Ateism är bara dåligt!

Sedan en tid tillbaka har jag velat skriva ett inlägg med denna rubrik. Det var till mitt inlägg med titeln Är Kristendom Bara Dåligt? som det dök upp en kommentar som delvis löd såhär:

Ateismen mördar inte människor, religionen dödar inte människor. Människor dödar människor. Kristendomen är inte enbart dålig, all form av svartvitt utdömande vänder jag mig emot. All världens religioner har nackdelar och fördelar.Vart kan du påvisa att ateismen i sig har förespråkat mord. Ateism är ENKOM att säga: "det finns ingen Gud", varken mer eller mindre. Hur skulle detta rättfärdiga massmord? Återigen, ett otroligt vinklat och svartvitt inlägg. Försök att nyansera dig i fortsättningen.

Mitt svar blev:

När ateistiska regeringar dödar och förföljer folk enbart pga att de är troende, har religion, inte är ateister. Där kan man säga att det är pga ateism som de dödas. [...] Det är vinkling och onyansering vi får i SVT och våra ateistiska skolor, som jag själv gått i hela mitt liv, om att religion, i synnerhet kristendom mest bara är dåligt och elände. Där nämns inkvisition, korståg och häxbränningar. Inte ett dugg av vad, t ex kommunistiska och ateistiska regeringar gjort.

Och något förhastat:

Inlägget hette "är kristendom bara dåligt (frågetecken)" inte "ateism är bara dåligt (utropstecken)"

Det var vid närmare eftertanke som jag insåg att detta skulle kunna tolkas som att jag ansåg ateism vara annat än dåligt. Så nu vill jag skriva om detta. Är ateism bra, på något sätt? Och nu ska jag inte gå efter mänskligt mått. Jag ska inte nämna att 259 miljoner döda runt världen kan hänföras till ateistiska regeringar, att de dödat fler människor än alla krig det senaste århundradet, att 41% av 1900-talets dödsfall är pga ateistiska regeringar--under fredstider och mot deras egna befolkning. Man kan, med detta mått, hänföra "bra" saker till ateism också. Jag kan inte styrka detta påstående utan hänvisar till de ateister som påstår detta.

Men vad är egentligen bra och dåligt, gott och ont? Vem bestämmer? Tja, det är ju Gud som bestämmer! Han är Skaparen. Har du spelat onlinespel, så vet du att den som bestämmer reglerna är de som gjort spelet. Det finns regler för hur man uppför sig mot andra spelare, att man inte utnyttjar buggar, etc, de bestämmer vad de vill för det är de som gör spelet. Likadant är det med Gud som Skapat denna verklighet som vi lever i.
Så hur klarar sig ateismen efter de riktlinjer som angivits? Låt oss titta på Gud, Skaparens allra största och främsta regel. Skaparen själv, i sin allsmakt att göra vad Han vill i sin skapelse, gick in i sin egen skapelse för att leva som människa. Han var på denna jord som Han skapat och som du och jag är på nu ca 2000 år senare. Han undervisade sina till sin avbild skapade människor, och fick frågor av dem, bland annat detta, i Matteusevangeliet 22:35-38
En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.
Här blev alltså vår store Skapare och Herren, i mänsklig form, tillfrågad vilket bud som var störst, och Han citerade ur den urgamla Lag som Han redan givit sitt folk ca 1200 år tidigare.

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.

Ateism: ingen Gud.

Hur ska ateism nånsin kunna klara sig att vara bra på något sätt. Det är ett totalt misslyckande att följa den regel som bestämmer vad som är gott. Hur ska man kunna älska Gud om man inte ens tror att Han finns?
Så, ateism är bara dåligt! Det är bara ont! Man kan inte vara god utan Gud. Det är en självmotsägelse. Den som bestämmer, och har all rätt att bestämma vad som är gott och ont, och att begära vad Han vill av sin skapelse, begär kärlek, men blir total-ignorerad av ateisten. Förnekad, av många rent av hatad. Han får inte den kärlek som han ska ha och förtjänar! Det är alltså ren ondska. Vad sedan människor gör för goda saker för varandra, spelar ingen roll. Skurkar är goda mot de sina. Demonerna likaså. De är ändå onda! Den vi främst ska vara god mot är Gud. Och tänk på domedagen, när du står inför Gud, så vet du att Han har all rätt att vara arg, Han har all rätt att kasta dig i helvetet där du förtjänar att vara. Tänk att din värdefulla själ kommer att fara ut i det svarta mörkret och förtvivlan, till sjön av eld, där du kommer att gråta och skära tänder, evigt förtappad. Och du förtjänar det. Det är gott att du straffas och lider för den ondska du bedrivit genom att strunta i Gud och misslyckats med att älska Honom.
Du tror väl inte att jag bara pratar till ateisten nu? Vi är alla onda Gudshatare innerst inne. Du också, du älskar inte Gud som du borde. Inte jag heller. Vi förtjänar redan nu att vara i helvetet och lida för vår ondska. Ändå låter Gud oss leva. Det är Han som är god och kärleksfull. Han har kärleken även för sina bittra fiender. Han älskar oss trots de kräk som vi är och vill inte att vi ska komma till helvetet. Det finns ett sätt för oss att bli räddade, det var därför, som jag sade tidigare, som Skaparen gick in i sin skapelse och blev en människa. Han levde det perfekta liv som du och jag misslyckades med att leva. Han behagade Gud i allt. Och Han tog själv straffet för all vår ondska och hat, Han själv var stark nog att bära allt i vårt ställe. Den vrede som samlats upp för oss, som skulle ta oss miljoner av evigheter i helvetet tog Han på sig för att vi lagligen kan frikännas! Och Han återuppstod ifrån de döda, eftersom Gud är allsmäktig och kan göra allt, som sagt. Han har besegrat döden.

Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. (Romarbrevet 5:7-10)

Vad du måste göra är att visa verklig ånger, vill inte ha med synden att göra och vänd dig till Gud, sätt din förtröstan endast på Herren Jesus Kristus, Guds Son, Gud och Skaparen själv. Du kan inte ta bort dina egna synder, bara Han.