En kristen är en person som känner Gud och Jesus (Joh 17:3.) När en person säger sig ha varit kristen men inte är det längre kan man fråga om hon kände Herren.
Antingen kan svaret bli att hon trodde sig ha känt Herren. Men hon kände Honom verkligen inte, under hela tiden hon var "kristen" var det bara på låtsas, hon var inte en sann kristen.
Eller så blir svaret att hon verkligen gjorde det men inte längre. Hon erkänner alltså att Gud verkligen är verklig, men att hon lever i uppror och inte vill omvända sig.
Bibeln talar om falsk omvändelse, där de i början tar emot Ordet med glädje, men när förtryck, prövningar och förföljelse kommer, faller de bort.
"Lyssna! En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord [...] De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
(Markusevangeliet 4:3-5, 16-17 SFB)
De har gått ut ur oss men de var inte av oss; för om de hade varit av oss, hade de blivit kvar med oss. (1 Joh 2:19)
Man måste predika Evangeliet ordentligt. Inte t ex "Jesus älskar dig, be den här bönen..." Nej - gå igenom Lagen, visa personens synd och varna om Guds fruktansvärda vrede. Plöj upp den steniga marken i det oångerfulla hjärtat ordentligt. Verkar personen sedan bli verkligen överbevisad och bekymrad om sitt tillstånd (syndanöd), berätta om korset, uppståndelsen och att det är nödvändigt med omvändelse och förtröstan på Frälsaren.
(Relaterat)
