Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
Förord: Det här är en aktuell text av J.C. Ryle som jag läste idag. Du får inte höra så mycket om Helvetet i den moderna förkunnelsen. Förutom när det sägs emot. Då kan många komma fram och ta ställning både för och emot, som man sett om man kikat in på de avfälliga samfundens diskussioner på diverse bloggar på sistone. Men tror man verkligen på Helvetet och älskar människor för mycket för att låta dem komma dit, så talar man och varnar mycket om det! Djävulen vill inte att vi varnar om Helvetet.
Och det är inte några nya tankegångar vi stöter på idag, utan de fanns redan på Ryles tid ser vi av denna text... egentligen bara djävulens gamla favoritlära från 1 Mos 3:4... Jag håller helt med Ryle här.
De predikar djävulens gamla favoritlära!
Det finns en sådan plats som Helvetet. Låt ingen bedra er med tomma ord. Vad människor inte gillar - arbetar de hårt på att inte tro på. När Herren Jesus Kristus kommer för att döma världen, kommer Han straffa alla som inte är Hans lärjungar med ett fasansfullt straff!
Alla som blir funna obotfärdiga och otroende; alla som klamrat sig fast vid synden; alla som satt sin tillgivenhet till världsliga ting; alla som är utan Kristus - alla sådana ska möta ett gruvligt slut! "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön!" Uppenbarelseboken 20:15
1) Jag vet att vissa tror att det inte finns något Helvete alls. De tycker det är omöjligt, att en sådan plats kan finnas. De kallar det oförenligt med Guds barmhärtighet. De säger att det är för en hemsk tanke för att vara sann. Djävulen fröjdas, givetvis, i sådana människors åsikter. De ger stor hjälp till hans rike. De predikar djävulens gamla favoritlära:"Ni skall visst inte dö!" 1 Mos 3:4
2) Jag vet även, att vissa inte tror att Helvetet är evigt! De säger till oss att det är otroligt att en medlidsam Gud kommer att straffa människor för alltid. De tänker sig att Han säkert kommer öppna Helvetets fängelsedörrar till sist. Detta är också till stor hjälp för djävulens sak.
3) Jag vet också att vissa tror att det finns ett Helvete - men aldrig vill kännas vid att någon någonsin kommer dit! De tänker sig att...
alla människor är goda,
alla är uppriktiga,
alla menar väl, och
alla, hoppas de, kommer till Himlen när de dör!
Ack! vilken vanlig inbillning detta är!
Om jag aldrig talade om Helvetet - skulle jag tro att jag hållit inne med något värdefullt, och skulle se mig själv som en djävulens medbrottsling.
Läsare, jag bönfaller dig, i all öm tillgivenhet - se upp för falska åsikter om ämnet som jag nu talat om. Se upp för nya och främmande läror om Helvetet och det eviga straffet. Se upp för att tillverka en egen gud:
en gud som bara är barmhärtig - men inte rättvis;
en gud som bara är kärlek - men inte helig;
en gud som har en Himmel för alla - men inget Helvete för någon;
en gud som inte kommer göra någon åtskillnad mellan gudfruktiga och ogudaktiga i evigheten.
En sådan gud är en avgud i din egen fantasi! Det är verkligen en avgud - som vilken orm eller krokodil i ett egyptiskt tempel som helst! Din egen fantasi och sentimentalitet har format den! Det är inte Bibelns Gud - och förutom Bibelns Gud, finns ingen Gud alls.
Det här är faktiskt samma fråga som EFK-"pastorn" Joachim Elsander ställde på sin blogg för en stund sen. Om det finns en "straffmyndighetsålder" och om barn, fastän de är syndare, kommer till Himlen innan de uppnått denna ålder, varför inte döda alla barn så de kommer till Himlen?
Själv tror jag på en "straffmyndighetsålder" och John MacArthur har visat på detta utifrån Bibeln (se här.) Kortfattat: Ett av Davids barn dog som spädbarn och David sörjde inte (2 Sam 12:19-23), ett annat (Absalom) dog som vuxen och David sörjde (2 Sam 19:1-5.)
Så, ja, med mänsklig logik, så skulle det vara vettigt att döda alla barn, själv komma till Helvetet, men det resulterar i att fler människor blir "räddade" och kommer till Himlen.
Vi ska dock inte följa vårt mänskliga förstånd utan lyda Guds bud (Ords 3:5,7). Ett av Hans bud är att vi inte ska mörda. När vi bryter mot Guds bud så syndar vi mot Honom. Så vad vi gör i så fall om vi skulle döda barnen så skulle vi bry oss mer om barnens välbefinnande än Guds. Även om barnen slipper undan Helvetet så syndar vi mot Gud - vilket alltid är värre! Gud hatar synden och den kostade Hans egen Son.
Vad man ska göra med barnen är att fostra och förmana dem i Herren (Ef 6:4) inskärpa Guds Ord i dem (5 Mos 6:6-7). Medan det finns hopp (Ords 19:18) - vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal. (Ords 22:6) - och uttryckligen hur man räddar dem från Dödsriket - Ords 23:13-14. (Dödsriket här är i hebreiskan Sheol, grekiskan Hades, som översatts till Helvetet i Folkbibelns Luk 16:23 - ett ämne för nån annan gång.)
Så det finns bibliska, gudagivna, ordentliga sätt här i hur vi kan förhindra att barnen kommer till Helvetet. En gedigen, gudfruktig, kärleksfull uppfostran. Att göra annat skulle vara slappt, slarvigt, kärlekslöst, upproriskt. (Och att bara be en frälsningsbön med barnen när man tror de är gamla nog, hjälper alltså inte. Frälsningsbön frälser ingen, förresten.)
I slutändan, är det Gud som är suverän över allt - död och liv, och vilka som blir frälsta... tog vi saken i våra egna händer så skulle vi ju leka Gud - och tro att Gud kan luras att ta folk till Himlen sådär.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord. Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid. Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss, det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna HERRENS lov, hans makt och de under han har gjort. Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud. De skulle inte bli som sina fäder, ett motsträvigt och upproriskt släkte, vars hjärta var opålitligt och vars ande var trolös mot Gud. Psaltaren 78:1-8
Av någon anledning får "FRAMSTEG" folk, mer ofta än inte, att förakta det förflutna. (Som om det inte längre har något värdefullt att ge.) Detta stämmer särskilt i vår egen tid (i den nuvarande generationen... som lever i den ensamma tiden av iPods, CD-skivor, Internet och mobilteknik). Även bland dagens bekännande kristna, finns ett subtilt avvisande av HISTORISK kristendom med priset att man hamnar kvar rastlös i de ytliga modenyckerna i en MODERN "kristendom," en "kristendom som har tagit på sig egenskaperna från en ytlig kultur, och utan att veta varför.
Men vad kommer återföra kristenheten i denna nuvarande generation till en "SALT kristendom " (som Matteus 5:13 kallar en kristendom som är avgörande, och FUNGERAR som en kraftfull KONSERVERING mot synden!)? Vad kommer att återföra den nutida kristenheten till en kristendom som fungerar som ett "konserveringsmedel" mot ett ruttnande samhälle? Vad kan erbjuda säkert hopp ... till en nation av familjer som är i total oordning? SVAR: EN NUVARANDE ÅTERGÅNG ... TILL DE GAMLA STIGARNA. - Jerry Marclellino (översatt ur videon)
Frågan: Varför var Gud så motvillig att offra Sig själv för dina synder?
Gud visste allt. Han visste hela världshistorien innan Han skapade den. Han visste att världen skulle falla i synd och att Han skulle bli tvungen att offra Sig själv till Sig själv. Men Han väntar i 4000 år med att offra Sig själv. Han försöker att göra en massa andra "räddningsplaner" för mänskligheten och för att slippa offra Sig själv. Han ber till Sig själv i Getsemane för att slippa bli offrad. Han verkar motvillig?
Svar: Jesus kämpade verkligen en kamp i Getsemane för Han visste att Han skulle bära Guds vrede för våra synder. Det som skulle kosta miljontals människor evigheters evighet var, av plåga i Helvetet, skulle Han ta på Sig själv. Så ja, det var verkligen en kamp för Honom - "motvilja" - men Hans vilja, Hans kärlek var större! (Mer om det i videoklippet längst ner här...)
Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe - när tiden var inne! Står det i Romarbrevet 5:6. Så det var en bestämd tid som skulle komma, som Gud bestämt och utlovat sedan evighet (Tit 1:1-3). När människan fallit utlovade Gud redan en kommande Frälsare (1 Mos 3:15) och har gjort det genom historien (vilket vi ser i Bibeln) där Han visat genom förebilder och skuggor om Han som skulle rädda oss från den kommande vredesdomen. Allting som händer ingår i Guds plan - det var inte en massa olika räddningsplaner eller nödplaner som om Han blev överraskad av vad som hände. Det var en sorts profetior, löften. Inget annat än Guds Sons blod kan rädda oss från Guds vrede.
HELGELSE! Det är inte direkt ett ämne vi hör om ofta och en del av anledningen till att vi inte hör mycket om det är för att de flesta av oss antingen är fariseer, fariseer på bättringsvägen, gifta med en farisé, eller härstammar från en. Därför är vi väldigt skygga för sånt som låter som "Gör det här och gör inte det där!" Vi vet alldeles för väl efter att ha hört sanningens Evangelium att laglydnad, att "göra det här" och att "inte göra det där" inte är sättet som vi får en rätt ställning hos Gud Allsmäktig. Gud frälser oss av Sin Nåd. Det finns inget vi kan göra, INGET vi kan göra, som får Honom att älska oss mer eller får oss att falla ur Hans gillande. Det är Guds nåd och barmhärtighet. Det är Hans goda försyn. Det är Hans utväljande kraft.
Men...
Det skapar ett visst problem eftersom om och om igen, över hela Bibeln, säger Gud "Gör det här och gör inte det där!" Det är inte bara i det Gamla Testamentet. Jesus säger om och om igen "Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud." Om och om igen, säger Han "Det är såhär världen ska förstå att ni är mina lärjungar: att ni ÄLSKAR varandra!"
...Fariseerna, judarna i Johannes kapitel 8, trodde verkligen att de bara genom sin egen viljestyrka, kunde få det rätt ställt med Gud. Det är inte helgelse. Det är lagiskhet, och lagiskhet och helgelse är motsatser, inte närbesläktade.
Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Johannes 15:18-19
Detta är vad Herren Jesus vittnar om.
Verkliga kristna har aldrig varit världens favoriter - och så länge den fortsätter såhär, kan de aldrig bli det.
Inte heller kan det rena och enkla evangeliet vara behagligt för världen, eftersom det lägger syndaren i smutsen och upphöjer Gud som överlägsen och suverän. Låt oss då inte bli förvånade, om vi hör världens barn tala emot evangeliet, och tala illa om Herrens folk; för det romarna sa till Paulus, är ett bra mått som stämmer idag: Ty den här sekten blir motsagd överallt, det vet vi. Apg 28:22
Denna sekt började med Jesus, den hatade nasarén, som kom till världen för dess eget bästa, och för att frälsa Sitt folk från deras synder. Han samlade många kring Sig - men det var främst de fattiga och olärda. Det fanns inget hos dem, eller angående dem, som rekommenderade dem för den stolta och sensuella världen. De var födda av Gud, och gjorda till nya skapelser i Kristus. De omfamnade sanningen som Han lärde ut. De höll de bud Han gav. De följde det exempel Han visade.
Deras tro bestod i stort sett av dessa fakta: att människan är en förlorad syndare, att frälsning genom gärningar är omöjlig, och att det därför måste vara helt av nåd - eller inget alls; att Herren Jesus kom till världen för att ta syndarens ställe, uppfylla lagen i syndarens ställe, och dö i stället för syndaren.
I sådana förhoppningar, fick de liv, i sådana regler gick de, och på sådana mål siktade de.
Och ändå talade man emot dem och avskydde dem, för de uttryckte avsky över lyxen, stoltheten och äran i denna värld. De behandlades som alltings avskum, opassande för samhället, opassande att leva.
Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 1 Joh 3:13
Men ändå, som Israel i Egypten, ju mer de förföljdes, desto mer förökades och växte de; tills de slutligen inte bara spred sig över romarriket utan nästan över hela världen. Och, om de behållit...
enkelheten i sina liv,
andligheten i sina sinnen, och
korrektheten i sin trosbekännelse -
hade de utan tvivel inneslutit hela världen!
Men till slut blev de . . .
uppvaktade av kungligheter,
lastade med rikedom,
berusade av världslig ära,
och då försvann deras härlighet!
De drack ur världens ande, anpassade sig till dess seder och bruk, sökte dess gillande och bifall - och föll så från sin upphöjda ställning, och förlorade sin verkliga värdighet. Sekten som man talat emot överallt, med några få undantag - hade blivit uppslukad av en världslig kyrka!
Det finns fortfarande några, som, likt den urgamla nasaréernas sekt, man talar emot överallt. De tänker inte simma med strömmen. De tänker inte kompromissa sin Mästares ära, eller ge upp sin Mästares sanning. Enligt det ljus de har - går de; och de fröjdas i att upphöja Frälsaren, förödmjuka syndaren, och förkunna frälsning, helt av nåd. De fröjdas över att de ansetts värdiga att lida smälek för Hans dyra namns skull.
Läsare! Tillhör du denna sekt? Finns det något i din religion som är osmakligt för världen, något som drar fram dess motstånd, eller driver på dess avsky? Det köttsliga sinnet är fortfarande fiendskap mot Gud, och om vi är gudalika - kommer den fiendskapen visa sig mot oss!
Om vi följer Kristi exempel, som satts framför oss i evangeliet; om vi vittnar emot världen, att dess gärningar är onda, och kallar den att omvända sig, som Kristus gjorde - kommer vi snart bli hatade av världen!
Frågan: Vilka saker skulle vara "omoraliska" eller "onda" om de begicks av Gud?
Gud har dödat/dödar alla och skapat allt inkl sjukdomar. Om det är gott, vad är ont i så fall?
Frågan kan besvaras i 3 lager
1Vilka saker skulle vara "omoraliska" eller "onda" om de begicks av Gud? Inga. Gud är själv måttstocken för vad som är moraliskt gott och ont. Lagen utgår ifrån vem Han själv är. Utan detta kan vi inte alls avgöra något om vad som skulle vara gott eller ont. Ateisten måste själv anta att Gud finns för att sedan kunna säga något om huruvida Han är ond eller god, eller vad Han gör. Säger man att Gud är ond så hädar man och bryter själv mot Guds Lag, och är i själva verket ond själv.
2 För oss som enskilda människor att döda oskyldiga eller ge sjukdomar till oskyldiga är ont enligt Guds lag. Men Gud råder över Sin skapelse och straffar, med död och evig plåga i Helvetet eftersom vi förtjänar det. Det är gott och rättvist av Gud att göra det. Han har också gett denna befogenhet till människan i form av överheten (Rom 13) men inte enskilda människor alltså. Vi förtjänar redan nu att vara i Helvetet men ändå låter Gud oss leva. Får man sjukdomar här på jorden så är de ändå inte tillräckligt för det straff vi förtjänat.
3 Jag hade inte sett den här frågan förrän nu, och jag skrev ju även i måndags om Guds suveränitet. (Länk till det inlägget).
Några av bibelorden i det inlägget: Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. (5 Mos 32:39) HERREN dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. HERREN gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer. (1 Sam 2:6-7) Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta. (Jer 45:7)
Så azsuperman01 har inte fel i att Gud skapat allt, inkl olyckor och sjukdomar och dödar - till sist alla. Gud kan/får göra, och gör precis vad Han vill med Sin egen skapelse. Gud styr och ordnar allt - till Sitt goda syfte - Hans ära och det bästa för de utvalda (Rom 8:28ff). I slutändan ingår allt i Guds goda plan. Därför är det gott att allting händer, även om inte alla enskilda saker i sig är goda. Även människans synd ingår ju i planen och leder i slutändan till att Gud äras. Antingen genom att Han uppvisar Sin rättvisa, vrede och makt när Han straffar den, eller Sin överflödande nåd när Han förlåter den genom Kristus; men synden i sig är ju också fel och människan bär själv hela skulden och ansvaret för sin ondska. Så Gud är inte ansvarig för synd och ondska. Men Han har suveränt förordnat allt och vi har inte tillåtelse att ifrågasätta Honom.
Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? (Rom 9:19-23)
Eller: Varför predikade apostlarna när de som kom till tro ändå redan var bestämda till evigt liv? (Apg 13:48)
Gud har kallat mig att predika Hans ord och om jag visste att alla de utvalda hade en gul rand målad längs ryggen, så skulle jag sluta predika Evangeliet och börja lyfta på skjortor! - Charles Spurgeon
Första gången jag hörde talas om kalvinism var för ca 4,5 år sen. Vad jag fick veta om det då var att kalvinister trodde på predestination, att Gud förutbestämt vilka som blir frälsta och inte, och att man inte kan förlora sin frälsning.
Dessa är två av de fem punkterna/nådens läror som visar på vad kalvinismen lär. I det här inlägget ska jag rikta in mig på utkorelsen och just denna fråga som är i rubriken. Så detta är inte en heltäckande diskussion om kalvinism eller ett försvar.
När jag först hörde talas om kalvinismen så tänkte jag att detta var onödig information. Visst kan Gud ha förutbestämt allt men Han har ju likväl förutbestämt på vilket sätt de sakerna ska gå till. Han har befallt oss att predika Evangeliet. Så det var så jag tänkte och visste inte hur nära jag var hur kalvinisterna tänker också. Gud har bestämt "medlen" såväl som "målet." Men man ser ju det inte som onödig information, och det gör jag inte idag heller. Snarare blir man så tagen av Guds storhet, Hans suveränitet i frälsningen, och det påverkar verkligen hur tillber och lyder Honom - till det bättre. Man uppmuntras att troget predika Hans Ord, utan att förvanska det, för fastän man vet att detta är en dårskap för de som går förlorade - så är det Guds kraft för de som blir frälsta. Det är Gud som frälser och uppväcker de döda (Ef 2:1) i kraft av Sitt Evangelium, och inte vi som ska försöka övertyga de döda med vackra ord eller vishet.
Slå gärna upp och läs själv 1 Kor 1:18-2:7 (och lägg förövrigt märke till ord som kallat, utvalt osv).
Och vad var det som hade uppmuntrat Paulus att predika så i Korint? Herren hade talat till Paulus i en syn: jag har mycket folk här i staden. (Apg 18:10)
Så lika uppmuntrande är det för oss. Vi vet att Gud har folk där ute, som Han förutbestämt enligt Sin vilja, som aldrig kan omintetgöras (Ef 1:5, Jes 14:24), Han har bestämt att använda predikan, vi går ut i lydnad (Mark 16:15). De som är de utvalda "fåren", kommer att lyssna till Hans röst och tro (Joh 10:26-28.) De som inte tror blir dömda rättvist för sina synder, inkl att de hört och förkastat glädjebudet, och förblir vredens kärl som Gud förhärdar, också enligt Hans vilja, att äras genom att visa Sin vrede och gör Sin makt känd på dem (Rom 9:22). Hans vilja sker!
Tror man annorlunda (är t ex arminian) däremot, kan vi förstå varför det ser ut som det gör idag.. Man tror att människan har fri vilja om hon vill omvända sig och bli frälst. Då blir det istället upp till oss att försöka övertyga, och förvanska och göra budskapet anpassat så att folk ska godta det, och vilja ta emot det. Men då blir ingen egentligen frälst eftersom de inte får höra det sanna Evangeliet.
Titta gärna på detta videoklipp ur Amazing Grace: The History and Theology of Calvinism som tar upp den här frågan:
(Några bra delar ur videon fritt översatt/återgett:)
Dr Roger Schultz: Ser man på USA:s historia ser man att de största väckelserna frambringades, genom Guds suveränitet, av människor som predikade nådens läror. Det första Stora uppvaknandet på 1730- och 40-talen, med Jonathan Edwards och George Whitefield, folk som förkunnade nådens läror.
Dr Stephen Mansfield: Den vanliga invändningen mot kalvinism är att den underminerar anledningen för att evangelisera, att om Gud redan utvalt så finns ingen anledning att evangelisera. Men faktum är att de största evangelisterna genom kyrkans historia har varit kalvinister. George Whitefield, säkert en av de största evangelisterna genom kyrkans historia och egentligen en av Amerikas grundare, var en kalvinist som ledde ett jättestort antal människor till Jesus och även andra. Så verkligheten är den att det är mer sannolikt att en man kommer predika Evangeliet om han vet att Gud suveränt valt att det ska ha framgång, istället för att det bara är baserat på människans vilja.
Eric Holmberg: Arminianen frågar ofta: varför då predika för hela skapelsen? Varför ödsla tid på de som inte bestämts till att bli frälsta? - Helt enkelt för att Gud inte berättar för oss vilka som är de utvalda...
Dr Stephen Mansfield: Det är del av anklagelsen mot de förlorade att de fått höra Evangeliet och inte gensvarat. För det andra så har Evangeliet delvis en "surdegseffekt" på kulturen, även ofrälsta påverkas av Evangeliet.
Eric Holmberg: Mycket av vad som kommer från kristen verksamhet idag har kompromissats genom humanismens surdeg som ser publiken som autonoma varelser som har rätt att döma Gud och Hans ord, ta ut vad de gillar och slänga undan resten. Så har man fått en resultatbaserad syn på själavinnande, där man verkar mer intresserad av hur många som gick fram till botbänken, än budskapets innehåll. Om inte antalet är tillräckligt, förändras budskapet för att få så många som möjligt att "ta ett beslut".
Istället för att söka de utvalda genom att ge föda åt "fåren," att predika Guds Ord som den helige Ande använder för att överbevisa de utvalda om deras synd, söker många efter stora antal. Man predikar inte längre om människans synd eller korsets blodiga stötesten. Så istället ger den moderna kyrkan föda åt "getterna."
Dr Stephen Mansfield: Den vanliga evangelisationsfrasen är att säga till otroende "Gud älskar dig precis som du är." Men den otroende kommer säga: "Om Gud älskar som jag är varför måste jag ändra på mig?" Vi måste göra oss av med det här humanistiska struntpratet!
Idag råkade jag ha koll på att den här bloggen existerat i 2 år. Man vet aldrig när man påbörjar nåt hur länge man ska fortsätta. Nåt ska man göra för Guds rike, och vid den tiden var Internet en av mina få dörrar (tillsammans med gatan) för att predika Evangeliet och jag bedömde att blogga var det bästa sättet att förvalta det. Jag visste knappt vad en blogg var men jag såg möjligheterna med det. Jag läste någonstans att det är vår tids tvål-låda, (eller drickaback) som både predikanter men även politiker stod på på gator, mest förr i tiden, när man ville nå ut till folk med sina diverse budskap. Och det var ju också vad Jesus och apostlarna gjorde, predikade ute. Men om att blogga är motsvarighet så kan man ju det med. Rent av kan det vara bättre på många sätt. Man når mer folk och det stannar i text för fler att läsa när som helst, det "flyger" inte ut i luften bara för vissa vid en viss tid som råkar gå förbi, och sedan måste man ut igen och igen, som det är när man talar ute.
Gud öppnar dörrar, stänger dem, öppnar nya och en dag blir det väl säkert dags att gå vidare. Jag vill bara följa Gud och Hans vilja, annars är bloggande endast tomhet och fåfänga. Men fram tills att Gud visar mig annat så ser jag ändå en lång tid framöver här, har mycket att skriva, mycket upplägg till inlägg.
Läsare kommer och går, jag började på 0, jag är inte ute efter en massa läsare utan att lyda och behaga Gud och vara trogen Hans Ord. Jag ser upp-och nedgångar i prenumeranter och besök, och nedgång är ett gott tecken. Ibland skriver jag ju inte så mycket om t ex Helvetet. Då kan jag samla på mig mycket läsare, men sedan så försvinner de när jag gör det. Eller så inbillar jag mig bara... ;) Uppmuntrande att en hel del hänger kvar ändå och ser vikten i att man inkluderar mycket om Lagen, synd och domen i evangelieförkunnelsen, så att folk blir förberedda för att uppskatta nåden, och får sann frälsande omvändelse och tro. Sedan finns väl en större del som hänger kvar för att de vill ha roligt åt vad för knäppa saker man skriver och få sig ett gott skratt också. Gud välsigne er.
Men det finns ljus och hopp kvar i Sverige, ser jag på många olika vis och kontakter jag fått. Jag kände inte så många innan och det såg väldigt mörkt ut. Så det är uppmuntrande att se vad Gud gör runt om i landet och vi har alla ett stort och viktigt arbete framför oss.
Jag är ödmjukad och tackar Gud att Han så nådefullt har frälst, anställt och använder en mask som jag till Hans ära.
Jag är i stort behov av, och tacksam för, era förböner om att Han ska fortsätta med att ge mig mycket nåd, mer och mer insikt, klart omdöme, kunskap, styrka, kraft, beskydd, till vad Han än vill ska ske i mitt liv, vad jag ska göra, vad som ska hända mig. Och att jag ska helgas och växa till i Kristi likhet (mycket behövs!) och kunna behaga och ära Honom i allt och vara ren och fläckfri tillsammans med alla er heliga t o m det att Han kommer.
Evighetens Konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden, vår frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre - Honom tillhör välde, majestät, all makt, all ära, härlighet och all tillbedjan, före all tid, nu, alltid, genom alla släktled, i evigheters evighet. Amen.
När vi utstår svårigheter, sjukdom, lidande, förföljelse, olycka, bedrövelser, osv, så kan vi ofta antingen bli arga, bittra och besvikna på Gud. Eller förneka att Han alls har med saken att göra, Han älskar ju oss och vill bara ge oss det goda? Det är även vad man (iaf jag) hört från pastorer, bibellärare, etc. T o m Man får vara arg på Gud, eller Gud har inget med det att göra...
Men vad säger Bibeln? Job, efter att bl a alla hans barn dött, sa: "HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!" Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud. (Job 1:21-22) Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda? (Job 2:10) Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. (5 Mos 32:39) HERREN dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. HERREN gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer. (1 Sam 2:6-7) Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta. (Jer 45:7)
Har du nånsin hört om Guds suveränitet? Att Gud enväldigt härskar och har kontroll över precis allt? Dessa är några av många bibelställen man gärna "missar", eller inte gärna vill kännas vid och snabbt går vidare till andra ställen som passar bättre med hur man vill se Gud, ens gudsbild (avgudabild?) Men utan Bibelns Gud finns inget, och Han kan/får göra, och gör precis vad Han vill med Sin egen skapelse. Gud styr och ordnar allt - till Sitt goda syfte - Hans ära och det bästa för de utvalda (Rom 8:28ff). Gud ger oss prövningar för att vi ska växa starkare i tron på Honom (Rom 5:3-5). Att veta detta lär oss att glädja oss i Honom och förtrösta på Honom, alltid (Fil 4:4-7)!
En person som verkligen kan vittna starkt om detta är John Farese. Han har varit handikappad sedan födseln, är förlamad i både armar och ben. Läkarna trodde inte han skulle överleva längre än 8 år. Hans syster med samma sjukdom blev bara 4.
- Personligen finner jag läran om Guds suveränitet vara en av de mest tröstande och grundläggande lärorna i hela Bibeln, inte bara när det gäller livet i allmänhet eller i frälsningen, utan hur det relaterar till mig personligen och mina lidanden. - Innan Herren behagade frälsa min själ, brukade jag se mitt handikapp som otur. Något som Gud kunde hela men som Han valde att inte göra, men egentligen bara otur. Men efter att jag blev frälst och började att läsa Bibeln och lära mig om Guds karaktär, insåg jag att mitt handikapp inte var en olycka, det var inte otur, utan del av den fullkomliga särskilda plan som Gud hade för mig som individ. Jag fann att genom hela Bibeln lär Gud att Han har suverän kontroll över allt... Vi ser i Efesierbrevet där Paulus säger att vi utvaldes i Kristus redan innan jordens grund var lagd. Vi ser även när Paulus hänvisar till Jakobs och Esaus födelse, att redan innan de var födda, älskade Gud Jakob men inte Esau. Så redan innan födelsen var Gud inblandad i våra liv som individer. Psalmskrivaren lär att Gud skapat honom fruktansvärt och underbart och att Han personligen vävt honom samman i moderlivet. Så här ser vi att även i tillblivelsen är Gud inblandad i våra liv och har ett syfte och plan. Och Guds sanningar avslöjas ännu mer i Apostlagärningarna där Paulus säger att Gud skapade alla människor genom en människa och Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka vi ska bo, och leva och röra oss, och anledningen till att Han gör detta är för att vi skulle söka Honom och finna honom. - Jag är en man som haft ett stolt, upproriskt, självständigt hjärta, och jag tror att det krävdes att Gud försatte mig i fullständig beroendeställning för att jag skulle söka och ropa till Honom. Jag tror kung David visste något om detta, för det står i Ps 119: Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar. Så jag tror att i Davids erfarenhet, såväl som min, såg han hur Gud använde lidanden och prövningar för att få honom att bero på Gud och inte på oss själva. Och än en gång, detta är underbar tröst. - Jag får ofta frågan om jag är bitter för att Gud skapat detta handikapp och inte förhindrat detta eller helat mig. Mitt svar är utan tvivel: Nej, jag är inte bitter alls. Faktum är att jag omfamnar Hans beslut att skapa mig såhär, och jag tackar Honom för det och jag ser allt det goda som kommit ifrån det. Jag har blivit intimt bekantad med Honom genom lidande på ett sätt jag inte skulle om jag var frisk och självständig. Jag ser också hur Gud använt min upplevelse i lidandet och trösten Han gett mig mitt i lidandet för att kunna ge själavård och ge hjälp och tröst till andra under liknande omständigheter, och som kristen finns det ingen större förmån än att bli använd av Gud för att ge tröst och evangeliet om frälsning till någon annan, som har ont, lider och är i mörker.
På er är till och med alla hårstrån räknade. Matteus 10:30
Käre vän, Min kära fru har varit mycket sjuk. Sjukdom är ett beskt piller att svälja. Ändå är Herren god; Han vet vad vi behöver, och när vi behöver det. Vi måste och ska få det - oavsett om det är sött, beskt, eller surt - för Han kommer inte undanhålla något gott från de som fruktar och älskar Honom.
Han håller uppe och upplyser planeterna och stjärnorna. Han väger bergen i vågskålar och kullarna på en balansvåg. Samtidigt, försörjer Han lejonen och korparna, och stödjer myrorna och maskarna som kryper på jorden!
Och med samma noggrannhet - justerar Han allt som angår oss! Maskar som vi är - är Han uppmärksam på allt som har med vår frid och välfärd att göra, som om vi, var och en för sig - var de enda föremålen för Hans omsorgsfulla vård! Ja, Hans öga och Hans hjärta är uppmärksamt fästa på dig och värdelösa mig! Vi kan rätt säga: "Vem är en Gud lik Dig!"
Frågan: Vad menade Jesus när Han befallde sina efterföljare att föra hit otroende och hugga ner dem inför Hans ögon? (Luk 19:27)
azsuperman01 berättar även att han känner till det vanliga svaret om att detta inte är Jesus som talar utan det är en liknelse där det är en kung som säger såhär om de som inte vill ha honom som kung. Men vår ateistiske vän tycker inte riktigt att det är ett bra svar eftersom kungen i liknelsen föreställer Jesus. Så han tycker ändå att vad Jesus säger genom denna liknelse är att vi ska döda alla otroende.
Mitt svar är att azsuperman01 inte förstår att resten också är en liknelse. Hela liknelsen börjar vid vers 11. Orden om att döda de som inte vill ha kungen som kung över sig (vers 27, sista versen i liknelsen) är också liknelser som ska likna domen. Då ska de som förkastade Evangeliet att få sitt straff.
Just nu i liknelsen är vi i vers 13. Jesus har gett oss en pund var som vi ska göra affärer med tills Han kommer tillbaka. Detta handlar inte om att vi ska döda alla otroende, utan vi har fått höra Evangeliet om Guds nåd och frälsning. När Han kommer tillbaka ska Han se vad vi gjort med det. Det kommer visa sig vad vi gör med den pengen, om vi gjort affärer med dem eller bara gömt den undan i en duk. Har vi hört, och lytt Evangeliet och levt efter Hans bud, eller ej?
En av befallningarna Han gett oss är Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. (Mark 16:15) Inte gå ut i hela världen och döda alla, som vår ateistiske vän vill påstå. Och vers 16: Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Men att personen blir fördömd betyder inte att vi dödar dem, utan det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. (2 Tess 1:7-10)
Bibelkommentatorn Matthew Henry (1662-1714) om Luk 19:27 (översatt):
Detta gäller alla andra som kvarstår i sin otro, och otvivelaktigt kommer att gå under i den. Notera att: Yttersta förstörelse säkerligen kommer att bli vad alla Kristi fiender får tilldelat sig; på hämndens dag kommer de alla att föras fram. och huggas ner inför honom. För hit dem, för att bli ett skådespel för helgon och änglar; se Jos 10:22, Jos 10:24. För hit dem, så att de får se Kristi härlighet och glädje och hans efterföljare, som de hatat och förföljt. För hit dem, för att få sina löjliga ursäkter tillbakavisade, och få en dom avkunnad enligt vad de förtjänat. För hit dem, och hugg ner dem inför mina ögon, som Agag inför Samuel [1 Sam 15:33]. Den Frälsare som de ringaktat kommer att stå intill, och inte gå emellan för deras skull. De som inte vill att Kristus ska härska över dem kommer att ses och behandlas som hans fiender. Vi är beredda att tro att ingen är en Kristi fiende förutom kristendomens förföljare, eller åtminstone de som hånar; men du ser att de som ogillar frälsningsvillkoren, inte vill underkasta sig Kristi ok, utan vill vara sina egna herrar, kommer att räknas som det. Lägg märke till att: De som inte vill bli styrda av Kristi nåd oundvikligen kommer bli förstörda av Kristi vrede.
Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten(1 Tim 4:1-2)
predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. (2 Tim 4:2-4)
Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig. (1 Tim 4:16)
Det verkar för mig som att, om det är något problem som överträffar alla andra i kyrkan idag, så är det den totala avsaknaden av andlig urskiljning (vilket är förmågan att urskilja sanning från felaktighet angående Gud och gudomliga ting.) Kyrkan idag har gränslös godtrogenhet (...de skulle kunna tro på vad som helst). Och resultatet blir att den moderna kristna kyrkan är fylld med dåliga beslut, felaktigt tänkande, flack förståelse, ytlig kunskap och utbredd okunnighet. Sammantaget, har dessa saker lagt mer vånda till kyrkan genom hennes historia, än alla förföljelser sammanlagt. Jesus sa att vargar skulle komma i fårakläder. Aposteln Paulus sa "rovlystna vargar ska komma in bland er, och de skall inte skona hjorden." [Apg 20:29] Paulus skrev till Timoteus och sa att med tiden ska "onda människor och bedragare göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna." [2 Tim 3:13] Paulus sa en annan gång att onda andars läror kommer att förleda människor [1 Tim 4:1]. Milt sagt, är det en kaotisk och förvirrad värld i kyrkan idag. Vi kan därför inte tro för ett ögonblick att alla som påstår sig vara "i Kristus" och menar sig "tala å Kristi vägnar" talar sanning. Att skilja mellan sanning och felaktighet har blivit livsviktigt för den kristne på 2000-talet. Ändå, trots detta, är det en större avsaknad av urskiljning i kyrkan idag än nånsin. Och den visar sig på alla möjliga olika sätt. Den omdömeslösa samtida kyrkan har t ex ofta förkastat Darwin och Huxley och accepterat Freud. Den har ofta förkastat lärosatser och gynnat den omfamnade s k "enheten i våra relationer"... som om det var i prioritet. Den har blivit fascinerad av underhållning och uttråkad av bibelutläggning. Den har blivit förälskad i känslor och undervärderat klarsynthet. Som följd...och lyssna på detta...kämpar evangelikal kristendom för blotta livet. Och vår samtid ropar efter människor med urskiljning, med förmåga att känna igen vad som är falskt och sant. - John MacArthur
Vilken religion eller lära som än ser över med eller tillåter synd är inte av Kristus. Kristi Lära överallt lär självförnekelse och att man ska döda världslighet och synd. Hela evangeliets ström forsar emot dessa saker. Skriften poängterar det "heliga" och det "himmelska" (inte det syndiga och det världsliga). Det sanna evangeliet har inte ens den minsta tendens, att upphöja korrupt natur, eller mata dess högmod genom att förstora dess frihet och makt. Och det avvisar allt som underminerar eller fördunklar Kristi förtjänst, eller försöker ge människan någon ära, på något sätt. Och det gör verkligen aldrig Kristi död till en mantel som döljer synden, utan snarare talar det alltid om den som ett verktyg som förgör den! - John Flavel
De predikar djävulens gamla favoritlära!
