Egentligen skulle det inte vara något igår då det var i tisdags istället men några av oss bestämde oss för att gå ut iallafall. Vem vet, kanske Gud har avtalat tid med någon så man får vara öppen.
Började, som vanligt, att dela ut traktat. Det var mycket folk, en tittade på mig som om jag var komplett galen att dela ut lappar i stan (jag tar inte åt mig så mycket, tycker det är en ganska lustig attityd, jag brukar le tillbaka. Hon visste ju inte ens vad det var för lappar), andra kom fram med sina vänner och ville ha. En gatusoparmaskin körde runt. Jag vågade inte gå fram till någon som stod stilla för att försöka starta ett samtal. Kändes bra att bara dela ut. Men Gud hade väl uppenbarligen andra planer. Medans jag gick runt och delade ut så vände jag mig om och där stod en medelårldersdam. Jag trodde hon var en av förbipasserande men hon stod bara där.
"Vad är detta?"
"Det är ett evangelietraktat. Tror du på Gud?"
"Ja! Jag är kristen!" bröt hon på turkisk-göteborgska! (Våra göteborgska A som nästan är som Å, du vet. Tog senare reda på att hon var från Turkiet)
"OK, men då vet du hur man kommer till Himlen?"
Hon försökte klura lite på det och log "Hmmm... nej."
Det var, förstås, min uppgift att informera om detta, så jag satte igång med Lagen. "Har du hållit de tio budorden?" Under tiden kom också hennes väninna, i samma ålder, tog senare reda på att hon var från Libanon. Jag räknade upp de tio budorden för dem. Och förklarade att hat är mord i hjärtat, och att Jesus sa att titta med sexuella begär - "Ja, sånt är äckligt," inskjöt de - är äktenskapsbrott i hjärtat. Båda sa att de även skilt sig från sina män så de bekände sig själva som att ha begått äktenskapsbrott.
De ville sätta sig ner så vi tog friheten att gå in på McDonald's och prata. De var intresserade av att tala om Jesus. Mer specifikt, var de ortodoxa, de var kristna. Jag är inte så insatt i vad ortodoxa lär. Det enda jag vet är att de tror på traditionen framför Bibeln. Jag dömer inte huruvida de var riktiga kristna eller ej, de sade sig känna Jesus och ha Honom i sitt liv, att Han är den ende sanne Guden. Men de visste inte hur man kommer till Himlen och de ville veta, och jag ville förklara Evangeliet för dem. Vilket jag gjorde på samma sätt som alltid, lag, synd, dom, Helvetet. Försökte få dem att förstå att om Gud gav dem rättvisa skulle de komma till Helvetet. Om det bekymrade dem. Det är jobbigt, men nödvändigt, de blev inte arga, och sedan har man rätt grund för att berätta Evangeliet "Vet ni vad Gud gjorde så ni inte behöver komma till Helvetet?"
"Nej. Berätta."
Så, jag berättade. Och att man kommer till Himlen genom att vända sig bort från synden, till Gud, inte genom att lita på sig själv utan bara förtrösta på vad Jesus Kristus gjort.
"Jag tror att om man börjar leva bättre så tas synden bort mer och mer." Sade den ena.
"Nej, bara Jesus tar bort våra synder. Vi kan inte ta bort vår skuld själva utan måste kasta oss helt på Jesus." De höll väl med. Jag berättade om pånyttfödelsen och helgelsen, Gud ger en ett nytt hjärta som hatar synden och älskar Gud och att man inte genom egen kraft utan genom att Gud hjälper en, blir bättre. Sedan visste jag inte om jag kunde säga mer. Jag bad till Gud om det var något mer jag borde säga. Inga speciella reaktioner kunde jag utläsa hos dem. De verkade ha förstått. Gud gör vad Han vill sen. Sa jag något bra så är det helt Guds förtjänst.
Så lyssnade jag lite på vad de ville berätta om. Något som Rob Bell-fantaster kanske kan gilla med denna bloggpost om de mot förmodan läser detta alls... lol.
Tiden gick och vi satt tydligen länge, jag fick godis! :) De andra jag var ute med hittade mig här inne. Sedan var det dags att säga adjö. Vi skakade hand och "det var trevligt att prata. Ha det så bra!" Sedan gick vi bort som vanligt och bad över de samtal vi haft under kvällen och gick hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar