om man inte har hunnit döpa sig eller inte är riktigt döpt för att man t.ex. blivit ilurad en felaktig uppfattning om vad dopet är. (Exempelvis är hällning av vatten på ett spädbarn inte ett dop, sett till hur dopet beskrivs i Bibeln.)
vv. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (se v. 20 samt Hebr 2:3-4)
Det bör helt klart sägas någonting om den överlägsna attityd som en del kristna fått utifrån dessa ställen, vilket gjort att de ser sig som mer andliga och att det saknas något i andra, mer "jordnära" [kanske ett dåligt ordval, men kristna som lever ett gudfruktigt, fromt och värdigt kristet liv och inte har höga tankar och ambitioner om sig själva, söker efter "häftiga" upplevelser, osv.], kristnas liv, för att de inte gör dessa saker som beskrivs här. (Man får höra att man inte är "andedöpt" eller inte är lika bra på att evangelisera som de är, osv.) Därför bör detta visas tillrätta. Inte för att hoppa på någon. Både för korrigering men främst för lindring åt de utsatta.
Som sagt, bör man vara försiktig att bygga läror enbart på dessa ställen, utan vi får jämföra och tolka det med vad Skriften är tydlig med.
Det som står här är inte någonting som ska beskriva och gälla alla troende. Det gäller inte alla, utan är olika skänker ("nådegåvor") som Anden ger åt olika 1 Kor 12:4ff (min översättning):
4Men: det är fördelningar av skänker, men densamme Anden; 5och det är fördelningar av tjänster, och densamme Herren; 6och det är fördelningar av verksamheter, men densamme Guden, Han som verkar allting i alla. 7Men åt var och en ges Andens uppenbarelse till det som är till förmån. 8Åt den ene ges ju genom Anden ett vishetstal, åt en annan ett kunskapstal, enligt samme Ande, 9åt den andre förtroende i densamme Anden, men åt en annan läkemedelsskänker i den en Anden, 10men åt en annan utövanden av förmågor, och åt en annan framsägelse, och åt en annan bedömning av andar, åt den andre sorter av språk*, men åt en annan översättning av språk. 11Men alla dessa saker verkar en och samme Ande som fördelar såsom Han vill åt varje enskild. 12För just så som kroppen är en och har många kroppsdelar, och fastän alla kroppens kroppsdelar är många, är kroppen en, på detta sätt också den Smorde;
27Men ni är Den Smordes kropp och kroppsdelar, delvis, 28och som Gud visst satte i församlingen: för det första: sändebud; för det andra: framsägare; för det tredje: lärare; därefter förmågor, därefter läkemedelsskänker, handtagsgivanden, styrelser, sorter av språk. 29Inte alla: sändebud; inte alla: framsägare; inte alla: lärare; inte alla: förmågor; 30inte alla har läkemedelsskänker; inte alla pratar på språk; inte alla översätter igenom.
*Har traditionellt översatts till "tungotal", ordet betyder och bör översättas "språk" i dessa sammanhang, för att det inte handlar om att rabbla betydelselösa ramsor utan är språk som andra kan förstå och som kan översättas.
Verserna här i Markus bör alltså inte förstås som att samtliga troende har alla gåvor, driva ut andar, prata på språk ("tala tungor"), utöva förmågor/bedrifter ("kraftgärningar") bota sjuka, osv. Utan precis som kroppen har olika kroppsdelar med olika funktioner att fungera i samarbete med varandra, så har Kristi kropp olika kroppsdelar med olika skänker (nådegåvor) att fungera i samarbete med varandra.
Men som sagt, såg vi allt detta utföras genom apostlarna då de predikade och Ordet skulle bekräftas i världen, då det bröts ny mark. Så v. 17-18 bör särskilt ses som sammanfattningar av Apg. Detta handlar främst om apostlarnas tid då de predikade (v. 20 förtydligar ju att detta skedde då apostlarna gick ut och predikade och Herren bekräftade ordet med tecknen. Läs även Hebr 2:3-4)
De skall ta ormar i händerna
Inte en befallning utan beskrivning om framtiden. Triumferande ateister på Internet har lagt upp en video och glatt sig åt en pastors död. Eftersom han gjorde det till sin verksamhet att ta i ormar utifrån detta skriftställe, och menade att man ska göra detta utan att dö. Men snarare får detta uttalande sin uppfyllelse i då Paulus blev biten av en orm (Apg 28:3-6)
Kan också tolkas symboliskt där ormen är Satan och genom Jesus har vi seger över den onde (se bl.a. 1 Mos 3:15, Rom 16:20)
om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem
Detta måste förstås som att om någon försöker att förgifta dem utan att de vet om det. Man ska t.ex. inte "fresta Gud" att dricka gift för att se om man är sant kristen, lika lite som det med att ta ormar i händerna. Det handlar inte om att medvetet ta upp ormar eller dricka gift utan om det sker genom en "olycka" och Gud vill använda en till mer saker i detta liv, att tillkännage Glädjebudet. Gud råder över döden och livet och inget är en olycka, det är Guds försyn.
v. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
En kort sammanfattning av apostlagärningarna. Säger att det Jesus talar om i vv. 17-18 inträffade och inte var något som vi måste förvänta oss av sant troende idag.
(Exempel där detta händer just med apostlarna Apg 4:30, Apg 5:12, Apg 8:4-6, Apg 14:3, Hebr 2:3-4)
Det är inte så bra att ta en text som denna och använda för att bedöma om andra är frälsta eller ej. Istället ska man bedöma om någon är andlig genom hur de lever, att de följer Anden, avstår från synd och bär Andens frukt:
Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
(Galaterbrevet 5:16-25)
Det fanns mer att ta upp från predikan och som jag antecknat men inte hade med eftersom det blev lite långt och spretigt, jag fick välja bort en del.
lördag 19 april 2014
Det finns förlåtelse för Ica-handlarna
Under senaste dagarna har det både gått ett ramaskri följt av ett triumferande jubel bland kristna i Sverige. Detta beror på en reklamfilm som tydligen gått på TV, om Ica-handlarnas påskfirande. En reklamfilm som de sedan drog tillbaka efter protester. Jag har själv, av olika orsaker som jag väljer att inte redogöra för just nu, varken velat eller ens kunnat se på TV, och därför hade jag inte alls känt till reklamsnutten om det inte vore för att några kristna varit så "vänliga" att sprida runt dyngan på sociala media, med det "ädla" syftet att förfasa sig över den.
Men skall jag vara ärlig så var nog det som bedrövade mig mest, att kristna hade sett på TV... Och bemödat sig att leta upp reklamen på nätet, och spridit den vidare till oss som hade sluppit undan annars. Men jag är varken chockad, kränkt eller förvånad över reklamen. Det är som allt annat på TV. De vet inget om Jesus och skämtar om sånt de inte förstår. Tyckte mest den var smålöjlig och fånig bara.
Kristna på första århundradet och än idag i andra länder blev brutalt torterade och slaktade för sin tro. De blev kastade till lejonen, brända på bål, lemlästade och stenade. Här i Sverige gnäller kristna över att ha blivit "kränkta" av en reklamfilm. (Samtidigt som de går med på att kvävas av Världen, som TV förmedlar, ständigt.)
Orsaken bakom denna okunnighet, som gjort att de kunnat göra denna reklamfilm och skämta på detta sätt, är du och jag. Det är mitt och ditt fel. Vi har inte predikat Evangelium och lärt folk om den sanna påskens innebörd. Vi har inte på ett äkta, berörande sätt talat om denna kärleksfulla uppoffrande handling som Jesus gjorde, som hade lett dem till att se allvaret och hur man inte bör skämta om detta. Det enda som de åter igen har fått se är ett gäng med kränkta religiösa människor, istället för några som bryr sig om själarna som är på väg till evig medveten plåga under Guds vrede i Helvetet, och vill berätta om påskens glädjebud om syndernas förlåtelse som är möjlig genom Jesu död för syndare på korset och uppståndelse. Att det finns förlåtelse för alla som ångrar sig och överger synden och sätter tilltro till Jesus som deras fullkomliga offerlamm, som blidkning och skydd för Guds vrede.
Ica-handlarna visste inte vad de gjorde, för vi har inte tillräckligt predikat och gjort känt innebörden av att Jesus gav Sin kropp och hällde ut Sitt blod. Jesus bad "förlåt dem för de vet inte vad de gör" på korset.
Att folk har protesterat och fått ner reklamfilmen är väl bra, men att triumfera över denna "landvinning" är lika löjlig och fånig som reklamen, så länge folk fortfarande inte hört glädejebudet. Ica-handlarna har sett sitt misstag och ångrat sig och dragit in filmen. Men har de hört om hur förlåtelse är möjlig för de som ångrar sig?
Uppenbarligen har kristna här varit ivriga att sprida information och få sin vilja igenom i detta fall. Men varför inte lika ivriga att sprida den information som Jesus har befallt oss att sprida—Glädjebudet om syndernas förlåtelse?
Men skall jag vara ärlig så var nog det som bedrövade mig mest, att kristna hade sett på TV... Och bemödat sig att leta upp reklamen på nätet, och spridit den vidare till oss som hade sluppit undan annars. Men jag är varken chockad, kränkt eller förvånad över reklamen. Det är som allt annat på TV. De vet inget om Jesus och skämtar om sånt de inte förstår. Tyckte mest den var smålöjlig och fånig bara.
Kristna på första århundradet och än idag i andra länder blev brutalt torterade och slaktade för sin tro. De blev kastade till lejonen, brända på bål, lemlästade och stenade. Här i Sverige gnäller kristna över att ha blivit "kränkta" av en reklamfilm. (Samtidigt som de går med på att kvävas av Världen, som TV förmedlar, ständigt.)
Orsaken bakom denna okunnighet, som gjort att de kunnat göra denna reklamfilm och skämta på detta sätt, är du och jag. Det är mitt och ditt fel. Vi har inte predikat Evangelium och lärt folk om den sanna påskens innebörd. Vi har inte på ett äkta, berörande sätt talat om denna kärleksfulla uppoffrande handling som Jesus gjorde, som hade lett dem till att se allvaret och hur man inte bör skämta om detta. Det enda som de åter igen har fått se är ett gäng med kränkta religiösa människor, istället för några som bryr sig om själarna som är på väg till evig medveten plåga under Guds vrede i Helvetet, och vill berätta om påskens glädjebud om syndernas förlåtelse som är möjlig genom Jesu död för syndare på korset och uppståndelse. Att det finns förlåtelse för alla som ångrar sig och överger synden och sätter tilltro till Jesus som deras fullkomliga offerlamm, som blidkning och skydd för Guds vrede.
Ica-handlarna visste inte vad de gjorde, för vi har inte tillräckligt predikat och gjort känt innebörden av att Jesus gav Sin kropp och hällde ut Sitt blod. Jesus bad "förlåt dem för de vet inte vad de gör" på korset.
Att folk har protesterat och fått ner reklamfilmen är väl bra, men att triumfera över denna "landvinning" är lika löjlig och fånig som reklamen, så länge folk fortfarande inte hört glädejebudet. Ica-handlarna har sett sitt misstag och ångrat sig och dragit in filmen. Men har de hört om hur förlåtelse är möjlig för de som ångrar sig?
Uppenbarligen har kristna här varit ivriga att sprida information och få sin vilja igenom i detta fall. Men varför inte lika ivriga att sprida den information som Jesus har befallt oss att sprida—Glädjebudet om syndernas förlåtelse?
söndag 6 april 2014
Inför Jesu död: Kvinnan som smörjer och Judas som förråder (predikan)
Predikan utifrån Markus 14:1-25 jag höll förra söndagen.
Kapitel 14 påbörjar det sista avsnittet i Markusevangeliet där det börjar skildra processen i Jesu död, begravning och uppståndelse. Det börjar med att översteprästerna och de skriftlärda planerar att döda Jesus (vv. 1-2) vilket återknyter till att de och fariseerna ju egentligen har haft dessa tankar länge.
Påskmåltiden som förbereds, som lärjungarna finner nästan helt iordningsställd (vv. 12-16) är en förebild av Jesu död, Jesus är ju påskalammet som slaktades. Detta har Gud ordnat sedan innan jordens grund blev lagd.
Kvinnan som smörjer Jesus (vv. 3-9) hade det som hennes uppgift i förberedelserna för Jesu död, som Gud planerat skulle hända. Hon gjorde en bra del i Guds plan (fastän de som var där inte tyckte hon gjorde någonting bra) och hon kommer belönas för det. Judas som förrådde Jesus (vv.10-11) var också förutbestämd till sin uppgift i Jesu död, men detta var en dålig del, som han kommer att straffas för. (v. 21)
Kapitel 14 påbörjar det sista avsnittet i Markusevangeliet där det börjar skildra processen i Jesu död, begravning och uppståndelse. Det börjar med att översteprästerna och de skriftlärda planerar att döda Jesus (vv. 1-2) vilket återknyter till att de och fariseerna ju egentligen har haft dessa tankar länge.
Påskmåltiden som förbereds, som lärjungarna finner nästan helt iordningsställd (vv. 12-16) är en förebild av Jesu död, Jesus är ju påskalammet som slaktades. Detta har Gud ordnat sedan innan jordens grund blev lagd.
Kvinnan som smörjer Jesus (vv. 3-9) hade det som hennes uppgift i förberedelserna för Jesu död, som Gud planerat skulle hända. Hon gjorde en bra del i Guds plan (fastän de som var där inte tyckte hon gjorde någonting bra) och hon kommer belönas för det. Judas som förrådde Jesus (vv.10-11) var också förutbestämd till sin uppgift i Jesu död, men detta var en dålig del, som han kommer att straffas för. (v. 21)
söndag 30 mars 2014
Mark 13: Den stora vedermödan, templets fall och Jesu ankomst
Josef predikade utifrån Markus 13 förra söndagen. Tolkningar om "eskatologi" är helt klart en het potatis och detta kan inte alla ta emot. Men jag är övertygad om att denna tolkning som Josef uttrycker här, och som många har och har haft, är den korrekta tolkningen. Den tar bäst hänsyn till principerna för bibeltolkning—nämligen att man tar hänsyn till textens direkta sammanhang, det större sammanhanget, och att man "tolkar skrift med skrift"—att man ser till vad andra ställen i Bibeln säger, och hur en del bilder och språk används i övriga Bibeln för att tolka deras innebörd.
Att tolka Bibeln utifrån nyheterna man läser i tidningen och på TV blir däremot inte helt riskfritt; det leder till mycket mer långsökta slutsatser och tolkningar utifrån människors spekulationer, än om man ser vad Bibeln faktiskt säger och vad som faktiskt hände historiskt. Det är mycket vettigare.
Att tolka Bibeln utifrån nyheterna man läser i tidningen och på TV blir däremot inte helt riskfritt; det leder till mycket mer långsökta slutsatser och tolkningar utifrån människors spekulationer, än om man ser vad Bibeln faktiskt säger och vad som faktiskt hände historiskt. Det är mycket vettigare.
lördag 15 mars 2014
tisdag 11 mars 2014
Vad jag tycker om Ulf Ekmans avgång
Många har frågat mig vad jag tycker om Ulf Ekmans avgång och konvertering till katolska kyrkan. Vad jag tycker är givetvis inte intressant, egentligen. Jag är en mask. Jag är ingen auktoritet i era liv. Jag är ingen expert-utlåtare. Och jag vill inte lägga till till den uppsjö av kloka bloggar och artiklar och åsikter som redan skrivits och uttryckts. Men för att undvika falska rykten så är det bäst att jag tar bladet från munnen och skriver som det är.
Ulf Ekman är, har alltid varit—och förblir—en villolärare. Katolska kyrkan är inget undantag. Vad hade man väntat sig? Vad mer kan man säga?
När man håller sig till det sanna evangeliet—så är man så långt borta från villoläror, så att de, liksom, flyter ihop. Någonstans där borta i distansen ligger de; och man ser knappast några nyansskillnader. Så jag känner mig inte speciellt berörd alls, eller att det är någon särskild skillnad.
Jag hoppas, och ber, att detta leder till att alla livets-ordare nu ser, än tydligare, att de följt en blind ledare alla dessa år och omvänder sig. Om du är medlem i livets ord så vill jag uppmana dig att lämna detta! Det finns förlåtelse för allt genom Jesus!
Ulf Ekman är, har alltid varit—och förblir—en villolärare. Katolska kyrkan är inget undantag. Vad hade man väntat sig? Vad mer kan man säga?
När man håller sig till det sanna evangeliet—så är man så långt borta från villoläror, så att de, liksom, flyter ihop. Någonstans där borta i distansen ligger de; och man ser knappast några nyansskillnader. Så jag känner mig inte speciellt berörd alls, eller att det är någon särskild skillnad.
Jag hoppas, och ber, att detta leder till att alla livets-ordare nu ser, än tydligare, att de följt en blind ledare alla dessa år och omvänder sig. Om du är medlem i livets ord så vill jag uppmana dig att lämna detta! Det finns förlåtelse för allt genom Jesus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)