Men, först, varför är jag ute och delar ut traktater och vittnar? "så att Guds namn blir känt och ärat, Hans nåd upphöjs genom frälsningen av fler stora syndare, att Lammet som slaktades får den fulla lönen för sitt lidande och människorna blir frälsta ifrån Helvetet?" och varför skriver jag dessa fiskehistorier? Jag skriver ju "för att uppbygga, hjälpa och uppmuntra dig att lyda Jesu befallning att Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen! ..." men menar jag verkligen detta? Är det verkligen så? Jag kanske gör det för att skriva det på bloggen, mer än för Gud? Är bloggen min avgud? Eller vill jag få äran av människor? Är jag inte högmodig och stolt och självbelåten av det faktum att faktiskt en del verkar läsa och uppskatta bloggen - jag kan ju se att antalet prenumeranter och besökare per dag är en del, visst det kanske inte är mycket alls, för världen, men det är faktiskt av betydelse för mig - vill inte heller vara otacksam för uppskattande och uppmuntrande kommentarer och mail, de uppmuntrar, de är bra, det är inget fel med det, bibliskt, men felet ligger hos mig, jag är en mask med mycket helgelse kvar. Och förresten, det att jag kallar mig "mask" kanske bara är falsk ödmjukhet? Vill jag verkligen bara ära Gud? Intygar jag allt detta, men menar jag det? Är jag sann? Varför skriver jag dessa rader som jag nu skriver - är jag ärlig, eller vill jag verka ärlig?
Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. - Fil 1:18 Så verkar Bibeln säga om att evangelisera iallafall. Oavsett mina motiv, går jag ut för rätt motiv eller fel, blir Kristus predikad, folk ska höra Evangeliet och bli frälsta, viktigast av allt. Om jag är sann eller ej, det är mitt eget problem. Jag fick alltså verkligen gå ner på mina knän inför min Herre och Gud och be - jag vet inte, visa mig sanningen, ge mig sanningen! "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen." Ps 139:23-24 Och: skriver jag även allt detta av rätt eller fel motiv? Är jag verkligen ärlig, eller vill jag verka något igen. Jag vet ej! - eller vet jag? Jag hoppas att ni som läser, läser med urskiljning. Hoppas inte jag orsakat massa förvirring bara nu men, jag anser detta behöver skrivas!
Till saken
Jag stod för att dela ut traktater, på en viss plats. Kom att tänka på bänkarna igen som finns lite runt omkring, där det ofta sitter pensionärer. Jag började röra mig mot en av dessa bänkar samtidigt som jag delade ut till alla jag gick förbi. Så gick jag bara fram till en som satt och gav en traktat, och till han som satt bredvid. Jag märkte att de var nog påverkade, så jag började röra mig bort och hoppas att de läste traktaterna när de nyktrat till. Men den andre, av två, jag gav till började prata med mig. Och vi pratade ganska länge. Som sagt, var han full, så jag vet inte hur nödvändigt detta var, hur mycket han kommer komma ihåg, men han fick en traktat iallafall och jag hoppas något fastnade. Jag nämner inte mer än att han var ledsen och förtvivlad över sitt beroende, hur mycket av detta som var hans känslor blandade med sprit, och det andra han sa som var sant, vet jag ju inte. Jag talade om Jesus och bad för honom. Till slut sa jag hejdå, och jag vet inte om jag hanterade detta på rätt eller fel sätt. Jag kanske skulle stannat längre - eller inte stannat så länge alls med honom. Vi behöver be särskilt för honom.
Iallafall fortsatte jag dela ut traktater. Då stannade en äldre kvinna också och undrade vad detta var. Jag tog henne genom budorden, hon hade ljugit, stulit och missbrukat Guds namn.
"Så, om Gud dömde dig, skulle du vara skyldig eller oskyldig?"
"Oskyldig!"
"Men du har ju erkänt att du ljugit, stulit och missbrukat Guds namn?"
"Jo men jag gör massa bra saker."
"Men det funkar ju inte i en domstol, man är ju skyldig även om man gjort massa bra saker också."
"Nej!" Jag blev ett frågetecken. "Du får läsa på lite bättre!" Här följde en riktigt fin högljudd utskällning. Bland annat: "Du kan inte påstå att din lilla sekt kan ha rätt mot alla miljoner katoliker som har påven som Guds ställföreträdare och får betala avlater för att komma till Himlen! Och alla andra religioner! Nej! Vad intolerant!" Jag tycker hon också var intolerant - mot mig. Men det är logiken i postmodernism, de förstår inte att de säger emot sig själva. Jag försökte säga att "Nej, det är inte jag som har rätt, utan Gud har rätt, oavsett mot hur många människor, så har alltid Bibeln, Guds Ord, rätt mot alla." Hon ville inte lyssna, hon avbröt mig, uppmanade mig att läsa på om fler religioner och gick iväg.
Den sista som stannade var också en kort, äldre dam, som jag frågade om hon trodde på Gud. Hon berättade om sitt övernaturliga liv: "Jag förutsåg svininfluensan. När jag skulle skära en fläskfilé så kom det fram ett par ögon i dem. Sedan en mun, det var ett kvinnoansikte blod som rann ner för munnen. Jag tog kort och skickade det till tidningen, men de vågade inte publicera det. Detta var innan svininfluensan, men jag visste redan att den skulle komma."
"...ok. :)" Jag lät henne gå. Och hoppas hon läser traktaten med Evangeliet på!
- Be: att skördens Herre sänder ut arbetare till sin skörd, som är stor, men arbetarna är få (se Luk 10:2) att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet, och tala som vi bör (se Kol 4:3-4), för det som planterats, att någon vattnar, att Gud ger växten (se 1 Kor 3:6-7)
- Missa inte denna undervisning om hur man evangeliserar och vittnar bibliskt och effektivt!
- Tips om Traktater
- Läs fler Fiskehistorier, som är till för att uppbygga, hjälpa och uppmuntra dig att lyda Jesu befallning att Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen! (Mark 16:15) så att Guds namn blir känt och ärat, Hans nåd upphöjs genom frälsningen av fler stora syndare, att Lammet som slaktades får den fulla lönen för sitt lidande och människorna blir frälsta ifrån Helvetet!
- Har du också någon "fiskehistoria" att dela med dig av? :) Maila mig: space_knife (snabel-a) hotmail.com så lägger jag upp den i bloggen. Inget är för litet, allt är vittnesbörd till Guds ära, om hur mäktigt Han verkar i oss som är små, ynkliga och fega!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar