Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

måndag 9 februari 2009

Fantastisk Nåd

Exklusiv nyöversättning av en gammal fin dänga. Mer trogen originalet - framförallt uppskattar jag inte att "wretch" försvunnit ur första versen i tidigare översättningar till svenska.

Fantastisk nåd, det sköna ljud
Som frälst ett kräk som jag.
Jag vilsen var, är funnen nu,
Var blind, men ser idag.

Guds nåd, den har mig fruktan lärt.
Och nåden gav det ro.
Av nåd det blev för mig så kärt
Den stund jag kom till tro.

Försåt och faror, mycket slit
Jag redan genom gått;
Guds nåd den för mig tryggt hemåt
Av nåd jag har långt nått.

Min Herre lovar mig allt gott.
Han säkrar så mitt hopp.
Han är min sköld, förblir min lott,
I hela livets lopp.

När kött och hjärtats kraft avtar,
Och slut på dödens tid,
På andra sidan där jag har
Ett liv i fröjd och frid.