Evangelisation 3 feb

Något intressant och lärorikt hände medan jag gick ut ur skolbyggnaden. Det stod några studenter och delade ut traktater. Jag tog emot en. Nu vet jag hur det känns att vara en traktatmottagare: Jag läste och det var kommunisternas studentförening. När jag såg vad det var så tänkte jag direkt papperskorgen.
Sedan tänkte jag att, nej, jag vill ju att andra ska läsa mina traktater så jag får väl inte hyckla, utan allt läsa och tänka över deras. Jag vet dock inte hur mitt läsande av deras traktat kommer påverka andra att läsa dem jag delar ut.

Väl inne kände jag verkligen kärleken stråla ifrån Jesu ansikte i de föraktfulla blickar hos ovanligt många av dem som tog och läste traktaterna idag. Även om de glatt gick fram och ville ha, såg man hur det vände sig i magen på dem när de läste, och hur de tittade på mig med den ökända du är en idiot och jag hatar dig-blicken. Under mitt snart ett år av traktatutdelning har jag aldrig ens sett något liknande vare sig i intensitet och frekvens. Men som sagt kände jag en välsignad gemenskap med Herren i det.

Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om
ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av
världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen
er. (Joh 15:18-19)

"Vad är det här för sk**?" Jag höll traktaten framför mannen som stannat till och frågade detta och han läste lite. "Bibliskt? Nä, hahah då vill jag inte ha..."
En kvinna stannade och undrade av vilken sort jag var. "Kristen" svarade jag. Hon sa, att det var hon också. Efter en liten tid av samtal och när hon gått kan jag konstatera att hon var lika kristen som en köttätare är vegetarian. Hon trodde inte på Bibeln; att man skulle gå i kyrkan (även om man känner andra likasinnade och hon sa "vi" om sig själv och de sina); och att hon och hennes gruppering/sekt hade någon sorts hemlig kunskap som inga andra hade: att Jesus egentligen levde 1000 år tidigare än vad de historiska dokumenten, bl a NT säger...

Ett äldre Jehovas vittne stod lite vid sidan av med Vakttornettidningar. Tyvärr försvann han så jag hann inte ta mod till mig att ge honom en traktat. Lyckligtvis försvann han så ingen tog del av villolärorna.

Jag kan förstås också ha fått en fel uppfattning, angående folks hatblickar. Får ändå hålla hoppet uppe och be att Gud fixar nån som vattnar det som har blivit sått.