Min gud, jag känner att det är himlen att behaga Dig, och att vara vad Du vill att jag ska vara. O om jag vore helig som Du är helig, ren som Kristus är ren, perfekt som Din Ande är perfekt! Dessa känner jag är de bästa buden i Din Bok, och ska jag bryta dem? Måste jag bryta dem? Är jag under ett sådant tvång så länge jag lever här?
Ve, ve mig att jag är en syndare, att jag bedrövar denna välsignade Gud, som är oändlig i godhet och nåd! O om Han skulle straffa mig för mina synder, skulle det inte få mitt hjärta så djupt att önska väcka anstöt hos Honom; Men fastän jag syndar ideligen, upprepar Han ideligen sin godhet mot mig.
Ibland känns det som om jag kunde klara vilket lidande som helst, men hur kan jag vanära denna ärofyllda Gud? Vad ska jag göra för att förhärliga och tillbe denna bästa av varelser? O om jag kunde inviga min själ och kropp till Hans tjänst, utan hämningar, för alltid! O om jag kunde ge upp mig själv till Honom, att jag aldrig mer försöker vara min egen! Eller ha någon vilja eller tillgivenhet som inte är perfekt fogad till Hans vilja och Hans kärlek! Men, ack, jag kan inte leva och inte synda.
O må änglar ständigt förhärliga Honom, och, om möjligt, kasta sig lägre inför den välsignade himlens Konung! Jag längtar efter att få ha del med dem i oupphörligt pris; men när jag har gjort allt jag kan ska jag inte till evig tid kunna frambära mer än en liten spillra av den hyllning som den härliga Guden förtjänar. Ge mig ett hjärta fullt av gudomlig, himmelsk kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar