Av: Arthur Pink (1886-1952)
Min översättning
"Om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under!" Lukas 13:3
Så löd orden från Guds inkarnerade Son. De har aldrig upphävts; och det kommer de aldrig så länge denna värld står kvar. Omvändelse är absolut och nödvändigt om syndaren ska sluta fred med Gud (Jesaja 27:5), för omvändelse är att slänga ned alla vapen av uppror mot Honom. Omvändelse frälser inte, ändå har ingen syndare någonsin blivit eller kommer att bli frälst utan den. Ingen utom Kristus frälser, men ett oångerfullt hjärta kan inte ta emot Honom.
En syndare kan inte verkligt tro, förrän hon omvänder sig. Detta är tydligt från Kristi ord om Sin förelöpare: "Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom." (Matteus 21:32)
Det är också uppenbart från Hans gälla rop i Markus 1:15: "Omvänd er och tro evangelium!" Det här är anledningen till att aposteln Paulus vittnade "att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus." (Apg 20:21) Gör inga misstag på denna punkt käre läsare, "nu befaller Han människorna att de alla och överallt skall omvända sig." (Apg 17:30)
Genom att kräva omvändelse av oss, lägger Gud Sina rättfärdiga anspråk på oss. Han är oändligt värdig överlägsen kärlek och ära, och universell lydnad. Det här har vi ogudaktigt förnekat Honom. Både ett erkännande och bättring från detta krävs det utav oss. Vår ovilja till Honom och vårt uppror mot Honom måste medges och avslutas. Så är alltså omvändelse en innerlig insikt om hur förskräckligt jag mislyckats, genom hela mitt liv, att ge Gud Sin rättmätiga plats i mitt hjärta och dagliga vandring. Rättfärdigheten i att Gud begär min omvändelse, är uppenbar om vi ser på syndens avskyvärda natur. Synd är att ta avstånd från Honom som skapat mig. Det är att vägra Honom Hans rätt att styra mig. Det är att vara bestämd att behaga mig själv; det är alltså uppror mot den Allsmäktige. Synd är andlig laglöshet, och fullständigt förakt för Guds auktoritet. Det är att säga i mitt hjärta: "Jag bryr mig inte om vad Gud kräver - jag ska få min egen vilja igenom! Jag bryr mig inte om vad Guds anspråk på mig är - jag ska vara min egen herre!" Läsare, inser du att det är såhär du har levt?
Sann omvändelse utgår från en insikt i hjärtat, formad där inne av den Helige Ande, om syndens i högsta grad syndighet, om gräsligheten i att strunta anspråken från Honom som skapat mig, om att trotsa Hans auktoritet. Det är alltså ett heligt hat och avsky för synden, en djup sorg över den, och ett erkännande av detta inför Gud, och att innerligt överge den. Gud kommer inte benåda oss förrän detta gjorts.
"Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet." (Ordspråksboken 28:13) I sann omvändelse vänder sig hjärtat till Gud och erkänner: "Mitt hjärta har varit inställt på en fåfänglig värld, som inte kunnat möta min själs behov. Jag har övergivit Dig, källan med det levande vattnet, och vänt mig till usla brunnar som inte håller vatten. Jag bekänner nu och beklagar min dårskap!" Men vidare, säger det:
"Jag har varit en illojal och upprorisk varelse, men vill inte vara det längre. Jag önskar nu och bestämmer mig av all min kraft at tjäna och lyda Dig som min ende Herre. Jag flyr till Dig som min nuvarande och eviga Arvslott!"Läsare, vare sig du är en bekännande kristen eller ej - detta är vad som gäller: omvänd dig eller gå under. För var och en av oss, församlingsmedlemmar eller ej, gäller detta: vänd - eller bränd! Vänd om från din bana av egenvilja och självbehag; vänd dig i ett förkrossat hjärta till Gud, samtidigt som du söker Hans barmhärtighet i Kristus; vänd dig med full avsikt i hjärtat att behaga och tjäna HONOM - annars blir du plågad dag och natt i evigheters evighet, i Eldsjön! Vilket kommer det att bli? Åh, fall ned på dina knän nu och bönfall Gud att ge dig den sanna omvändelsens ande!
"Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel." (Apostlagärningarna 5:31) "Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död." (2 Korintierbrevet 7:10)
