Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

lördag 6 mars 2010

Evangelisation 5 mars

Till en början gick denna kväll som vanligt. Jag hade laddat upp ca 100 traktater i min "ammo-låda" och började dela ut till förbipasserande. Försökte se mig om ifall det fanns någon som stod stilla man kunde gå fram till för att inleda samtal, men jag var inte så modig. Det var väldigt många, ovanligt många, stökiga "småglin," som min med-evangelister uttryckte det, vilka jag inte bedömde skulle vara så lätta att få kontakt med. Vi gick runt lite och delade ut traktater, skulle se om det fanns någon på bänkarna man kunde gå fram till istället, men, de såg lite oöppna ut, eller den mer rimliga förklaringen är väl att jag inte vågade. Så jag stod och delade ut lite traktater till.

Sen gick vi till ett annat ställe och delade ut traktater. Såg fortfarande ingen jag kunde gå fram till. Min kamrat stoppade en och började prata. Varför hade inte jag sån fiskelycka? :(

Sen gick vi nån annanstans, delade ut traktater.

Sen gick vi nån annanstans och delade ut traktater...

Sen märkte jag att mina traktater började ta slut. Och det var, om jag minns rätt, ungefär en trekvart kvar på hur länge vi skulle vara ute (vi är ute mellan ca 19:00 och 20:30.) Åh nej. Detta blir ännu en sån där gång när alla traktater är slut och man inte fått vittna för någon. :(

Jag stod där och kände mig lite ledsen. Helt plötsligt kom tre snubbar i ungefär min ålder, fram till mig och undrade vad vi gjorde och delade ut. Jag hade sett dem gå förbi tidigare. Jag gav dem varsin traktat och sa att vi pratar om livet efter döden och Gud. Jag frågade om de trodde på Gud.
"Tjaa..." en av dem sa "Jag är ju konfirmerad men jag kommer från en ateistisk familj."
Jag visade att Gud finns genom skapelsen (Rom 1:19-20). Den måste komma från Någon. "Men evolutionen då?"
"Det kan inte komma från ingenstans, ändå." Sa jag.
"Var kom Gud ifrån då?"
"Han är evig."
"Men tänk om Universum är evigt?"
"Det kan det inte vara av sig självt, det kan inte få energin av sig själv, utan det måste finnas en evig allsmäktig kraft." skulle nog lagt in att Han är en intelligent varelse också men de förstod vad jag menade och de hade inga invändningar. "Vad tror ni händer när man dör då?"
"Jag tror man kommer var man vill..." svarade en.
"Tror ni att ni skulle komma till Himlen, om den finns? Har ni hållit de tio budorden?" De visste och medgav att de inte hållit budorden. Jag frågade om de ljugit, stulit eller missbrukat Guds namn. Men de visste att de skulle komma till Helvetet.
"Men är inte Gud förlåtande också?" frågade en av dem.
"Fast, tänk om du står inför en domare, skyldig, en god domare kan inte förlåta skyldiga brottslingar. Och Gud är en perfekt, god, helig och rättvis domare!"
Han som stod till vänster om mig tänkte efter lite, jag har sett att han läst på traktaten under tiden, så det kanske var därför han sa efter en stund: "Men Jesus tog väl på Sig våra synder?"
"Precis." Och så fortsatte jag att förklara korset, att vi brutit Guds Lag, men Jesus betalat vår "böter" så att Gud lagligen kan frikänna oss. Sedan uppståndelsen, att man blir räddad genom att ångra sig och vända om från synden, inte att man blir perfekt men man får en annan inställning till synden och vill aldrig mer ha med den att göra, och man måste lägga all sin förtröstan på Jesus som sin enda räddning. Jag tog även med detta om att Jesus snart kan komma tillbaka, för alla kristna, men resten kommer att straffas (2 Tess 1:6-9.) Och vikten av att man ska omvända sig igen, jag frågade om de kom ihåg vad man skulle göra. "Ångra sig" svarade en, ja inte helt fel svar, "Och lägga all sin förtröstan på Jesus!" la jag till.
"Det blir väl tungt för Honom..." där sa han nåt.
"Ja, för när Jesus dog på korset, tog Han all den Guds vrede för våra synder, som skulle ta alla oss en evighet i Helvetet." Det var tungt. Vi pratade lite till om olika frågor de hade, sedan tackade de så mycket och gick iväg.

Se? Jag kände mig uppgiven och besviken i början, men Gud hörde mitt gråtande hjärta och gav mig tre "flugor i en smäll" att få vittna för. Och dessutom i min egen ålder, vilket känns lite annorlunda än med äldre eller yngre, faktiskt. Har inte tidigare vittnat för tre samtidigt, på egen hand (förstås är jag aldrig ensam, Jesus och änglarna är med.) Jag har vittnat för två åt gången, några gånger. Det var svårt att läsa av dem, hur de egentligen tänkte och tyckte, men i efterhand så upplever jag det som att de var ganska intresserade och öppna om saken. De har hört Evangeliet, Gud får ge dem omvändelse! Får förstås även nämna att de andra haft fler samtal, och be även för dem och dem som de vittnat för!

Jag tyckte mig förresten se Staffan kila förbi, hann inte se riktigt, han var snabb. Försökte han undvika mig? :( Nej, hoppas han bara hade bråttom. Skulle vara roligt att prata med honom igen. Kanske var en annan iofs, men lik.

  • Be: för det som planterats, att någon vattnar, Gud ger växten! (se 1 Kor 3:6-7), att skördens Herre sänder ut arbetare till sin skörd, som är stor, men arbetarna är få (se Luk 10:2) att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet, och tala som vi bör (se Kol 4:3-4)
  • Missa inte denna undervisning om hur man evangeliserar och vittnar bibliskt och effektivt!
  • Tips om Traktater
  • Läs fler Fiskehistorier, som är till för att uppbygga, hjälpa och uppmuntra dig att lyda Jesu befallning att Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen! (Mark 16:15) så att Guds namn blir känt och ärat, Hans nåd upphöjs genom frälsningen av fler stora syndare, att Lammet som slaktades får den fulla lönen för sitt lidande och människorna blir frälsta ifrån Helvetet!
  • Har du någon "fiskehistoria" att dela med dig av? :) Maila mig: space_knife (snabel-a) hotmail.com så lägger jag upp den i bloggen. Inget är för litet, allt är vittnesbörd till Guds ära, om hur mäktigt Han verkar i oss som är små, ynkliga och fega!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar