Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

onsdag 24 februari 2010

Evangelisation 22 & 24:e feb

Jag var efter skolan igen både i måndags, och delade ut exakt 100 traktater, och nu tidigare idag lite mer än 100 traktater. På traktaterna finns bl a en adress till testet för att se om man är tillräckligt god för att komma till Himlen när man dör.

Vad som har hänt? Inte speciellt mycket. De har gått åt i rusningstrafiken. När det kommer flera och man inte vet vem man ska sträcka ut till, har jag kommit på senaste dagarna att man bör välja den som är äldst, närmast döden. Det kommer ingen chans att omvända sig efter döden!
I måndags var det två som stannade, båda var kristna och uppmuntrade mig att fortsätta. Den ene stannade först och läste, när han såg vad det var sken hans ansikte upp. "Är du kristen?"
"Japp. Är du?"
"Ja, jag blev pånyttfödd när jag var 18 år."
Eftersom pånyttfödelsen är en oundervisad sak i svenska församlingar idag och att höra detta av en svensk, måste han ha vetat vad han snackat om. Vad mer kunde jag säga? (Är du född på nytt? - titta efter här) Han gav mig tillbaka traktaten "Jag har väl redan gjort det här då." Jag gav honom tillbaka det. "Du kan ju ge det till nån du känner."
"Där sa du nåt!"
"Vill du ha fler?"
"Nej, det räcker med en. Jag kan lägga den i en brevlåda. Göra en liten insats." Det är ganska klokt. Börja kryp innan du kan gå. Synd att han inte ville ha fler. Jag började själv med att lägga traktater i P-automater. Och toaletter. :) Alltså, inte i toaletterna utan i själva toalettrummen på olika ställen. Helst inte på handfatet då de kan vattenskadas. Och hur jag kröp I Danmark

Idag, då. Det enda speciella var att en kille efter att ha fått, kom tillbaka efter en stund och bad om fler, som han skulle ge sina kompisar, enligt honom. Ofta är detta muslimer som vill göra allah en tjänst genom att förstöra Evangelii spridning. De får även ljuga om det gagnar islam (detta ljuger de också om i sig.) Men man vet aldrig, så han fick några stycken. Några, oftast ungdomar, hör man skratta.

Utsäde att be för! :)

Lite om rädsla. En gång, inte dessa två gånger, kände jag mig mycket rädd medan jag satt på spårvagnen in. Då tänkte jag på Jesus i Getsemane, han var så rädd inför korset där Han skulle ta all Guds vrede för mina synder, all den vrede som skulle ta mig en evighet i Helvetet, Jesus Kristus var så rädd att Han svettades blod, för min skull. Skulle jag då inte göra detta för Hans skull, även om jag var rädd, och långt ifrån så rädd som Han var. Rädslan släppte. Och vilket är värst - man kanske blir lite kallsvettig, någon kanske blir arg, dödar en så man kommer till Himlen snabbare... eller att personer hamnar i en evighet i Helvetet och aldrig ens fått höra Evangeliet! Tänk på det.

I måndags sjöng jag en psalm i mitt inre. Krön Honom nu, Guds Lamm, med många kronors glans och tänkte på den engelska där änglarna faller på sina ansikten i tillbedjan. Det höjde verkligen modet! Jag går i den Allsmäktige Allhärskande Konungens befallning! - Ja kanske hade jag t o m vågat predika, om det inte vore för att det var så lite folk och så kallt ute...

Eftersom jag fått ett par mail där några av er kära läsare frågat om evangelisationen, hur det brukar gå, och vad jag får för reaktioner, om det går bra att vittna som i Way of the Master, så tänkte jag det kan vara klokt att göra en ny etikett som jag kom fram till att jag kunde kalla för: Fiskehistorier lol
Jesus kallar oss för människofiskare, och man märker också likheten, ibland får man napp, ibland inte alls.
Hursomhelst kan jag bara länka till Fiskehistorier, så kan man läsa. Jag har nog skrivit om varje gång jag varit ute sedan i... påskas förra året. Det finns en del hjälp och tips i hur man kan svara på frågor och sånt, och kan riskeras att bli upprepande att skriva hela tiden. Och syftet är inte att skryta utan ge äran till Gud och uppbygga och uppmuntra er som läser att också gå ut, för skörden är stor men arbetarna är få! Och stora folkmängder väller ner i Helvetet. Snälla!

2 kommentarer:

  1. uppmuntrande läsa dina fiskehistorier broder, det slog mig att om man e lite "rädd" ta steget ut och predika öppet kan det vara en hjälp ha med sig en broder och turas om, delad smäll gör lika ont, men alltid en tröst någon annan går genom samma sak :) det hjälpte mig iaf. En predikar och den andra kan be eller dela ut traktater, lite el mkt folk gör inget, ofta sammlas det folk när de ser en "galning" stå ropa saker. Men en gamal predikant dela en historia med mig, en av hans bekanta från hans ungdomstid hade hyrt ett folketshus, delat ut traktater och inbjudningar till ett väckelse möte han hade planerat där och hade känt Guds ledning, han jobbade hårt och dela ut många inbjudningar. När det var dags så blev det så att inte en enda åhörare kom.... men då han ville vara Gud trogen med det budskap han fått bestämde han sig för predika iaf, utan en enda lyssnare. Så troget gick han upp, höll sin predikan. När han var färdig kom det in en städare som städat utanför samlings salen och hört hans predikan, han ville omvända sig!

    så det vi ser är är bar toppen av isberget utav vad Gud gör , denna videon eller vittnesbörd var det som hjälpte mig över tröskeln och att inte bara titta efter omedelbar frukt utav min tjänst http://www.youtube.com/watch?v=VdspKNEzH54 , har du ingen att gå med broder skulle jag mer än gärna komma hälsa på dig en helg eller nått för att stötta dig och hjälpa dig , kanske ta första steget att "höja din röst som en basun"

    hur som! du är en uppmuntran och en utamaning broder! Gud välsigna dig

    Christian Jelbring

    SvaraRadera
  2. Tack Christian
    Jag är ju med ett team på fredagar gatuevangelisation.se och ibland är det lite större saker, med predikan. :) En dag vågar jag, det ber jag!
    Den videon har jag sett och den uppmuntrade också mig mycket.
    Frid

    SvaraRadera