Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

torsdag 16 juni 2011

Ska man helst bara predika om de "positiva" delarna i Bibeln?

Den sökarvänliga, världsliga kyrkan, hälsa-, framgång-, och självkänsla-rörelserna, tenderar till att betona vad de kallar de positiva aspekterna av Bibeln och nedtona de s k negativa delarna i Bibeln.

Men problemet med det välmenta men extremt missriktade och obibliska tillvägagångssättet är helt enkelt:
För det första att Bibeln förordnar predikan av lagen OCH de goda nyheterna för att omvända människors själar, inte BARA predikan av de goda nyheterna. Och det stämmer eftersom människans natur är i envist motstånd och patetiskt självrättfärdig.
Vilket är den andra anledningen: Folk tycker alltid att de är bättre än de är och de tror alltid att Gud aldrig kommer skicka dem till Helvetet. (Översatt från videon:)



Nedan är en bit översatt ur AW Pinks The Total Depravity of Man:
Vår djupa övertygelse är att den livsviktiga fråga som mest av allt behöver ställas idag är följande: Är människan en totalt och alldeles fördärvad varelse av naturen? Kommer han nu in i världen helt förstörd och hjälplös, andligt blind och död i överträdelser och synder? Vår syn på många andra frågor, kommer att vara likadan som svaret på denna. Det är på grunden till denna mörka bakgrund som hela Bibeln bygger. Vilket som helst försök att modifiera eller sänka, förneka eller tona ned Skriftens lära om detta blir ödesdigert. Omformulera frågan: Är människan nu i ett sådant skick att hon inte kan bli frälst utan den Treenige Gudens särskilda och direkta ingripande? Med andra ord, finns det något hopp för henne förutom Faderns personliga utkorelse av henne, Sonens särskilda återlösning av henne, och Andens övernaturliga verk inom henne? Eller ännu en omformulering: Om människan är en totalt fördärvad varelse, kan hon möjligen ta det första steget i att återvända till Gud?

Det bibliska svaret på den frågan uppenbarar den fullständiga lönlösheten i samhällsreformatorers projekt för att "höja massornas moral," politikers planer på fred mellan länderna, och drömmares ideologier för att införa en "gyllene tidsålder" för denna värld. Det är både löjligt och tragiskt att se många av våra största män sätta sin tilltro till sådana hjärnspöken. Oenighet och split, hat och blodbad kan inte undanröjas medan människans natur är som den är. Men under senaste århundradet har den stadiga trenden hos en urartad kristenhet varit att underskatta syndens ondska och överskatta människors moraliska förmågor. Istället för att förkunna syndens skändlighet har man istället stannat upp vid dess obekvämligheter, och det förnedrande porträttet av människans förtappade tillstånd som sätts fram i den Heliga Skrift har grumlats, om inte utstrukits, av smickrande avhandlingar om mänsklighetens framsteg. Om "kyrkornas" populära religion - inklusive nio tiondelar av vad man kallar "Evangelisk Kristendom" - prövas på denna punkt kommer man finna att den står i direkt konflikt med läran om människans fallna, minerade och andligt döda tillstånd.

Därför finns idag ett skrikande behov av att synden visas i ljuset av Guds Lag och Evangelium, så att dess i högsta grad syndighet kan framstå, och de mörka djupen av människans fördärv avslöjas av den Heliga Skrifts undervisning - så att vi kan lära oss vad som klingar i dessa fasansfulla ord: "döda i överträdelser och synder." Bibelns stora uppgift är att göra Gud känd för oss, att måla upp människan som hon framstår i sin Skapares ögon, och att visa dennes relation till den andre. Därför är det angeläget för Hans tjänare att inte bara förkunna Guds karaktär och fullkomlighet, utan också att rita upp människans ursprungliga tillstånd och avfall, såväl som det gudomliga botemedlet mot hennes undergång. Inte förrän vi verkligen skådar ohyggligheten i den grop som vi av naturen befinner oss i, kan vi riktigt uppskatta Kristi härliga frälsning. I människans fallna tillstånd har vi den förskräckliga sjukdom som bara gudomlig återlösning är det enda botemedlet för, och vår uppskattning och värdering av den gudomliga nådens gåvor ändras alltid i proportion till hur väl vi förstår djupet och graden av vår synd.


Missa inte heller denna längre video i samma ämne, med svensk text:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar