Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden. Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp? Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken. (Job 25:2-6 SFB)

fredag 3 februari 2012

Tuffa Frågor För Kristna? - #33

Trettiotredje delen i den fortsatta "Tuffa Frågor För Kristna"-serien.
En serie där vi utmanas av ateisten azsuperman01 på youtube, och svarar. 

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr 3:15)

(Tidigare frågor: #1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32)



Frågan: Hur kan det vara rättvist att straffa en oskyldig person (Jesus) så att skyldiga kan gå ostraffade, när Ordspråksboken säger att det är en styggelse för Gud?

Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HERREN. (Ordspråksboken 17:5)

azsuperman01 menar alltså att kristendomen bör vara en styggelse enligt detta bibelord eftersom Evangeliet handlar om Jesus som var helt perfekt rättfärdig, fördömdes, så att brottslingar kan bli frikända.

Svar: Har man hört en del på Paul Washer så vet man att han citerar just denna vers en del. Ordspråksboken talar förstås inte om att Evangeliet är en styggelse för Gud. Den här versen talar istället om en domare som grundlöst frikänner skyldiga brottslingar och fördömer rättfärdiga. En domare utan någon som helst sinne för rättvisa, eller en domare som är korrupt eller rent av bara elak. Det är alltså inte alls samma sak som Evangeliet. Ordspråksboken 17:5 framställer egentligen problemet som just Evangeliet är svaret på. Problemet är ju hur Gud kan frikänna skyldiga syndare som dig och mig, och fortfarande vara rättvis, och inte vara en styggelse. Det är även som att Paulus hade versen i åtanke när han skrev Romarbrevet 3:
23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Så här förklaras grunden för varför Gud kan frikänna skyldiga syndare och fortfarande vara rättvis, och inte vara en styggelse enligt Ords 17:5. Det är eftersom vi har blivit friköpta och "bötern" är betald genom att Jesus tog straffet. Det finns en grund för frikännandet. Faktum är att det inte finns en grund att fördöma eftersom det redan tagits.

Men, det kanske bara svarar på halva frågan. För Gud fördömde även Jesus, som är en rättfärdig? Blir inte det en styggelse? Nej, det är inte heller samma sak här. Jesus tog ju fördömelsen som syndarna, brottslingarna har förtjänat, och Han gjorde det frivilligt. Så Jesus tog på Sig ett rättvist straff, det var ingen styggelse, inget grundlöst, elakt, dumt, eller korrupt, orättvist fördömande som skulle placera en oskyldig och förtvivlad person i fängelse eller ge annan bestraffning, för ingenting, så som styggelsen i Ords 17:5 handlar om - även om det inte var en fördömelse för egna synder som Jesus tog så var det ändå en fördömelse för verkliga, begångna synder, som andra begått. Han gjorde en frivillig handling av kärlek och självuppoffring i dess verkligaste innebörd, för syndarna, Hans egna fiender. Det är alltså den största kärleken som någonsin kan uppvisas - inte en styggelse!