Ett svagt, försvarslöst och dumt djur!

Av: Charles Spurgeon
Översättning: Jag

"HERREN är min herde, mig skall intet fattas." Psalm 23:1

"Herren är min herde!" Vad nedlåtande att den Evige Herren antar en Herdes plikt och karaktär mot sitt folk! Det bör vara ett ämne av tacksam beundran, att den store Guden tillåter sig själv att jämföras med något som kommer lägga fram Hans stora kärlek och omsorg för Hans eget folk!

David hade själv varit fåraherde, och förstod både fårens behov och herdens många bekymmer. Han jämför sig själv med ett svagt, försvarslöst och dumt djur--och tar Gud som sin Försörjare, Bevarare, Ledare, och, minsann hans allt!

Ingen har rätt att se sig själv som Herrens får--såvida inte hans väsen har förnyats; ty den bibliska beskrivningen av oomvända människor föreställer dem inte som får--utan som vargar eller getter! Ett får är egendom--inte ett vilt djur. Dess ägare sätter stort värde på det, och ofta har det varit dyrt att köpa. Det är gott att veta, så sant som David gjorde--att vi tillhör Herren!

Det finns en ädel ton av förtroende i denna mening. Det finns inget "om", eller "men", eller ens ett "jag hoppas det". David säger "Herren ÄR min herde." Vi måste odla anden av försäkrat beroende på vår himmelske Fader.

Det ljuvaste ordet i hela versen, är det enstaviga "MIN". Han säger inte "Herren är hela stora världens herde," utan "Herren är MIN herde!" Han är MIN Herde för ingen annan--Han tar hand om mig, vakar över mig, och bevarar mig! Orden är i presens. Vad den troendes situation än är--är hon alltid under Självaste Jehovas pastorala vård!

Nästa ord är en uppmuntrande slutsats från det första påståendet: "mig skall intet fattas." Mig kan fattas annars--men när Herren är min Herde--kan Han ge mig alla mina behov--och Han är alldeles säkert villig att göra det, ty Hans hjärta är fullt av kärlek till sitt folk!

Mig skall inga världsliga ting fattas. Föder Han inte korparna, eller får liljorna att växa? Hur skulle Han då kunna lämna sina barn att svälta?

Mig skall inga andliga ting fattas, jag vet att Hans nåd kommer räcka för alla mina behov. När jag vilar i Honom--kommer Han säga till mig: "som dina dagar [skall] din kraft [vara]."

Jag kanske inte har allt jag önskar--men "mig skall intet fattas." Andra, mycket rikare och klokare än jag, må fattas--men "mig skall intet fattas." "Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott."

Vad som än må ske, om svält skulle föröda landet, eller olycka förstöra staden, "mig skall intet fattas!" Hög ålder med dess svaghet skall inte få något att fattas mig; och till och med döden med dess dysterhet--skall inte finna mig utblottad. Jag skall få allt gott i överflöd; inte för att jag har ett stort lager pengar i banken, eller för att jag har skicklighet och vett att uppehålla mig själv--utan för att "Herren är min herde!"

De onda saknar alltid något--men aldrig de rättfärdiga! En ofrälst människas hjärta är långt från nöjt--men ett nådigt hjärta bor i "förnöjsamhetens palats!"