Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
(Mika 7:19 SFB)
Bilden här är av ett hav - inte nära kusten - utan långt utom sikte för land, mitt i en bred vildmark av vatten - där den obegränsade horisonten sträcker sig åt varje håll; och när lodet släpps ner - kan det inte mäta djupet eller nå botten!
Där i ensamheten av denna ljudlösa ocean - hörs ett plask! Ytan krusas bara för en stund; sedan återgår vågorna till deras vanliga lugn. Lasten, vad det än är - syns aldrig mer. Den begravs någonstans i dessa mörka grottor! Ingen ande från djupet kan någonsin komma upp från de tysta grottorna för att tala om det! Skepp korsar och återkorsar där den föll - men ingen markering finns kvar på den instabila farleden, som visar platsen. Havet kan inte frestas av någon muta, att ge upp hemligheten som den bevarar - alla spår är borta ur sikte och minne för alltid!
Det är en bild av vad Gud gör för allt Sitt friköpta folk!
(Min översättning)
Grace Gems (engelska)
Grace Gems översatta till svenska
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
söndag 15 juli 2012
Där i ensamheten av denna ljudlösa ocean (John MacDuff, 1872)
Åt Herrens namn ge äran och inte åt
Daniel Lundgren
kl.
07:00
Läs mer om:
Grace Gems,
John MacDuff,
nåd,
synd