Ännu inte uppenbarat!

(John Newton, "The present and future rest of true believers")

Våra mest förstorade ideer av vår framtida härlighet är svaga och ofullkomliga. Vem kan beskriva eller förstå glädjen i himlen? Det kommer vara så olikt som möjligt--mot denna vildmark av synd och sorg där vi nu hålls fångna. Här på jorden är vi i en strid--men då ska vi gå in i fullkomlig vila. Nu ropar vi ut "Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett BO." (Ps 55:7)

Himlen kommer vara en vila från all SYND. För evigt ska inget orent nånsin befläcka eller störa oss! Vi kommer vara fria från all inneboende synd. Bara detta är ju värt att dö för! Inneboende synd är en börda under vilken alla de friköpta måste jämra sig, medan de uppehåller sig i kroppen.

Och de som är mest andliga--är djupast påverkade med skam, förnedring och sorg, på grund av sina synder--för de har de klaraste uppfattningar av Guds helighet, Hans lags andlighet, Kristi kärlek, och deras egna hjärtans svekfullhet! Aposteln Paulus, som, fast kanske i nåd och talanger, iver och användbarhet, var främst bland alla heliga--räknade därför sig själv den störste bland syndare (1 Tim 1:15) "den ringaste av alla heliga" (Ef 3:8) och ropade ut under den olikhet han kände mellan vad han egentligen var--och vad han önskade vara "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?" (Rom 7:24)

Men vi ska inte bära denna syndabörda bortom graven. Dödens timme ska befria oss från våra inavlade fiender (de oskiljbara deltagarna i denna bräckliga förgängliga natur) som nu bekymrar oss, och för evigt ska vi aldrig mer se dem!

Himlen kommer också vara en vila från alla utvärtes BEDRÖVELSER som, fastän de är nödvändiga, och under påverkan av Gudomlig nåd, till gagn--ändå är smärtsamma att utstå. Men i himlen kommer de inte längre behövas. Där ingen synd finns--finns ingen sorg. Då, skall Gud "torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Upp 21:4)

Himlen kommer också vara en vila från SATANS FRESTELSER. Hur upptagen är denna motståndare till Gud och människa--vilka olika konster och knep han använder! Vilken överraskande kraft, vilken konstant flit han använder för att snärja, oroa och skrämma dem som av nåd har undkommit hans slaveri! Han säger som Farao "Jag skall förfölja, jag skall hinna upp, jag skall förgöra!" (2Mos 15:9) Han följer dem till livets slutskede--men kan inte följa dem längre. Stunden då de lämnar kroppen--ska sätta dem utom räckhåll för honom för alltid!

Himlen kommer också vara en vila från OTILLFREDSSTÄLLDA ÖNSKNINGAR. Här på jorden, ju mer vi dricker--desto mer törstar vi. Men i himlen, ska våra högsta önskningar krönas och överträffas! Vi kommer vila i full gemenskap med Honom som vi älskar; vi ska aldrig mer klaga på avbrott och ofullkomligheter, och ett slarvigt hjärta.

Här på jorden--får vi en liten glimt av Hans närvaro, när Han tar oss till Sitt banketthus och sprider Sitt kärleksbanér över oss! Och hur gärna skulle vi stanna i ett så önskvärt tillstånd! Hur ovilligt måste vi "komma ner" från berget! Men dessa behagliga och heliga tider avlutas snabbt, och ger ofta utrymme för någon plötslig oväntad prövning, som bestjäl oss av all den sötma i vilken vi nyss fröjdades. Men när vi går upp för Guds heliga kulle där uppe--ska vi aldrig mer "komma ner"! Vi kommer vara med Herren för alltid, aldrig väcka anstöt hos Honom, och aldrig skiljas från Honom igen! "jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar." (Ps 17:15)

Här på jorden--hittar vi en blanding av ondska i heligaste stunder! När vi kommer som närmast till Gud, har vi den livligaste känsla av vår orenhet, och hur mycket vi kommer till korta i varje del av våra plikter, och i alla våra hjärtans humör. Men när vi får se Jesus som Han är--kommer vi helt förvandlas till bilder av Honom, och helt vara som Honom!

"Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." 1 Joh 3:2

"vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom." 1Kor 2:9