OK, OK... två lektioner har varit inställda denna vecka, och jag har inte haft några traktater (de har nu kommit på posten.) Så jag har inte varit ute i onsdags, torsdags och igår. Men jag var faktiskt i måndags, vilket jag inte skrivit om.
Min bön var att Gud skulle bli ärad genom att Hans gärningar i Evangeliet blir kända och genom min förnedring. Det budskap som står på traktaterna är ju idioti för de flesta (se 1 Kor 1:18.) Vilken salig självförnekelse att bli sedd som en komplett idiot av andra för Gud och Evangeliets sak! Det är min tillbedjan till Herren, att lyda Honom, och inte få ut någonting av det själv, tvärtom.
Jag gick omkring och delade ut mina traktater i stan. Jag tänkte köpa pennor och radérgummin i affären och gick dit, samtidigt som jag delade ut traktater till vilka jag mötte. Inne i affären ångrade jag mig, jag hittar nog mina gamla pennor och radérgummin hoppas jag. *Öppnar byrålådan som är precis bredvid mig här, och finner att, mycket riktigt, där ligger ett!*
När jag delat ut ungefär lite mer än hälften av traktaterna var det en som stannade till lite och ställde sig för att läsa. Jag gick en bit och delade ut några fler till folk som gick förbi, men då jag såg att han stod stilla så tog jag modet till mig för att gå fram för samtal.
”Tror du på Gud?”
”Ja....”
”Vad tror du händer när man dör?”
”Jag vet inte...”
”Tror du, om Himlen finns, tror du att du skulle vara tillräckligt god för att komma dit?”
Han undrade vem som bestämmer vem som är god och får komma till Himlen. Då sa jag att det är Gud och Han har tio budord som Han mäter godhet på. Sedan gick jag igenom några av dem, så att han fick insikt om synd (Rom 3:20) och sen kunde jag berätta Evangeliet för honom – så att han förstod det med synd och varför det var nödvändigt för Jesus att dö. Även efter detta ville han höra fler av de tio budorden. Han tog fram ett papper och jag skrev upp dem och min mailadress på dem (jag glömde att mina traktater har en adress till en genomgång av de tio budorden, godhetstestet, där också mailadress finns...) Vi pratade en längre stund, vet inte exakt hur länge. Han var trevlig, men jag kanske blev lite för mycket kompis med honom. Vill ju helst prata allvar, men samtidigt inte vara ovänlig eller opersonlig. Han var från Iran och kunde vittna om det – inte jämförbart med det riktiga, förstås – helvete som islam utsatte människorna för. Han gillade därför inte religion så mycket. Han hade inte pratat religion på länge med andra men tyckte det var trevligt att göra det igen. Han frågade varför jag stod här och pratade religion med människor, utan att få betalt dessutom. Jag svarade ärligt rätt upp och ner som det var, att ”Jag tror att alla har syndat, är på väg till Helvetet och måste bli räddade, de måste få höra om Jesus!” då fick jag även chans att vädja till honom igen. ”Du med!”
I slutet verkade han antyda att han var Zoroaster och tillbad solen. "Tror du inte att solen är Gud? Man står på morognen och solen skiner och så säger man AAAH! och tillber solen."
"Nej, det är skillnad mellan skapelsen och Skaparen. Gud har skapat solen för att vi ska njuta av den och få värme, men vi ska inte tillbe och tacka solen, utan tillbe och tacka Skaparen. Solen är endast en eldboll i rymden."
Vi skakade slutligen hand och sa hejdå som vänner och önskade varandra gott. Ett frö har planterats, be för honom!
En äldre kvinna måste jag berätta om som kom förbi, hon var kristen. Jag trodde att hon var galen för hon stirrade mig i ögonen pratade så intensivt och mycket, men det var ju bibliska sanningar alltihop, hon var kanske profet. Hon sa att hon var missionär i Sverige. Hon pratade om synden i de fördärvade människornas mörka hjärtan och Djävulen, om den yttersta domen och att Jesus är den enda vägen till Fadern. Hon berättade om en kvinna som fått en syn, först av de saliga i ljuset hos Jesus, men sedan även de andra som plågades i det svarta mörkret. Hon frågade varför jag står här, och vad det var för lappar. Jag svarade som det var, att det var ju precis som hon sa, jag ville berätta om frälsningen genom Jesus, att lapparna har adresser till hemsidan och ett kort budskap på baksidan med både Lag och Evangelium. Hon blev positivt överraskad och uppmuntrade mig att fortsätta.
Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)
lördag 13 februari 2010
Evangelisation 8 Feb
Åt Herrens namn ge äran och inte åt
Daniel Lundgren
kl.
12:55
Läs mer om:
evangelisation,
Fiskehistorier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar