Frälsningsvisshet?

Norpat och översatt från ett Wretched-nyhetsbrev

Frälsningsvisshet. Har du det?

Gud vill att du ska veta att du är frälst. Hela Första Johannesbrevet skrevs av just den anledningen (1 Joh 5:13). Har du den vissheten? Vet du att du är frälst? Har du förlorat rädslan att komma till helvetet?

Gud vill att du ska gå med Honom i förtröstan. Han vill inte ha dig i Misströstans kärr. Om du vacklar i förtröstan, låt oss se om vi kan få dig upp ur gropen.

Detta kommer låta radikalt, men jag undrar om du är skakis på grund av din rädsla att synda.

Missförstå mig inte, du och jag borde vara rädda att synda, men frågan är "Varför?" Medan det finns flera anledningar, föreslår jag att det endast bör finnas en anledning för den troende. Om du har varit rädd för att synda av fel anledning, kanske det är därför du inte har någon visshet.

Det finns två felaktiga anledningar till att vara rädd för att synda.

Anledning 1: Fel Teologi

Är du rädd för att synda eftersom det kommer att tyda på att du egentligen inte är frälst? Uh-oh. Det är fel. Ta en noggrann funderare.

Din frukt (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning) är ett utmärkt tecken på att du är frälst (Galaterbrevet 5). Även om utvärtes förvandling kräver ansträngning, är det relativt uppnåeligt. Men att ha en förändring i hjärtat är omöjligt om inte Gud frälst dig.

Å andra sidan, dina synder är endast MÖJLIGEN ett tecken på att du inte är frälst. Märk väl: Kristna syndar. Helt riktigt, sanna pånyttfödda troende kommer att synda (1 Joh). Om du syndar, bevisar det inte att du är en falsk konvertit.

"Men vänta," säger du. "Säger inte Bibeln att om vi gör synd är vi av djävulen?"

Helt riktigt, men det är nyckeln: Du gör synd.

Vi ska inte gulla till detta, om du lever i egensinnig, obotfärdig, ihållande synd, är du inte frälst. Du behöver omvända dig. Nu.

Men om du är en man eller kvinna som växer i helgelse (kärlek, glädje, frid osv.) som inte lever i pågående, egensinnig synd, var viss om: du är I HONOM.

Du är frälst. Du har syndernas förlåtelse. Du är adopterad in i Hans familj. Du är Hans barn. Du har en ättlings alla rättigheter och förmåner. SLUTA TVIVLA.

"Men vänta," protesterar du. "Jag vill inte synda så att nåden kan flöda över desto mer."

Det är bra, men lyssna noga: DET KOMMER DU INTE. Om du är i Honom, kommer du inte det, inte heller kan du bli en nådmissbrukare. Varför inte? För du har ett nytt hjärta och ny längtan.

Anledning 2: Fel Motiv

Kanske ditt motiv för att inte synda är att bevisa att du är frälst. Det är också fel.

Vad bör vara ditt motiv för att inte synda? Det är INTE för att bevisa att du är i Honom.

Din rädsla att synda bör motiveras av din ställning i och kärlek till Kristus. Du avskyr synden för att du är i Honom och du vill inte synda emot Den som du älskar så djupt.

Låt mig demonstrera vad jag beskriver med Sagan om Två Kristna.

Tage Tvivlaren

Tage har en pånyttfödelseupplevelse. Han kan minnas när Gud tog honom till djupet och han omvände sig från sina synder och förtröstade på Jesus. Han läser Bibeln varje dag och hans familj märker att han är en annorlunda person. Han har till och med förlorat många av sina gamla vänner eftersom han är "så kristen." Men Tage har sina tvivel.

Tage har dödat sina stora synder. Pornografin har upphört och ilskan är borta...nästan. Du förstår, emellanåt blir Tage fortfarande ganska arg. Inte i närheten av så arg som han brukade, men han finner sig själv fortfarande med att bli irriterad i trafiken och brysk mot barnen.

När Tage blir upprörd, känner han sin synd, ber Gud om förlåtelse och oroar sig för att inte vara frälst. Hans oro sjunker och höjs beroende på hur bra det går för honom.

Vissa Vera

Liksom Tage, har Vera en pånyttfödelseupplevelse. Hon kan minnas när Gud adopterade henne och hon läser Bibeln varje dag. Hennes familj märker att hon är annorlunda. Vera har inga tvivel på att hon är frälst.

Varför inte?

Vera brukade vara en skvallertant som älskade sina såpoperor. Nu hatar hon de sakerna. Tyvärr finner Vera ibland sig själv i ett samtal och hon upptäcker att hon sprider skvaller. Hon tyglar sin tunga, ber Gud om ursäkt och prisar Honom för att Han räddat henne och givit henne ett nytt hjärta. Hon ber Honom att hjälpa henne att inte synda igen. Som dagen fortgår, kommer hon tacka Gud för Hans häpnadsväckande nåd mot henne, en syndare.

Tyvärr syndar Vera igen. Medan hon zappar genom kanalerna för att komma till Wretched TV, sölar hon kvar några sekunder på en kanal som hon lovade Gud att hon inte skulle se på igen. Vera blir arg på sig själv. Stänger av TV:n och ber Gud om förlåtelse och tackar Honom för att Han så nådefullt frälst en så vidrig varelse. Vera är fylld av vördnad över Guds kärleksfulla nåd. Hon gråter.

Vera är besluten att inte synda igen för hon har ett BRUSTET HJÄRTA varje gång hon gör det. Hon bekämpar inte synden för att bevisa att hon är kristen, utan hon bekämpar synden helt enkelt för att hon är en kristen som älskar att behaga Herren med lydnad. Hon vet att när hon syndar, har hon ökat sin Frälsares lidande och behandlat Honom med förakt, något som hon hatar.

Tanken på att missbruka Guds nåd är det som är allra mest fjärran från Veras sinne. Låt mig upprepa: tanken på att missbruka nåden är det som är allra mest fjärran från en kristens sinne. Nådmissbruk är det sista en kristen vill göra. Låt mig piska den hästen. Inte bara kommer kristna inte missbruka nåden; de kommer aldrig vilja missbruka nåden.

Vårt motiv för att inte synda bör inte vara att bevisa att man inte är en falsk konvertit, utan för att vi är fyllda av vördnad över Hans nåd.

Se till korset, gläds i din Frälsare. Frukta inte. Du kommer inte att missbruka Hans nåd när du går denna väg. Du kommer faktiskt synda ännu mindre.

Snälla, var inte en Tage tvivlaren. Var en viss Vera (om du inte är en man, i så fall en viss Verner). Förtrösta på Honom. Vila i Honom. För du är i Honom.

Sedan, gå och tjäna din Konung.