Idag råkade jag ha koll på att den här bloggen existerat i 2 år. Man vet aldrig när man påbörjar nåt hur länge man ska fortsätta. Nåt ska man göra för Guds rike, och vid den tiden var Internet en av mina få dörrar (tillsammans med gatan) för att predika Evangeliet och jag bedömde att blogga var det bästa sättet att förvalta det. Jag visste knappt vad en blogg var men jag såg möjligheterna med det. Jag läste någonstans att det är vår tids tvål-låda, (eller drickaback) som både predikanter men även politiker stod på på gator, mest förr i tiden, när man ville nå ut till folk med sina diverse budskap. Och det var ju också vad Jesus och apostlarna gjorde, predikade ute. Men om att blogga är motsvarighet så kan man ju det med. Rent av kan det vara bättre på många sätt. Man når mer folk och det stannar i text för fler att läsa när som helst, det "flyger" inte ut i luften bara för vissa vid en viss tid som råkar gå förbi, och sedan måste man ut igen och igen, som det är när man talar ute.
Gud öppnar dörrar, stänger dem, öppnar nya och en dag blir det väl säkert dags att gå vidare. Jag vill bara följa Gud och Hans vilja, annars är bloggande endast tomhet och fåfänga. Men fram tills att Gud visar mig annat så ser jag ändå en lång tid framöver här, har mycket att skriva, mycket upplägg till inlägg.
Läsare kommer och går, jag började på 0, jag är inte ute efter en massa läsare utan att lyda och behaga Gud och vara trogen Hans Ord. Jag ser upp-och nedgångar i prenumeranter och besök, och nedgång är ett gott tecken. Ibland skriver jag ju inte så mycket om t ex Helvetet. Då kan jag samla på mig mycket läsare, men sedan så försvinner de när jag gör det. Eller så inbillar jag mig bara... ;) Uppmuntrande att en hel del hänger kvar ändå och ser vikten i att man inkluderar mycket om Lagen, synd och domen i evangelieförkunnelsen, så att folk blir förberedda för att uppskatta nåden, och får sann frälsande omvändelse och tro. Sedan finns väl en större del som hänger kvar för att de vill ha roligt åt vad för knäppa saker man skriver och få sig ett gott skratt också. Gud välsigne er.
Men det finns ljus och hopp kvar i Sverige, ser jag på många olika vis och kontakter jag fått. Jag kände inte så många innan och det såg väldigt mörkt ut. Så det är uppmuntrande att se vad Gud gör runt om i landet och vi har alla ett stort och viktigt arbete framför oss.
Jag är ödmjukad och tackar Gud att Han så nådefullt har frälst, anställt och använder en mask som jag till Hans ära.
Jag är i stort behov av, och tacksam för, era förböner om att Han ska fortsätta med att ge mig mycket nåd, mer och mer insikt, klart omdöme, kunskap, styrka, kraft, beskydd, till vad Han än vill ska ske i mitt liv, vad jag ska göra, vad som ska hända mig. Och att jag ska helgas och växa till i Kristi likhet (mycket behövs!) och kunna behaga och ära Honom i allt och vara ren och fläckfri tillsammans med alla er heliga t o m det att Han kommer.
Evighetens Konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre - Honom tillhör välde, majestät, all makt, all ära, härlighet och all tillbedjan, före all tid, nu, alltid, genom alla släktled, i evigheters evighet. Amen.
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
onsdag 9 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gillar denna blogg där man lär känna Gud, där man inte är rädd för att citera obekväma versar om Guds vrede.
SvaraRaderade flesta har en bild av Gud som någon slags jul tomte
Jag vet inte vad det är för något jultomtigt i en sådan här vers:
"Then the earth shook and trembled; The foundations of heaven quaked and were shaken, Because He was angry. Smoke went up from His nostrils, And devouring fire from His mouth; Coals were kindled by it.
He bowed the heavens also, and came down With darkness under His feet."
2 sam 22:8-10