I somras lämnade jag en "församling". Att ta det beslutet har inte varit lätt och roligt utan väldigt jobbigt och smärtsamt. Jag är praktiskt taget uppvuxen där, har familj, släkt, och bekanta, har officiellt varit medlem i 11 år, gått i söndagsskola, kristendomsskola (motsv konfirmation) och på söndagförmiddags- och ungdomsmöten. Och efter många om och men, under det sista ca 1,5 året av mitt medlemsskap, att ha gått på de flesta av mötena som varit, hört predikningarna, jämfört med Bibeln, lyssnat till många kloka och pålitliga gudsmän, så har jag kommit fram till min slutsats, även om det varit så tydligt nästan ända från början. Det har varit en alldeles för svår sak att vilja inse. Jag hade även pratat lite med "pastorerna" i "församlingen" innan jag lämnade, i verkligheten och via mail, m m, om mina bekymmer. Det är viktigt att göra, se hur de tänker och varna dem om vad de gör så att de kanske kan bättra sig. De måste ju få veta, och vi har skyldigheten att också säga ifrån, annars blir vi medskyldiga på sätt och vis. Är också viktigt att påverka andra att predika Evangeliet bibliskt så fler kan bli frälsta. Tyvärr så såg jag ingen större vilja att ta till sig det här hos dem. Man försvarade sig, såg sig vara helt rätt ute och skämdes inte på något sätt. Man ville fortsätta på sin väg. Hade det varit annorlunda så hade jag givetvis kunnat tänka mig att bli kvar för att påverka och arbeta för förändring/reformation.
Jag är inte är en sån person som är emot att vara med i en församling, det finns ju de som menar att det går att vara kristen för sig själv. Men en kristen
ska vara med i en kyrka/församling. Frågan är bara: vad betyder detta egentligen? Vad är en kristen, och vad är en församling? Det här är ju något man behöver veta för att veta om man ska vara med där, eller ej.
Jag uppfattar att det är mycket fel tänkt om församlingar och kyrkor idag. Man ser det som olika byggnader eller klubbar där man är medlem och som man går till på söndagar. Det här finns det ingenting i Bibeln om, därför tror nog en del att de enligt Bibeln inte behöver
gå till kyrkan alls. Men det ska man faktiskt ändå enligt Bibeln, slutsatsen man är på är riktig, i slutändan leder det till att kristna går till en byggnad för gudstjänst, man tänker bara obibliskt om det. Man har förlorat den bibliska förklaringen till varför det ändå är så.
Bibeln säger istället att församlingen inte är en byggnad eller en klubb - utan alla kristna. Alltså, som frälst, pånyttfödd och adopterad in i Guds familj är den kristne redan en medlem i församlingen, en lem, det liknas i Bibeln som kroppsdelar som utgör Kristi kropp (Rom 12:4). Församlingen, kroppen av alla de troende, är
i sin tur uppmanade i Bibeln att träffas för gemenskap (Hebr 10:25) och lyda de som är ledare (Hebr 13:17). Församlingen består alltså av kristna, frälsta, inte av ofrälsta och icke-kristna kan inte vara med, för de
är ju inte med.
I
Nederländska Trosbekännelsen (1561), den kristna reformerta kyrkans äldsta läronorm, kan man läsa om vad de kom fram till om församlingen. Artikel 29
Kännetecknen på en sann församling Översatt
härifrån.
Den sanna församlingen kan kännas igen om den har följande kännetecken: Församlingen åtar sig att rent predika evangeliet; den använder sig av den rena utdelningen av sakramenten så som Kristus instiftade dem; den utövar församlingstukt för att rätta till fel. Kort och gott, styr den sig själv enligt det rena Gudsordet, och avvisar allt som är emot det och håller Jesus Kristus som enda Huvud. Genom dessa kännetecken kan man vara säker på att känna igen den sanna församlingen--och ingen bör skiljas ifrån den.
När det gäller de som kan tillhöra församlingen, kan vi känna igen dem genom kännetecknen för kristna: nämligen genom tron, och genom att de flyr från synden och eftersträvar rättfärdighet, så fort de tagit emot den ende Frälsaren, Jesus Kristus. De älskar den sanne Guden och sina medmänniskor, utan att vika av till höger eller vänster, och de korsfäster köttet med dess gärningar.
Även om stor svaghet finns kvar i dem, slåss de mot det genom Anden alla sina levnadsdagar, i ständig vädjan till Herren Jesu blod, lidande, död och lydnad, som de har syndernas förlåtelse i, genom tro på honom.
Texten från trosbekännelsen ovan sammanfattar saken bra och kan användas för att pröva dessa klubbar eller föreningar som utger sig för att vara församlingar för att se om de verkligen är sanna församlingar eller ej. Så låt oss ställa upp och jämföra,
den sanna församlingen - med
min f.d. "församling:
-
Den sanna församlingen: åtar sig att rent predika Evangeliet.-
Min f.d. "församling": är
sökarvänlig, dvs man predikar
ett evangelium från Helvetet, och en hel del annat o- och rent av antibibliskt, som kommit i predikningarna, under det jag hört när jag, som sagt, besökt de flesta "gudstjänster" senaste året där. Efter att jag lämnat fick jag även veta att man deltog i
Ditt viktigaste val-kampanjen,
som bevisats vara antibiblisk, och jag hade gott samvete att jag redan lämnat då. Under min uppväxt kan jag säga att jag aldrig någonsin där fått höra budskapet som skulle frälsa min själ ifrån Helvetet. Vi som besökt genom alla dessa år har aldrig fått en verklig konfrontation angående vår livsstil, att vi är syndare som Guds vrede vilar över, vi har inte varnats att undfly den kommande vredesdomen, inte manats att ångra och vända om från våra synder. Vi har inte fått det förklarat för oss vad det betyder att vara
född på nytt som stått på väggen ovanför dopgraven (ett minne från en mer bibeltrogen tid.) Det är ledsamt att säga och jag har levt med denna smärtsamma insikt länge, men det går alltså inte att ta för givet att många där är frälsta alls. Dvs, det här är inte en sann församling av sanna frälsta, pånyttfödda troende. Alltså, en anledning till att det inte är en sann församling.
-
Den sanna församlingen: utövar församlingstukt för att rätta till fel. Intressant punkt, som jag själv inte tänkt på men fått höra på flera håll, och även här, då även reformatorerna menade att
en församling som inte utövar församlingstukt inte alls är en församling! -
Min f.d. "församling: Låter inte människor som lever i homoäktenskap bli medlemmar - kan vi läsa om i
denna artikel. Ja, detta är ironiskt nog just denna "kyrka" jag talar om nu som det står om där. Det här skulle ju då kunna tolkas som församlingstukt. Men egentligen diskriminerar de bara homosexuella! I "församlingen" är det många som lever i annan synd, men inte blir uteslutna. Det är ju inte bara homosexualitet som nämns som synd i Bibeln, personen i 1 Kor 5 som skulle uteslutas bodde sambo - och inte nog med det, han bodde sambo med sin styvmor; och en av de många bibliska
syndakatalogerna finns även i detta kapitel, vers 11, där nämns
otuktig (en som har heterosexuellt sex utanför äktenskapet), girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare, utsugare homosexuell nämns inte ens. Och utifrån vad jag läser i artikeln så har de en felaktig och obiblisk anda i det. Försiktigt heter det istället att
vi anser att äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, men man nämner inte vad Bibeln varnar om, att ingen som utövar homosexualitet ska ärva Guds rike (1 Kor 6:9-10) att uteslutning är av kärlek för man inte vill lura folk med falsk säkerhet när de är på väg till Helvetet. Den tanken har väl kanske inte ens slagit dem, men även, nämner man Helvetet så gillar folk en inte. Problemet här blir ju ändå att det man säger ogillas, och det av fel anledning. Folk förstår inte, får det inte förklarat för sig, utan svaret låter godtyckligt.
Verklig församlingstukt förekommer inte i någon av de som utger sig för att vara kyrkor, som jag känner till. Istället är det ju populärt med att säga sånt som att man vill vara
en öppen och varm gemenskap för alla att komma som de är. Ingen utmaning till syndare att omvända sig, ingen
högtid med renhetens och sanningens osyrade deg. (Se 1 Kor 5:8) Det som skulle vara Kristi brud, säljs alltså ut som en hora till världen, så billigt som möjligt, gratis! Istället för Kristi brud som är sann, trogen, ren, fläckfri, är detta ett falskt, smutsigt, skabbigt luder. En
sköka! Det är den bibliska beskrivningen för alla klubbar som utger sig för att vara kyrkor men inte är det. Som
förlitar sig på sin skönhet och använder sin ryktbarhet till att bedriva hor, slösar sin otukt på var och en som går förbi. (se Hes 16:15) Som
låter sin skönhet smutsas ner och spärrar ut sina ben åt alla som går förbi och bedriver mycket otukt! (se Hes 16:25)
Hur sjukt är inte hennes hjärta, eftersom hon gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra - men hon är olik andra skökor eftersom hon inte tar betalt! - rent av betalar hon själv! (se Hes 16:30-34) Och Guds Ord uppmanar allt Hans folk som befinner sig hos skökokyrkor:
Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. (Upp 18:4)
Det här är alltså min förklaring till varför jag fann det nödvändigt att lämna "kyrkan." En ytterligare sak som gjort det här väldigt tråkigt har varit att det inte heller finns något alternativ. Det finns ingen i mitt närområde som kan godkännas utifrån Bibeln som sann kyrka överhuvudtaget, så vitt jag vet. Så jag lämnade för att inte ha någonstans att gå alls. Men det var nödvändigt. Är dock just nu i en liten hemgemenskap med några syskon och hoppas och ber och strävar efter att det kan vara/bli en biblisk församling. Jag tror det är Guds vilja att Hans folk går samman i sann gemenskap med varandra utanför de här olika Satans bordeller som finns och att det på så sätt kommer växa till verkliga församlingar.
Och angående tidningsartikeln med den homosexuelle som inte fick vara medlem. Den här "församlingen" bör ju vara konsekvent och gå hela vägen, nu är den varken varm eller kall. Ljummet kan behaga många men det går inte att behaga alla som antingen vill ha varmt eller kallt. Det främsta man ska eftersträva är att behaga Gud och söka Hans vilja i Bibeln. Blir de anmälda till DO, vad händer då om det visar sig att de diskriminerar homosexuella? Kommer de att böja sig som i mycket annat och tillåta dem som medlemmar? Eller kommer de att ta upp sitt kors, och även börja utöva en mer heltäckande biblisk, medlidsam församlingstukt? Det ser inte så ljust ut. Istället heter det att
Det här är en fråga vi sliter med i församlingen och i hela pingströrelsen. Vi arbetar med den... det verkar inte som om de arbetar i rätt håll utan åt fel, att börja godta även människor som lever i homosexualitetssynd. Tittade de i Guds Ord istället för att
slita och
arbeta med frågor så skulle de se tydligt att de måste ändra på mycket för att alls ens kunna vara en församling.
Hur är det för dig? Är du med i en församling? Eller en "församling"? Stämmer den överens med vad Bibeln säger om församlingen?
