Den bästa evangelisationskvällen jag haft hittills, både kvalitet- och kvantitetsmässigt. Det känns som att det var något speciellt eftersom det var långfredag, om vi skall vara lite vidskepliga. Eller så är det psykologiskt att man just har tänkt och minnts (munnits?) Jesus denna dag och att det är en allmän uppfattning om Jesus bland folk just på denna stora helg för kristendomen.
Jag fick - Gud till ära - nåden att vittna för flera stycken, vid olika tillfällen. De förstod med hjälp av Guds Lag att de skulle stå skyldiga inför Gud på domedagen, att Gud inte bara förlåter alla sådär utan är en rättvis domare. Att vi inte kan göra något själva för att få oss ur situationen. Deras ansikten sken upp när de fick höra Evangelium, och de förstod vikten av omvändelse! Ära till Gud! Be att Han fortsätter sitt verk i de människorna!
Vi talade också med ett svart gäng där några kallade sig kristna "I'm a gangsta for Christ", men som tittade med begär på kvinnor och festade med de andra kompisarna, etc, fick manas till bättring av en broder, de tog det på allvar. Man kan inte bara synda, be om förlåtelse, och synda igen, be om förlåtelse igen, igen, igen. Där fick vi tala om Guds kraft som hjälper oss att bli bättre, vi kan inte bli bättre av oss själva. Det är inte för att döma dem, utan för omsorg om deras frälsning, att vara på den säkra sidan om att de verkligen är frälsta. Hela gänget skakade våra händer. Ära Gud.
Övrigt: mycket norrmän (ett äldre par jag vittnade för var norrmän). Och jag såg Bobbo Krull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar