Min käre unge vän,
Eftersom du önskade att jag skulle skicka dig, i skrift, några råd på vägen om hur du ska uppföra dig i ditt kristna lopp, vill jag nu svara på din begäran. Det ljuva minnet av de storheter jag sett på sistone i din församling, får mig att vilja göra vad jag kan för att bidra till den andliga glädjen och framgången för Guds folk där.
1. Jag skulle råda dig att uppehålla en så stor iver i gudsdyrkan, som om du visste att du var i ett oandligt tillstånd och sökte omvändelse. Vi råder folk som är under syndainsikt att vara ivriga och hejdlösa för himmelriket; men när de uppnått omvändelse, får de inte bli mindre vaksamma, flitiga och ivriga i gudsdyrkans arbete, utan desto mer; för de är under oändligt större skyldigheter. På grund av brister i detta, har många människor, ett par månader efter sin omvändelse, börjat förlora sin ljuva och livliga känsla för andlighet, och blivit kalla och mörka, och "vållat sig själva mycket lidande;" [1 Tim 6:10] när, om de gjort som aposteln (Fil 3:12-14) deras väg istället hade kunnat vara "lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd." [Ords 4:18]
2. Sluta inte med att söka, eftersträva och be för just de saker som vi uppmanar oomvända människor att sträva efter, och som du hade en grad av redan vid omvändelsen. Be att dina ögon öppnas, att du skulle få syn, så att du får kännedom om dig själv och blir förd till Guds fotpall; och att du skulle få se Guds och Kristi härlighet, och bli uppväckt från de döda, och få Kristi kärlek utgjuten i ditt hjärta. De som har mest av dessa saker, har fortfarande behov att be om dem; för det finns så mycket blindhet och hårdhet, stolthet och död kvar, att de fortfarande behöver få det gudsverket åsamkat dem, vidare för att upplysa och uppliva dem, det ska ta ut dem ur mörkret till Guds underbara ljus, och bli en sorts ny omvändelse och uppståndelse från de döda. Det är väldigt få önskningar som passar en obotfärdig människa, som inte även passar den gudaktige, på sätt och vis.
3. När du hör en predikan, lyssna för dig själv. Även om det som sägs kan vara mer särskilt riktat till oomvända, eller till de som, på andra vis, är under andra omständigheter än dina; så låt ditt sinnes huvudinriktning vara att överväga, "Hur gäller detta mig? Och vilka förbättringar bör jag göra här, för min egen själs bästa?"
4. Även om Gud förlåtit och glömt de synder du begått, så glöm dem inte själv: kom ofta ihåg, vilken eländig slav du var i Egyptens land. Dra dig ofta till minnes de särskilda synder du begick före omvändelsen; som den välsignade aposteln Paulus ofta nämner sin gamla hädande, förföljande ande och hans skadlighet för de förnyade; och ödmjukar sitt hjärta, erkänner att han var "den ringaste av apostlarna," och "den ringaste av alla heliga," och "den störste bland syndare;" och bekänn ofta dina gamla synder inför Gud och låt ofta denna text finnas i ditt sinne: (Hesekiel 16:63) "Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN."
5. Kom ihåg, att du har mer anledning, i vissa fall, tusen gånger, att klaga och ödmjuka dig själv för synder som begåtts efter omvändelsen, än innan, på grund av de oändligt större skyldigheter som ligger på dig att leva för Gud, och att se upp på Kristi trofasthet i att oföränderligt fortsätta sin barmhärtighet, trots all din stora ovärdighet sedan din omvändelse.
6. Var alltid svårt förnedrad på grund av din kvarvarande synd, och tro aldrig att du ligger tillräckligt lågt för den; men bli samtidigt inte modfälld eller nedslagen av den; för, även om vi är i hög grad syndiga, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig; vars blods dyrbarhet, vars rättfärdighets förtjänst, och vars kärleks och trofasthets storhet, är oändligt mycket högre än våra synders allra högsta berg.
7. När du engagerar dig i bönens plikt, eller kommer till Herrens nattvard, eller deltar i någon annan tjänst i gudomlig dyrkan, kom till Kristus som Maria Magdalena gjorde; (Luk 7:37-38) kom, och släng dig till hans fötter, och kyss dem, och häll ut den ljuvt parfymerade oljan av gudomlig kärlek över honom, ur ett rent och förkrossat hjärta, som hon hällde den dyrbara oljan ur sin rena, trasiga alabasterflaska.
8. Kom ihåg, att stolthet är den värsta huggorm som finns i hjärtat, den största själafridsstöraren, och det som stör den ljuva gemenskapen med Kristus: det var den första synd som begicks, och ligger djupast i grunden för hela Satans hus, och är den största svårighet att utrota, och det mest gömda, hemliga och bedrägliga av alla begär, och kryper ofta omärkligt in i gudsdyrkans mitt, ibland till och med, under själva ödmjukhetens förklädnad.
9. För att göra en riktig bedömning av dig själv, se alltid som de bästa upptäckterna, och bästa trösten, de saker som ger mest av dessa två resultat: de som gör dig minst och lägst, och mest lik ett barn; och de som mest upptar och fäster ditt hjärta i ett fullkomligt och stadigt sinnelag till att förneka dig själv för Gud, och att förbruka och förbrukas för honom.
10. Om du någon gång faller i tvivel om din själs tillstånd, i mörka och grå sinnestillstånd, passar det dig att återblicka på dina senaste erfarenheter; men förbruka inte för mycket tid och kraft på detta sätt: utan anmäl dig själv, med all din makt, till ett löfte om att jaga efter förnyad erfarenhet, nytt ljus, och nya livliga tros- och kärlekshandlingar. En ny upptäckt av härligheten i Kristi ansikte, kommer göra mer för att skingra de mörka molnen på en minut, än att undersöka gamla erfarenheter, genom de bästa kännetecken som finns, på ett helt år.
11. När nådesutövningen är låg, och sedefördärv råder, och på det sättet rädsla råder; önska inte att få rädslan bortkastad på något annat sätt, än genom att kärleken i hjärtat återuppväcks och får råda: på detta sätt, kommer rädslan effektfullt drivas ut, som mörkret i ett rum försvinner bort, när de behagliga solstrålarna släpps in i det.
12. När du råder och varnar andra, gör det allvarligt, och tillgivet, och ordentligt; och när du talar med dina jämlika, låt dina varningar blandas med uttryck för din känsla av din egen ovärdighet, och om den suveräna nåd som gör dig annorlunda.
13. Om ni skulle anordna religiösa unga kvinnomöten för er själva att gå till någon gång ibland, förutom de andra möten ni går till, tycker jag att det skulle vara väldigt lämpligt och fördelaktigt.
14. Under speciella svårigheter eller vid stort behov av, eller stor längtan efter, någon särskild nåd, för dig själv eller andra, bestäm en dag för enskild bön och fasta för dig själv ensam: och låt den dagen tillbringas, inte bara i bön för de barmhärtigheter du önskar, utan i att rannsaka ditt hjärta, och se över ditt förflutna liv, och bekänna dina synder inför Gud, inte som man brukar göra i gemensam bön, utan i att mycket särskilt repetera inför Gud synderna i ditt förflutna liv, från din barndom ända till nu, före och efter omvändelsen, med de omständigheter och förvärranden som åtföljde dem, och att utbreda alla dina hjärtats vidrigheter mycket särskilt och fullständigt som möjligt, inför honom.
15. Låt inte korsets motståndare få tillfälle att klandra gudsdyrkan på grund av dig. Hur heligt ska inte Guds barn, de som är friköpta och älskade av Guds Son, uppföra sig? Lev därför som ljusets och dagens barn, och var "en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära;" [Tit 2:10] och i synnerhet, överflöda i vad som kallas de kristna dygnerna, och som gör dig som Guds Lamm; var mild och ödmjuk i hjärtat, och full av ren, himmelsk och underdånig kärlek till alla; överflöda i kärlekshandlingar för andra, och självförnekelse för andra; och låt det finnas en benägenhet hos dig att värdera andra högre än dig själv.
16. Under hela ditt lopp, vandra med Gud, och följ Kristus, som ett litet, fattigt, hjälplöst barn, som fattar tag i Kristi hand, och håll ditt öga på sårmärkena i hans händer och sida, varifrån det blod som renar dig från synd kom, och göm din nakenhet under kjolen på frälsningens glänsande vita klädnader.
17. Be mycket för Guds tjänare och församling; särskilt att han skulle fortsätta sitt härliga verk som han nu påbörjat, tills världen blir full av hans härlighet.
Särskilt skulle jag vilja be om ett särskilt intresse i dina böner och i dina kristna kamraters böner, både när ni är ensamma och när ni är tillsammans, för din tillgivne vän, som gläds över dig och önskar vara din tjänare.
I Jesus Kristus,
Jonathan Edwards
(Min översättning)
