Trosbekännelser och katekeser?

Fritt återgett ur klippet:
Många förknippar trosbekännelser och katekeser med död, lagisk religion. Modernare kyrkor lägger betoningen på egna upplevelser och känslor istället för biblisk sanning och exakthet. Man ska ha en "levande relation" med Gud men sånt som trosbekännelser och katekeser är "död religion."

Trosbekännelser och katekeser är verkligen inget som står över Bibeln. Men säger man att de bara är gamla dammiga religiösa människotankar som man bör akta sig för, då har man fel också. Det finns riktigt bra trosbekännelser som är till mycket stor nytta, då de är fulla av bibelhänvisningar och kommentarer. De ordnar, sammanfattar, och lägger ut vad Bibeln säger. De hjälper att förklara Sanningen, så att man inte blir vilseledd av villolärare; försvarar Sanningen mot de som inför villoläror och felaktigheter; och säkrar fast Sanningen så att den inte försvinner ut ur kyrkorna.

Det finns felaktigheter överallt i dagens kyrkor. Gamla hederliga, exakta trosbekännelser och katekeser är gjorda för att förklara, försvara och säkra Sanningen, genom att de har med sig århundraden av visdom. Om man studerat dem mer idag så hade det inte varit så mycket orena läror i dagens kyrkor.

När en kyrka tydligt artikulerar vad de tror på, i tillräckligt noga detalj, så kan någon som läser den ta reda på utifrån den vad kyrkan faktiskt tror på i vissa nyckelfrågor och läror i kristen teologi. Detta hjälper att främja sann enhet, och inte att förstöra den. För sann enhet innebär inte att bara vara ense om att vara oense, utan sann enhet är när alla tydligt förklarar sina ord och alla vet exakt vad den andre verkligen tror, och de alla ändå är ense, så de är sant likasinnade - det är sann enhet. Men när kyrkor är vaga i sina trosbekännelser så blir det svårt att skilja den falske troende från den sanne. Vi ska inte vara så eniga att vi inte kan se varandras felaktigheter, eller våra egna.

Ingen påstår att vi avsiktligt och elakt ska spela mot varandras skillnader, med fariseisk sekterism och vara petiga i smådetaljer som är oväsentliga. Men i dagens moderna kyrka har listan av "oväsentliga" frågor blivit så stor, och omfattar så många viktiga och grundläggande läror, att det är omöjligt att veta var en kyrka står idag, ens när man ser på deras trosbekännelse. Men från början var detta meningen med trosbekännelsen. De skulle göra skillnader mellan de saker som faktiskt uppstår mellan olika kristna och separera kyrkor, de falska från de sanna.

Att ha en vag och allmängiltig trosbekännelse är som att ha en portvakt som släpper in alla. Kyrkor använder idag trosbekännelser som en sorts evangelisation - ju vagare de kan ha trosbekännelsen, desto mer kommer känna sig inkluderade och vilja komma och testa deras kyrka. Men det verkliga syftet med en trosbekännelse ska vara att frimodigt och ärligt förklara vad man tror, så att de som inte håller med kan identifieras och passionerat bli tjänade, och så att de som håller med kan bli likasinnade medlemmar. Det är inte meningen att få falska kristna som står emot sanningen att gå med i kyrkan och låtsas som att alla håller med. Vi behöver sann enhet och det kommer av tydliga trosbekännelser, inte mindre.